ٱلَّذِينَ إِن مَّكَّنَّـٰهُمۡ فِي ٱلۡأَرۡضِ أَقَامُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَءَاتَوُاْ ٱلزَّكَوٰةَ وَأَمَرُواْ بِٱلۡمَعۡرُوفِ وَنَهَوۡاْ عَنِ ٱلۡمُنكَرِۗ وَلِلَّهِ عَٰقِبَةُ ٱلۡأُمُورِ٤١

dem, som, när vi hafva gifvit dem landet till besittning, upprätthålla gudstjensten, betala almosan, bjuda det rätta och förbjuda det orätta. — Alltings utgång beror på Gud.

Dem, som förrätta bönen och giva allmosan, påbjuda det tillbörliga och förbjuda det otillbörliga, om vi giva dem makt på jorden; ja, av Gud beror alltings utgång.

de som, om Vi ger dem makt och myndighet på jorden, förrättar bönen och ger åt de fattiga och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Allt går till sist upp i Gud.

Hvilka blifvit orättvist utdrifne från sina hemvist, blott derföre att de säga: vår Herre är Gud 337). Och om icke Gud tillbakabållit menni- skorna de ena genom de andra, skulle visserligen blifvit tillintetgjorde kloster och kyrkor och syna- gogor och tempel, hvaruti Guds namn ofta firas: men sannerligen skall Gud bistå den, som står fast vid Honom; ty Gud är stark, mägtig: