يَوۡمَ تَرَوۡنَهَا تَذۡهَلُ كُلُّ مُرۡضِعَةٍ عَمَّآ أَرۡضَعَتۡ وَتَضَعُ كُلُّ ذَاتِ حَمۡلٍ حَمۡلَهَا وَتَرَى ٱلنَّاسَ سُكَٰرَىٰ وَمَا هُم بِسُكَٰرَىٰ وَلَٰكِنَّ عَذَابَ ٱللَّهِ شَدِيدٞ٢

På den dagen, då I fån erfara den, skola alla digifvande qvinnor af skräck förgäta sina dibarn, och hvarje hafvande få missfall. Du skall då se menniskorna ragla såsom druckne, men de äro icke druckne, utan det är Guds väldiga straff som vållar det.

Den dag, då I fån se det, skall varje digivande kvinna övergiva det barn, hon giver di, varje havande kvinna skall nedkomma med sitt foster, och du skall tro, att människorna äro druckna, ehuru de icke äro det, men Guds straff varder svårt.

Den Dag ni ser den komma skall varje kvinna som ammar sitt barn låta det ligga, förlamad av fasa, och varje havande kvinna i sin förskräckelse föda fram sitt foster i förtid, och människorna skall ses [ragla som] druckna, fastän de inte är druckna; nej, [det är rädslan för] Guds stränga straff [som driver dem från vettet].

En dag J skolen se henne, skall hvarenda amma förglömma det barn som hon gifver di, och hvarje hafvande qvinna skall framföda sitt foster; och du skall se menniskorna druckne, ehuru de ej äro druckne; men Guds straff skall blifva strängt.