Sura 23: De rättrogna

Väl skall det gå de troende,

Lyckliga äro de rättrogna,

DET SKALL gå de troende väl i händer;

Sannerligen äro de rätt rogne lycklige:

som i sina böner äro ödmjuke,

Som äro ödmjuka i sina böner

de som ber med ödmjukt sinne,

Hvilka äro i sina böner ödmjuke, *) Se not

som afhålla sig under dem ifrån fåfängligt tal,

Och som vända sig bort från fåfängligt tal,

som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal,

Och som undfly fåfängt tal,

som betala almosan,

Som erlägga allmosan

som gör en insats för hjälpen till de behövande,

Och som göra barmhertighetsverk,

som styra sina lustar —

Och som akta sin lem

som håller sina begär i styr

Och som äro vaktare öfver sin blygd

utom med sina hustrur och slafvinnor, ty då äro de tadelfrie;

För andra än sina hustrur eller de slavinnor, över vilka de råda — ty då äro de fria från tadel,

[och inte ger fritt utlopp åt sin lust] med någon annan än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem,

Utom i fråga om sina hustrur, eller sina slafvinnor, ty beträffande dem skola de vara utan förebråelse;

Men de som gå utom detta, äro öfverträdare af Guds bud —

Men om de eftersträva något dessförutom, begå de övergrepp —

men de som går längre är syndare -

Men de som sträcka sina begär utom detta, de äro öfverträdare -

som noga vårda anförtrodt gods och fullgöra sina förbindelser,

Som vaka över anförtrott gods och sina förpliktelser

och som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften

Och som hålla sina löften och sina förbund,

och som i akt taga sina bönestunder;

Och som äro noga med sina böner.

och som slår vakt om bönen.

Och som äro noggranne med sina böner:

desse äro arfvingar,

Dessa äro arvtagarne,

De är arvtagarna,

Desse äro arfvingarne,

som skola ärfva paradiset, der de få evigt vara.

Som ärva paradiset att där evinnerligen förbliva.

som skall ta paradiset i arv och där skall förbli till evig tid.

Som skola ärfva paradiset; deri skola de evinnerliga vistas.

Vi hafva först skapat menniskan af den renaste leran.

Vi hava ju skapat människan av den finaste lera.

VI HAR skapat människan av finaste lera;

Sannerligen hafva vi skapat menniskan af den renaste jord;

Sedan hafva vi förlagt henne i form af en droppe på en säker plats (i moderlifvet),

Sedan lade vi henne i form av en droppe uti säkert förvar,

därefter lämnar Vi henne som en droppe säd i [skötets] fasta förvar.

Sedan lade vi henne såsom menniskosäd i ett säkert ställe;

derefter hafva vi bildat droppen till en blodlefver och blodlefvern hafva vi förvandlat till ett köttstycke och köttstycket till ben, och benen hafva vi beklädt med kött. Derpå hafva vi låtit henne uppväxa i en annan gestalt, — Välsignad vare Gud, den bäste skaparen!

Sedan skapade vi droppen till stelnat blod, så skapade vi blodet till en köttklump, så skapade vi köttklumpen till ben och beklädde benen med kött, och sedan danade vi henne genom en andra skapelse. Ja, välsignad är Gud, den bäste skaparen!

Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!

Derefter gjorde vi säden till stelnad blod, och gjorde den stelnade bloden till en köttklump; så gjorde vi köttklumpen till ben, och påklädde benen kött; derefter frambragte vi henne genom en annan skapelse *): välsignad vare då Gud, den bäste Skaparen!

Sedan skolen I en gång dö,

Efter detta skolen I sannerligen dö;

En gång måste ni dö,

Sedan skolen J härefter sannerligen dö;

och sedan på uppståndelsedagen uppväckas.

Sedan skolen I förvisso uppväckas på uppståndelsens dag.

och därefter skall ni väckas till nytt liv på Uppståndelsens dag.

Och sedan skolen J på uppståndelsens dag uppväckas från de döda.

Vi hafva ock skapat ofvan Eder sju himlasferer, och icke försummade vi det skapade.

Vi hava ju skapat sju valv ovan eder, ty vi voro icke likgiltiga för skapelsen.

Över er har Vi skapat sju himlar; Vi upphör inte att vårda Oss om skapelsen.

Och sannerligen hafva vi skapat öfver eder sju himlar: och vi åsidosätta ej vården om hvad skapadt är.

Och vi nedsända ifrån himmelen vatten i lagom mängd, hvilket vi då låta stanna på jorden; men vi hafva ock makt att borttaga det.

Och vi hava från himmelen nedsänt vatten efter mått och låtit det kvarstanna i jorden, men vi hava sannerligen makt att låta det försvinna.

Och Vi sänder regn från skyn i rätt avvägda mängder och låter det samlas i jorden, men Vi har också makt att hålla det tillbaka.

Och vi nedsända vatten från himmelen enligt mått, och låta det qvarblifva i jorden; dock äro vi visserligen mägtige att låta det försvinna. *) Hon erhöll, nemligen, sin själ, hvarigenom hon yardt en fullkomlig menniska. Koran. 28 434

Dermed frambragte vi åt Eder trädgårdar af palmer och vinrankor, i hvilka I hafven mångahanda frukter, hvaraf I kunnen äta,

Och därigenom frambragte vi trädgårdar åt eder med palmer och druvor, innehållande rikliga frukter, så att I kunnen äta därav,

Och med [regnet] låter Vi palmlundar och vingårdar grönska för er räkning, som ger er riklig frukt som ni får äta av,

Och derigenom frambringa vi åt eder träd- gårdar med palmer och vindrufvor, hvaruti J haf- ven frukter i mängd, hvaraf J äten;

och ett träd, som växer på berget Sinai och frambringar olja och saft till spis.

Och ett träd, som växer på berget Sinai och frambringar olja och saft att äta.

och ett träd som är från [trakten kring] berget Sinai, [vars frukt] innehåller olja och förhöjer smaken på er föda.

Och ett träd som skjuter upp från Sinaï berg 330), hvilket gifver olja och färg till dem som äta.

Boskapen gifver Eder ock en lärdom: vi gifva Eder att dricka af det, som finnes i deras inelfvor, många fördelar hafven I af dem och fån föda af dem.

I haven sannerligen ett exempel även i boskapen. Av vad den har i sin buk skaffa vi eder en dryck, och därav haven I stort gagn, så att I kunnen äta därav.

Även den boskap [som Gud har skapat] påminner er [om Våra omsorger]: det är Vi som ger er att dricka den [mjölk] som uppstår i deras buk, och de är också [på andra sätt] till stor nytta för er; ni äter deras kött

Och sannerligen hafven J ett lärorikt un- der i boskapens kreatur: vi gifva eder dryck af det som är i deras bukar; och J hafven af dem många fördelar, och af dem J nären eder:

På dem och på skepp kunnen I färdas.

Och på den och på skeppet färdens I.

och de bär er, liksom skeppen, på era färder.

Och J ären burne på dem, och på skeppen.

Vi sände fordom Noach till sitt folk. Han sade: "o mitt folk! dyrken Gud, ty I hafven ingen annan gud än Honom; viljen I då icke frukta Honom."

Vi hava ju sänt Noa till hans folk, och han sade: »Mitt folk, dyrken Gud! I haven ingen gud utom honom; skolen I då ej frukta Gud?«

OCH VI sände Noa till hans folk och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?"

Redan hafva vi sändt Noach till hans lands- män, och han sade: o, mina landsmän! tjener Gud, J hafven ingen gud, utom Honom; skolen J då ej frukta?

De förnäme ibland hans folk, hvilka icke trodde, sade: "denne här är icke annat än en menniska såsom I. Han vill skaffa sig utmärkelse framför Eder. Om det behagade Gud, så skulle. Han sända änglar (såsom apostlar). Vi hafva icke hört något sådant som detta inträffa bland våre förfäder.

Stormännen bland hans folk, som voro otrogna, svarade: »Detta är blott en mänsklig varelse liksom I, den där vill utmärka sig framför eder. Om Gud velat, så hade han nedsänt änglar; vi hava ej hört något sådant om våra förfäder.

Men de äldste, de bland hans folk som förnekade sanningen, sade [till varandra]: "Denne man är bara en människa som vi, men han vill ta befälet över oss. Om Gud ville [sända ett budskap till oss], skulle Han sända änglar. Vi har aldrig hört att något liknande skulle ha förekommit bland våra förfäder i äldre tid.

Och de förnämste, som ej trodde, af hans landsmän, sade: detta är icke annat än en menniska lik eder, som vill göra sig bättre än J; om Gud behagat sända någon till eder, visserligen skulle Han sändt englar; vi hafva icke hört af detta hos våra förfäder:

Han är endast en besatt menniska. Gifven akt på honom någon tid."

Det är blott en förryckt man; given därför akt på honom till en tid!«

Han är en man besatt av andar; men låt oss vänta en tid och se [om det kanske händer honom något]!"

Han är ju blott en vansinnig man, gifver alltså akt på honom för en tid.

Han sade: "o min Herre! gif mig seger, emedan de beskylla mig för lögn."

Då sade han: »Herre, hjälp mig, därför att de hålla mig för lögnare!«

[Noa] bad: "Herre, kom till min hjälp! De anser mig vara en lögnare!"

Sade Noach: o, Herre! bistå mig, eme- dan de göra mig till lögnare.

Då gåfvo vi honom denna uppenbarelse: "bygg skeppet under våra ögon och efter vår anvisning, och när vår dom går i verkställighet och eldstaden flammar, så inför på det ett par af hvarje slag och din familj, undantagandes den af dem, hvilkens dom redan är afkunnad. Men tala icke med mig för syndarne, ty de skola drunkna.

Så gåvo vi honom följande uppenbarelse: »Förfärdiga en ark inför våra ögon och efter vår anvisning, och när vårt ord kommer och ugnen sjuder, så för in i den ett par av varje slag och de dina undantagandes dem, om vilka det redan kommit besked, men tala ej till mig om dem, som göra orätt; de skola förvisso dränkas.

Då gav Vi honom genom uppenbarelse uppdraget: "Bygg - under Vår uppsyn och Vår ledning - den ark [som skall bli din och de dinas räddning]. När Vi ger Vår befallning och vattenmassorna forsar fram över jorden, för då ombord ett par av varje [djurslag], hanne och hona, samt din familj utom den över vilken domen redan har fallit; men tala inte till Mig till förmån för de orättfärdiga - de skall [alla] dö i vågorna!"

Och vi sade till honom i en uppenbarelse: förfärdiga ett skepp, under våra ögon, och enligt vår uppenbarelse; och då vårt bud kommer, och ugnen kokar öfver *),

Sedan du och de som med dig äro hafven kommit upp på skeppet, så säg: "lofvad vare Gud, som frälst oss ifrån det orättfärdiga folket."

Och när du och de, som följa med dig, befinna eder i arken, så säg: “Lov och pris hör Gud till, som frälst oss från de orättfärdiga människorna!”

Och när du och de som är med dig har gått ombord på arken skall du säga: "Låt oss lova och prisa Gud, som har räddat oss från dessa orättfärdiga människor!"

Inför deri af allt lefvande tvenne makar, och din slägt, utom den ibland dem öfver hvilken 339) Dermed menas olive-trädet. Trädgårdarne nära detta berg äro namnkunniga för de utmärkt goda fruktträd af nästan alla slag, som der finnas. Sale. *) Se not 234. 435 beslutet föregått: och ej må du anropa mig för dem hvilka handlat orättfärdigt, ty de skola dränkas.

och säg vidare: "o min Herre! landsätt mig på ett välsignadt sätt, ty du är den bäste att landsätta."

Och säg: “Herre, giv mig en välsignad utgång! Du är ju den bäste föraren.”«

Och säg: "Herre! Låt mig med Din välsignelse [till sist] nå land! Ingen kan leda människorna till deras bestämmelse som Du!"

Och när du går om bord på skeppet, du och eho som är med dig, säg då: lofvad vare Gud, som frälsat oss från de orättfärdiga menni- skorna!

Uti detta äro sannerligen tecken, och vi läto dem undergå straffet.

Häri finnas sannerligen tecken; ja, vi pröva sannerligen.

I detta ligger helt visst budskap [till de klarsynta]; Vi sätter [ständigt människorna] på prov.

Och säg: o, Herre! nedför mig en väl- signad nedgång, Du bäst förmår bringa mig ned.

Efter dem läto vi ett annat slägte uppväxa

Sedan frambragte vi ett annat släkte efter dem

EFTER DETTA lät Vi ett nytt släkte stiga fram;

I detta var visserligen tecken; och vi voro ju de som pröfvade menniskorna.

och sände till dem en apostel af deras eget folk med denna tillsägelse: "tillbedjen Gud, ty I hafven ingen annan gud än Honom; frukten I icke?"

Och sände en apostel ur deras egen krets till dem med dessa ord: »Dyrken Gud! I haven ingen gud utom honom; skolen I då ej frukta Gud?«

och Vi sände [Vårt] sändebud till dem, [en] av deras egna, [med budskapet:] "Dyrka Gud - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?"

Sedan frambragte vi, efter dem, andra slägter *),

Och de förnäme ibland hans folk, hvilka icke trodde, och satte i fråga mötet med Gud i evigheten, och de, åt hvilka vi förunnat välstånd här i lifvet, sade: "han är icke annat än en menniska såsom I, och han äter hvad I äten och dricker hvad i dricken.

Men stormännen bland hans folk, som voro otrogna, som höllo det tillkommande livets inträffande för lögn och som vi givit överflöd i det jordiska livet, sade: »Detta är blott en mänsklig varelse liksom I, den där vill äta av vad I äten och dricka av vad I dricken,

Men folkets äldste, de som förnekade sanningen och inte trodde på mötet [med Gud] efter döden och som förvekligats av det utsvävande liv som Vi hade låtit dem föra, sade [till folket]: "Denne är ingenting annat än en människa som ni själva; han äter samma föda som ni och dricker vad ni dricker.

Och sände ibland dem en apostel af dem sjelfve, sägande: tjener Gud, J hafven ingen gud, utom Honom; skolen J då ej frukta?

Om I lyden en menniska, sådan som I sjelfve ären, så gören I en dålig affär.

Och om I lyden en mänsklig varelse sådan som I, då varden I sannerligen tillspillogivna.

Om ni följer en alldeles vanlig människa, er like, är det helt säkert ni som förlorar!

Och de förnämste af hans landsmän, hvil- ka ej trodde och som förnekade det tillkommande lifvets möte och hvilka vi gifvit öfverflöd i det verldsliga lifvet, sade: denne är ej annat än en menniska lik eder, som äter af hvad J äten,

Huru, han förutsäger, att I, när I ären döde och hafven blifvit stoft, åter skolen uppväckas!

Lovar han eder, att I skolen återuppväckas, sedan I dött och blivit stoft och ben?

Lovar han er inte att ni efter att ha dött och förvandlats till mull och torra ben skall uppstå [till nytt liv]

Och dricker af hvad J dricken;

Bort! Bort! med dessa förutsägelser till Eder!

Bort, bort med det, som lovas eder!

Vad han lovar er är orimligheter!

Och om J åtlyden en menniska lik eder, i sanning varden J då lidande.

Det gifves ej något annat lif, än detta närvarande. Vi dö, vi lefva, men vi skola icke uppväckas ifrån de döde.

Det finnes ingenting annat än vårt jordiska liv; vi dö, och vi leva, och vi skola icke återuppväckas.

Livet, det är livet i denna värld; som vi lever så dör vi och vi kommer inte att uppväckas till nytt liv!

Lofvar han eder, att då J ären döde och blifne stoft och ben, att J skolen framhafvas lef- vande ur grafven?

Han är ej annat än en man, som uppfinner lögner om Gud, och vi tro icke på honom."

Det är blott en man, som uppdiktat lögn om Gud, och vi sätta ej tro till honom.«

Han är bara en man som sätter ihop lögner om Gud och Vi tror inte på honom!"

Fjerran, fjerran bort med hvad han lof- var eder!

Han utropade: "o min Herre! bistå mig i denna sak, som de beskylla mig att uppdikta!"

Då sade han: »Herre, hjälp mig, därför att de hålla mig för lögnarel«

[Och han] bad: "Herre, hjälp mig! De kallar mig lögnare!"

Detta löfte är ej annat än vårt verldsliga lif, vi dö och vi lefva, och vi skola ej uppväckas från de döda: *) På detta ställe menas de fordne Arabstammarne Aad och Tzamud, till hvilka sändes profeterne Hud och Saleh. 436

Gud svarade: "snart, en vacker dag, skola de ångra det."

Han svarade: »Snart nog skola de sannerligen få ångra sig.«

Och [Gud] svarade: "Det skall inte dröja länge innan de grips av ånger."

Det är ja blott en man som pådiktar Gud lögn, och vi sätta ej tro till honom.

Och straffropet, fullt af verklighet, öfverraskade dem, och vi gjorde dem som bortsköljda agnar. Bort med de orättrådiges folk!

Så träffade skrällen dem uti sanning, och vi förvandlade dem till strån. Bort med de orättfärdiga människorna!

Och en dag genljöd över dem dånet [av Vårt straff], rättvist och nödvändigt, och Vi [sopade bort] dem som torra agnar. Och så var det ute med dessa orättfärdiga människor!

Sade profeten: o, Herre! bistå mig, eme- dan de göra mig till lögnare.

Efter dem läto vi andra slägten uppväxa.

Sedan frambragte vi andra släkten efter dem.

DÄREFTER lät Vi nya släkten stiga fram;

Svarade Herren: innan kort skola de, i sanning, blifva ångerfulle.

Intet folk kan gå förbi sin bestämda termin, ej heller blifva efter den.

Ingen menighet kommer före eller efter sin bestämda tid.

- inget folk kan vare sig förkorta eller förlänga den för dem [utsatta] fristen.

Och straffet öfverraskade dem med rätta, och vi gjorde dem likt vissnade löf; och sade: bort med de orättfärdiga menniskorna!

Sedan sände vi våre apostlar, den ene efter den andre, men så ofta som ett sändebud kom till sitt folk, kallade de honom ljugare. Vi läto ett folk följa på ett annat. Vi gjorde hvad som händt dem till afskräckande sagor. Bort med ett otroget folk!

Sedan sände vi våra apostlar, den ena efter den andra, men så ofta en menighets apostel kom till dem, höllo de honom för lögnare, och så läto vi den ena gå samma väg som den andra och gjorde dem till en visa. Bort med människor, som icke tro!

Och Vi sände det ena sändebudet efter det andra; var gång den utsände kom till sitt folk, beskylldes han för lögn. Och dessa släkten förintades, det ena efter det andra, men Vi lät berättelserna om dem fortleva [som lärdom för eftervärlden] - så var det ute med dessa människor som inte ville tro!

Sedan frambragte vi efter dem andra slägter.

Derefter sände vi Moses och hans broder Aron med våra tecken och ett tydligt bevis (på hans gudomliga sändning)

Sedan sände vi Mose och hans broder Aron med våra tecken och öppen fullmakt

DÄREFTER sände Vi Moses och hans broder Aron med Våra budskap och ett klart bevis på [deras] myndighet

Icke något folk skall förekomma sin be- stämda tid, ej heller blifva efter.

till Farao och hans förnäme. Men de bortvände sig öfvermodigt, ty de voro ett högdraget folk.

Till Farao och hans stormän, men de voro högmodiga; ja, de voro högfärdiga människor

till Farao och hans stormän. Men de uppträdde högmodigt - de var sådana som går hårt fram mot andra.

Derefter sände vi våra sändebud, det ena efter det andra. Så ofta en apostel kom till sitt folk, gjorde de honom till lögnare: och vi läto dem följa på hvarandra *); och vi gjorde dem till sagor i häfden; och sade: bort med menniskor som ej tro!

De sade: "skola vi väl tro på två menniskor, sådana som vi, och hvilkas folk äro våre slafvar."

Och sade: »Skola vi sätta tro till två mänskliga varelser sådana som vi, då deras folk är våra tjänare?«

Och de sade: "Varför skulle vi tro på dem? De är ju bara människor som vi själva och deras folk är våra slavar!"

Sedan sände vi Mose och hans broder Aa- ron, med våra tecken och uppenbar magt,

De behandlade dem båda såsom bedragare och vordo derföre utrotade.

Och de höllo dem båda för lögnare och hörde till dem, som tillintetgjordes.

De avvisade de två [budbärarnas] budskap som lögn och Vi lät dem [drunkna i havet].

Till Pharao och hans förnämste; men de yfdes och voro högdragna menniskor.

Fordom gåfvo vi Moses boken, på det att de (judarne) skulle låta leda sig.

Och dock hade vi givit Mose skriften, för den händelse de månde låta vägleda sig.

Och Vi skänkte Moses Skriften för att [hans folk] skulle få vägledning.

Och de sade: skola vi sätta tro till tven- ne menniskor lika oss, och hvilkas landsmän äro våra slafvar?

Och vi gjorde Maria och hennes son till ett tecken, och läto båda bo på kullen, fast grundad och rik på källor.

Vi hava ock gjort Marias son och hans moder till ett tecken och givit dem en fristad på en kulle, där det var lugnt och fanns vatten.

Och Vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [för människorna] och förde dem till en plats på en skyddad höjd som erbjöd vila och som vattnades av friska källor.

Och de gjorde dem till lögnare, och blef- vo ibland de förstörde.

Till alle apostlarne ropade vi: "o apostlar! äten af allt, som är godt, och fören en from vandel, ty jag vet hvad I gören.

Apostlar, äten av alla goda ting och handlen rättskaffens! Jag vet förvisso vad I gören.

NJUT, ni sändebud, av allt [i livet] som är gott och sunt och lev rättskaffens; Jag har full vetskap om vad ni gör.

Sannerligen gåfvo vi Mose Skriften, på det de måtte blifva vägledde.

Alla edra församlingar äro en och samma kyrka, och jag är eder Herre — frukten mig."

Detta är eder menighet, en enda menighet; och jag är eder Herre. Frukten mig alltså!

Detta ert samfund är i sanning ett samfund och Jag är [allas] er Herre. Frukta därför Mig!

Och vi gjorde Marias Son och Hans mo- der till ett tecken: och vi gåfvo dem fristad på *) Det vill säga: det ena folket blef förstördt efter det andra. 437 en upphöjd del af jorden ), som erbjöd lugn och källor med friskt vatten.

Men de (judar och christne) delade sig i afseende på sin tro i flera sekter, och hvarje sekt fröjdade sig öfver det, som den egde.

Men de hava avbrutit förbindelsen med varandra, och varje parti morskar sig över vad det äger.

Men [människorna] har slagit sönder denna enhet och splittrats i sekter, där medlemmarna i varje sekt [framhäver] och gläds åt sina [särdrag].

O, Apostlar! förtärer af de goda tingen 341), och utöfver rättfärdighet; ty Jag känner hvad J gören.

Låt dem vara någon tid i sin villfarelse.

Så lämna dem då i sitt lättsinne till en tid!

Men lämna dem nu [Muhammad] under en tid åt deras förvirrade föreställningar [och åt deras okunnighet, dessa avgudadyrkare].

Och sannerligen är detta eder lära, en enda lära; och Jag är eder Herre, alltså fruk- ter mig.

Månne de inbilla sig, att det, som vi beskära dem af egendom och barn,

Tänka de kanske, att vi med de rikedomar och de barn, vi skänka dem,

Tror de att Vi, om Vi ger dem rikedom och [många] söner,

Men de hafva sönderslitit sin sak emellan sig i stycken *); hvarje del glädjande sig åt hvad den har.

är för att tillskynda dem fördelar? De äro utan insigt.

Genast skola skaffa dem de bästa ting? Nej, de ana ingenting.

skyndar Oss att redan i detta liv ge dem [allt] det goda? Nej, de förstår inte [hur grovt de misstar sig]!

Lemna dem då i deras villfarelses djup för en tid.

Men de, som äro intagne af fruktan för sin Herre,

De, som bäva av rädsla för sin Herre,

De som bävar inför sin Herres [majestät]

Tänka de derföre att vi föröka åt dem rikedom och söner,

och de, som tro på sin Herres uppenbarelser,

Som tro på sin Herres tecken,

och som tror på sin Herres budskap

Att vi påskynda dem till hvad bäst är? Nej, men de förstå icke!

som icke erkänna någon jemlike med Gud,

Som ej sätta något vid sin Herres sida,

och inte sätter något vid sin Herres sida

Sannerligen de som af fruktan för sin Herra äro medlidsamme,

gifva almosor af det, som de fått, med bäfvande hjertan, emedan de skola inställas inför sin Herre;

Som giva vad de giva med skälvande hjärtan, därför att de skola återvända till sin Herre,

och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre; -

Och de som tro på sin Herras tecken,

desse skynda ifrigt till de goda verken, och äro de förste att utöfva dem.

Dessa skola förvisso genast komma i åtnjutande av de bästa ting och först komma fram till dem.

det är dessa som alltid är ivriga att göra gott och som här visar sig som de främsta.

Och de som ej gifva likar till sin Herra,

Vi ålägga ingen menniska mera än hon förmår att bära. Hos oss finnes en bok, som talar sanning, och de skola icke förfördelas.

Vi tvinga ingen själ över förmågan; hos oss finnes en skrift, som säger sanningen, och de skola ej lida någon orätt.

Vi lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära och hos Oss förvaras en bok som säger sanningen [om människornas handlingar]. Och de skall inte lida orätt.

Och de som gifva hvad de gifva i almo- sor, med bäfvan i sina hjertan, emedan de skola till sin Herra återvända, 340) Kommentatorerne förklara ömsom, att dermed menas Je- rusalem, Damaskus, Ramlah, Palestina, eller Egypten. Sale förmodar, och ej utan skäl, att meningen väl kan vara, den höjden dit Jungfru Maria, enligt den Mohammedanska tra- ditionen, undandrog sig vid sin förlossning. Se början af 19:de kapitlet. 4118 341) Ibland de tydningar hvilka blifvit gjorde på dessa ord, synes den vara bäst, som Sale anför, enligt Al Beidawi, nemligen, att de skola vara ställde till Guds sändebud i allmänhet; och att Mohammeds afsigt troligen var, att der- igenom fördömma de Christne munkarnes återhållsamhet. * Menniskorna hafva delat sig i många religionssekter. 438

Men de otrognes hjertan äro i en stor villfarelse härom, och deras gerningar äro helt annorlunda än de troendes, och de skola utöfva dem,

Nej, deras hjärtan äro okunniga härom, och dessutom finns det även andra handlingar, som de begå,

NEJ, deras hjärtan är fulla av oro och förvirring som döljer för dem [sanningen i] denna [Koran]. Men dessutom bär de på [en börda av] onda handlingar och de kommer att fortsätta att begå dem,

Desse hasta till hvad bäst är; och de hin- na först dit.fed

till dess att vi straffa de välmående ibland dem. Då skria de om hjelp.

Tills vi hemsöka de förvekligade bland dem med straffet och de jämra sig.

till dess de - när de ser hur de bland dem som förvekligats av sitt utsvävande liv nås av Vårt straff - ropar högt på nåd.

Vi skola ej betunga en själ utöfver hen- nes förmåga: och hos oss är en bok som talar san- ning, och de skola ej lida orätt.

"Skrien ej om hjelp i dag, ty I skolen ej få bistånd af oss.

Jämren eder icke i dag! I skolen förvisso icke få någon hjälp från oss.

[De skall få till svar:] "Håll inne i dag med era jämmerrop! Från Oss kan ni inte vänta någon hjälp!

Nej, men deras bjertan äro i en djup okunnighet om detta; och de hafva dessutom verk, hvarpå de arbeta :

För länge sedan upplästes våra uppenbarelser för Eder, men I bortvänden Eder derifrån,

Mina tecken upplästes ju för eder, men I ryggaden tillbaka

När Mina budskap lästes upp för er drog ni er alltid undan,

Tills, då vi hemsöka med straffet dem ibland dem som äro försoffade i njutningar, se, de skola jemra sig högt; och dem skall sägas:

hänförde af öfvermod, och pratade deröfver hånande under nattliga samqväm."

Högmodiga och vana att prata under edra nattliga sammankomster.

fulla av högmod, för att, som de nattliga sagoberättarna, hänge er åt tomt och meningslöst prat och en aldrig sinande ström av kritik [mot Profeten].

J mågen ej jemra eder i dag; ty af oss skolen J ej blifva hjelpte.

Hvi hafva de icke betänkt Koranens ord? Eller, hafva icke de undfått, hvad deras förfäder aldrig undfått?

Hava de då ej begrundat talet, eller har till dem kommit något, som ej kommit till deras förfäder?

Har de då aldrig tänkt över [Koranens] ord? Eller har något kommit till deras öron, som deras förfäder i gångna tider inte fick höra?

Förr upplästes för eder mina tecken, men J vänden om på edra hälar,

Eller känna de icke sin apostel? Kunna de ej erkänna honom?

Eller känna de ej igen sin apostel, eftersom de ej vilja veta av honom?

Eller avvisar de sitt Sändebud därför att de inte i honom känner igen [den pålitlige, sanningskäre man han alltid varit]

Med högmod deröfver att J ägden det heliga templet *); och hållande nattliga samman- komster, att yttra fåfängt tal.

Eller kunna de säga: "han är besatt af djefvulen?" — Nej! han har fört sanningen till dem, men de fleste af dem afsky sanningen.

Eller säga de: »Han är förryckt«? Nej, han har kommit till dem med sanningen, men för sanningen hava de flesta av dem motvilja.

Eller säger de: "Han är besatt av andar"? - Nej, han har kommit till dem med sanningen och sanningen är något som de flesta av dem avskyr.

Hafva de då ej begrundat ordet i Koran, eller ock, att till dem kommit det som ej kom- mit till deras förfäder?

Dock, om deras önskningar gått i fullbordan, så skulle himlarne, jorden och alle som finnas der hafva förgåtts. Väl hafva vi gifvit dem en varning, men de akta ej derpå.

Och om sanningen rättade sig efter deras hugskott, så skulle himlarna och jorden och de, som finnas i dem, gå under. Nej, vi hava kommit till dem med förmaningar, men de vända sig bort från förmaningarna.

Men om sanningen hade varit sådan att den överensstämde med deras önskningar, skulle himlarna och jorden ha gått under och deras invånare med dem! Nej! Vi har nu gett dem den påminnelse [de behövde] men de vänder ryggen åt påminnelsen!

Eller igenkänna de ej sin apostel, emedan de förneka honom?

Skall du bedja dem om betalning? Visst icke. Din Herres vedergällning är det bästa, ty Han är den bäste belönare.

Eller begär du avgift av dem? Din Herres lön är bäst; ja, han är den bäste försörjaren.

Eller begär du [Muhammad] ersättning av dem? Men ersättningen från din Herre är den bästa och det är Han som bäst sörjer för [de Sina].

Eller säga de: han är vansinnig? Nej, men han har bragt dem sanningen; och de fleste af dem afsky sanningen.

Visserligen kallar du dem till en rätt väg;

Du kallar dem sannerligen till en rätt väg,

Du kallar dem helt visst till en rak väg,

Om sanningen följt deras begär, skulle sä- kert himlarne och jorden, och eho som är i dem, blifvit förderfvade **). Men nej, vi hafva bragt dem deras erinran; och de draga sig undan sin erinran! *) Här är fråga om Kóreischerne. **) Om den lära Mohammed undervisade hade varit enlig med deras önskan, då skulle verlden gått öfverända. 439

men de, som icke tro på det eviga lifvet, afvika ifrån den?

Men de, som ej tro på det tillkommande livet, vika av från vägen.

men de som inte tror på livet efter detta viker av från denna väg.

Begär du väl lön af dem? Men din Her- res lön är bättre; och han är den bäste Försörjaren.

Om vi bevisade dem barmhertighet och befriade dem ur den nöd, hvaruti de befinna sig; så skulle de, det oaktadt, i sin blindhet framhärda uti sin orättfärdighet.

Och om vi förbarmat oss över dem och avvänt den ofärd, som drabbat dem, så skulle de hava framhärdat i sin vrånghet, så att de vandrat i blindo.

Även om Vi förbarmade Oss över dem och befriade dem från det onda som tynger deras sinnen, skulle de framhärda i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.

Visserligen kallar du dem till en rätt väg;

Fordom hemsökte vi dem med tuktan, utan att de ödmjukade sig för sin Herre eller underkastade sig,

Vi hava ju slagit dem med straffet, men de böjde sig ej för sin Herre och ödmjukade sig icke,

Vi har låtit dem utstå prövningar och lidanden, men de ödmjukade sig inte inför sin Herre och de kommer inte att be om nåd,

Och de som ej tro på det tillkommande lifvet, sannerligen afvika de från vägen.

till dess att vi uppläto öfver dem porten till ett svårt straff; se! då voro de deröfver i förtviflan.

Förrän vi öppnade en port till ett svårt straff för dem, och se, de blevo förtvivlade.

förrän Vi öppnar porten för dem till det stränga, eviga straff [som väntar] och de grips av förtvivlan.

Om vi förbarmat oss öfver dem, och bort- tagit hvad som plågade dem *), visserligen skulle de framhärdat i sin uppstudsighet att vandra förvirrade.

Det är Han, som har frambragt edert öra, synen och hjertat. Föga tacken I Honom för det.

Han är ock den, som skapat hörsel, syn och hjärta åt eder; föga tacksamma ären I.

DET ÄR Han som har begåvat er med hörsel och syn och hjärta, men var är er tacksamhet

Redan hemsökte vi dem med ett straff **), men icke ödmjukade de sig för sin Herra, ej hel- ler de bönföllo: se

Det är Han, som har skapat Eder på jorden, och till Honom skolen I en gång församlas.

Han är ock den, som kringspritt eder på jorden, och hos honom skolen I församlas.

Och det är Han som har låtit er växa i antal och sprida er över jorden och inför Honom skall ni samlas åter.

Tills, då vi öppnat öfver dem en port med ett inom varande svårt straff ***), se, de äro förtviflade deröfver.

Det är Han, som gifver lif och död, och från Honom kommer nattens och dagens omskiftning. — Insen I det då icke?

Han är ock den, som giver liv och död, och av honom beror nattens och dagens växling; haven I då intet förstånd?

Och det är Han som skänker liv och skänker död, och växlingen mellan natt och dag är Hans verk. Vill ni inte använda ert förstånd

Han är den som skapat eder hörseln och synen och hjertan: huru föga J ären tacksamme!

Nej! de säga det, som de gamle fordom sade:

Nej, de säga detsamma som deras föregångare sagt.

Nej, de säger detsamma som människorna i det förflutna;

Och Han är den som frambragt eder på jorden, och hos Honom skolen J samlas.

De säga: "huru? När vi dött och äro vordne stoft och ben, skola vi uppväckas?

De säga: »Skola vi verkligen uppväckas, sedan vi dött och blivit stoft och ben?

de säger: "Återuppväckas efter döden, sedan vi blivit mull och torra ben

Och Han är den som gifver lif och död; och Hans verk är nattens och dagens omvexling; skolen J då ej förstå?

Med detta hafva vi och våre fäder förut hotats. Det är ej annat än de gamles sagor."

Vi och våra fäder hava ju förut hotats härmed; detta är ingenting annat än de gamles historier.«

Det är samma sak som vi och våra fäder blivit lovade förr, men det är bara sagor från förfädernas tid!"

Nej, men de säga detsamma som företrä- darne sade;

Säg: "hvem tillhör jorden och de som äro på den? Svaren, om I det veten."

Säg: »Vem tillhör jorden och de, som finnas på henne, om I haven kunskap?«

Säg: "Vem tillhör jorden och alla som bygger och bor på den? [Svara] om ni vet det."

De säga: huru! då vi äro döde, och blifne stoft och ben, skola vi, verkligen, uppväckas från de döda?

De skola svara: "Gud." Säg: "kunnen I då icke tänka efter?"

De skola svara: »Gud.« Säg: »Skolen I då ej låta förmana eder?«

De kommer att svara: "Gud." Säg: "Då borde ni tänka över [vad det innebär]?"

Redan har detta förut blifvit oss förutsagdt, oss och våra fäder: det är ej annat än förfädernes dikter.byd

Säg: "hvem är de sju himlarnes Herre och den höga thronens Herre?"

Säg: »Vem är de sju himlarnas och den stora tronens Herre?«

Säg: "Vem är Herren över de sju himlarna och Herren till härlighetens och allmaktens tron?"

Säg: hvem tillhör jorden, och eho som derpå finnes, om J veten? *) Detta syftar på en hungersnöd för hvilken Meckanerne voro utsatte. **) Här menas den ofta nämnde träffningen vid Bedr. ***) Hungersnöden. 440 -

De skola svara: "Gud." Säg: "skolen I då icke frukta Honom?"

De skola svara: »De tillhöra Gud.« Säg: »Skolen I då ej frukta Gud?«

De kommer att svara: "Gud." Säg: "Fruktar ni [Honom] inte?"

De skola svara: till Gud, skolen J då ej erinra eder?

Säg: "I hvars hand är makten öfver allting, han som beskyddar, men ej beskyddas? Veten I det?

Säg: »I vems hand är herraväldet över allting, så att han giver skydd, ehuru intet skydd gives mot honom, om I haven kunskap?«

Säg: "Vem är det som har allt herravälde i Sin hand, som beskyddar [allt] och som ingen kan beskydda? [Svara] om ni vet det."

Säg: hvem är de sju himlarnes Herre, och den härliga thronens Herre?

De skola svara: "i Guds." Säg: "huru kunnen I då så förledas?"

De skola svara: »Det tillhör Gud.« Säg: »Huru kunnen I då vara så förhäxade?«

[Och] de kommer att svara: "Gud." Säg: "Hur har ni då kunnat bli [till den grad] förvillade?"

De skola svara: allt tillhör Gud; säg: skolen J då ej frukta?

Väl hafva vi fört sanningen till dem, men de äro ljugare.

Nej, vi hava kommit till dem med sanningen, men de äro sannerligen lögnare.

Vi har gett dem sanningens [ljus] men ändå [fortsätter] de att ljuga!

Säg: i hvars hand är väldet öfver allting, hvilken beskyddar och ej är beskyddad, om J veten?

Icke har Gud skaffat sig barn, ej heller har Han jemte sig någon gud. Om så vore, så skulle hvarje gud hafva tagit för sig sjelf hvad han hade skapat, och den ene skulle rå öfver den andre. Ära vare Gud! Hvad de säga om Honom träffar Honom ej.

Gud har ej skaffat sig barn, och det finns ingen gud jämte honom. Då skulle sannerligen varje gud hava borttagit vad han skapat, och den ene skulle hava höjt sig över den andre. Gud allena all ära! Han är fjärran från vad de påstå.

Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säkert varje sådan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [alla försök] att beskriva [Hans Väsen].

De skola svara: i Guds; säg: huru då ären J förblindade?

Han känner det fördolda och det synliga, och Han är upphöjd öfver deras afgudar.

Han känner det fördolda och det uppenbara, och han är upphöjd över det de sätta vid hans sida.

Han känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna och Han är höjd högt över allt vad de vill sätta vid Hans sida.

An mer, vi hafva bragt dem sanningen; och de äro visserligen lögnare.

Säg: "om du vill, min Herre! så låt mig upplefva det straff, hvarmed de hotas,

Säg: »Herre, om du visar mig vad som lovas dem,

Säg: "Herre! Om det är Din vilja att låta mig se det [straff] som lovas dem,

Gud har ej aflat barn; och ingen gud fin- nes jemte Honom: i sådant fall skulle visserligen hvarje gud borttagit hvad han skapat, och den ene af dem skulle rest sig öfver den andre. sad vare Gud långt öfver hvad de yttra ! Pri-

men försätt mig ej, min Herre, på det syndiga folkets sida."

Så sätt mig ej, Herre, bland de orättfärdiga människorna!«

Herre, räkna mig då inte till de orättfärdiga!"

Han känner det frånvarande och det när- varande; må Han högt upphöjas öfver hvad de göra till Hans like! acil doo

Det står visserligen i vår makt, att låta dig upplefva det, hvarmed vi hota dem,

Ja, vi hava sannerligen makt att visa dig vad vi lova dem.

Vi har helt visst makt att låta dig bevittna det som Vi lovar dem [fastän Vi ger dem uppskov].

Säg: o, Herre! om du visar mig det som dem är förutsagdt, sales.

men det är bättre, att du nu icke påyrkar deras bestraffning, utan vedergäll det onda med godt. Vi veta väl hvad de yttra om dig. —

Avvärj det onda på det sätt, som är lämpligast! Vi veta bäst vad de påstå

Fördriv det onda med en god handling; Vi har full kännedom om vad de påstår [om Gud].

O, Herre! må Du då ej sätta mig ibland de orättfärdiga menniskorna! pogle An

Säg: "min Herre! jag flyr till ditt beskydd emot satanernes ingifvelser,

Och säg: »Herre, jag söker skydd hos dig mot satanernas ingivelser.

Och säg: "Herre! Jag ber Dig beskydda mig mot demonernas [alla] frestelser!"

Sannerligen äro vi mägtige att låta dig se det som vi förutsäga dem *).

och jag flyr till dig, min Herre!, så att de ej må komma åt mig." —

Och jag söker skydd hos dig, Herre, att de ej må träffa mig«

och: "Jag ber Dig beskydda mig, Herre, mot alla närmanden från deras sida!"

Afvärj det onda med det som bättre är: vi känna nogsamt hvad de yttra: 2-

Till dess att döden närmar sig till en af dem; då utropar han: "Herre! låt mig återvända till lifvet,

Ända tills döden nalkas någon av dem och han säger: »Herre, låten mig vända om,

[DEN IHÄRDIGE förnekaren framhärdar i att förneka sanningen] till dess att han känner dödens närhet. Då säger han: "Herre! Låt mig få återvända, ja, låt mig få återvända [till livet],

Och säg: o, Herre! jag tager min till- flykt till Dig, undan djeflarnes ingifvelser;

på det att jag må göra godt och fullgöra hvad jag har försummat." Ingalunda! Det kan ej väntas annat än en dom, som Han fäller. Derföre står bakom dem en skiljemur, ända till uppståndelsedagen.

För den händelse jag månde handla rättskaffens i sådant, som jag försummat!« Nej! Detta är förvisso det ord han skall yttra, men bakom dem är en skiljevägg ända till den dag, då de skola uppväckas.

så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!" Ack nej! Vad han säger är ord [utan mening]. Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv.

Och jag flyr till Dig, o, Herre! att de ej må skada mig. Men de otrogne tvifla *) Det vill säga: att låta dig se det straff som är dem för- utsagdt. 441

När det då blåses i basunen, så skola på den dagen alla slägtskapsband emellan dem upphöra, och icke kunna de göra hvarandra några frågor.

Och då det blåses i basunen, på den dagen finnas inga förbindelser emellan dem, och de skola ej fråga efter varandra.

Den dag då basunen ljuder skall inga släktskapsband bestå mellan dem och de kommer inte att fråga efter varandra.

Tills, då döden öfverraskar någon af dem, han säger: o, Herre! återför mig till lifvet, es

De, hvilkas vågskålar nedsjunka, skola salige varda.

Och de, vilkas vågskålar äro tunga, dessa varda de lyckliga.

Vinnarna är de vars [goda handlingar] väger tungt i vågskålen,

Att jag må handla rättfärdigt i sådant jag åsidosatt. Ingalunda: sannerligen äro dessa de ord han skall yttra. Men bakom dem är ett stäng- sel, tills en dag de skola uppväckas från de döda.

Men de, hvilkas vågskålar äro lätta, varda förtappade till sina själar och skola evigt bo i helvetet.

Men de, vilkas vågskålar äro lätta, dessa äro de, vilka tillspillogiva sig själva att evinnerligen förbliva i helvetet.

och de vars [goda handlingar] väger lätt i vågskålen är förlorarna som har förverkat sina själar; de skall förbli i helvetet till evig tid.

Då det skall stötas i basunen, den da- gen varder ej förvandtskap emellan dem, ej heller skola de fråga efter hvarandra.

Elden skall sveda deras ansigten, och de skola i den förvrida sine läppar.

Elden skall sveda deras ansikten, så att de se dystra ut.

Där skall deras ansikten svedas av Elden och deras anletsdrag förvridas i en grimas [av smärta].

Och de hvilkas vågskålar varda tunga, de skola blifva de lycklige.

Det ropas till dem: "Huru? hafva icke mina uppenbarelser upplästs för Eder? I ansågen dem ju för lögner?"

Hava ej mina tecken upplästs för eder? Men I höllen dem för lögn.

[Och Gud skall säga:] "Lästes inte Mina budskap upp för er och påstod ni inte att allt var lögn?"

Men de hvilkas vågskålar varda lätta, desse äro de som låtit gå förlorade sina själar; i helvitet skola de evinnerliga dväljas: goin

De skola svara: "o vår Herre! vår olycka var oss öfvermäktig, och så blefvo vi ett vilsefarande slägte.

De skola säga: »Herre, vårt elände överväldigade oss, och vi voro människor, som foro vilse.

De skall svara: "Herre! Vårt onda öde besegrade oss och vi gick vilse.

Elden skall bränna deras ansigten, och deri skola de vidt öppna sina munnar; och det skall sägas:

O vår Herre! för oss ut härifrån. Om vi sedan återfalla, så äro vi i sanning syndare."

Herre, för oss ut härifrån, ty om vi återfalla, så varda vi förvisso orättfärdiga.«

Herre! Befria oss från detta [straff] och om vi återfaller [i synd], då hör vi sannerligen till de orättfärdiga."

Blefvo icke mina tecken uppläste för eder, och gjorden J dem ej till lögn? G

Han skall svara: "gån bort till den (elden)! Talen ej till mig."

Han skall svara: »Försvinnen där borta och talen ej till mig!

[Gud] skall säga: "Försvinn [till er förnedring]! Och [våga] inte tala till Mig!

De skola svara: o, Herre! vår olycka fick öfverhand öfver oss, och vi voro vilsefarande menniskor.

En del af våre tjenare sade: "o vår Herre! vi tro. Förlåt oss och var oss nådig, ty du är den Allrabarmhertigaste."

En del av mina tjänare sade förvisso: ”Herre, vi tro, förlåt oss och förbarma dig över oss, ty du är den bäste förbarmaren

Det fanns bland Våra tjänare de som bad [i sina böner]: 'Herre! Vi tror! Förlåt oss [våra synder] och förbarma Dig över oss! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du!'

O, Herre! låt oss utkomma härifrån, och om vi återfalla i synd, då, i sanning, äro vi orätt- färdige.

Men I mottogen dem med hån, ända derhän att I förgaten min varning och skrattade åt dem.

Men I mottogen dem med förakt, vadan de kommo eder att glömma mig, och I skrattaden åt dem.

Men ni var så upptagna av att göra dem till ett åtlöje att det kom er att glömma Mig - ja, så roligt hade ni åt dem.

Herren skall svara: varder deri bortdrif- ne, och taler ej till mig:

I dag vill jag belöna dem för sin fördragsamhet, så att de varda salige."

Jag skall förvisso löna dem i dag, därför att de voro tåliga; de skola förvisso bliva de lycksaliga.«

I dag har Jag gett dem belöningen för deras tålamod; det är de som har vunnit den stora segern!"

Ty det var en del af mina tjenare som sade: o, Herre! vi tro, gif oss alltså tillgift och haf förbarmande med oss, Du är den bäste af de barmhertige;

Gud skall säga: "huru många år hafven I dröjt på jorden?"

Han skall säga: »Huru många år haven I stannat på jorden?«

[Gud] skall fråga [förnekarna]: "Hur länge levde ni på jorden, räknat i år?"

Men J emottogen dem med hån, så att de läto eder förgäta min hågkomst *), och J haden dem till åtlöje. *) Det vill säga: de upphörde att påminna eder om Gud, då de ständigt emottogos med förakt. 442

De skola svara: "vi hafva dröjt der en dag eller en del af en dag. Men fråga snarare dem, som kunna räkna."

De skola svara: »Vi hava väl stannat en dag eller någon del av en dag; spörj dem, som hålla räkning!«

[Och] de skall svara: "Vi levde där en dag eller en del av en dag; men fråga dem som är kunniga i räkning."

Sannerligen har Jag belönat dem i dag, emedan de voro tålige, att de må varda de salige.

Han skall säga: "kort var den tid, som I dröjden der, om I vissten det.

Han skall säga: »I haven stannat blott en liten tid; o att I haden kunskap!«

[Gud] skall säga: "Ni levde där bara en kort tid - om ni hade vetat [vad som stod på spel]!

Herren skall säga: huru många åratal hafven J vistats på jorden?gal b

Inbilladen I Eder, att vi hade skapat Eder på lek, och att I ej skullen inställas inför oss?"

Tänken I väl, att vi skapat eder på lek, och att I ej skolen återföras till oss?

Trodde ni att Vi skapade er för nöjes skull och att ni inte skulle föras tillbaka till Oss?"

De skola svara: vi hafva dröjt en dag, eller en del af en dag; men fråga dem som hålla räkning. Vada

Högtlofvad vare Gud, den verklige konungen! Det gifves ingen gud utom Honom, den härliga thronens Herre.

Upphöjd är Gud, Konungen, Sanningen; det finns ingen gud utom honom, den härliga tronens Herre,

UPPHÖJD över allt är Gud, Konungen, den yttersta Sanningen! Det finns ingen gudom utom Han, Herren till allmaktens, nådens och barmhärtighetens tron.

Herren skall säga: J hafven dröjt blott föga, om J visten det.

Ho som åkallar jemte Gud någon annan gud, på hvars tillvaro han ej har något bevis, han skall deröfver aflägga räkenskap hos sin Herre. Sannerligen, det skall gå de otrogne illa.

och den, som åkallar någon annan gud jämte Gud, får intet ljus, utan det varder rannsakning hos hans Herre. De otrogna varda förvisso ej lyckliga.

Den som vid sidan av Gud åkallar en annan gudom - för vars [existens] han saknar bevis - skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå dem väl som förnekar sanningen!

Tänkten J att vi skapat eder på lek, och att J ej skullen återbringas till oss? Må då Gud högt upphöjas, Konungen, Sanningen! det finnes ingen gud, utom Honom, den härliga thronens Herre. Eho som åkallar jemte Gud, en annan gud, hvarpå han ej har ett klart bevis, i sanning skall han göra räkning hos sin Herra; ty de otrog- ne skola ej blifva lycklige.

Säg: "o min Herre! förlåt och var barmhertig! Du är den Allrabarmhertigaste."

Och säg: »Herre, förlåt och förbarma dig, ty du är den bäste förbarmaren.«

Säg: "Herre! Förlåt mig och förbarma Dig över mig! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du!"

Säg: o, Herre! förlåt och var barmher- tig, ty Du är den bäste af de barmhertige!) XXIV. KAPITLET. Ljuset *). Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges.