فَكَأَيِّن مِّن قَرۡيَةٍ أَهۡلَكۡنَٰهَا وَهِيَ ظَالِمَةٞ فَهِيَ خَاوِيَةٌ عَلَىٰ عُرُوشِهَا وَبِئۡرٖ مُّعَطَّلَةٖ وَقَصۡرٖ مَّشِيدٍ٤٥

Huru månge städer hafva vi ej förgjort, emedan de varit orättrådige. De äro nu öde och en hög af ruiner, som betäcka deras grundvalar, den igenkastade brunnen och det höga tornet.

Och huru mången stad hava vi ej tillintetgjort, därför att den var orättfärdig, så att den ligger kullstörtad över sina pelare! Huru många övergivna brunnar och huru många höga slott finnes det ej!

Hur många städer, [vilkas invånare] ständigt begick orätt, har Vi inte låtit gå under? Nu ligger de öde! Och de övergivna brunnarna! Och de stolta palatsen!

Hafva de då ej gått omkring i landet **)? Och hafva de ej hjertan hvarigenom de förstå? eller öron hvarigenom de höra? Dock, i sanning, ögonen de äro ej blinda, men bjertana inom brö- sten äro blinda.