وَلِكُلِّ أُمَّةٖ جَعَلۡنَا مَنسَكٗا لِّيَذۡكُرُواْ ٱسۡمَ ٱللَّهِ عَلَىٰ مَا رَزَقَهُم مِّنۢ بَهِيمَةِ ٱلۡأَنۡعَٰمِۗ فَإِلَٰهُكُمۡ إِلَٰهٞ وَٰحِدٞ فَلَهُۥٓ أَسۡلِمُواْۗ وَبَشِّرِ ٱلۡمُخۡبِتِينَ٣٤

För hvarje kyrka hafva vi faststält en gudstjenst, så att de skola uttala Guds namn öfver den boskap (vid slagtandet), som vi hafva beskärt åt dem. Eder Gud är en ende gud. Varen Honom underdånige. Förkunna de ödmjuke ett gladt budskap,

Varje menighet hava vi föreskrivit andaktsövningar, att de må åkalla Guds namn över allt vad han förlänat dem i fråga om boskapsdjuren; eder Gud är en enda Gud, varen honom undergivna, och förkunna ock de ödmjuka ett hugnesamt budskap,

För alla folk [i det förgångna] har Vi föreskrivit att Guds namn skall uttalas [i tacksamhet] över de boskapsdjur som Han har skänkt dem som föda - [när de slaktas]. Er Gud är den Ende Guden; underkasta er alltså Hans vilja! Och förkunna för de ödmjuka det glada budskapet [om Guds nåd],

J hafven flera bestämd tid; sedan är gamla huset. fördelar af dem intill en deras offerplats invid det