Sura 14: Abraham Frid över honom!

A. L. R. Denna bok hafva vi nedsändt till dig, så att du skulle föra menniskorna ut ur mörkret till ljuset med deras Herres tillåtelse, in på den Allsmäktiges, den Högtlofvades väg,

‘LR. Se, en skrift, som vi nedsänt till dig, att du må föra människorna på deras Herres tillskyndelse ut ur mörkret till ljuset på den Väldiges och Prisades väg,

Alif lam ra. [DETTA ÄR] en helig Skrift som Vi har uppenbarat för dig, för att du skall leda människorna ut ur mörkret till ljuset enligt deras Herres vilja, till den väg, som för till den Allsmäktige som allt lov och pris tillhör,

A.L.R. Vi hafva till dig nedsändt en bok, att du må utföra menniskorna från mörkret till ljuset, med deras Herras tillstädjelse, på den Mägtiges, den Prisvärdes väg.

den Guds, som eger allt hvad som finnes i himlarne och på jorden. Men ve de otrogne för det förfärliga straffet,

Guds, hans, som vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden tillhör. Ja, ve de otrogna inför ett svårt straff!

till Gud som är Herre över allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Dömda är de som förnekar sanningen! [De hotas av] ett strängt straff,

Gud är den hvilken tillhör hvad helst som finnes i himlarne och på jorden: ve de otrogne! i anseende till ett svårt straff

de der mera älska detta lifvet än det tillkommande, hindra andre ifrån Guds väg och önska den krokig! Desse äro stadde i en villfarelse, långt bort ifrån sanningen.

De, som älska det jordiska livet mer än det tillkommande, utestänga andra från Guds väg och ävlas att göra den krokig, dessa äro långt gångna i villfarelse.

som sätter livet här på jorden högre än det eviga livet och hindrar [andra] att följa Guds väg och vill få den att framstå som krokig. De har nått syndens yttersta gräns!

De som älska det verldsliga lifvet högre än det tillkommande, och afhålla andra från Guds väg, och söka göra den krokig, de äro i en stor villfarelse.

Icke hafva vi utskickat något sändebud, som icke talat sitt folks tungomål, så att han kunde upplysa dem. Men Gud vilseför hvem Han vill och vägleder hvem Han vill, ty Han är allsmäktig, allvis.

Vi hava ej sänt någon apostel annat än med hans eget folks tungomål för att förklara för dem, och Gud låter vem han vill fara vilse och vägleder vem han vill; ja, han är den Väldige, den Vise.

VI HAR aldrig sänt ett sändebud som inte talade samma språk som det folk [till vilket han sändes], så att han klart kunde lägga fram [sitt budskap] för dem. Men Gud låter den gå vilse som vill [gå vilse], och Han vägleder den som vill [vägledas] - Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Vi hafva ej sändt någon apostel utan med sitt folks tungomål, på det han måtte upplysa dem: men Gud låter hvem Han vill fara vilse, och vägleder hvem Han vill; och Han är den Mägtige, den Vise.

Vi hafva fordom sändt Moses med våra tecken och sade till honom: "för ut ditt folk ur mörkret till ljuset och påminn dem om din Herres stridsdagar." Häruti finnas sannerligen tecken för alle tålamodige och tacksamme.

Vi hava ju sänt Mose med våra tecken med dessa ord: »För ditt folk ut ur mörkret till ljuset och påminn dem om Guds dagar!« Häri finnas sannerligen tecken för var och en, som är tålig och tacksam.

Vi sände Moses med Våra budskap [och befallde honom]: "Led ditt folk ut ur mörkret till ljuset och påminn dem om Guds dagar!" I detta ligger förvisso budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud] i allt.

Sannerligen hafva vi redan sändt Mose med våra tecken, sägande: utför ditt folk från mörkret till ljuset, och påminn dem om Guds dagar: visserligen är tecken i detta, för hvar och en som är tålig, och tacksam.

Moses sade ju till sitt folk: "erinren Eder Guds nåd emot Eder, när Han frälste Eder ifrån Faraos folk, som pålade Eder den hårdaste plåga, dödade edre söner, men läto edra döttrar lefva. — Häruti var en svår pröfning ifrån eder Herre. —

Än när Mose sade till sitt folk: »Kommen ihåg Guds nåd mot eder, då han frälste eder från Faraos folk, som pålade eder det värsta straff, dräpte edra söner och läto edra kvinnor leva!« Detta innebar en förskräcklig prövning från eder Herre.

Och då talade Moses till sitt folk [och sade]: "Minns Guds välgärningar mot er när Han räddade er från Faraos anhang, som tillfogade er svåra lidanden och slaktade era söner och [bara] skonade era kvinnor - detta var en hård prövning som er Herre lade på er.

Och minns då Mose sade till sina landsmän kommer ihåg Guds nåd emot eder, när Han frälsade eder från Pharaos folk, som bragte öfver eder förtryckets elände, som dräpte edra söner, och lät blifva vid lif edra döttrar: uti detta var en stor pröfning från eder Herra.

Och när eder Herre förkunnade Eder: "om I ären tacksamme, så skall jag föröka mina välgerningar emot Eder. Men varden I otacksamme, så är mitt straff sannerligen förfärligt.

Än när eder Herre förkunnade: »Om I ären tacksamma, skall jag sannerligen giva eder mera, men ären I otacksamma, varder mitt straff sannerligen svårt.«

Och [minns att] er Herre tillkännagav [för er]: 'Om ni visar tacksamhet skall Jag ge er en större [belöning], men om ni visar otacksamhet skall Jag sannerligen ge er ett strängt straff!'”

Och då eder Herre förkunnade detta sannerligen, om J ären tacksamme, skall jag föröka åt eder min nåd; men om J ären otacksamme, visserligen varder mitt straff strängt.

Och Moses sade: "om I och alle som finnas på jorden, varden otacksamme, så kan Gud vara eder tack förutan, och prisad.

Och Mose sade: »Om I och alla, som finnas på jorden, ären otacksamma, så är Gud sannerligen självtillräcklig och prisad.«

Och Moses sade: "Om ni - och alla på denna jord - förnekar [Honom, skall ni tänka på att] Gud är Sig själv nog och att allt lov och pris tillhör Honom."

Och Mose sade: om J blifven otacksamme, J och alla de som finnas på jorden, sannerligen är dock Gud rik, prisvärd.

Hafven I icke förnummit berättelsen om dem, som voro före Eder, om Noachs folk, om A'diterne och Thamûdäerne? — De som kommo efter dem, dem känner endast Gud. — Till dem kommo sändebud med obestridliga tecken; men de satte händerna i munnen och sade: “vi tro visst icke på eder gudomliga sändning. Vi tvifla på det, hvartill I kallen, såsom något misstänkt.”

Har ej berättelsen om dem, som levde före eder, kommit till eder kunskap, om Noas folk, Ad och Thamud och dem, som levde efter dem? Ingen känner dem utom Gud. Deras apostlar kommo till dem med den klara vittnesbörden, men de satte händerna för munnen och sade: »Vi förneka förvisso det budskap, med vilket I blivit sända, och vi hysa sannerligen betänkliga tvivel angående det, vartill I kallen oss.«

HAR NI inte hört berättas om dem som levde före er, Noas folk och stammarna Aad och Thamud och de som kom efter dem? Ingen känner dem [nu] utom Gud. Sändebuden kom till dem med klara bevis, men med händerna för munnen svarade de: "Vi tror inte på det [budskap] som ni [säger att ni] har blivit anförtrodda, och vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] era maningar till oss!"

Har ej underrättelse kommit till eder om dem som voro före eder, Noachs landsmän och Aad och Tzamud, och de som voro efter dem? Ingen känner deras antal, utom Gud. Deras apostlar kommo till dem med obestridliga bevis, men de omvände sina händer mot sina munnar, och sade: vi förneka, i sanning, det hvarmed J blifvit sände, och vi äro i misstänksamt tvifvel om det hvartill J kallen oss.

Deras sändebud svarade: "kan man hysa tvifvel om Gud, himlarnes och jordens skapare? Han kallar Eder, för att förlåta Eder edra synder och gifva Eder uppskof till en bestämd tid, (i afvaktan på eder tro)." De sade: "I ären ju endast menniskor som vi. I viljen afvända oss ifrån det, som våre fäder dyrkade. Gif oss då ett tydligt bevis (underverk)."

Deras apostlar svarade: »Råder det tvivel om Gud, himlarnas och jordens skapare? Han kallar eder för att förlåta eder edra synder och giva eder anstånd till en bestämd tid.« Och de sade: »I ären blott mänskliga varelser liksom vi; I viljen vända oss bort från vad våra fäder dyrkade. Så skaffen oss då ett tydligt bevis!«

Sändebuden sade: "Kan någon tvivla på att Gud [finns], himlarnas och jordens Skapare? Han kallar er för att ge er förlåtelse för era synder och ge er anstånd till en [av Honom] fastställd dag." [Men] de svarade: "Ni är bara dödliga människor som vi som vill hindra oss från att dyrka vad våra förfäder dyrkade. Låt oss då få ett klart bevis [för att ni har sänts av Gud]."

Deras apostlar svarade: är det tvifvel om Gud, himlarnes och jordens Skapare, som kallar eder att Han må förlåta eder något af edra synder, och gifva eder anstånd intill en bestämd tid? De sade: J ären ej annat än män like oss, som önsken att afvända oss från hvad våra fäder dyrkade, bringer oss då ett påtagligt bevis.

Deras sändebud svarade dem: "Vi äro visserligen blott menniskor såsom I; men Gud benådar hvem Han vill af sine tjenare (med sina uppdrag). Dock kunna vi icke gifva Eder något bevis, utan med Guds tillåtelse; men på Gud må de sant troende förtrösta.

Deras apostlar svarade dem: »Vi äro blott mänskliga varelser liksom I, men Gud är nådig mot vem han vill bland sina tjänare, och det tillkommer oss icke att skaffa eder något bevis Annat än på Guds tillskyndelse, och på Gud må de rättrogna förtrösta.

Sändebuden svarade: "Ja, vi är bara dödliga människor som ni; men Gud visar den Han vill av Sina tjänare Sin nåd. Och för oss är det inte möjligt att ge er ett bevis [för vårt uppdrag] utan Guds tillåtelse - till Honom skall alla troende sätta sin lit.

Deras apostlar svarade dem: vi äro ej annat än män like eder, men Gud omfattar nådigt hvem Han vill af sina tjenare; och vi kunna ej bringa eder ett bevis,
Utom med Guds tillstädjelse; och på Gud må de rättrogne förtrösta.

Och hvarföre skulle vi ej sätta vår lit till Gud? Han har ju ledt oss på våre vägar. Derföre fördraga vi tåligt edre oförrätter, ty på Gud må de undergifne förtrösta."

Och vad skulle vi hava för anledning att icke förtrösta på Gud, då han lett oss på våra vägar? Vi skola sannerligen tåligt fördraga vad ont I än gören oss; ja, på Gud må de förtröstande förtrösta.«

Hur skulle vi kunna annat än sätta vår lit till Gud, när det är Han som har visat oss vägen? Helt visst skall vi tåligt uthärda det onda ni [har i sinnet] mot oss; ja, alla som söker [ett mäktigt] stöd skall sätta sin lit till Gud!"

Och hvarföre skulle vi icke förtrösta på Gud, som redan utvisat oss vår väg? Vi skola visserligen tåligt fördraga det onda J tillfogen oss på Gud må alltså de förtrösta som äro förtröstande.

De otrogne sade till sina sändebud: "vi skola utdrifva Eder ur vårt land, så framt I icke återvänden till vår religion." Då gaf deras Herre dem denna uppenbarelse: "vi skola förgöra syndarne

Och de, som voro otrogna, sade till sina apostlar: »Vi skola sannerligen driva eder ut från vårt land, eller ock skolen I återvända till vår lära«, men deras Herre gav dem följande uppenbarelse: »Vi skola sannerligen tillintetgöra de orättfärdiga

Men de som förnekade sanningen sade till sändebuden: "Vi kommer helt säkert att jaga bort er från vårt land, om ni inte återvänder till vår tro!" Deras Herre lät då sändebuden veta genom en uppenbarelse: "Vi skall förvisso förgöra de orättfärdiga människorna,

Och de som icke trodde sade till sina apostlar: sannerligen skola vi utdrifva eder från vårt land, eller ock skolen J återvända till vår lära. Men deras Herre uppenbarade sig för dem, sägande: vi skola, i sanning, tillintetgöra de orättfärdige;

och låta Eder bo i landet efter dem. Detta varder dens lön, som fruktar min tillkommelse och fruktar min hotelse."

Och låta eder bebo jorden efter dem; detta är för den, som fruktar min ställning och fruktar mitt hot.«

men er skall vi låta leva kvar på jorden när de är borta. Detta [lovar Jag] dem som bävar [vid tanken att de skall] föras fram inför Mig [för att dömas] och fruktar Min varning."

Och vi skola låta eder bebo jorden efter dem: detta är en belöning åt honom som fruktar min domstol och fruktar mitt hot.

Och de bådo om hjelp, och hvarje stolt rebell förgicks.

Och de bådo om ett avgörande, men varenda styvsint självhärskare blev besviken

De bad till Gud om sanningens seger. [Och då] tvingades var övermodig fiende till sanningen på knä.

Och de bönföllo om hjelp; och hvar och en högmodig, förhärdad, blef bedragen i sitt hopp:

Helvetet är framför honom och hans dryck varder varigt vatten.

Med helvetet bakom sig; och han skall läskas med vatten, blandat med var,

Hans mål är helvetet, och där måste han släcka sin törst med en [dryck av] blod och var,

Framför denne är helvite, och han skall få till dryck vatten af drypande var,

Han dricker det i klunkar, ty det är ej lätt att svälja. Från alla håll möter honom döden, utan att han kan dö, och framför honom är ett gräsligt straff.

Som han skall försöka att svälja, men han får knappast ned det, och döden lurar på honom från alla håll, men han bliver icke död, och han har ett gräsligt straff bakom sig.

som han läppjar på och måste tvinga sig att svälja. Döden lurar på honom från alla håll men han dör inte; ett tungt straff väntar honom.

Som han skall insupa, och hvilket varder långt ifran lätt att svälja; och döden skall komma omkring honom från alla håll, men han skall ej dö, och framför honom är i beredskap ett förfärligt straff.

Deras gerningar, hvilka icke tro på sin Herre, likna aska, som häftigt bortföres af vinden på en stormig dag. De skola icke hafva någon nytta af det, som de gjort hafva. Detta är en villfarelse långt bort ifrån sanningen.

Sålunda förhåller det sig med dem, som förneka sin Herre: deras gärningar varda som aska, som vinden strör omkring en stormig dag. De kunna ej åstadkomma någonting genom sina bemödanden; detta är att gå långt i villfarelse.

De som förnekar sin Herre, deras handlingar kan liknas vid askan som sopas bort av vinden en stormig dag; inte ens [det goda] som de har gjort skall vara dem till nytta - [att förneka Gud] är att gå till syndens yttersta gräns.

Deras likhet som icke tro på sin Herra: deras verk är liksom en aska hvilken vinden blåser omkring på en stormig dag, de skola ingenting erhålla genom hvad de arbeta: detta är den från sanningen långt aflägsna villfarelsen.

Ser du ej, att Gud har skapat himlarne och jorden med vishet? Om Han vill, så förgör Han Eder och frambringar en ny skapelse.

Har du ej lagt märke till att Gud skapat himlarna och jorden uti sanning? Om han vill, låter han eder förgås och åstadkommer en ny skapelse.

KAN DU inte se att Gud har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte? Om Han så vill, skall Han låta er gå under och sätta ett nytt släkte [i ert ställe];

Har du ej märkt att Gud skapat himlarne och jorden med sanning? Om Han behagar låter Han eder försvinna, och frambringar ett nytt kreatur:

Detta är icke svårt för Gud.

Ty detta vore icke svårt för Gud.

detta är ingen svårighet för Gud.

Och detta är ej svårt för Gud.

Alle skola framhafvas inför Gud. Då skola de svage (förförde) säga till dem, som hade gjort sig till deras herrar: "vi lydde Eder. Kunnen I nu afvärja ifrån oss en del af Guds straff?" De skola svara: "om Gud hade ledt oss, så skulle vi hafva varit edre ledare. Det är detsamma för oss, om vi äro otålige eller tålamodige; vi kunna ej undkomma."

De skola allesammans framträda inför Gud, och de svaga skola säga till dem, som äro högmodiga: »Vi voro förvisso edra efterföljare; kunnen I på något sätt hjälpa oss mot Guds straff? « De skola svara: »Om Gud hade väglett oss, så skulle vi hava väglett eder. Det är likgiltigt för oss, om vi äro otåliga eller tåliga; det finns ingen undflykt för oss.«

Alla skall träda fram inför Gud [på Domens dag] och de svaga kommer att säga till de högmodiga [som ansåg sig veta bäst]: "Det var er vi följde. Kan ni nu befria oss från någon del av Guds straff?" [Och de] skall svara: "Om Gud hade visat oss vägen [till tron] skulle vi helt säkert ha lett er [dit]. För oss ändrar det ingenting om vi klagar och jämrar oss eller om vi bär [vårt öde] med jämnmod; det finns ingen plats dit vi kan fly!"

Och de skola alla framkomma inför Gud; och de svage skola säga till dem som uppfört sig högmodigt: i sanning voro vi edra efterföljare, månne J då skolen afvärja från oss något af Guds straff? De skola svara: om Gud vägledt oss, visserligen skulle vi vägledt eder. Lika är för oss antingen vi äro otålige, eller vi tåligt lida, vi hafva icke någon undanflykt.

Efter domens afkunnande skall Satan säga: "Gud har i sanning gifvit Eder ett löfte, som Han har hållit. Jag har ock gjort Eder ett löfte, men bedragit Eder. Jag hade icke någon makt öfver Eder, utan jag kallade Eder och I åtlydden mig. Tadlen då ej mig, utan tadlen Eder sjelfve. Jag kan ej hjelpa Eder och I kunnen ej hjelpa mig. Jag trodde aldrig, att jag var Hans jemlike, hvartill I fordom gjorden mig." Sannerligen, ett pinsamt straff väntar syndarne.

Och Satan säger, när saken varder avgjord: »Gud har förvisso givit eder ett sannfärdigt löfte, och jag har ock givit eder löften, men jag har svikit eder, ty jag hade ingen annan makt över eder än att kalla eder, och I hörsammaden mig. Tadlen då icke mig, utan tadlen eder själva! Jag kan ej hjälpa eder, och I kunnen ej hjälpa mig; jag har förvisso förnekat möjligheten att sätta mig vid hans sida förut.« De orättfärdiga väntar förvisso ett plågsamt straff.

Och när Guds dom har fallit skall Djävulen säga: "Gud gav er ett löfte och löftet var sant. Jag har också gett er löften, men jag har svikit dem. Jag hade ingen myndighet över er, men jag kunde kalla på er och [när jag kallade på er] besvarade ni min kallelse. Klandra då inte mig; klandra er själva. Jag kan inte hjälpa er och ni kan inte hjälpa mig. Jag tar avstånd från det [ni förr gjorde, då] ni gav mig en plats vid Guds sida." Ja, de som begår [sådan svår] orätt har ett plågsamt straff att vänta.

Och satan skall säga, då utslaget blifvit fäldt: visserligen har Gud lofvat eder ett osvikligt löfte, och jag har gifvit eder löften, men har bedragit eder; dock hade jag ej någon magt öfver eder. Om icke att kalla eder, men J svaraden mig; alltså mågen J ej förebrå mig, utan förebrår eder sjelfva: jag kan ej hjelpa eder, och J kunnen ej hjelpa mig: i sanning trodde jag ej på det hvarvid J liknaden mig förut. Visserligen skola de orättfärdige lida ett plågsamt straff.

De åter, som tro och göra godt, skola införas i lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, för att der, med sin Herres tillåtelse, evigt förblifva. Deras helsning der skall vara "frid."

Men de, som tro och göra goda gärningar, skola på sin Herres tillskyndelse få komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, att i dem evinnerligen förbliva, och där lyder deras hälsning: »Frid!«

Men de som tror och lever ett rättskaffens liv skall föras till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid i enlighet med deras Herres vilja, och där [änglarna] skall välkomna dem med fredshälsningen.

Men de som trott och gjort goda verk, skola införas uti lustgårdar, hvarigenom floder löpa, att der evinnerliga vistas med sin Herras tillåtelse: deras helsning deri skall blifva frid!

Ser du icke, huru Gud framställer i liknelse det goda ordet (tron) såsom ett godt träd, hvars rot är fast och hvars grenar nå upp i himmelen?

Har du ej lagt märke till, huru Gud framställer en liknelse? Ett gott ord är som ett gott träd, vars rot är fast och vars grenar sträcka sig upp mot himmelen

HAR DU inte tänkt på den liknelse som Gud framställer om det goda ordet? [Det goda ordet] är som ett starkt och friskt träd, fast rotat, som sträcker sina grenar mot skyn -

Har du ej erfarit huru Gud framställer till liknelse ett godt ord varande liksom ett godt träd, hvars rot är fast och hvars grenar skjuta upp i himmelen,

Det gifver sin frukt på alle tider, med sin Herres vilja. Gud framställer liknelser för menniskorna, på det att de må komma till eftertanke.

Och som bär frukt vid alla tider på sin Herres tillskyndelse. Ja, Gud framställer liknelser för människorna, för den händelse de månde låta förmana sig.

[ett träd] som enligt sin Herres vilja ständigt bär frukt. Gud framställer [Sina] liknelser för människorna för att [väcka dem till] eftertanke.

Som frambringar sm frukt alla tider med sin Herras tillstädjelse? Gud framställer liknelserna åt menniskorna, på det de må blifva erinrade.

Det onda ordet (afguderiet) är såsom ett ondt träd, som lätt kan uppryckas ur jorden och icke har någon varaktighet.

Det är med ett dåligt ord liksom med ett dåligt träd, vilket ryckts upp ur jorden och ej har någon stadga.

Men det usla ordet är som ett uselt, sjukt träd, som rycks upp med rötterna ur jorden - det saknar fäste.

Och ett elakt ord liknar ett dåligt träd som är uppryckt ofvan jord, hvilket ej har någon stadga.

Gud skall stadfästa de troende med ett fast ord här i lifvet och i det tillkommande. Men Gud missleder syndarne, ty Gud gör hvad Han vill.

Gud styrker dem, som tro, med ett fast ord både i det jordiska och i det tillkommande livet, men Gud låter de orättfärdiga fara vilse; ja, Gud gör vad han vill.

Gud stärker de troende med det ord vars sanning står fast i denna värld och i evigheten; men de orättfärdiga låter Han gå vilse. - Gud gör vad Han vill.

Gud skall styrka dem som tro med det varagtiga ordet i det verldsliga lifvet och i det tillkommande: men Gud skall låta de orättfärdige fara vilse; ty Gud gör hvad Han behagar.

Har du ej gifvit akt på dem, som med otack betala Guds godhet och föra sine anhängare ned i förderfvet,

Har du ej givit akt på dem, som sätta otro i stället för Guds nåd och föra sitt folk till förtappelsens boning,

VAD TÄNKER du om dem som har bytt bort Guds välgärningar mot förnekandet av sanningen och [på så sätt] har dragit sitt folk med sig ned i förintelsens boning,

Har du ej tänkt på dem som utbytt Guds nåd mot otro, hvilka komma sina trosförvandter att nedstiga i förstörelsens boning,

i helvetet, dit de skola störtas? Hvilken osäll boning är det icke!

Helvetet, att de må stekas däri? Ja, vilken olycksalig boning!

helvetet, vars eld de skall få smaka? I sanning en fasansfull boning!

Helvitet, der de skola brännas? Bedröflig är boningen!

De hafva uppstält jemlikar åt Gud, för att afleda ifrån Hans väg. Säg: "njuten af lifvet, men eder väg bär till helvetets eld."

De sätta ock likar vid Guds sida att föra andra vilse från hans väg. Säg: »Njuten! Ty edert mål är elden.«

De satte medgudar vid Guds sida och ledde därigenom [andra] bort från Hans väg. Säg: "Gläds [åt livet medan ni kan]; målet för er färd är Elden!"

Och de tillägga Gud vederlikar, på det de må förleda andra från Hans väg. Säg: njuter nu, men sannerligen varder eder affärd till elden.

Säg till mine tjenare, som tro, att de skola upprätthålla gudstjensten och utgifva almosor af det, som vi hafva beskärt åt dem, hemligen och uppenbarligen, innan den dag kommer, då hvarken köpenskap eller vänskap skall finnas.

Säg till mina tjänare, som tro, att de skola förrätta bönen och dela med sig av vad vi beskärt dem hemligt och offentligt, innan det kommer en dag, då varken köpenskap eller väntjänst gäller!

[Muhammad!] Säg till Mina tjänare som är sanna troende, att de inte skall förtröttas att förrätta bönen och ge av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning, i det tysta eller öppet, innan den Dag kommer då allt köpslående är förbi och ingen [kan ingripa till förmån för en] vän.

Säg till mina tjenare som trott, att de iakttaga bönen och dela med sig hemligen eller uppenbarligen, af det hvarmed vi försörjt dem, innan en dag inträffar på hvilken hvarken skall blifva köpenskap, ej heller visas vänskap.

Gud är den, som har skapat himlarne och jorden. Han nedsänder ifrån himmelen vatten, hvarmed Han frambringar frukter till edert uppehälle. Han har ock gjort skeppen lydiga Eder, så att de fara öfver hafvet enligt Hans bud. Han har gjort floderna underdåniga åt Eder,

Gud är den, som skapat himlarna och jorden och nedsänt vatten från himmelen och frambragt frukter därmed till uppehälle åt eder. Han har ock gjort skeppet eder underdånigt, så att det på hans bud seglar på havet, han har gjort floderna eder underdåniga,

Det är Gud som har skapat himlarna och jorden och som låter regn falla från skyn för att därmed frambringa frukter för er försörjning; [det är Han] som har gett er skepp, som seglar över haven på Hans befallning, och som har skapat floderna till er nytta,

Gud är den som skapat himlarne och jorden, och som låter vatten nedkomma från himmelen, hvarigenom Ilan frambringar frukterna till eder näring: och till eder tjenst har Ilan nödgat skeppen, att de må löpa i hafvet på Hans bud; och floderna har Han tvingat att vara till eder tjenst;

samt solen och månan till eder tjenst, så att de löpa i sina banor. Äfven natten och dagen har Han gjort till edre tjenare,

han har gjort solen och månen eder underdåniga, så att de äro nitiska, han har ock gjort natten och dagen eder underdåniga,

och [det är Han] som har gett er solen och månen, som löper [i sina banor] utan att förtröttas, och [Han] som har gett er natten och dagen för era behov.

och solen och månen har Han nödgat tjena eder dag och natt; och till eder tjenst har Han satt natten och dagen: och solen och månen har Han nödgat tjena eder dag och natt; och till eder tjenst har Han satt natten och dagen:

och Han gifver Eder allt, hvad I Honom ombedjen. Viljen I uppräkna Guds välgerningar, så kunnen I ej tälja dem. Sannerligen, menniskan är orättvis, otacksam.

och han har givit eder vad I begärt av allting, och om I viljen räkna Guds nådebevis, kunnen I ej tälja dem; människan är sannerligen orättfärdig och otacksam.

Han ger er något av allt det som ni ber Honom om, och om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna precisera deras antal. Men människan är sannerligen alltid beredd till förnekelse och synd och djupt otacksam!

Han gifver eder af allt hvad J begären af Honom; och om J viljen uppräkna Guds välgerningar, skullen J ej kunna tälja dem. Sannerligen är menniskan orättvis, otacksam.

Abraham sade ju: "o min Herre! gör denne ort säker och aflägsna mig och mine söner ifrån afguderiet;

Än när Abraham sade: »Herre, gör denna ort säker och akta mig och mina barn för att dyrka beläten!

OCH SE, Abraham [bad till Gud och] sade: "Herre! Gör detta land till en trygg tillflykt och bevara mig och mina söner från att återfalla i avgudadyrkan -

Och kom ihåg då Abraham sade: o, Herre! gör detta landet säkert, och afhåll mig och mina barn ifrån att dyrka afgudar;

ty afgudarne, min Herre, förleda sannerligen många menniskor. Men den som följer mig, han hörer mig till. Sätter sig någon emot mig, så är du förlåtande, barmhertig.

Herre, de hava förvisso vilsefört många människor, men den, som följer mig, hör mig till, och om någon är olydig mot mig, så är du förvisso överseende och barmhärtig.

hur många människor, Herre, har inte dessa [avgudar] lett vilse! Jag skall därför [bara] räkna den som följer mig i tron till de mina; den som inte lyder mig [får hoppas på Din barmhärtighet], eftersom Du är ständigt förlåtande, barmhärtig.

O, Herre! ty de hafva vilsefört många bland menniskorna: och ehvem följer mig, han är en af de mina, men ho som icke hörsammar mig, sannerligen är Du dock nådig, barmhertig

O min Herre! jag har bofäst någre af min ätt i en dal utan sädesfält invid ditt heliga tempel, o vår Herre! så att de må upprätthålla gudstjensten. Gör derföre några menniskors hjertan kärleksfulla emot dem, och beskär dem något af jordens frukter, så att de varda tacksamme.

Herre, jag har förvisso låtit några av mina efterkommande bo i en dal utan gröda vid ditt fridlysta tempel, Herre, att de må förrätta bönen. Så gör då människornas hjärtan välvilligt stämda mot dem och beskär dem frukter, för den händelse de månde vara tacksamma!

Herre! Jag har låtit några av de mina bosätta sig i en dal, som inte är lämpad för jordbruk, nära Ditt heliga hus, Herre, och där skall de förrätta regelbunden bön. Låt människornas hjärtan fyllas av tillgivenhet för dem [och av längtan att besöka dem] så att de kan få [hjälp av dem till] sin försörjning och därför känna tacksamhet [mot Dig].

O, Herre, jag har låtit några af mina afkomlingar bosätta sig i en ofruktbar dal, bredvid Ditt hus, det fridlysta; o, Herre! att de må iakttaga bönen: gör alltså hjertan ibland menniskorna välvilligt böjda för dem, och underhåll dem af frukterna, på det de må blifva tacksamme.

O vår Herre! du vet hvad vi fördölja och hvad vi yppa, ty för Gud är intet, hvarken på jorden eller i himmelen, fördoldt.

Herre, du vet förvisso vad vi dölja och vad vi yppa; ingenting är dolt för Gud på jorden eller i himmelen.

Herre! Du vet vad vi håller hemligt och vad vi öppet tillkännager - ingenting kan förbli dolt för Gud, vare sig på jorden eller i himlen!

O, Herre! Du känner, sannerligen, hvad vi dölja och hvad vi uppenbara; ty ingenting är ; förborgadt för Gud, på jorden eller i himmelen ;

Prisad vare Gud, som oaktadt min ålderdom har skänkt mig Ismael och Isak. Min Herre hörer sannerligen den bedjandes bön.

Lov och pris hör Gud till, som på min ålderdom givit mig Ismael och Isak; Gud hör sannerligen åkallan.

Jag lovar och prisar Gud, som på min ålders höst har gett mig Ismael och Isak! Min Herre hör sannerligen [människornas] bön.

Lofvad vare Gud, som gifvit mig på ålderdomen Ismael och Isaak! sannerligen är min Herre den som hör åkallan.

O min Herre! laga att jag upprätthåller gudstjensten, så väl som någre af mine efterkommande. Hör min bön, o min Herre!

Herre, förmå både mig och några av mina efterkommande att förrätta bönen; Herre, mottag min åkallan!

Herre! Gör mig [stark] så att jag förrättar bönen utan att förtröttas och gör att några bland mina efterkommande [likaså är uthålliga i bönen]! Herre, hör min bön

O, Herre! gör mig ståndagtig i bönen, och en del af mina afkomlingar; o, Herre! och emottag nådigt min åkallan.

O Herre! förlåt mig, mine föräldrar och de troende på den dagen, då räkenskap skall afläggas."

Herre, förlåt mig, mina föräldrar och de rättrogna den dag, då rannsakningen hålles!«

och ge mig, Herre, mig och mina föräldrar och alla troende, Din förlåtelse den Dag då räkenskap skall avläggas!"

O, Herre! gif mig tillgift och mina föräldrar och de rättrogne, en dag räkningen skall stånda.

Mena icke, att Gud försummar syndarnes gerningar. Han endast gifver dem uppskof till den dag, då alla ögon skola stirra af fasa.

Och tänk ej, att Gud är likgiltig för vad de orättfärdiga göra! Han giver dem blott anstånd till en dag, då blicken varder orörlig,

TRO INTE att Gud förbiser vad syndarna gör; Han ger dem bara anstånd till den Dag då deras ögon skall stirra med slocknad blick,

Du skall ej tänka att Gud är likgilltig för hvad de orättfärdige göra. Han gifver dem blott anstånd intill en dag, på hvilken ögonen varda orörliga,

De framila då, med till bön upplyftade hufvuden, med orörliga ögon och tomma hjertan.

Där de rusa åstad och lyfta upp huvudet utan att kunna röra ögonen och deras hjärtan varda tomma.

där de skyndar fram med sträckt hals och utan att kunna ta ögonen från [de fasansfulla synerna] - med [en isande] tomhet i hjärtat.

I det de rusa fram, upplyftande sina hufvuden bedjande mot himmelen; deras blickar skola ej bortvändas från det föremål de betrakta, och deras hjertan skola blifva tomma.

Varna derföre menniskorna för den dag, då straffet skall drabba dem. Då skola de gudlöse säga: "o vår Herre! gif oss uppskof ännu en liten tid, så skola vi åtlyda din kallelse och efterfölja dina sändebud." De få till svar: "Svuren I icke tillförne, att någon förändring aldrig skulle ske Eder?

Ja, varna människorna för den dag, då straffet kommer över dem! Och de, som göra orätt, skola säga: »Herre, giv oss anstånd för en kort tid, så skola vi hörsamma din kallelse och följa apostlarne.« Haven I icke tillförene svurit, att det ej skall bliva något slut för eder?

Varna människorna för den Dag då straffet når dem, då de som ständigt begick orätt kommer att säga: "Herre! Ge oss en kort frist så att vi får [tid att] besvara Din kallelse och följa sändebuden!" [Men de skall få till svar:] "Gick ni inte förut ed på att det för er inte fanns någon nedgång?

Hota då menniskorna med en dag straffet skall öfverraska dem; och de som handlat orättfärdigt skola säga: o, Herre! gif oss anstånd för en kort tid, vi skola hörsamma Din kallelse, och följa apostlarne. Dem skall svaras: månne icke J hafven svurit förut, att det ej skulle blifva för eder något ombyte?

I bodden likväl uti deras boningar, som sjelfve gjort sig olycklige, och det var Eder bekant, huru vi hade behandlat dem. Vi framstälde dem för Eder såsom en varnagel.

Och I haven bebott deras boningar, som gjorde orätt mot sig själva, det har blivit uppenbart för eder, huru vi förfarit med dem, och vi hava framställt liknelser för eder.

Men ni levde på samma boplatser som era syndiga [föregångare], och ni har fått klara besked om hur Vi gick till väga mot dem, och Vi har framställt [många] liknelser för er."

Och I hafven bebott deras boningar, som handlade orätt mot sina själar, och det blev upplyst för eder huru vi förforo med dem, och vi framställde för eder exemplen.

De uppgjorde sine svekfulle planer, men Gud var Herre öfver deras list, äfven om den varit sådan, att bergen dermed kunnat försättas."

De hava ock stämplat så mycket de kunnat stämpla, men deras stämplingar bero av Gud, om ock deras stämplingar äro sådana, att bergen kunde rubbas genom dem.

De smidde onda planer, men Gud kände deras planer och [skulle ha omintetgjort dem] även om man med deras hjälp hade kunnat flytta berg.

De hafva redan anlagt sin plan, men Gud har magt öfver deras plan, vore än deras konst så stor, att bergen derigenom kunde rubbas.

Tro då icke, att Gud bryter det löfte, som Han har gifvit sina sändebud. Gud är allsmäktig och Han hämnas.

Tänk alltså icke, att Gud sviker sitt löfte till sina apostlar! Gud är förvisso väldig och redo att hämnas

TRO INTE att Gud bryter det löfte Han gav Sina sändebud; Gud är allsmäktig och hämnden är Hans.

Alltså skall du ej tänka att Gud bryter sitt löfte till sina apostlar; ty Gud är mägtig, med hämnden i sitt våld.

På den dagen, då jorden skall förbytas i en annan jord, och äfven himlarne, så skola menniskorna gå fram ur grafvarne till Gud, den Ende, den Allsvåldige.

Den dag, då jorden förvandlas till en annan jord och himlarna likaså och de framträda inför Gud, den Ende, den Allsvåldige.

[Hans löfte skall infrias] den Dag då jorden förvandlas till en annan jord och himlarna [till andra himlar] och då [alla] skall stiga fram inför den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt.

En dag skall jorden förvandlas till en annan jord, och himlarne till andra himlar: och menniskorna skola framträda inför Gud, den Ende, den Mägtige.

Du skall på den dagen se syndarne hopbundne med kedjor,

Och du skall se syndarne på den dagen sammanlänkade med bojor.

Och den Dagen skall du få se de obotfärdiga syndarna, kedjade vid varandra,

Och du skall se de brottslige den dagen hopbundne i kedjor;

i höljen af beck, och eld skall omsluta deras ansigten,

Deras kläder skola bestå av beck, och elden skall betäcka deras ansikten,

iförda kläder av beck, med ansiktena skymda av eld.

Deras skjortor skola blifva af beck, och elden skall öfvertäcka deras ansigten;

på det att Gud må löna hvarje själ efter förtjenst. Gud är snabb att räkna.

på det att Gud må vedergälla varje själ för vad den förtjänat. Gud är förvisso snabb att rannsaka.

[Alla skall stiga fram inför Honom] för att Gud skall ge var och en den lön han har förtjänat [med sina handlingar]; Gud är snar att kalla till räkenskap.

på det Gud må löna hvarje själ med hvad hon förtjenat; ty Gud är snar med räkningen.

Denne Korânen är en tillräcklig framställning för menniskorna, så att de derigenom varnas och veta, att Han är en ende Gud, och att förståndige må tänka efter.

Detta är en predikan för människorna, att de må låta varna sig därav och veta, att det blott finnes en Gud, och de, som hava förstånd, må låta förmana sig.

DETTA ÄR ett budskap till alla människor, som bör lyssna till dess varningar och försöka inse att Han är den Ende Guden. De som har förstånd bör ägna detta eftertanke!

Detta är ett budskap åt menniskorna, att de må blifva varnade derigenom, och att de må veta, att det finnes blott en Gud, och att de som hafva förstånd må erinra sig.