قَالَتۡ لَهُمۡ رُسُلُهُمۡ إِن نَّحۡنُ إِلَّا بَشَرٞ مِّثۡلُكُمۡ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ يَمُنُّ عَلَىٰ مَن يَشَآءُ مِنۡ عِبَادِهِۦۖ وَمَا كَانَ لَنَآ أَن نَّأۡتِيَكُم بِسُلۡطَٰنٍ إِلَّا بِإِذۡنِ ٱللَّهِۚ وَعَلَى ٱللَّهِ فَلۡيَتَوَكَّلِ ٱلۡمُؤۡمِنُونَ١١

Deras sändebud svarade dem: "Vi äro visserligen blott menniskor såsom I; men Gud benådar hvem Han vill af sine tjenare (med sina uppdrag). Dock kunna vi icke gifva Eder något bevis, utan med Guds tillåtelse; men på Gud må de sant troende förtrösta.

Deras apostlar svarade dem: »Vi äro blott mänskliga varelser liksom I, men Gud är nådig mot vem han vill bland sina tjänare, och det tillkommer oss icke att skaffa eder något bevis Annat än på Guds tillskyndelse, och på Gud må de rättrogna förtrösta.

Sändebuden svarade: "Ja, vi är bara dödliga människor som ni; men Gud visar den Han vill av Sina tjänare Sin nåd. Och för oss är det inte möjligt att ge er ett bevis [för vårt uppdrag] utan Guds tillåtelse - till Honom skall alla troende sätta sin lit.

Deras apostlar svarade dem: vi äro ej annat än män like eder, men Gud omfattar nådigt hvem Han vill af sina tjenare; och vi kunna ej bringa eder ett bevis,
Utom med Guds tillstädjelse; och på Gud må de rättrogne förtrösta.