وَمَا لَنَآ أَلَّا نَتَوَكَّلَ عَلَى ٱللَّهِ وَقَدۡ هَدَىٰنَا سُبُلَنَاۚ وَلَنَصۡبِرَنَّ عَلَىٰ مَآ ءَاذَيۡتُمُونَاۚ وَعَلَى ٱللَّهِ فَلۡيَتَوَكَّلِ ٱلۡمُتَوَكِّلُونَ١٢

Och hvarföre skulle vi ej sätta vår lit till Gud? Han har ju ledt oss på våre vägar. Derföre fördraga vi tåligt edre oförrätter, ty på Gud må de undergifne förtrösta."

Och vad skulle vi hava för anledning att icke förtrösta på Gud, då han lett oss på våra vägar? Vi skola sannerligen tåligt fördraga vad ont I än gören oss; ja, på Gud må de förtröstande förtrösta.«

Hur skulle vi kunna annat än sätta vår lit till Gud, när det är Han som har visat oss vägen? Helt visst skall vi tåligt uthärda det onda ni [har i sinnet] mot oss; ja, alla som söker [ett mäktigt] stöd skall sätta sin lit till Gud!"

Och hvarföre skulle vi icke förtrösta på Gud, som redan utvisat oss vår väg? Vi skola visserligen tåligt fördraga det onda J tillfogen oss på Gud må alltså de förtrösta som äro förtröstande.