مُهۡطِعِينَ مُقۡنِعِي رُءُوسِهِمۡ لَا يَرۡتَدُّ إِلَيۡهِمۡ طَرۡفُهُمۡۖ وَأَفۡـِٔدَتُهُمۡ هَوَآءٞ٤٣

De framila då, med till bön upplyftade hufvuden, med orörliga ögon och tomma hjertan.

Där de rusa åstad och lyfta upp huvudet utan att kunna röra ögonen och deras hjärtan varda tomma.

där de skyndar fram med sträckt hals och utan att kunna ta ögonen från [de fasansfulla synerna] - med [en isande] tomhet i hjärtat.

I det de rusa fram, upplyftande sina hufvuden bedjande mot himmelen; deras blickar skola ej bortvändas från det föremål de betrakta, och deras hjertan skola blifva tomma.