Sura 13: Åskan

A. L. M. R. Desse äro bokens verser, och det som uppenbaras för dig ifrån din Herre är sanning; men de flesta menniskor tro icke.

‘LMR. Detta är skriftens verser, och vad som nedsänts till dig från din Herre är sanningen, men de flesta människor tro icke.

Alif lam meem ra. DETTA ÄR budskap ur en uppenbarad Skrift; det som uppenbaras för dig av din Herre är sanningen, även om de flesta människor inte vill tro.

A. L. M. R. Dessa äro bokens tecken: och det som till dig blifvit nedsändt från din Herra är sanning; men största delen menniskor skola ej tro.

Det är Gud, som upplyfte himlarne utan pelare, som I kunnen se; sedan svingade Han sig upp på sin thron och föreskref lag för solen och månan: hvar och en löper till ett bestämdt mål. Han styrer verlden, Han framställer tydligt undern, så att I skolen vara fast öfvertygade om mötet med eder Herre.

Gud är den, som satt himmelen i höjden utan synliga stöd; sedan satte han sig på tronen och gjorde solen och månen underdåniga, så att båda vandra till en bestämd tid, i det han styr allting och utlägger tecknen, för den händelse I månden få visshet om mötet med eder Herre.

Det är Gud som har rest himlarna utan synligt stöd och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet, och Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]; var och en löper [sitt kretslopp] till en tidpunkt [som Han har] fastställt. Han styr skapelsens ordning [och] framställer budskapen fast och klart för att stärka er tro på mötet med er Herre [på Domens dag].

Gud är den som upprest himlarne utan stöd, hvilka J sen; sedan har Han satt sig på thronen; och Han har nödgat solen och månen att göra tjenst: båda löpa till ett bestämdt mål. Han styr tingen. Han gör tecknen tydliga, på det J mågen vara fullt öfvertygade om eder Herras möte.

Det är Han, som har utbredt jorden, insatt på den fasta berg och floder, samt af hvarje frukt gjorde två slag. Han låter natten betäcka dagen. I detta äro visserligen tecken för menniskor med eftertanke.

Han är ock den, som utbrett jorden och satt bergmassor och floder på henne. Av alla frukter har han skapat tvenne slag; han låter natten följa på dagen. Häri finnas sannerligen tecken för människor, som tänka efter.

Och det är Han som har brett ut jordens yta och sänkt ned i den fast förankrade berg och låtit den genomkorsas av floder. Och åt alla växter på jorden har Han gett två kön. Han sveper in dagen i natt. Helt visst ligger det budskap i detta till människor som tänker.

Han är den som utbredt jorden, och satt deri fasta berg, och floder: och utaf alla frukter har Han der alstrat tvenne slag. Han låter natten betäcka dagen: i detta är visserligen tecken för menniskor som betänka.

På jorden ligga dess olike delar bredvid hvarandra: vingårdar, sädesfält, palmer, ensamme eller växte tillsammans. De vattnas med samma vatten, men somlige göra vi bättre än andre i anseende till frukten. Sannerligen, häruti äro tecken för förståndiga menniskor.

Och på jorden finnas tegar, som gränsa till varandra, vingårdar, säd och palmer med gemensamma eller särskilda rötter, vattnade av samma vatten, och det ena göra vi bättre än det andra till mat. Häri finnas sannerligen tecken för människor, som hava förstånd.

På jorden finns det [många sorters] mark som [fastän] de gränsar till varandra [har olika egenskaper - mark som ger] vindruvor och [mark som ger] brödsäd och [mark lämplig för] dadelpalmer som växer i klungor eller ensamma, och vattnade av samma vatten; några av dessa [frukter] har Vi gett bättre smak än de andra. I allt detta ligger sannerligen budskap till människor som använder sitt förstånd.

Och på jorden äro olika stycken bredvid hvarandra, och trädgårdar med vindrufvor och säd och palmer, sådane som komma tvenne från samma rot och andra enkla, vattnade af ett enda vatten; likväl göra vi några af dem förträffligare än andra uti smaken: i detta är visserligen tecken för menniskor som förstå.

Om du, Muhammed, förundrar dig, så är deras tal verkligen förvånande, då de säga: "skola vi, då vi blifvit stoft, framkomma i en ny skepnad?"

Och undrar du, så är detta deras tal underligt: »Skola vi verkligen genomgå en ny skapelse, sedan vi blivit stoft?«

OM NÅGOT kan förvåna dig [Muhammad], så är det deras ord, när de säger: "Skall vi, efter att ha [dött och] blivit ett med jorden, verkligen skapas på nytt?" Dessa [människor] förnekar sin Herre; de bär kragar av järn om halsen [som de själva har smitt]. De har Elden till arvedel och där skall de förbli till evig tid.

Om du undrar, förundransvärdt är, i sanning, deras tal: huru! då vi äro blifne stoft, månne, verkligen, vi skola uppväckas till ett nytt kreatur?
Desse äro de som icke tro på sin Herra: de skola bära kedjor om sina nackar; och varda eldens invånare, att deri evinnerliga dväljas.

De bedja dig påskynda det onda före det goda (straffet före nåden). Före dem hafva dylika straff gifvits. Din Herre är visserligen rik på förlåtelse emot menniskorna, oaktadt deras orättfärdighet, men din Herre är ock en sträng bestraffare.

De mana dig att låta det onda komma före det goda, och dock hava varnande exempel funnits före dem. Ja, din Herre är sannerligen redo att förlåta människorna trots deras orättfärdighet, och din Herre är sträng i att straffa.

Och de begär att du skall skynda på det onda [som väntar dem] snarare än det goda, fastän [de borde ha tagit varning av] de föredömliga straff som drabbade [onda människor] i gången tid. Din Herre har förlåtelse i beredskap för människorna trots den orätt de begår - men din Herre straffar med stränghet.

De skola bedja dig påskynda det onda snarare än det goda, och dock hafva redan andra folks varnande straff ägt rum före dem: sannerligen har din Herre nåd för menniskorna, oaktadt deras orättfärdighet; men visserligen är ock din Herre sträng i straffet.

De otrogne säga: "hvi har ej ett under nedsändts till honom ifrån hans Herre?" Du är ju endast en varnare, och hvarje folk har en ledare.

Och de, som äro otrogna, säga: »Varför har ej ett tecken nedsänts till honom från hans Herre?« Du är blott en varnare, och varje folk har fått en ledare.

Och de som förnekar sanningen säger: "Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?" Du är enbart en varnare, men [i Gud] har varje folk sin [högste] ledare.

De som icke tro, säga: hvarföre har det icke blifvit nedsändt till honom ett tecken från hans Herra? Du är blott en predikare; och till hvarje folk har kommit en vägledare.

Gud vet hvad hvarje qvinna bär i sitt sköte, hvad som förminskar och hvad som förstorar moderlifven, och allt hos Honom har sitt bestämda mått.

Gud vet, vad varje kvinna bär på, och vad som blir ofullgånget eller fullkomnas i moderlivet. Ja, allting får hos honom sitt mått.

Gud vet vad varje kvinnligt sköte bär och hur mycket havandeskapet förkortas eller förlängs, och allt har sitt givna mått i Hans [plan].

Gud vet hvad hvarje qvinna bär, och hvad quederne fattas, eller öfverskrida, i den tillbörliga förlossningstiden; ty allting är hos Honom aflmätt.

Han känner det fördolda och det som öppet ligger, Han den Store, den Allrahögste.

Han känner det fördolda och det uppenbara, den Store, den Höge.

Han känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, [Han] den Väldige, Den som är högt upphöjd över allt.

Han känner det förborgade och det uppenbara; den Store, den Högste.

Det är för honom detsamma, hvem af Eder som döljer sina ord eller hvem som yttrar dem, hvem som döljer sig i natten och hvem som framträder i dagen.

Den bland eder, som hemlighåller vad som säges, och den, som öppet förkunnar det, den, som döljer sig om natten, och den, som strövar omkring om dagen, äro lika.

[För Honom] saknar det betydelse om någon av er döljer sina tankar eller uttalar dem högt, och [likaså] om någon gömmer sig i nattens mörker eller framträder öppet i dagens ljus.

Lika för Honom är den som döljer sitt tal, och den som offentligtgör detsamma, och den som vill skyla sig om natten, och den som går öppet omkring om dagen.

Alle hafva de framför sig och bakom sig änglaskaror, som aflösa hvarandra. De vakta dem enligt Guds befallning. Gud förändrar ej sin nåd emot något folk, såframt det icke förändrar sina tänkesätt. Men om Gud vill ett folk något ondt, så kan intet hindra Honom, och de hafva ingen annan beskyddare än Gud.

Var och en har skyddsänglar framför och bakom sig, de där vakta honom på Guds befallning. Gud förändrar förvisso icke ett folks öde, förrän det ändrar sin sinnesriktning, och då Gud vill människor ont, finnes ingen möjlighet att avvärja det, och de hava ingen beskyddare honom förutan.

Änglavakter [omger] människan - de går framför henne och bakom henne - och skyddar henne på Guds befallning. Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag; och om det är Guds vilja att ett folk drabbas av olyckor kan ingen avvärja det och ingen utom Gud kan hjälpa dem.

Hvar och en har framför sig, och efter sig, dagens och nattens englar, hvilka vaka öfver honom, på Guds befallning. Sannerligen skall Gud ej förändra hvad menniskor fått af Hans nåd, tills de förändra hvad godt som är i deras själar; men då Gud vill menniskor ondt, skall ingen afvända det: och de hafva ej, utom Honom, någon beskyddare.

Det är Han, som visar Eder blixten till skräck och förhoppning (om regn), och Han frambringar de tunga molnen.

Han är den, som låter eder se blixten med fruktan och längtan och åstadkommer de tjocka molnen.

DET ÄR HAN som låter blixten [blända] er [och inge er] fruktan såväl som hopp, och det är Han som driver fram de tunga regnmolnen.

Han är den som låter eder se blixten till skräck och hopp, och som reser de digra molnen:

Åskan firar Hans lof, så väl som änglarne af fruktan för Honom. Han slungar åskviggarne och träffar så med dem hvem Han vill, under det att de tvista om Honom; ty Han är väldig i list.

Åskan prisar hans lov, så ock änglarna av fruktan för honom. Han sänder ljungeldarna och träffar med dem vem han vill, medan de tvista om Gud; ja, han är väldig i sin makt.

Åskan lovprisar Honom liksom änglarna, som står i bävan inför Honom; och Han slungar blixten mot den Han vill. Ändå tvistar de om Gud, [den Allsmäktige,] fruktansvärd i Sin straffande vrede.

Och åskan förkunnar Hans lof, och englarne, af fruktan för Honom. Och Han sänder åskviggen, och träffar dermed hvem Han vill, medan de tvista om Gud, ty Han är väldig i magten.

Bön till Honom är Hans rättighet; men de afgudar, som de åkalla utom Honom, gifva dem icke alls något svar, om icke ett sådant, som den får, hvilken utsträcker sina händer till vattnet, att det må nå hans mun, när det icke kan nå den. De otrognes bön är ej annat än villfarelse.

Honom tillkommer den sanna åkallan, och de, som de åkalla i stället för honom, bönhöra dem ej på minsta sätt, utan det är som då någon sträcker händerna mot vattnet, för att det skall komma till hans mun, men det kommer icke; ja, de otrognas åkallan består blott i villfarelse.

Till Honom riktas all sann bön. De som människor åkallar i Hans ställe kan inte svara dem; [dessa människor beter sig lika bakvänt] som den som när han vill dricka sträcker flata handen mot vattnet - så når det inte [den törstiges] mun. Förnekarnas bön är bara en meningslös gest.

Honom tillkommer den verkliga åkallan; och de afgudar hvilka de åkalla utom Honom, skola ej bönhöra dem i något, om icke liksom den är bönhörd hvilken utsträcker sin hand mot vattnet, att det må komma till hans mun, men det kommer icke till honom : de otrognes åkallan är blott fåfäng.

Inför Gud nelfalla alle, som äro i himlarne och på jorden, tillbedjande, villigt eller tvunget, ja! till och med deras skuggor morgon och afton.

För Gud falla de, som finnas i himlarna och på jorden, ned med eller mot sin vilja, så ock skuggorna både morgon och afton.

Allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud, av fri vilja eller nödda och tvungna, och [så gör] deras skuggor morgon och afton.

Och hvem som finnes i himlarne och på jorden tillbeder Gud godvilligt eller tvunget, och deras skuggor likaledes om morgonen och aftonen.

Säg: "hvem är himlarnes och jordens Herre?" Svara: "Gud." Säg: "huru kunnen I då taga utom Honom till beskyddare dem, som icke ega makt att gagna eller skada sig sjelfve?" Säg: "kan den blinde och den seende jemföras med hvarandra, eller äro mörkret och ljuset detsamma? Eller hafva de gifvit Gud jemlikar, som skapat så som Han har skapat, så att deras skapelse synes dem lika?" Säg: "Gud är alltings skapare. Han är en ende, den Allsmäktige.

Säg: »Vem är himlarnas och jordens Herre?« Säg: »Gud.« Säg: »Haven I kanske i stället för honom skaffat eder beskyddare, som ej mäkta göra sig själva varken gagn eller skada?« Säg: »Äro väl den blinde och den seende lika? Eller äro mörkret och ljuset lika?« Eller hava de uppfunnit vederlikar åt Gud, som skapat liksom han, så att skapelsen blivit lika för båda? Säg: »Gud är alltings skapare; ja, han är den Ende, den Allsvåldige.«

Säg: "Vem är himlarnas och jordens Herre?" Säg: "[Det är] Gud." Säg: "Och ändå tar ni till beskyddare i Hans ställe dem som varken kan ge sig själva förmåner eller [skydda sig mot] ett ont [som hotar dem]?" Säg: "Kan den blinde jämställas med den seende? Kan djupt mörker jämställas med ljus?" Eller [menar de att] medhjälparna som de sätter vid Guds sida har skapat något jämförbart med det som Han har skapat, så att [medhjälparnas skapelse] för dem liknar [Guds] skapelse? Säg: "Gud är alltings Skapare, den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt."

Säg: hvem är himlarnes och jordens Herre? Svara: Gud. Säg: är det derföre J hafven tagit, utom Honom, beskyddare, som ej hafva magt till gagn eller skada för sig sjelfve? Säg: månne den blinde och den seende skola hållas lika? Eller skola mörkret och ljuset anses för detsamma? Eller hafva de gifvit Gud likar, hvilka skapat något liksom Hans skapelse, så att deras skapelse Iiknar Hans? Svara: Gud är alltings Skapare, och Han är den Ende, den Mägtige.

Han nedskickar ifrån himmelen vatten, och då strömma floddalarne efter sine bestämde gränser, och floden förer med sig ett svällande skum. Af metallerna, som I smäl- ten, då I viljen skaffa Eder prydnader och husgeråd, uppkommer ock ett likadant skum. På detta sättet framställer Gud åskådligt det sanna och det falska. Skummet, det går hastigt bort; men det som är nyttigt för menniskorna, det blifver qvar på jorden. Sålunda framställer Gud liknelser

Han har nedsänt vatten från himmelen, så att floder rinna inom vissa gränser och det svallande vattnet kastar upp kaskader av skum, och från det, som I smälten i elden för att erhålla smycken eller husgeråd, sprutar likadant skum upp. Så framställer Gud sanning och lögn. Vad skummet beträffar, försvinner det i form av luftbubblor, men vad beträffar det, som gagnar människorna, stannar det kvar på jorden. Så framställer Gud liknelser

Han låter regn falla, som [fyller] uttorkade flodbäddar till brädden, och det skummande vattnet för upp bottenslammet till ytan; på samma sätt [utfälls] slagg ur [metallen] som de smälter över eld för att av den tillverka prydnads- eller nyttoföremål. Så beskriver Gud sanningen och lögnen: slammet och slaggen stöts bort och försvinner, men det som är till människornas nytta blir kvar på jorden. Så framställer Gud [Sina] liknelser.

Han låter vatten nedkomma från himmelen, och floder rinna enligt deras bestämda storlek, och strömmarne bära ett fradgande skum: och från det som J smälten i elden för att erhålla prydnader, eller husgeråd, kommer ett skum likt detta. Sålunda framställer Gud sanningen och lögnen. Ty beträffande skummet, det försvinner uppkastadt på bräddarne; men hvad som är nyttigt för menniskorna, det qvarstadnar på jorden. Sålunda framställer Gud liknelserna

för dem, som gifva ett skönt svar på sin Herres kallelse, och för dem, som icke svara på den. Desse, om de egde allt, som finnes på jorden och lika mycket dertill, skulle utgifva det, för att dermed friköpa sig ifrån straffet, ty de skola få en svår räkenskap att bestå. Deras hem varder helvetet, och det är en osalig bädd.

för dem, som hörsamma sin Herre på bästa sätt, och om de, som icke hörsamma honom, ägde allt, som finnes på jorden, och lika mycket därtill, så skulle de köpa sig fria därmed; dessa väntar en svår efterräkning, och deras hemvist varder helvetet. Ja, vilken olycksalig bädd!

Det högsta goda väntar dem som lyssnar till sin Herres kallelse. Men de som inte lyssnar - om de ägde allt på jorden och lika mycket därtill skulle de helt säkert vilja offra det [för att köpa sig fria på Domens dag]. För dessa [människor] kommer räkenskapen att bli en svår prövning och till helvetet måste de ta sin tillflykt - ett uselt viloställe!

åt dem som bäst hörsammat sin Herra. Och de som icke hörsammat Honom, om de hade allt hvad som finnes på jorden, och lika mycket dertill, skulle de visserligen gifva det för sin lösen: desse skola hafva att uppgöra en svår räkning; och helvite till sin boning: bedröflig är bädden!

Är väl den som vet, att det som har uppenbarats för dig ifrån din Herre är sanning, lik den som är blind? De förnuftige allena skola tänka derpå.

Är väl den, som vet, att det, som nedsänts till dig från din Herre, är sanningen, lik den, som är blind? Blott de, som hava förstånd, låta förmana sig.

KAN DEN som vet att det som har uppenbarats för dig av din Herre är sanningen, likställas med den som är blind? Bara de som har förstånd ägnar detta eftertanke,

Skall då den som vet, att det bvilket blifvit till dig nedsändt från din Herra är sanning, vara liksom den hvilken är blind? Endast de skola erinra sig som hafva förstånd,

De som fullgöra hvad de hafva lofvat Gud och icke bryta förbindelsen;

De, som uppfylla avtalet med Gud och ej bryta förbundet,

de som håller fast vid förbundet med Gud och fullgör sina högtidliga åtaganden;

Hvilka uppfylla Guds förbund, och ej bryta förbindelser,

de som förena det som Gud har befalt att sammanfogas, rädas för sin Herre och frukta den stränga efterräkningen;

De, som sammanhålla vad Gud befallt att man skall sammanhålla och rädas för sin Herre och akta sig för en svår efterräkning,

de som håller samman det som Gud har befallt skall vara sammanfogat, de som står i bävan inför sin Herre och ängslas för räkenskapens svåra stund;

Hvilka förena hvad Gud befallt att man förenar, och frukta sin Herra, och rädas för en svår räkning,

de som äro tålige af längtan efter Guds nåd, upprätthålla gudstjensten, gifva almosor i löndom och uppenbarligen af det, som vi hafva beskärt åt dem till uppehälle, och de som afvända det onda med det goda, de skola få belöning i evigheten:

Och de, som äro tåliga, emedan de söka sin Herres välbehag, förrätta bönen och dela med sig av vad vi beskärt dem både hemligt och offentligt och löna ont med gott, dessa skola få den himmelska boningens lön.

de som bär motgången med jämnmod och strävar efter att vinna Guds välbehag, som förrättar bönen och ger åt andra av det som Vi skänkt dem för deras försörjning, så att ingen ser det eller öppet inför alla, och som fördriver ont med gott. Deras mål är de eviga boningarna,

Och hvilka tåligt lida af begär efter sin Herras ansigte, och iakttaga bönen, och af det hvar med vi försörjt dem dela med sig hemligen eller uppenbarligen, och drifva bort med goda gerningar de syndiga: desse skola få paradiset till belöning;

Edens lustgårdar. I dem skola de ingå, så väl som de fromme af deras fäder, makar och barn. Ifrån hvarje port skola änglarne möta dem

I Edens lustgårdar skola de ingå, så ock de av deras fäder, hustrur och barn, som äro rättskaffens, och änglarna skola gå in till dem genom alla portar.

Edens lustgårdar, där de skall stiga in med sina föräldrar, hustrur, barn och barnbarn - de bland dem som var rättsinniga människor - och änglarna kommer emot dem från alla portar [och välkomnar dem:]

En evinnerlig bonings lustgårdar, hvari de skola inkomma, och hvem som handlar rättskaffens af deras fäder och deras makar och deras afkomlingar: och englarne skola inträda till dem genom hvarenda port, sägande:

och säga: "frid vare med Edert för edert tålamod." Ljuflig är den eviga boningen.

»Frid över eder, därför att I varit tåliga!« Ja, vilken härlig lön i den himmelska boningen!

"Fred! [Detta är lönen] för ert tålamod och er uthållighet!" Vilken lycka i dessa eviga boningar!

Frid öfver eder, derföre att J varit tålige; härlig är paradisets lön:

Men de som bryta förbundet med Gud, sedan de ingått derpå, åtskilja det som Gud har befalt att förenas och begå våldsamheter på jorden, de skola förbannas och få ett grufligt hem.

Men de, som bryta avtalet med Gud, sedan det stadfästs, och åtskilja vad Gud befallt att man skall sammanhålla och anstifta ofärd på jorden, dessa äro hemfallna åt förbannelsen; ja, de skola få en svår boning.

Men de som bryter förbundet med Gud som är stadfäst [i människans natur], och som åtskiljer vad Gud har befallt skall vara sammanfogat och som stör ordningen och sprider sedefördärv på jorden - över dem faller [Guds] fördömelse och ett tungt öde väntar dem.

Men de som bryta Guds förbund efter dess afslutande, och söndra hvad Gud befallt att man förenar, och åstadkomma förderf på jorden, desse skola få förbannelse, och deras bonimg varder bedröflig.

Gud gifver rikligen och förknappar åt hvem Han vill. De fröjda sig åt detta lifvet; men bredvid det eviga lifvet hvad är väl detta annat än en förgänglig fördel.

Gud giver vem han vill ett rikligt eller knappt uppehälle, och de glädja sig åt det jordiska livet, men det jordiska livet är i jämförelse med det tillkommande blott ett lån med nyttjanderätt.

GUD GER den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst; de [vilkas håg står till det jordiska] gläds åt detta liv fastän det, sett ur evighetens synvinkel, inte skänker annat än tom och flyktig glädje.

Gud gifver riklig eller knapp försörjning, åt hvem Han behagar. De glädja sig åt det verldsliga lifvet; men icke är det verldsliga lifvet emot det tillkommande annat än en vanskelig njutning.

De otrogne säga: "hvi får han ej något tecken (underverk) ifrån sin Herre? Svara: "Gud vilseför hvem Han vill, och den som omvänder sig, leder Han till sig,

Och de, som äro otrogna, säga: »Varför har ej ett tecken nedsänts till honom från hans Herre?« Säg: »Gud låter vem han vill fara vilse och vägleder till sig dem, som göra bot,

FÖRNEKARNA av sanningen säger: "Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?" Säg: "Gud låter dem gå vilse som vill gå vilse och Han leder dem till Sig som vill vända åter till Honom i ånger,

Och de som icke tro, säga: hvarföre har det icke blifvit nedsändt till honom ett tecken från hans Herra? Svara: sannerligen låter Gud hvem Han vill gå vilse, och vägleder till sig den som är ångerfull.

nemligen de troende, som stärka sina hjertan med Guds åkallan — och varda icke hjertan stärkta genom Guds åkallan? —

Dem, som tro och vilkas hjärtan lugnas genom åkallan av Gud.« Lugnas icke människornas hjärtan genom åkallan av Gud?

de som tror och vars hjärtan blir stilla när Guds namn nämns - är det inte så att då Guds namn nämns blir människohjärtat stilla

De som tro, och hvilkas hjertan äro trygge vid Guds ihågkomst — skola icke menniskors hjertan blifva trygge vid Guds ihågkomst?

Salighet och en skön framtid väntar de troende och rättskaffne."

Hell dem, som tro och göra goda gärningar; de få ett härligt hem.

De som tror och lever rättskaffens skall vinna inre glädje och en lycklig återkomst [till Gud]!"

De som tro, och göra goda verk, skola få ett lyckligt lif, och ett skönt samlingsställe härefter.

På detta sättet (utan tecken) hafva vi sändt dig till ett folk, före hvilket andra folk hafva bortgått, så att du skulle uppläsa för dem det, som har uppenbarats för dig; ty de tro icke på den Barmhertige. Säg: "Han är min Herre. Det gifves ingen Gud utom Honom. På Honom förtröstar jag och till Honom tager jag min tillflykt."

Sålunda hava vi sänt dig till en menighet, före vilken andra menigheter gått bort, att för dem uppläsa vad vi för dig uppenbarat, men de förneka Förbarmaren. Säg: »Han är min Herre; det finns ingen gud utom honom, på honom förtröstar jag, och till honom skall jag återvända.«

Så har Vi också låtit dig [Muhammad som Vårt Sändebud] stiga fram bland ett folk som förnekar den Nåderike - [andra] folk [som avvisade tron] har kommit och gått före dem - för att du skall framföra till dem det som Vi har uppenbarat för dig! Säg: "Han är min Herre. Ingen gud finns utom Han. Till Honom sätter jag min lit och till Honom vänder jag åter i ånger över mina synder."

Sålunda hafva vi sändt dig till ett folk, före hvilket redan funnits andra folk, att du må uppläsa för dem hvad vi uppenbarat för dig, emedan de icke tro på den Barmhertige. Säg: Han är min Herre; det finnes ingen gud, utom Honom: på Honom förtröstar jag; och till Honom skall jag återvända.

Gåfves det ock en Korân, genom hvilken bergen kunde flyttas, jorden krossas eller de döde göras talande, de skulle dock icke tro. Men Gud råder öfver allt. Hafva icke det oaktadt de troende förtviflat derom, att, om Gud ville, skulle Han leda alla menniskor. Aldrig skall olyckan upphöra att drabba de otrogne för deras gerningar eller nedslå invid deras hus, förr än Guds hotelse har gått i fullbordan; ty Gud förändrar ej hvad Han har tillsagt.

Om det också vore en Koran, av vilken bergen flyttades och jorden söndersplittrades eller de döda finge förmåga att tala —. Nej, Gud tillhör makten helt och hållet. Hava då de, som tro, icke klart för sig, att om Gud ville, så skulle han vägleda människorna allesammans? Dem, som äro otrogna, skola dunderslag oupphörligen hemsöka för vad de företagit sig, eller ock skola de slå ned i närheten av deras hem, tills Guds löfte uppfylles; Gud sviker förvisso ej sitt löfte.

Om det fanns en Skrift [vars ord] kunde sätta bergen i rörelse eller bryta jorden i stycken eller förmå de döda att tala [skulle det vara denna Koran, men inte ens under som dessa skulle leda förnekarna till tron]. Nej, allt beror av Guds beslut. Har inte de troende misströstat om [att förnekarna skall anta tron? De vet ju att] Gud, om Han velat, skulle ha väglett alla människor? Men katastrofer kommer att fortsätta att drabba förnekarna till följd av deras handlingar - [drabba dem] eller [trakten] kring deras hem - till dess att Guds löfte [om trons seger] har uppfyllts. Gud sviker inte Sitt löfte.

Om än en Koran blefve nedsänd genom hvilken bergen sattes i gång, eller genom hvilken jorden blefve klufven i stycken, eller genom hvilken de döde gjordes talande, skulle de icke tro: men saken är i allo Guds. Veta då icke de som tro, att om Gud behagade skulle Han visserligen vägleda alla menniskor. Elände skall ej upphöra att drabba dem som icke tro, för hvad de begått, eller att qvarblifva nära deras boningar, tills Guds löfte skall inträlla; ty Gud skall ej bryta löftet

Äfven före dig hafva apostlar begabbats. Jag gaf då de otrogne betänketid, men sedan straffade jag dem, och hurudant var mitt straff?

Det har ju drivits gäck med apostlar före dig, och jag hade fördrag med dem, som voro otrogna, men sedan grep jag dem, och hurudan blev min näpst?

Före dig har [människorna] gjort narr av [andra] sändebud. Jag gav [dessa] förnekare en frist; men sedan straffade Jag dem - och hur [fruktansvärt] var inte Mitt straff!

Redan, i sanning, har det drifvits gäck med apostlar före dig, och Jag hade en lång fördragsamhet med dem som icke trodde, hvarefter jag straffade dem; och hurudant blef mitt straff!

Är väl Han, som vakar öfver hvarje själ och dess handlingar såsom afgudarne? Likväl hafva de uppstält jemlikar åt Gud. Säg: "nämnen dem. — Viljen I kanske lära Honom något, som Han ej känner på jorden? Eller äro de (afgudarne) något annat än ett tomt ord?" Nej, sveket (emot de troende) har intalats de otrogne, och de äro utestängde ifrån den rätta vägen. Men den som Gud vilseför, skall aldrig finna någon vägledare.

Nå, än den, som aktar på varje själ, vad den än åsamkar sig? Ändock hava de uppfunnit vederlikar åt Gud. Säg: »Namngiven dem! Eller kunnen I tala om för honom något på jorden, som han ej vet, eller nämna det med klara ord?« Nej, de otrognas stämplingar hava förhärligats för dem, och de hava utestängts från den rätta vägen, men den Gud låter fara vilse har ingen vägledare.

SKULLE Han som vakar över allt levande och vet vad [var och en] förtjänar med sina handlingar, [kunna jämföras med] de medhjälpare som de sätter vid Hans sida? Säg: "Kalla dem [vad ni vill]; men ni kan inte underrätta Gud om något på jorden som Han inte [redan] vet. Eller använder ni ord utan mening?" Men dessa förnekares påfund har skönmålats för dem och [så] har [den raka] vägen stängts för dem; och den som Gud låter gå vilse kan inte finna någon som leder honom rätt.

Hvem är väl den som står öfver hvarenda själ med lön för hvad hon förtjenar? Dock tillägga de Gud likar. Säg: namngifver dem; månne J skolen förtälja honom, hvad Han icke känner på jorden? Eller skolen J tillskapa dem genom ytligt tal. Nej, men för dem som icke tro har blifvit smyckad deras list, och de hafva blifvit afvände från vägen: och ehvem Gud låter gå vilse, för honom finnes ej någon vägledare.

De få straff i detta lifvet, men evighetens straff går längre, och ingen kan beskydda dem emot Gud.

Dem väntar straff i det jordiska livet, men straffet i det tillkommande varder sannerligen ännu olidligare, och de få ingen försvarare i Gud.

De skall straffas i detta liv, men det eviga straffet är en svårare plåga; och ingen kommer att skydda dem mot Gud.

De skola lida straff i det verldsliga lifvet; men visserligen varder det tillkommande lifvets straff värre; och de skola ej få emot Gud någon försvarare.

Beskrifning på paradiset, som lofvats de fromme: det vattnas af rinnande bäckar, dess frukter och dess skugga tryta aldrig. Sådan är de gudfruktiges lön; men de otrognes lön varder helveteselden.

Sålunda förhåller det sig med paradiset, som lovats de gudfruktiga: det är genomflutet av bäckar, dess frukt är evig, så ock dess skugga; detta varder deras lön, som frukta Gud, men de otrognas lön är elden.

PARADISET som har lovats dem som fruktar Gud är som [en lustgård], genomfluten av bäckar; men dess frukter och dess [svalkande] skugga varar i evighet. Detta är det verkliga målet för dem som fruktar Gud, men målet för dem som förnekar sanningen är Elden.

Paradisets likhet som blifvit utlofvadt till de gudfruktige: floder rinna derigenom; dess födoämnen och dess skugga äro evige: detta varder deras belöning som frukta Gud; men de otrognes lön skall blifva elden.

De, åt hvilka vi hafva gifvit Skriften, fröjda sig öfver det, som har uppenbarats för dig. Men det gifves folk ibland hedningarne, som ogilla någon del deraf. Säg: "jag har befalts, att tjena Gud och icke ställa bredvid Honom någon jemlike. Honom åkallar jag och Han är min tillflykt."

Och de, som vi givit skriften, äro glada över det, som nedsänts till dig, men bland de förbundna finnes det sådana, som förneka åtskilligt därav. Säg: »Jag har blott fått mig ålagt att dyrka Gud, och jag sätter ingen vid hans sida; till honom kallar jag, och till honom skall jag återvända.«

[Muhammad!] De som Vi [förut] har skänkt uppenbarelsen gläds över det som har uppenbarats för dig. Men bland dem som splittrats i sekter avvisar några en del av detta. Säg [till dem]: "Jag har bara blivit befalld att tillbe Gud och att inte sätta någon vid Hans sida. Jag uppmanar [människorna att dyrka] Honom och till Honom skall jag [till sist] återvända."

De till hvilka vi gifvit Skriften, glädja sig åt hvad som blifvit till dig nedsändt; men någre ibland de förbundne förneka en del deraf. Säg: jag har blifvit befalld blott att dyrka Gud, och att ej gifva Honom någon like: till Honom kallar jag; och till Honom skall jag återvända.

Så hafva vi nedsändt Koranen på arabiska såsom lag, och om du efter den kunskap, som har kommit på din lott, följer deras önskningar, så skall du ej finna någon beskyddare eller försvarare emot Gud.

Sålunda hava vi nedsänt den till ett rättesnöre på arabiska, men om du rättar dig efter deras hugskott efter all den kunskap, som kommit dig till del, får du sannerligen ingen beskyddare eller försvarare i Gud.

[Liksom Vi uppenbarade äldre tiders Skrifter] har Vi nu uppenbarat denna som en regelsamling på det arabiska språket. Och om du, efter att ha fått all den kunskap som kommit dig till del, tillmötesgick deras önskningar, skulle ingen kunna skydda dig mot Gud, ingen ta dig i försvar.

Sälunda hafva vi nedsändt den till ett rättesnöre på arabiskt tungomål: och sannerligen om du följer deras begär, efter den kunskap som till dig kommit finnes icke för dig emot Gud hvarken beskyddare, eller försvarare.

Vi hafva tillförne skickat sändebud och gifvit dem hustrur och barn. Icke kan ett sändebud göra ett under utan Guds vilja, och för hvarje ändamål finnes en skrift;

Vi hava ju sänt apostlar före dig och givit dem hustrur och barn, men det höves ingen apostel att åstadkomma något tecken utan Guds tillskyndelse. Varje tid har sin skrift.

Vi har sänt [Våra] sändebud före dig och gav dem hustrur och barn, men ingen av dem har fått göra tecken och under annat än med Guds tillåtelse. Varje tid har haft sin uppenbarelse.

Och sannerligen hafva vi redan sändt apostlar före dig, och vi gåfvo dem hustrur och afkomlingar. Och ingen apostel kunde komma med tecken utan med Guds tillstädjelse. För hvarje bestämd tidrymd är en skift uppenbarad.

Gud utstryker deraf så mycket Han behagar och låter stå hvad Han vill. Hos Honom är grundtexten.

Gud utplånar och bekräftar vad han vill, och hos honom finnes skriftens urbild.

Gud upphäver eller bekräftar vad Han vill [av tidigare budskap]; hos Honom är all uppenbarelses källa.

Gud upphäfver och stadfäster hvad Han behagar; och hos Honom är Skriftens urbild.

Antingen låta vi dig upplefva en del af det, hvarmed vi hafva hotat dem, eller vi låta dig dö dess förinnan. Din pligt är att framföra budskapet, vår att hålla räkenskap.

Och vare sig vi låta dig se något av vad vi lova dem eller vi taga dig hädan, åligger det dig blott att predika, men oss åligger det att rannsaka.

ANTINGEN Vi låter dig se något av det som Vi har lovat dem eller låter dig dö [innan straffet når dem], är din plikt bara att framföra [budskapet]; räkenskapen tillkommer Oss.

Och antingen vi låta dig se en del at det hvarmed vi hota dem, eller vi upptaga dig till oss förut, tillkommer dig endast predikandet, och oss pröfningen.

Se de icke, att vi komma in i landet och förminska dess område ifrån alla sidor? Det är Gud som dömer, och ingen kan motsätta sig Hans dom. Han är snabb i räkenskapen.

Hava de då ej lagt märke till att vi nalkas landet för att inskränka dess område? Ja, Gud dömer, och ingen kan rygga hans dom; ja, han är snabb att rannsaka.

Har [förnekarna] då inte sett hur Vi slår mot [deras] land och skär bort dess utmarker [undan för undan och låter dem falla i de troendes händer]? Gud ensam dömer och ingen kan tillfoga något till Hans beslut; Han är snar att kalla till räkenskap.

Månne icke de hafva sett att vi komma in i landet inskränkande dess gränser? Gud dömmer, ingen skall fördröja Hans dom: och Han är snar med räkningen.

De som varit före dem hafva redan betjenat sig af svek (gjort inkast emot uppenbarelserna). Men Gud eger all list, och känner hvad hvar och en gör. De otrogne skola nog få veta, hvem som skall få besitta den eviga boningen.

De, som levde före dem, stämplade, men av Gud beror allt vad stämpling heter; han vet vad varje själ åsamkar sig, och de otrogna skola få veta, vem den himmelska boningens lön tillkommer.

Dessa [envisa förnekares] föregångare tänkte också de ut listiga och bedrägliga argument, men Gud har alla argument [i Sin hand]. Han vet vad var och en har förtjänat [med sina handlingar] och förnekarna kommer att få klart för sig vem som står som [slutlig] segrare.

Och redan hafva de stämplat som voro före dem, men Gud har magt öfver alla stämplingar. Han vet hvad hvarje själ förtjenar: och de otrogne skola erfara, ehvem får paradiset till lön.

De otrogne säga: "du är ej sänd af Gud." Svara: "Gud är nog till vittne i striden emellan mig och Eder, hvartill kommer deras vittnande, som ega kunskapen om boken.

De, som äro otrogna, säga: »Du är icke utsänd.« Säg: »Gud och den, som har kunskap om skriften, är vittne nog mellan mig och eder.«

Och förnekarna säger: "Du är inte [Guds] utsände." Svara [dem]: "Inga andra vittnen behövs mellan mig och er än Gud och den som har [verklig] kunskap om uppenbarelsen."

De som icke tro säga: du är ej sänd af Gudi. Svara: Gud är tillräcklig till vittne emellan mig och eder, och den som har kunskap om Skriften.