وَأَنذِرِ ٱلنَّاسَ يَوۡمَ يَأۡتِيهِمُ ٱلۡعَذَابُ فَيَقُولُ ٱلَّذِينَ ظَلَمُواْ رَبَّنَآ أَخِّرۡنَآ إِلَىٰٓ أَجَلٖ قَرِيبٖ نُّجِبۡ دَعۡوَتَكَ وَنَتَّبِعِ ٱلرُّسُلَۗ أَوَلَمۡ تَكُونُوٓاْ أَقۡسَمۡتُم مِّن قَبۡلُ مَا لَكُم مِّن زَوَالٖ٤٤

Varna derföre menniskorna för den dag, då straffet skall drabba dem. Då skola de gudlöse säga: "o vår Herre! gif oss uppskof ännu en liten tid, så skola vi åtlyda din kallelse och efterfölja dina sändebud." De få till svar: "Svuren I icke tillförne, att någon förändring aldrig skulle ske Eder?

Ja, varna människorna för den dag, då straffet kommer över dem! Och de, som göra orätt, skola säga: »Herre, giv oss anstånd för en kort tid, så skola vi hörsamma din kallelse och följa apostlarne.« Haven I icke tillförene svurit, att det ej skall bliva något slut för eder?

Varna människorna för den Dag då straffet når dem, då de som ständigt begick orätt kommer att säga: "Herre! Ge oss en kort frist så att vi får [tid att] besvara Din kallelse och följa sändebuden!" [Men de skall få till svar:] "Gick ni inte förut ed på att det för er inte fanns någon nedgång?

Hota då menniskorna med en dag straffet skall öfverraska dem; och de som handlat orättfärdigt skola säga: o, Herre! gif oss anstånd för en kort tid, vi skola hörsamma Din kallelse, och följa apostlarne. Dem skall svaras: månne icke J hafven svurit förut, att det ej skulle blifva för eder något ombyte?