أَلَمۡ يَأۡتِكُمۡ نَبَؤُاْ ٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِكُمۡ قَوۡمِ نُوحٖ وَعَادٖ وَثَمُودَ وَٱلَّذِينَ مِنۢ بَعۡدِهِمۡ لَا يَعۡلَمُهُمۡ إِلَّا ٱللَّهُۚ جَآءَتۡهُمۡ رُسُلُهُم بِٱلۡبَيِّنَٰتِ فَرَدُّوٓاْ أَيۡدِيَهُمۡ فِيٓ أَفۡوَٰهِهِمۡ وَقَالُوٓاْ إِنَّا كَفَرۡنَا بِمَآ أُرۡسِلۡتُم بِهِۦ وَإِنَّا لَفِي شَكّٖ مِّمَّا تَدۡعُونَنَآ إِلَيۡهِ مُرِيبٖ٩

Hafven I icke förnummit berättelsen om dem, som voro före Eder, om Noachs folk, om A'diterne och Thamûdäerne? — De som kommo efter dem, dem känner endast Gud. — Till dem kommo sändebud med obestridliga tecken; men de satte händerna i munnen och sade: “vi tro visst icke på eder gudomliga sändning. Vi tvifla på det, hvartill I kallen, såsom något misstänkt.”

Har ej berättelsen om dem, som levde före eder, kommit till eder kunskap, om Noas folk, Ad och Thamud och dem, som levde efter dem? Ingen känner dem utom Gud. Deras apostlar kommo till dem med den klara vittnesbörden, men de satte händerna för munnen och sade: »Vi förneka förvisso det budskap, med vilket I blivit sända, och vi hysa sannerligen betänkliga tvivel angående det, vartill I kallen oss.«

HAR NI inte hört berättas om dem som levde före er, Noas folk och stammarna Aad och Thamud och de som kom efter dem? Ingen känner dem [nu] utom Gud. Sändebuden kom till dem med klara bevis, men med händerna för munnen svarade de: "Vi tror inte på det [budskap] som ni [säger att ni] har blivit anförtrodda, och vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] era maningar till oss!"

Har ej underrättelse kommit till eder om dem som voro före eder, Noachs landsmän och Aad och Tzamud, och de som voro efter dem? Ingen känner deras antal, utom Gud. Deras apostlar kommo till dem med obestridliga bevis, men de omvände sina händer mot sina munnar, och sade: vi förneka, i sanning, det hvarmed J blifvit sände, och vi äro i misstänksamt tvifvel om det hvartill J kallen oss.