Sura 30: Grekerna

A. L. M.

‘LM.

Alif lam meem.

A. L. M.

Grekerne hafva besegrats,

Grekerna äro besegrade

BYSANTINERNA är slagna;

Grekerne hafva blifvit öfvervunne,

i det närmaste landet. Men efter sitt nederlag skola de visserligen segra

I det närmaste landet, men efter segern över dem skola de segra

[de har besegrats] i ett närbeläget land, men efter detta nederlag skall de åter segra

I det närmaste landet, men efter deras nederlag, skola de segra,

inom få år; ty Gud har att befalla förut, som efteråt. Då skola de troende fröjda sig

Inom några år. Gud tillhör makten först och sist, och på den dagen skola de rättrogna glädjas

inom några få år. Avgörandet ligger hos Gud - så har det [alltid] varit och så skall det förbli. Vid samma tid skall [även] de troende få glädjas

Inom några få år. Guds skickelse först som sist: och den dagen skola de rättrogne glädjas

öfver Guds bistånd. Han gifver seger åt hvem Han vill, ty Han är den Allsmäktige, den Barmhertige.

Över Guds hjälp. Han hjälper vem han vill; ja, han är den Väldige, den Barmhärtige,

åt Guds hjälp. Han ger Sin hjälp åt vem Han vill; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Öfver Guds hjelp: Hau bistår hvem Han vill; och Han är den Mägtige, den Barmhertige.

Det är Guds löfte. Gud skall ej svika sitt löfte; men de flesta menniskor veta det icke.

Såsom han lovat. Gud sviker ej sitt löfte, men de flesta människor veta ingenting.

Detta är vad Gud har lovat [och] Gud bryter inte Sina löften, men de flesta människor vet inte detta.

Guds löfte, och Gud bryter ej sitt löfte; men de flesta menniskor äro okunniga.

De känna utsidan af detta lifvet, utan att bekymra sig om det tillkommande.

De känna blott det yttre i det jordiska livet, likgiltiga som de äro för det tillkommande.

De uppfattar [bara] det yttre skenet av livet i denna värld och är likgiltiga för de yttersta tingen.

De känna ytan af det verldsliga lifvet, men beträffande det tillkommande äro de obekymrade.

Hafva de icke inom sig betänkt, att Gud har skapat himlarne, jorden och hvad som är emellan dem begge i vis afsigt och för en bestämd tid? Men de flesta menniskor tro icke på mötet med sin Herre.

Hava de då ej tänkt efter för sig själva? Gud har blott skapat himlarna och jorden och vad däremellan är uti sanning och till en bestämd tid, men många människor förneka sannerligen mötet med sin Herre.

Har de inte ägnat någon eftertanke åt [allt som visar att] Gud inte har skapat himlarna och jorden och allt däremellan utan en plan och ett syfte och att en slutpunkt är fastställd [för allt]? Men många människor förnekar att de [en dag] skall möta sin Herre!

Hafva de da ej gjort betraktelser inom sig sjelfve? Gud har ej skapat himlarue och jorden och hvad deremellan är, utan med sanning, och för en bestämd tid: men en mängd af menniskorna tror sannerligen ej på sin Herras möte.

Hafva de icke farit omkring på jorden och sett, hurudant deras föregångares slut varit? Desse voro väldigare än de i kraft, de odlade och bebygde en större del af jorden än de hafva gjort. Till dem kommo ock sändebud med tydliga uppenbarelser. Gud var ej i stånd, att förorätta dem, utan de förorättade sig sjelfve.

Hava de då ej dragit omkring på jorden och sett, hurudant slut de fått, som levat före dem? De voro mäktigare än de, brukade jorden och uppnådde ett större välstånd än andra, och deras apostlar kommo till dem med de klara vittnesbörden, men Gud var ej den, som gjorde dem orätt, utan de gjorde orätt mot sig själva.

Har de aldrig begett sig ut i världen och sett [spåren som visar] hur slutet blev för dem som levde före deras tid [och som förnekade sanningen]? De var mäktigare än sina [sentida efterföljare] och brukade jorden bättre och byggde upp ett större [välstånd] än [efterföljarna]. Sändebud kom [också] till dem med klara vittnesbörd om sanningen. Men [när de drabbades av Guds straff] var det inte Han som gjorde dem orätt - det var de som hade gjort orätt mot sig själva.

Hafva de då ej gått omkring på jorden och sett hurudaut slut de fått som voro före dem? De voro väldigare än de sjelfve i magt, och odlade jorden; och de befunno sig der i större välstånd än de sjelfve der befinna sig: och deras apostlar kommo till dem med påtagliga bevis; ty Gud var ej sinnad att behandla dem orätt; men de förforo orätt mot sina egna själar.

Så blef då illgerningsmännens slut olyckligt, emedan de hade förklarat våra uppenbarelser för lögner och drifvit gyckel med dem.

Sedan fingo de, som gjorde ont, ett ont slut, emedan de höllo Guds tecken för lögn och gäckades med dem.

Dessa förövare av det onda drabbades till sist av det svåraste av alla straff [- helvetets eld -] därför att de kallade Våra budskap för lögn och gjorde sig lustiga över dem.

Och sedan blef deras slut elakt som illa handlat, emedan de gjorde Guds tecken till lögn, och drefvo gäck dermed.

Gud frambringar menniskorna, — låter dem sedan komma till lif igen (efter döden), ty till Honom skolen I återvända.

Gud frambringar först de skapade varelserna och låter dem sedan återvända; sedan skolen I återföras till honom.

GUD inleder skapelsen och skall när tiden kommer förnya den och till sist skall ni föras åter till Honom.

Gud frambringar kreaturet, och sedan skall Han återställa det till lifs efter döden, och derefter skolen J återföras till Honom.

En dag, då yttersta stunden inträffar, skola syndarne varda slagne af häpnad.

Och den dag, då stunden förestår, skola syndarne förtvivla.

Och när den Yttersta stunden är inne får de obotfärdiga syndarna låta hoppet fara;

En dag då domens timme skall inträffa, skola de brottslige förtvifla,

De skola ej få någon af sine afgudar till förespråkare, och de skola förneka dem, som de hafva erkänt såsom Guds vederlikar.

De få inga medlare i Guds vederlikar, och Guds vederlikar skola de förneka.

ingen av dem som de satte som medhjälpare vid Guds sida skall tala för dem, och de kommer [själva] att ta avstånd från dessa medhjälpare.

Och bland sina afgudar skola de ej få några medlare, och de skola förneka sina afgudar.

En dag, då yttersta stunden inträffar, skola menniskorna skiljas ifrån hvarandra.

Ja, den dag, då stunden förestår, på den dagen skola de varda söndrade.

Och när den Yttersta stunden är inne kommer [människorna] att delas [i två grupper];

En dag domens timme skall inträffa, den dagen skola de åtskiljas

De som hafva trott och varit dygdige, de skola fröjda sig i en blomstergård.

Vad beträffar dem, som tro och göra goda gärningar, skola de fröjdas i ljuvliga ängder,

de som trodde och levde ett rättskaffens liv skall få njuta av en [evig] lustgårds fröjder,

Och beträffande dem som trott och gjort goda verk, de skola glädjas på en frodig äng.

Men de som icke hafva trott, utan förklarat våra uppenbarelser för lögner och förnekat evighetens verklighet, sådane skola hemfalla åt straffet.

Men vad beträffar dem, som äro otrogna och hålla våra tecken och det tillkommande livets inträffande för lögn, skola dessa överantvardas åt straffet.

men de som framhärdade i att förneka sanningen och avvisade Våra budskap och mötet [med Gud] efter döden som lögner skall föras bort till sitt straff.

Men de som ej trott, utan förnekat våra tecken och det tillkommande lifvets möte, de skola inställas i pinan.

Ära vare Gud! Lofven Honom om aftonen och på morgonstunden!

Gud allena all ära, när det är afton och när det är morgon!

PRISA Guds härlighet då mörkret faller på och då morgonen gryr -

Må alltså Gud prisas när J hunnit aftonen och då J stån upp om morgonen —

Utropen: "prisad vare Han i himlarne och på jorden," vid aftonskymningen och middagstiden!

Ja, honom tillhör lov och pris i himlarna och på jorden både om aftonen och när det är middag.

allt lov och pris i himlarna och på jorden tillkommer Honom - och när dagen lutar mot afton och då middagshöjden passerats.

Ty Honom tillkommer lofvet i himlarne och på jorden — och vid solens nedgång, och då J hunnit middagen.

Han frambringar det lefvande ur det döda och det döda ur det lefvande. Han upplifvar jorden, sedan den uttorkat. På samma sätt skolen ock I framföras ur grifterna.

Han frambringar det levande ur det döda och frambringar det döda ur det levande, och han giver jorden liv efter hennes dvala; sålunda skolen I uppväckas.

Han låter livet spira ur det som är dött och Han låter döden stiga fram ur det levande, och den jord som varit död ger Han nytt liv; och så skall [också] ni kallas att stiga fram [ur döden till ett nytt liv].

Han frambringar det lefvande från det döda, och låter det döda utgå från det lefvande, och Han vederqvicker jorden efter hennes dvala: sålunda skolen J frambringas ur grifterne.

Det är ett af Hans under, att Han har skapat Eder af stoft, och så hafven I blifvit menniskor, som spridt sig åt alla håll.

Till hans tecken hör, att han skapat eder av stoft, och sedan breden I ut eder, när I blivit mänskliga varelser.

Till Hans under hör detta att Han har skapat er av jord och [nu] sprider ni er [över jorden som fullt utvecklade] människor.

Af Hans under är, att Han skapat eder af stolt, och se! derefter ären J menniskor kringspridda på jorden.

Det är ock ett af Hans under, att Han åt Eder har skapat makar af edert eget slägte, så att I skullen bo tillsammans med dem, och att Han har faststält emellan Eder kärlekens och ömhetens band. I detta äro sannerligen tecken för dem, som tänka efter.

Till hans tecken hör ock, att han skapat hustrur åt eder bland eder själva, att I mån bo tillsammans med dem, och stiftat inbördes kärlek och barmhärtighet; häri finnas sannerligen tecken för människor, som tänka efter.

Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.

Och af Hans under är, att han skapat åt eder makar af eder sjelfve, att J magen bo jemte dem, och att Han åstadkommit emellan eder kärlek och medlidsamhet : i detta är visserligen tecken för menniskor som eftertänka.

Af Hans under är ock himlarnes och jordens skapelse, edra tungomåls och edre färgers olikhet. Häruti äro visserligen tecken för alla menniskor.

Till hans tecken hör ock himlarnas och jordens skapelse och omväxlingen i fråga om edra tungomål och edert skiftande utseende; häri finnas sannerligen tecken för all världen.

Och till Hans under hör skapelsen av himlarna och jorden och skillnaderna mellan er i språk och hudfärg. I detta ligger helt visst budskap till de insiktsfulla.

Och af Hans under är himlarnes och jordens skapelse och omvexlingen af edra tungomål och edra färger: i detta är visserligen allom menniskom tecken.

Af Hans under är ock eder sömn om natten och om dagen, samt edert arbete att förvärfva Hans nåds rikedom. Häruti äro sannerligen tecken för dem, som gifva akt derpå.

Till hans tecken hör ock eder sömn om natten och om dagen och eder strävan att skaffa eder något av hans ynnest; häri finnas sannerligen tecken för människor, som höra.

Och till Hans under hör sömnen, som ni får njuta om natten och [likaså] om dagen, och [den möjlighet ni då har] att söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning]. I detta ligger sannerligen budskap till dem som vill lyssna.

Och af Hans under är eder sömn om natten och dagen, och edert sträfvande att erhålla af Hans öfverflöd: i detta är sannerligen tecken för menniskor som höra.

Af Hans under är ock det, att Han visar Eder blixten till skräck och hopp, och att Han ifrån himmelen nedsänder regn, hvarmed Han upplifvar jorden, sedan den varit uttorkad. Häruti äro visserligen tecken för menniskor, som begripa.

Till hans tecken hör ock, att han låter eder se blixten med fruktan och längtan och nedsänder vatten från himmelen och därmed giver jorden liv efter hennes dvala; häri finnas sannerligen tecken för människor, som hava förstånd.

Och bland Sina under visar Han er blixten, som inger både fruktan och hopp, och Han låter regn falla från skyn och ger på så sätt nytt liv åt den jord som varit död. I detta ligger helt visst budskap till människor som använder sitt förstånd.

Och af Hans under är, att Han visar eder blixten till fruktan och hopp, och nedsänder från himmelen vatten och dermedelst vederqvicker jorden efter hennes dvala: i detta är visserligen tecken för menniskor som förstå..

Af Hans under är det ock, att himmelen och jorden stå faste på Hans bud; sedan, då Han med ett rop kallar Eder ur jorden, så skolen I framgå derur.

Till hans tecken hör ock, att himmelen och jorden bestå på hans bud, och när han sedan kallar eder fram ur jorden med sin kallelse, då skolen I stå upp.

Och till Hans under hör att himlarna hålls uppe på Hans befallning [i sina lägen]. Och till sist, när Han kallar er att stiga fram ur gravarna, skall ni [alla] stiga fram.

Och af Hans under är, att himmelen och jorden fastslå på Hans befallning: sedan då Han skall kalla eder med en kallelse ur jorden, se! J skolen framkomma ur grifterna.

Alle, som finnas i himlarne och på jorden, tillhöra Honom; alle lyda de Honom.

Och honom tillhöra alla, som finnas i himlarna och på jorden; allt är honom underdånigt.

Honom tillhör allt och alla i himlarna och på jorden - alla böjer sig under Hans vilja.

Och Honom tillhör eho som finnes i himlarne och på jorden: alla äro Honom underdånige.

Han är den, som kan frambringa varelserna och sedan låta dem återvända till stoft. För Honom är detta lätt. Hans urbild är det högsta i himlarne och på jorden. Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Han är ock den, som först frambringar de skapade varelserna och sedan låter dem återvända, vilket är ännu lättare för honom, och honom tillkomma de högsta egenskaper i himlarna och på jorden; ja, han är den Väldige, den Vise.

Han är Den som inleder skapelsen och som, när tiden är kommen, skall förnya den; det är en lätt sak för Gud. Enbart de högsta egenskaper kan tillskrivas Honom i himlarna och på jorden. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Han är den som frambringar kreaturet, och sedan skall Han återställa det till lifs efter döden, och det är för Honom lätt: Honom tillkommer den högsta liknelsen i himlarne och på jorden; och Han är den Mäglige, den Vise.

Han framställer för Eder en liknelse, hemtad ifrån edra egna förhållanden. Hafven I ibland edre slafvar någon, som delar med Eder det, som vi hafva beskärt Eder, så att I deruti hafven lika stor del? Frukten I dem, så som I frukten hvarandra? — Det är på detta sätt, som vi förtydliga våra uppenbarelser, för dem som hafva förstånd

Han framställer en liknelse för eder från eder själva. Haven I väl bland de slavar, över vilka I råden, några delägare i det, som vi beskärt eder, så att I därutinnan ären likställda? Och frukten I dem liksom I frukten eder själva? Så utlägga vi tecknen för människor, som hava förstånd.

Han framställer en liknelse för er, hämtad ur ert eget liv: Är ni beredda att ge någon av dem som ni rättmätigt besitter del i det som Vi har skänkt er, med lika rätt för er båda, och att visa honom samma respekt som ni visar varandra? Så framställer Vi [Våra] budskap fast och klart till nytta för människor som använder sitt förstånd.

Han framställer till eder en liknelse tagen från eder sjelfve: hafven J månne bland edra slafvar några delägare i det hvarmed vi försörjt eder, så att i deri ären like? Frukten J dem liksom J frukten eder sjelfve inbördes? Så förklara vi tecknen tydligt för menniskor som förstå.

Nej! så är det ej. Men syndarne följa i sin okunnighet sina begär. Ho kan väl leda dem, som Gud förer vilse? och icke få de någon frälsare.

Nej, de, som göra orätt, rätta sig i sin okunnighet efter sina hugskott, och vem vägleder väl den, som Gud låter fara vilse? De skola ej få några hjälpare.

Men de orättfärdiga följer bara sina önskningar; de saknar all kunskap. Vem kan leda dem rätt som Gud har låtit gå vilse? De har ingen hjälpare.

Men de som handla orättfärdigt följa i okunnighet sina lustar: hvem skall väl vägleda dem som Gud låter fara vilse? De skola ej få någon hjelpare.

Rikta derföre, såsom en renlärig, din blick emot den religion, som anordnades af Gud, och för hvilken Han har skapat menniskan. Ingen förändring är möjlig i Guds skapelseplan. Denna är således den oföränderliga läran, men de flesta menniskor veta det icke.

Så vänd då ditt ansikte mot religionen som hanif! Hållen eder till de av Gud givna anlagen, dem han meddelat människorna! Det finns ingen möjlighet att ändra Guds skapelse. Detta är den rätta religionen, men de flesta människor veta ingenting.

GE DIG hän med hela din själ, [du som söker sanningen,] åt den rena, ursprungliga tron, den tro som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan - ingenting kan rubbas i Guds skapelse! Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor vet ingenting [om detta].

Ställ alltså renlärig ditt ansigte till den sanna läran, Guds verk, hvartili Han skapat menniskorna, ingen förändring är i Guds skapelse: detta är den rätta läran; men de flesta menniskor förstå icke.

Vänden Eder till Honom, frukten Honom, upprätthållen gudstjensten och varen ej bland hedningarnes antal,

Gören bot inför honom, frukten honom och förrätten bönen och hören ej till månggudadyrkarne

Vänd tillbaka i ånger till Gud [och till den sanna tron] och frukta Honom och förrätta bönen och följ inte dem som sätter medhjälpare vid Guds sida;

Omvände varer till Honom, och frukter Honom, och iakttager bönen, och varer ej bland afgudadyrkarne:

som hafva splittrat sin kyrka och blifvit sekter, af hvilka hvarje hop är stolt öfver sin egen tro.

Bland dem, som splittrat sin religion och söndrat sig i sekter! Varje parti morskar sig över vad det äger.

inte heller dem som har splittrats i sekter, där var grupp [lägger vikt vid och] gläds åt sina [särdrag].

Bland dem som gjort split i sin religion, och blifvit af olika bekännelser: hvarje del gläder sig åt hvad den har.

När menniskorna träffas af något ondt, vända de sig till Gud och anropa Honom; men då han låtit dem smaka något af sin barmhertighet, se! så gifva flere af dem Honom jemlikar,

När ofärd drabbar människorna, åkalla de sin Herre och göra bot inför honom, men när han sedan låter dem smaka barmhärtighet från sig, då sätter en del av dem andra vid sin Herres sida

OCH NÄR människorna drabbas av ett ont ber de, ångerfulla, till sin Herre om hjälp; men när Han i Sin nåd har bönhört dem, sätter några av dem gudar vid sin Herres sida

Då en olycka drabbar menniskorna, åkalla de sin Herra, omvända till Honom; och sedan då Han låter dem erfara sin barmhertighet, se! en del af dem gifver likar åt sin Herra;

för att visa sin otacksamhet för det, som vi hafva beskärt dem. Gören nu såsom I viljen; I skolen snart få erfara följden.

För att förneka vad vi givit dem; de hava fått njuta, men de skola få erfara det.

[liksom] för att visa att de inte vill tacka Oss för det som Vi har skänkt dem. Gläd er då åt livet [ännu en tid]! En dag skall ni få veta [sanningen].

Att de må vara otacksamma för hvad vi gifvit dem: njuter då, men sedan skolen J erfara följden.

Hafva vi till dem nedsändt något bevis, som talar för deras afgudar?

Hava vi nedsänt någon fullmakt till dem, så att den kunde tala om vad de satte vid hans sida?

Skulle Vi ha sänt dem ett budskap, där de nämns som de vill sätta [som medhjälpare] vid Vår sida?

Hafva vi väl nedsändt till dem något öfverlygande bevis, och hvilket talar om hvad de gifva Honom till like?

Då vi låtit menniskorna smaka något nådebevis, så glädja de sig deråt; men om någon olycka vederfares dem för deras gerningar, så förtvifla de.

Och när vi låta människorna smaka barmhärtighet, morska de sig däröver, men om något ont drabbar dem för deras händers verk, då förtvivla de.

När Vi visar människorna Vår nåd gläds de åt detta; men när de drabbas av ett ont som är följden av deras egna handlingar, förlorar de allt hopp.

Då vi låta menniskorna erfara barmhertighet fröjda de sig deråt; men om ondt vederfares dem för hvad deras händer förutsändt, se, de förtvifla.

Se de då icke, att Gud rikligen utdelar sina håfvor åt hvem Han vill, men ock sparsamt afmäter dem? I detta äro sannerligen tecken för de troende.

Hava de då ej lagt märke till att Gud giver vem han vill ett rikligt eller knappt uppehälle? Häri finnas sannerligen tecken för människor, som tro.

Ser de inte att Gud ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst? I detta ligger helt visst budskap till människor som vill tro.

Hafva de då ej bemärkt att Gud gifver riklig eller knapp försörjning åt hvem Han behagar? i detta är visserligen tecken för menniskor som tro.

Gif åt slägtingar, fattige och vägfarande, åt hvar och en hvad honom tillkommer. Detta är bäst för dem, som eftersträfva Guds välbehag, och dem skall det väl gå.

Giv alltså anförvanten hans rätt, så ock den fattige och den vägfarande! Detta är bäst för dem, som önska sig Guds välbehag; ja, dessa äro de lyckliga.

Ge till den nära anförvanten vad han har rätt att vänta och ge [till] de behövande och [till] vandringsmannen; detta är det bästa för dem som vill vinna Guds välbehag och det skall gå dem väl i händer!

Gif anförvandten hans rätt, och till den nödställde och den vägfarande: detta är godt för dem som önska sig i Guds åsyn; och desse äro de lycklige.

Med penningar, som I utsätten på ränta, för att öka dem med andres egendom, skolen I icke göra någon vinst hos Gud. Deremot, hvad I af kärlek till Gud utgifven i almosor, det skolen I finna fördubbladt.

Vad I utlånen mot ocker, för att det skall förökas genom människornas ägodelar, förökas ej hos Gud, men vilka allmosor I än given av åstundan efter Guds välbehag, skola de, som göra så, få dubbelt igen.

Vad ni lånar ut i ockersyfte för att det skall växa [i värde] på bekostnad av [andra] människors egendom, växer inte [i värde] inför Gud; men det ni ger till de behövande för att vinna Guds välbehag [välsignar Han] med en mångdubbel belöning.

Hvad ocker J bedrifven, att föröka menniskornas ägodelar, det skall ingenting godt föröka hos Gud; men hvad helst J gifven i almosor, önskande eder i Guds åsyn, de som detta göra, de skola få dubbelt sin belöning.

Det är Gud, som har skapat Eder, sedan gifvit Eder föda — så skall Han låta Eder dö — derefter göra Eder åter lefvande. Finnes det ibland edre afgudar någon, som kan göra sådant? Lofvad vare Gud! Han är upphöjd öfver de väsenden, som de erkänna såsom Hans jemlikar.

Gud är den, som skapat eder; sedan har han försörjt eder, sedan skall han låta eder dö, sedan skall han uppväcka eder till liv. Finns det väl bland Guds vederlikar någon, som kan göra något härav? Honom allena all ära! Ja, han är upphöjd över det de sätta vid hans sida.

DET ÄR GUD som har skapat er och gett er er försörjning och som en dag skall låta er dö och en Dag väcka er till nytt liv. Finns det bland de medhjälpare som ni vill sätta vid Guds sida, den som kan göra något av allt detta? [Nej,] stor är Han i Sin härlighet, höjd högt över allt vad [människor] sätter vid Hans sida!

Gud är den som skapat eder, och gifvit eder näring, sedan skall Han låta eder dö, och derefter återgifva eder lif: är det någon af edra afgudar som gör det ringaste af detta? Prisad vare Han, och högt upphöjd öfver hvad de göra till Hans like!.

Förödelse har visat sig på land och haf för menniskornas gerningars skull. Gud ville låta dem smaka något af lönen för deras händers verk, så att de skulle omvända sig.

Ofärd uppstår på land och hav genom människornas händers verk, för att han skall låta dem smaka något av vad de gjort, för den händelse de månde åtra sig.

Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. Därför låter Han dem känna på några av [följderna av] deras handlingar; kanske kommer de att [ångra sig och] vända om.

Förderfvet syns på land och sjö för det som menniskornas händer begått, att det må låta dem smaka något af hvad de gjort, på det de kanhända må vända tillbaka.

Säg: "faren omkring på jorden och skåden hurudant edre föregångares slut var. De fleste af dem voro afgudatjenare.

Säg: »Dragen omkring på jorden och sen, hurudant slut de fått, som levat förut!« De flesta av dem voro månggudadyrkare.

Säg: "Bege er ut i världen och se [spåren som visar] hur slutet blev för dem som levde före er och som, de flesta av dem, satte medhjälpare vid Guds sida."

Säg: går omkring på jorden och ser hurudant slut de fått, som voro förut: de flesle af dem voro afgudadyrkare.

Vänd din blick stadigt till den oföränderliga läran, innan den dag kommer ifrån Gud, hvilken ej hejdas kan. På den dagen skola menniskorna delas i två hopar:

Så vänd då ditt ansikte mot den rätta religionen, innan det kommer en dag, då det ej finns någon möjlighet att undkomma Gud! På den dagen skola de varda splittrade.

Ge dig därför hän med hela din själ åt den evigt sanna tron, innan en Dag kommer, fastställd i Guds beslut, vars ankomst ingen kan hindra. Den Dagen skall människorna delas [i två grupper] -

Ställ alltså ditt ansigle till den rätta läran, innan en dag kommer, som ingen skall hålla tillbaka från Gud: den dagen skola de blifva delade.

den otrogne får umgälla sin otro. De åter, som lefvat dygdigt, hafva bäddat åt sig sjelfve,

Om någon är otrogen, vittnar hans otro mot honom, och om några handla rättskaffens, skaffa de sig själva en vilobädd,

de som förnekade sanningen skall drabbas av [hela tyngden av] sin förnekelse, men de som levde ett rättskaffens liv har jämnat vägen för sig själva -

Eho som icke tror, på honom varde hans otro; och de som göra hvad rätt är, de skola få vinning för sina själar,

så att Han af sin nåds öfverflöd skall löna dem, som tro och göra godt. Han älskar icke de otrogne.

Att han må löna dem, som tro och göra goda gärningar, av sin ynnest; han älskar förvisso ej de otrogna.

och Han skall i Sin nåd belöna dessa som trodde och levde ett rättskaffens liv. Han är inte vän till dem som förnekar sanningen.

Att Han må belöna dem som tro och göra goda verk af sin frikostighet; ty Han älskar ej de otrogne.

Det är ett af Hans under, att Han utsänder vindarne såsom budbärare (för regn), på det att Han skall låta Eder smaka något af sin barmhertighet, och att skeppen må kunna segla efter Hans bud, hvarigenom I kunnen skaffa Eder rikedom af Hans nåds öfverflöd, så att I varden tacksamme.

Till hans tecken hör ock, att han sänder vindarna som glädjebudbärare, och detta för att låta eder smaka något av sin barmhärtighet, för att skeppet skall segla på hans bud och för att I skolen söka skaffa eder något av hans ynnest, för den händelse I månden bliva tacksamma.

Och till Hans under hör vindarna som Han sänder ut med gynnsamma förebud för att skänka er något av Sin nåd och för att skeppen på Hans befallning skall segla [över haven], så att ni kan söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning]; kanske skall ni visa tacksamhet.

Af Hans under är, att Han sänder vindarne såsom glädjande förebud för regn, att Han må låta eder smaka af sin barmhertighet, och att skeppen må löpa på Hans befallning, att J mågen söka erhålla af Hans öfverflöd, och på det J mågen vara tacksamme.

Redan före dig hafva vi sändt apostlar till sina folk, och de framförde till dem obestridliga uppenbarelser. Vi hämnades på syndarne, ty det var vår pligt att bistå de troende.

Vi hava ju före dig sänt apostlar till deras folk, och de hava kommit till dem med de klara vittnesbörden, och så togo vi hämnd på dem, som syndade, ty det åligger oss att hjälpa de rättrogna.

Före dig har Vi sänt [Våra] sändebud, vart och ett till sitt folk, och de kom till [dem] med klara bevis [för sanningen]; men [de beskyllde sändebuden för lögn] och Vi lät Vår hämnande vrede drabba dem som var skyldiga till denna orätt, eftersom Vi har påtagit Oss att ge de troende hjälp.

Sannerligen hafva vi redan sändt före dig apostlar till deras landsmän, och de bragte dem uppenbara bevis, och vi hämnades på dem som handlade brottsligt; ty de rättrognes bistånd hvilar rättligen på oss.

Det är Gud, som sänder vinden. Den lyfter ett moln i höjden och utbreder det på himmelen, om det så behagar Gud. En annan gång hopar han det i stycken, och du ser regnet derur framströmma. Och när det träffar sådane af Hans tjenare, för hvilka Han har bestämt det, så glädja de sig,

Gud är den, som utsänder vindarna, så att de driva upp moln, och som sprider dessa över himmelen, som han vill, och skiljer dem åt, så att du ser regndropparna sippra fram ur dem. När han därmed når vem han vill bland sina tjänare, då fröjda de sig,

Ja, Gud sänder ut vindarna som driver upp molnbankar och dessa får enligt Hans vilja breda ut sig över himlen och [sedan] brytas upp, och då ser du regnet strömma ur deras mitt. Och när Han låter det falla över dem Han vill av Sina tjänare fylls de av glädje,

Gud är den som sänder vindarne och reser molnen och utbreder dem i himmelen, huru Han vill, och fördelar dem: och du ser regnet frambryta midt derutur; och då Han nedhäller det på dem af sina tjenare som Han behagar, se, de fröjdas.

äfven om de förut, innan det nedkom till dem, voro i förtviflan.

Men innan det nedsändes över dem, voro de sannerligen förtvivlade.

hur modfällda de än var innan regnet kom.

De voro ju sannerligen förut, innan det nedsändes på dem, förtviflade.

Betrakta då spåren af Guds barmhertighet, huru Han upplifvar jorden, sedan den varit förtorkad. Denne samme Gud skall göra de döde lefvande, ty Han är allsmäktig.

Betrakta spåren av Guds barmhärtighet, huru han giver jorden liv efter hennes dvala! Han är sannerligen den, som skall uppväcka de döda till liv; ja, han är allsmäktig.

Se där tecknen på Guds nåd - hur Han ger nytt liv åt jorden som varit död! Nytt liv skall Han [också] ge åt de döda! Han har allt i Sin makt.

Betrakta då spåren af Guds barmhertighet, huru Han vederqvicker jorden efter hennes dvala! i sanning är Han den som skall vederqvicka de döda; tv Han är allsmägtig.

Men om vi utsända en vind, och de då se sädesfälten gula, så varda de derefter otacksamme.

Och om vi sände en vind och de finge se allting gulna, så skulle de sedan bliva otacksamma.

Men om Vi sänder en [het] vind och de får se [sin gröda svedd och] gulnad, framhärdar de efter detta i sin förnekelse [glömska av Hans tidigare gåvor].

Men du skall visserligen ej gifva hörsel ât de döda, ej heller skall du komma de döfve att höra kallelsen, då de vända ryggen till, flyende;

Du kan ej göra de döde hörande och icke kan du få de döfve att höra kallelsen, då de vända sig om och gå bort.

Ty du kan ej förmå de döda att höra, och du kan ej heller förmå de döva att höra kallelsen, när de vända dig ryggen.

[Muhammad!] Du kan inte förmå de döda att höra, inte heller de [andligen] döva som vänder dig ryggen, att lyssna till din kallelse;

Men du skall visserligen ej gifva hörsel åt de döda, ej heller skall du komma de döfve att höra kallelsen, då de vända ryggen till, flyende;

Du är ock icke de blindes ledare ifrån deras villfarelse; endast dem, som tro på våra uppenbarelser, kan du få att höra, ty de äro Gudi undergifne (muslimin).

Och du kan ej taga de blinda ur deras villfarelse; du kan ej förmå några andra att höra än dem, som tro på våra tecken och äro Gud undergivna.

och de [andligen] blinda som har gått vilse kan du inte leda [på rätt väg]. Du kan inte få andra att lyssna än sådana som tror på Våra budskap och som har underkastat sig [Vår vilja].

Ej heller är du den som leder de blinde ur deras villfarelse: du skall ej komma att höra, utom dem som tro på vara tecken, och de äro oss undergifne.

Det är Gud, som har skapat Eder af en svag början." Så gaf Han kraft åt svagheten och efter kraften svaghet och gråa hår. Han skapar hvad Han vill. Han är den Allvise, Mäktige.

Gud är den, som skapat eder svaga, sedan gör han eder starka i stället för svaga, och sedan gör han eder svaga och gråhåriga i stället för starka. Han skapar vad han vill; ja, han är den Vetande, den Mäktige.

GUD SKAPAR er i ett tillstånd av svaghet; därefter låter Han svagheten följas av styrka [och] därefter låter Han styrkan följas av svaghet och gråa hår. Han skapar vad Han vill - Han är Den som har kunskap om allt, Den som är mäktig allt.

Gud är den som skapat eder svage, sedan gifver Han efter svaghet styrka, derefter förorsakar Han efter styrka svaghet på nytt, och gråa har: Han skapar hvad Han vill; och Han är den Vise, den Mägtige.

En dag, då den yttersta stunden inträffar, skola syndarne svärja, att de ej legat längre än en timma i grifterna. På samma sätt talade de osanning på jorden.

Och den dag, då stunden förestår, skola syndarne svärja, att de ej haft mer än en timme på sig; så förvända äro de.

När den Yttersta stunden är inne, skall de obotfärdiga förnekarna gå ed på att deras [liv på jorden] inte varade mer än en timme; på detta sätt lät de sig alltid vilseledas.

En dag da domens timme skall inträffa, skola de brottslige svärja. Att de ej dröjt öfver en timme: sålunda beslogos de med lögn i lifvet.

Men de, som hafva undfått kunskap och tro, skola säga: "enligt Guds bok hafven I varit der ända till uppståndelsedagen; ty detta är uppståndelsedagen — men I veten det ej."

Men de, som fått kunskapen och tron, skola säga: »I haven ju enligt Guds skrift haft hela tiden ända till uppståndelsens dag på eder, och detta är uppståndelsens dag, men I vissten ingenting.«

Men de som har fått kunskap och tro skall säga: "Ni har dröjt till Uppståndelsens dag [med att bejaka] Guds uppenbarelse. Detta är Uppståndelsens dag, men [om den] ville ni ingenting veta."

Men de som fått kunskapen och tron, skola säga: sannerligen hafven J dröjt, enligt Guds bok, intill uppståndelsens dag; och detta är uppståndelsens dag, men J visten det icke.

På den dagen skola de orättfärdiges ursäkter ej gagna dem, och man skall ej bedja dem, att försona sig med Gud.

På den dagen skola undanflykter ej gagna dem, som göra orätt, och de skola ej heller anmodas om något tillmötesgående.

Den Dagen skall syndarna inte uppnå något med sina ursäkter och ingen skall uppmana dem att visa ånger.

Och den dagen skola deras ursäkter hvilka handlat orättfärdigt, ej gagna dem, ej heller skola de anmodas att vara Gudi behaglige.

Vi hafva i denne Korânen framstält alla slags liknelser för menniskorna; men om du visar dem en ende Korânvers, så skola de otrogne säga: "I sägen endast onyttige saker."

Vi hava ju framställt allehanda liknelser för människorna i denna Koran, men om du kommer till dem med ett tecken, så skola de, som äro otrogna, sannerligen säga: »I ären ingenting annat än lögnare.«

VI HAR framställt alla slags liknelser för människorna i denna Koran. Men även om du visar dem ett tecken, kommer förnekarna helt säkert att säga: "Ni är bara lögnare [och bedragare]!"

Sannerligen hafva vi framställt för menniskorna i denna Koran liknelser af alla slag; dock om du bringar dem en vers, skola de som ej tro visserligen säga: J ären blott sådane som bedrifva bedrägeri.

Sålunda förseglar Gud de okunniges hjertan.

Så förseglar Gud deras hjärtan, som ej veta någonting.

Så förseglar Gud hjärtana hos dem som inte vet [och ingenting vill veta].

Så har Gud förseglat de okunniges hjertan.

Dock du (Muhammed) fördrag detta tåligt. Guds löfte skall verkställas. Ej må de som icke hafva någon fast tro, förleda dig till svaghet och vacklande.

Var alltså tålig! Guds löfte är förvisso sannfärdigt, och de, som ej äga visshet, skola ej göra dig vacklande.

[Muhammad,] visa tålamod! - Guds löfte är sanning! Och låt inte dem som saknar övertygelse rubba dig i ditt lugn [och din beslutsamhet]!

Men var ståndagtig, ty Guds löfte är sannt: och de som ej äro faste i tron, skola icke göra dig obeständig.