وَمَآ ءَاتَيۡتُم مِّن رِّبٗا لِّيَرۡبُوَاْ فِيٓ أَمۡوَٰلِ ٱلنَّاسِ فَلَا يَرۡبُواْ عِندَ ٱللَّهِۖ وَمَآ ءَاتَيۡتُم مِّن زَكَوٰةٖ تُرِيدُونَ وَجۡهَ ٱللَّهِ فَأُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُضۡعِفُونَ٣٩

Med penningar, som I utsätten på ränta, för att öka dem med andres egendom, skolen I icke göra någon vinst hos Gud. Deremot, hvad I af kärlek till Gud utgifven i almosor, det skolen I finna fördubbladt.

Vad I utlånen mot ocker, för att det skall förökas genom människornas ägodelar, förökas ej hos Gud, men vilka allmosor I än given av åstundan efter Guds välbehag, skola de, som göra så, få dubbelt igen.

Vad ni lånar ut i ockersyfte för att det skall växa [i värde] på bekostnad av [andra] människors egendom, växer inte [i värde] inför Gud; men det ni ger till de behövande för att vinna Guds välbehag [välsignar Han] med en mångdubbel belöning.

Hvad ocker J bedrifven, att föröka menniskornas ägodelar, det skall ingenting godt föröka hos Gud; men hvad helst J gifven i almosor, önskande eder i Guds åsyn, de som detta göra, de skola få dubbelt sin belöning.