Sura 31: Lokman

A. L. M.

‘LM.

Alif lam meem.

A.L.M

Desse äro verser ur den visa boken,

Detta är den visa skriftens verser,

DETTA ÄR budskap ur den uppenbarade Skriften, ur vilken visdom,

Dessa äro den lärorika Bokens tecken,

till ledning och nådebevisning för de gode,

En vägledning och ett barmhärtighetsbevis för dem, som göra väl,

vägledning och nåd [flödar] över dem som gör det goda och det rätta,

En vägledning och barinhertighet för dem som väl göra,

som upprätthålla gudstjensten och betala almosan; desse äro de, som äro fullt förvissade om det eviga lifvet.

Som förrätta bönen och giva allmosan och äro förvissade om det tillkommande livet.

de som förrättar bönen och hjälper de behövande; det är dessa som har förvissningen att det eviga livet [väntar].

Hvilka iakttaga bönen och gifva de bestämda almosorna, och som äro fullt öfvertygade om det tillkommande lifvet:

De äro på en väg, dit deras Herre leder, och dem skall det väl gå.

Dessa äro i åtnjutande av vägledning från sin Herre; ja, dessa äro de lyckliga.

De följer Guds vägledning och dem skall det gå väl i händer.

De äro vägledde af sin Herra; och de äro de lycklige.

Det gifves folk, som för nöjes skull köpa sig (dumma) historier, för att dermed förleda andre i deras okunnighet ifrån Guds väg, med hvilken (Gud) de drifva gyckel. — Sådane väntar ett nesligt straff.

Men bland människorna finnes ock den, som i sin okunnighet köper sig fåfängliga historier att förleda andra från Guds väg och göra den till föremål för gyckel; dessa väntar ett nesligt straff.

Men det finns människor som betalar [historieberättarna för deras] historier för att [med deras hjälp], utan egen kunskap, locka [andra att avvika] från Guds väg, och som [försöker] göra narr av [dem som följer] den. De skall få utstå ett förödmjukande straff.

Bland menniskorna finnes den som köper löjliga historier, att han må okunnigt vilseföra andra, från Guds väg, och hafva den till åtlöje: sådane skola lida ett nesligt straff.

När man för dem uppläser våra uppenbarelser, så vända de sig högmodigt bort, låtsande ej höra dem och likasom de hade en tyngd i sina öron. — Förkunna dem ett pinsamt straff.

Och när våra tecken uppläsas för honom, vänder han dem högmodigt ryggen, som om han icke hade hört dem, liksom om hans öron voro tilltäppta. Förkunna honom det hugnesamma budskapet om ett plågsamt straff!

Och när Våra budskap läses upp för [en sådan man] vänder han sig bort med överlägsen min och beter sig som om han inte hade hört, som om han varit döv på båda öronen. Låt honom veta att ett plågsamt straff [väntar honom].

Och då våra tecken uppläsas för honom, vänder han ryggen till med högmod, liksom han ej hört dem, liksom vore en tyngd i hans öron; men förkunna honom ett smärtsamt straff.

De som tro och göra godt få ljufliga lustgårdar,

Dem, som tro och göra goda gärningar, vänta förvisso ljuvliga lustgårdar,

På dem som tror och lever rättskaffens väntar lycksalighetens lustgårdar,

Deremot de som tro och göra goda verk, skola få vällustiga trädgårdar,

i hvilka de evigt skola lefva. Guds löfte är sanning, ty Han är den Allsmäktige, den Allvise.

I vilka de evinnerligen skola förbliva enligt Guds löfte, som är sannfärdigt; ja, han är den Väldige, den Vise.

där de i enlighet med Guds löfte skall förbli till evig tid; Han är den Allsmäktige, den Vise.

Att der evinnerliga vistas: Guds sanna löfte; och Han är den Mägtige, den Vise.

Han har skapat himlarne utan stöd, som I kunnen se, och har nedsänkt berg i jorden, ty annars skulle den vackla med Eder. Han har ock på den framkallat djur af alla slag. Vi hafva vidare nedsändt vatten ifrån himmelen och genom det frambragt allehanda härliga växter.

Han har skapat himlarna utan synliga stöd och satt bergmassor på jorden, för att den ej skall vackla under eder, och kringspritt alla slags varelser på henne. Vi hava ock nedsänt vatten från himmelen och frambragt allehanda härliga arter på henne.

Det är Gud som har rest himlarna utan varje synligt stöd och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot, och Han har låtit djur av alla slag sprida sig över den. Och Vi låter regn falla från skyn så att alla sorters nyttiga [växter] kan gro och spira på jorden.

Han har skapat himlarne utan stöd hvilka J sen; och kastat i jorden fasta berg, att hon ej må röra sig med eder, och spridt omkring derpå af alla slags djur: och vi nedsända från himmelen vatten och lata derigenom uppskjuta plantor af alla ädla slag.

Detta är Guds skapelse. Visa mig nu hvad de andre gudarne hafva skapat. — Ja! de orättfärdige äro i uppenbar villfarelse.

Detta är Guds skapelse; visen mig nu vad de skapat, som sättas i hans ställe! Ja, de orättfärdiga äro fångna i uppenbar villfarelse.

Detta är Guds skapelse; visa Mig nu vad det är som andra än Han har skapat! - Nej, de orättfärdiga har alldeles uppenbart gått vilse!

Detta är Guds skapelse: viser mig då hvad de skapat som äro tillbedde, utom Honom; men de orättfärdige äro i uppenbar villfarelse.

Fordom utrustade vi Lokmân med visdom och befalde: "var tacksam emot Gud." Den som är tacksam, han är det till sitt eget bästa, och den som är otacksam, han betänke, att Gud ej behöfver något och är prisvärd.

Vi hava ju givit Lokman visheten: »Var tacksam mot Gud, ty den, som är tacksam, är det blott till sitt eget bästa, och om någon är otacksam, så är Gud förvisso självtillräcklig och prisad.«

VI SKÄNKTE Luqman visdom [och gav honom denna förmaning:] "Var tacksam mot Gud [för Hans välgärningar]. Den tacksamme har själv gott av sin tacksamhet men den otacksamme [skall veta att] Gud är Sig själv nog och [att] allt lov och pris tillkommer Honom."

Sannerligen gåfvo vi redan Lokman visdomen, sägande: var tacksam emot Gud; ty eho som är tacksam, han är tacksam blott för sin egen själ*); och eho som är otacksam, sannerligen är dock Gud lika rik, prisvärd.

Lokmân sade till sin son, för att undervisa honom: "o min lille son! erkänn inge gudar utom Gud, ty afguderiet är en stor synd."

Än när Lokman sade till sin son för att förmana honom: »Käre son, sätt ingen vid Guds sida! Mångguderiet är sannerligen en förskräcklig orättfärdighet.«

Och Luqman talade till sin son och förmanade honom: "Käre son! Sätt inte medhjälpare vid Guds sida; att sätta medhjälpare vid Hans sida är att begå en svår orätt!

Och kom ihåg då Lokman sade till sin son, medan han förmanade honom: o, mim son! du må ej gifva Gud någon like; ty mångguderi är en stor orättfärdighet.

Vi hafva ock lagt menniskan på hjertat hennes föräldrar. Hennes moder har burit henne under svaghet på svaghet, och först efter två år afvant henne. Var derföre tacksam emot mig och dine föräldrar. — Till mig går vägen (inför min domstol måste du inställa dig).

Vi hava ock ålagt människan att taga hand om sina föräldrar; hennes moder har burit henne under vedermöda på vedermöda, och avvand varder hon först under det andra året. Var tacksam mot mig och dina föräldrar! Hos mig är målet.

Gud har anbefallt människan [att visa] godhet mot sina föräldrar; [hon bör tänka på att] modern har burit sitt barn genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, [fött det] och ammat det under två år. Tacka Mig och dina föräldrar [och minns att] Jag är målet för er färd!

Vi hafva gifvit menniskan föreskrift beträffande hennes föräldrar — hennes moder bär henne med svaghet på svaghet, och på tvenne år blifver hon afvänd — sägande: var tacksam emot mig och dina föräldrar: hos mig är samlingsstället.

Men om de vilja tvinga dig, att jemte mig tillbedja det, hvarom du ingen kunskap eger, så lyd dem ej. Uppför dig emot dem eftergifvande här i verlden, och följ deras väg, som vända sig till mig. Slutligen skolen i komma till baka till mig, och jag skall då förkunna Eder hvad I gjort hafven.

Men söka de förmå dig att sätta sådant, varom du ej har någon kunskap, vid min sida, så lyd dem ej! Umgås dock med dem i detta livet, som tillbörligt är, och följ dens väg, som gör bot inför mig! Sedan skolen I återvända till mig, och jag skall tala om för eder vad I gjorden.

Men om de vill förmå dig att sätta vid Min sida något som du står främmande för, skall du inte lyda dem. Omge dem i detta liv som sig bör [med dina ömma omsorger], och följ samma väg som de som vänder tillbaka till Mig i ånger [över sina synder]. Till Mig skall ni föras åter och Jag skall låta er veta vad era handlingar [var värda].

Men om de vilja tvinga dig att gilva mig till like sådant hvarom du ej har kännedom, då må du ej hörsamma dem; men beledsaga dem i denna verlden enligt hvad som är billigt: och följ hans väg som omvändt sig till mig. Härefter skolen J återvända till mig, och Jag skall förkunna eder hvad J gjorden.

O min lille son! Om också endast vigten af ett senapskorn af edra handlingar funnes, och vore förborgadt i en klippa eller i himmelen eller i jorden, så skall Gud framhafva det, ty Gud är skarpsynt och kunnig.

»Käre son, om det än är så litet som ett senapskorn och det är fördolt i en klippa eller i himlarna eller i jorden, skall Gud förvisso draga det fram; Gud är förvisso skarpsynt och insiktsfull.

Käre son! Även om det [som du har gjort] väger så litet som ett senapskorn och [ligger dolt] i en klippa eller i himlarna eller i jorden, skall Gud låta det komma i dagen. Guds [vägar] är outgrundliga; Han genomskådar allt och är underrättad om allt.

O, min son! sannerligen om det är något af ett senapskorns vigt, och det är förborgadt i en klippa, eller i himlarne, eller i jorden, skall Gud framhafva det; ty Gud är skarpsynt och väl underrättad.

O min lille son! fullgör bönen, befall hvad billigt är, förhindra det förkastliga och fördrag tåligt hvad dig händer, ty detta hörer till försynens planer.

Käre son, förrätta bönen, påbjud det tillbörliga och förbjud det otillbörliga och fördrag tåligt vad som händer dig! Detta är förvisso i sin ordning.

Käre son! Förrätta bönen och anbefall det som är rätt och förbjud det som är orätt. Och bär med jämnmod det [onda] som drabbar dig! Och stå fast vid dina föresatser!

O, min son! iakttag bönen; och anbefall hvad rätt är, och förbjud det orätta; och uthärda tåligt hvad helst som händer dig; ty det är i följd af Guds fastställda beslut om allting.

Förvrid ej ditt ansigte (gör ej grimaser) emot menniskorna och gå ej öfvermodigt omkring i landet, ty Gud älskar icke stolte inbilske.

Förvrid ej ansiktet mot människorna, och gå ej spotskt på jorden! Gud älskar förvisso ingen, som är inbilsk och skrytsam.

Uppträd aldrig med överlägsenhet mot [andra] och trampa inte denna jord med inbilsk högfärd! Gud är inte vän till de överlägsna, de som vill vara förmer än andra.

Och ej må du vrida ditt ansigte föraktligt åt menniskorna; ej heller må du gå på jorden med öfvermod; ty Gud älskar ingen som är högmodig, skrytagtig.

Var anständig i din gång och mildra din röst; ty det obehagligaste läte är åsnans skrik."

Var hövisk i din gång och dämpa din röst! Det obehagligaste av alla läten är sannerligen åsnornas läte.«

Var måttfull i ditt beteende och dämpa din röst! Finns det något fulare än åsnans skriande?"

Utan gå en rätt medelväg; och sänk din röst; ty obehagligast af alla röster är sannerligen åsnornas röst.

Sen I icke, huru Gud har underlagt Eder allt, som finnes i himlarne och på jorden, samt rikligen beskärt Eder af sina nådegåfvor, så synliga, som osynliga. Men mången menniska tvistar om Gud utan kunskap, och eger ej någon ledning och ej någon upplysande bok.

Haven I ej lagt märke till att Gud gjort vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden eder underdånigt och överhopat eder med välgärningar, både synliga och osynliga? Men bland människorna finnes ock den, som tvistar om Gud utan att äga någon kunskap eller vägledning eller någon upplysande skrift.

INSER NI inte att Gud har låtit allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tjäna er och att Han har överhopat er med Sina gåvor både i det yttre och det inre? Men det finns de som tvistar om Gud utan vare sig kunskap eller vägledning och utan [att lysas av] uppenbarelsens ljus.

Halven J ej bemärkt att Gud underlagt hvad som finnes i himlarne och på jorden till eder tjenst, och öfverhopat eder med sina välgerningar, utvertes och invertes? Dock finnes bland menniskorna den som tvistar om Gud, utan hvarken kännedom, eller vägledning, eller någon upplysande skrift.

När man säger till dem: "följen det, som Gud har nedsändt till Eder," svara de: "nej! vi efterfölja det, som vi funnit våre fäder hafva antagit." Och detta, ehuru Satan har inbjudit dem till helveteseldens pina.

Och då man säger till dem: »Rätten eder efter det, som Gud nedsänt!« svara de: »Nej, vi vilja rätta oss efter det, som vi funnit att våra fäder stödde sig på.« Även om Satan lockade dem till helveteseldens pina?

Och när dessa människor uppmanas att rätta sig efter det som Gud har uppenbarat, säger de: "Nej, vi följer våra förfäders väg." Och om det var Djävulen själv som hade uppmanat dem [att gå raka vägen] in i den flammande Elden?

Då det säges till dem: följer hvad Gud nedsändt, svara de: nej, men vi följa det vi funno vära fäder bekänna. Afven om satan kallade dem till den brännande pinan?

Men den, som helt och hållet öfverlemnar sig åt Gud (varder muslim) och gör godt, han har fattat i det säkraste handtag, ty på Gud beror alltings utgång.

Den, som underkastar sig Gud och gör väl, han håller fast i det starkaste handtag; ja, av Gud beror alltings utgång.

Den som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta har vunnit ett säkert fäste. Allt går till sist upp till Gud.

Eho som underkastar sig Guds välbebng, och är rättskaffens, han håller fast i ett starkt handtag; och hos Gud är tingens slut.

Låt icke de otrognes otro bekymra dig. Till oss skola de slutligen komma, och då skola vi förkunna dem, hvad de gjort hafva, ty Gud känner hjertats hemligheter.

Men är någon otrogen, må hans otro ej bedröva dig. Till oss skola de återvända, och vi skola tala om för dem vad de gjort; Gud känner förvisso sinnenas beskaffenhet.

Men låt inte ditt sinne tyngas av att [människor] förnekar sanningen! Till Oss skall de föras åter och Vi skall låta dem veta vad deras handlingar [var värda]; Gud vet vad som rör sig i människans innersta.

Men eho som icke tror, hans otro må ej bedröfva dig: till oss skola de återvända, och vi skola förkunna dem hvad de gjort; ty Gud känner hvad som bor i brösten.

Vi låta dem njuta en liten tid och så skola vi släpa dem till ett hårdt straff.

Vi skola låta dem njuta en kort tid; sedan skola vi driva dem till ett gräsligt straff.

Vi skall låta dem glädjas en liten tid åt livet; därefter skall Vi utlämna dem åt ett tungt straff.

Litet skola vi låta dem njuta, och sedan skola vi drifva dem till ett förfärligt straff.

Om du frågar dem, hvem som har skapat himlarne och jorden, så skola de svara: "Gud." Säg: "lofvad vare Gud! men de fleste af dem veta intet."

Och om du spörjer dem, vem som skapat himlarna och jorden, så skola de sannerligen svara: »Gud.« Säg: »Lov och pris hör Gud till!« Nej, de flesta bland dem veta ingenting.

OCH OM du frågar människorna: "Vem har skapat himlarna och jorden?" - svarar de helt säkert: "Gud." Säg: "Gud ske lov och pris!" Nej, de flesta av dem är okunniga.

Sannerligen om du frågar dem, hvem som skapat himlarne och jorden, skola de säkert svara: Gud; säg: lofvad vare Gud! Men de fleste af dem äro okunnige.

Guds är allt, som finnes i himlarne och på jorden; Gud är sannerligen rik och prisvärd.

Gud tillhör vad som finnes i himlarna och på jorden; Gud är förvisso den Självtillräcklige, den Prisade.

Gud tillhör allt i himlarna och på jorden. Gud är Den som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.

Gud tillhör hvad som finnes i himlarne och på jorden; ty Gud är den Rike, den Prisvärde.

Om alla träd på jorden voro pennor och Gud skulle utsträcka verldshafvet till sju haf af bläck, så skulle Guds ord ej tryta (att uppskrifvas). Gud är i sanning allsmäktig, allvis.

Och om alla träd, som på jorden finnas, vore pennor och havet utökades med ytterligare sju hav, skulle Guds ord ej tryta; Gud är förvisso väldig och vis.

Om än jordens alla träd blev till pennor och havet, utökat med sju hav, blev till bläck skulle det inte räcka för att skriva ned Guds ord. - Gud är allsmäktig, vis.

Om alla de träd som finnas på jorden vore pennor, och Han derefter skulle öka hafvet med sju haf af bläck skulle Guds ord ej uttömmas; ty Gud är mägtig och vis.

Eder skapelse och uppståndelse är icke annorlunda än en enda varelses (skapelse och uppståndelse; mängden betyder intet för Gud). — Gud hör och vet allt.

Eder skapelse och uppståndelse är blott som en enda varelses; Gud är förvisso den Hörande, den Seende.

Att skapa er alla och låta er uppstå på nytt är detsamma som [att skapa] en enda människa [och låta henne återuppstå]. Gud hör allt, ser allt.

Eder skapelse och eder uppståndelse är blott liksom en enda själ: Gud är sannerligen hörande, seende.

Ser du icke, att Gud låter natten gå in i dagen och dagen i natten, och tvingar solen och månen, att hvar och en löpa till ett bestämt mål. — Gud vet ock hvad I gören.

Har du ej lagt märke till att Gud låter natten följa på dagen och låter dagen följa på natten och gjort solen och månen underdåniga, i det båda vandra till en bestämd tid, och att Gud är underkunnig om vad I gören,

Inser du inte att det är Gud som låter natten glida in i dagen och dagen glida in i natten, och att Han har underordnat solen och månen under Sina lagar; de löper var och en sitt [kretslopp] till en [av Honom] fastställd tidpunkt - och att Gud är väl underrättad om vad ni gör

Har du ej bemärkt att Gud låter natten efterträda dagen och dagen efterträda natten, och nödgar solen och månen att göra tjenst: bada löpa till ett bestämdt mål: och att Gud vet hvad J gören?

Detta sker derföre, att Gud är sanningen, och att det som de anropa utom Honom är lögn, samt att Gud är den Höge, den Store.

Och detta därför att Gud är sanningen själv och det, som de åkalla i hans ställe, lögn, och därför att Gud är den Höge, den Store?

Detta, därför att Gud är Sanningen, och allt det som människor anropar i Hans ställe är sken och lögn; Gud är den Höge, den Väldige.

Detta derföre att Gud är Sanningen, och att hvad J, utom Honom, åkallen, är lögnen, och att Gud är den Höge, den Store.

Ser du icke, huru skeppet far på hafvet genom Guds nåd, så att Han må visa Eder af sina under. Uti detta äro sannerligen tecken för alle tålamodige, tacksamme.

Har du ej lagt märke till att skeppet seglar på havet till följd av Guds nåd, för att han skall visa eder sina tecken? Häri finnas sannerligen tecken för var och en, som är tålig och tacksam.

Ser du inte att Gud med Sin välsignelse låter skeppen segla över havet för att visa er några av Sina tecken? I detta ligger förvisso budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud] i allt.

Har du ej bemärkt att skeppen löpa i hafvet genom Guds nåd, att Han må visa eder af sina under? J detta är visserligen tecken, för hvar och en som är tålig och tacksam.

När vågen lik mörka skyar öfvertäcker dem, åkalla de Gud med en uppriktig tro. Men då Han har räddat dem på land, halta somlige emellan två läror, Islâm och afguderi. Men ingen förnekar våra uppenbarelser utom de ränkfulle, otacksamme.

När vågorna slå över dem likt mörka skyar, åkalla de Gud, ägnande honom en sann dyrkan, och när han fört dem iland, finns det en och annan, som är rättskaffens, ibland dem; och våra tecken bestrider blott den, som är trolös och otacksam.

När människorna [färdas på havet] och ser vågorna häva sig över dem som ett tak, anropar de Gud med ren och uppriktig tro, men när Han har fört dem [oskadda] i land försöker några av dem gå en väg mellan tro och otro. Men bara den alltigenom falske, den som inte vet vad tacksamhet vill säga, avvisar Våra budskap.

Då vågorna öfverhölja dem liksom skuggande moln, åkalla de Gud, upprigtigt bekännande Honom läran; men när Han frälsat dem till land, då finnes bland dem den som väger emellan tro och otro: dock förnekar ingen våra tecken, utom hvar och en som är trolös och otacksam.

O menniskor! Frukten eder Herre och rädens den dag, då fadren ej kan böta för sin son, ej heller sonen för fadren. Guds löfte skall verkställas. Låten då ej denna verlden förföra eder, ej heller må något bedrägligt förföra Eder i afseende på Gud.

Människor, frukten eder Herre och rädens för en dag, då fader ej gäldar det ringaste för son och son ej gäldar för fader! Guds löfte är förvisso sannfärdigt. Låten ej det jordiska livet förleda eder! Låten ej förledaren förleda er i fråga om Gud!

MÄNNISKOR! Frukta er Herre och bäva inför den Dag då en fader inte kan lösköpa sin son och en son inte kan överlämna sig som lösen för sin fader! Guds löfte är sanning. Låt er då inte förledas av det jordiska livets [lockelser] och låt inte Djävulen föra er bakom ljuset vad gäller Guds [dom].

O, menniskor! frukter eder Herra, och bäfver för en dag en fader ej skall gälda för sin son, ej heller en son skall godtgöra det ringaste för sin fader; Ty Guds löfte är sant. Alltså skall ej det verldsliga lifvet bedraga eder; ej heller skall frestaren bedraga eder beträffande Gud.

Gud allena känner den yttersta stundens inträffande. Han nedsänder regnskurar. Han vet hvad som är i moderlifven. Ingen menniska vet hvad som i morgon skall hända henne, och ingen vet, i hvilket land han skall dö. Gud vet och känner allt.

Gud har förvisso kunskap om stunden. Han nedsänder regnet, och han vet vad som gömmes i moderlivet; men ingen själ vet, vad hon skall skörda i morgon, och ingen själ vet, i vad land hon skall dö. Gud är förvisso den Vetande, den Insiktsfulle.

Det är Gud som har kunskap om den Yttersta stunden; det är Han som låter regnet falla och Han som vet vad som ligger gömt i moderlivet. Men ingen vet vad morgondagen bär i sitt sköte, och ingen vet var på denna jord han skall dö. Gud vet allt, är underrättad om allt.

Sannerligen har Gud kunskap om domens timme; och Han nedsänder regnet; och Han vet hvad qvederne förvara: men ingen själ vet hvad hon skall förtjena morgondagen; och ingen menniska vet i hvad land hon skall dö: Gud är, i sanning, vetande och vis.