Sura 46: al-Ahkaf

H. M.

HM.

HA meem.

H. M.

Denna bok är nedsänd ifrån Gud, den Allsmäktige, den Allvise.

Skriften har nedsänts från Gud, den Väldige, den Vise.

UPPENBARELSEN av denna Skrift är Guds, den Allsmäktiges, den Vises, verk.

Bokens uppenbarelse är från den mägtige, den vise Guden.

Vi hafva skapat himlarne, jorden och hvad emellan dem är enligt en vis plan och för ett bestämdt mål. Men de otrogne vända sig bort ifrån de varningar, som gifvas dem.

Vi hava skapat himlarna och jorden och vad däremellan är endast uti sanning och för en bestämd tid, men de, som äro otrogna, vända sig bort från de varningar de erhålla.

Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan utan en plan och ett syfte och Vi har fastställt en slutpunkt [för allt]. Förnekarna av sanningen vänder likväl ryggen åt varningarna.

Vi hafva ej skapat himlarne och jorden och hvad deremellan finnes utan med sanning, och för en bestämd tid: men de som icke tro, undandraga sig de förmaningar de få.

Säg: "hvad är eder tanke? Visa mig hvilken del af jorden, som de väsenden hafva skapat, hvilka I åkallen utom Gud. Hade de någon del i himlarne? Framtagen en bok, nedsänd ifrån dem före denna, eller låt mig se spår af deras kunskap, om I talen sanning.

Säg: »Vad tänken I om det I åkallen i stället för Gud? Visen mig, huru mycket de skapat av jorden! Eller hava de delaktighet i himlarna? Skaffen mig en skrift, som uppenbarats före denna, eller något spår av kunskap, om I ären sannfärdiga!«

Säg: "Har ni övervägt vad det är ni anropar i Guds ställe? Visa Mig vad dessa [väsen eller makter] har skapat på jorden! Eller hade de del i himlarnas [skapelse]? Visa upp en Skrift som uppenbarats före denna eller vad som kan ha bevarats av [äldre släktens] kunskap [och som ni stöder er på], om ni talar sanning!"

Säg: huru då? de afgudar J åkallen, utom Gud, viser mig hvad de skapat af jorden! eller hafva de andel i himlarne? Bringer mig en bok uppenbarad före denna, eller någon fornlemning af lärdom, om J ären sannfärdige.

Hvem far väl mera vilse än den, som åkallar utom Gud väsenden, hvilka icke skola svara honom ända till uppståndelsen? De bry sig ej om deras åkallan,

Vem är väl mera vilseförd än den, som i stället för Gud åkallar sådana, som ej hörsamma honom intill uppståndelsens dag, likgiltiga som de äro för sin åkallan?

Och vem begår ett större misstag än den som i Guds ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas

Hvilka äro väl i större villfarelse än de som åkalla, utom Gud, dem som ej skola svara dem intill uppståndelsens dag, och som ej bekymra sig om deras åkallan?

och när menniskorna samlas till domen, varda de deras fiender och förneka deras dyrkan.

Då människorna församlas, bliva de deras fiender och förneka, att dessa dyrkat dem.

När människorna samlas [inför Domen] skall de bli [sina tillbedjares] fiender och ta avstånd från deras dyrkan.

Och då menniskorna varda hopsamlade, skola de blifva deras fiender, och förneka deras dyrkan.

Då våra obestridliga uppenbarelser uppläsas för de otrogne, så säga de om sanningen, sedan de hafva fått del af den: "detta är ett riktigt taskspeleri,"

Och då våra tecken tydligt och klart upplästes för dem, sade de, som äro otrogna, om sanningen, då den kom dem till del: »Detta är uppenbar trolldom.«

När Våra klara budskap läses upp för dem, säger de om sanningen som de får höra: "Detta är uppenbart bländande och förhäxande vältalighet."

När vårn uppenbara tecken uppläsas för dem, säga de som icke tro om sanningen då hon kommit till dem: detta är ett påtagligt hexeri.

eller skola de säga: "han har uppdiktat det." Svara: "om jag har ihopdiktat den (Korânen), så kunnen I icke utverka mig någon räddning ifrån Guds straff. Han vet bäst, hvad I yttren om Honom. Han är ett tillräckligt vittne emellan mig och Eder. Han är den Förlåtande, den Barmhertige."

Eller säga de: »Han har uppdiktat den«? Säg: »Om jag uppdiktar den, kunnen I ej uträtta det ringaste för mig hos Gud. Han känner bäst vad I utspriden därom. Han är vittne nog mellan mig och eder; ja, han är den Överseende, den Barmhärtige.«

Eller också säger de: "Det är han [själv] som har författat det!" Säg [Muhammad]: "Om jag hade författat den hade ni inte kunnat skydda mig mot Gud. Han har full vetskap om den ström [av förtal] som flödar över era läppar; inga [andra] vittnen än Han behövs mellan mig och er. Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet."

Eller och säga de: han har uppdiktat den. Svara: om jag uppdiktat den, skolen J ingenting förmå för mig mot Gud: Han känner bäst hvad J utspriden derom; Han är tillräcklig till vittne emellan mig och eder; och Han är den Nådige, den Barmhertige.

Säg: "icke är jag den förste ibland apostlarne, och icke vet jag hvad som skall hända mig eller Eder. Jag följer endast det, som uppenbaras för mig, och jag är ej annat än en obestridlig varnare."

Säg: »Jag är ingen ny företeelse bland apostlarne; jag vet ej, vad som skall ske med mig och ej heller med eder, jag rättar mig blott efter vad som uppenbaras för mig, och jag är blott en offentlig varnare.«

Säg: "Jag är inte den förste av [Guds] sändebud och jag vet inte vad som skall ske med mig och med er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig; jag är ingenting annat än en varnare, [som varnar] klart och entydigt."

Säg: jag är ej den ende af apostlar, och jag vet ej hvad som skall hända hvarken mig eller eder; jag följer ej annat än hvad som är mig uppenbaradt; och jag är blott en offentlig predikare.

Säg: "hvad måsten I tänka om Eder sjelfve, då det visar sig, att min lära utgår ifrån Gud, men I icke tron derpå, ehuru ett vittne af Israels barn aflägger vittnesmål om en dylik bok och tror på den? I ären för öfvermodige att antaga den, ty Gud leder icke ett orättfärdigt folk."

Säg: »Vad tänken I, om den kommer från Gud och I förneken den, men ett vittne bland Israels barn vittnar om dess likhet och tror, men I ären högmodiga?« Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna.

Säg: "Hur ser ni [på detta]? Om det [som jag förkunnar verkligen] kommer från Gud och ni förnekar det, [har ni inte då gjort orätt]? Ett vittne bland Israels barn vittnade ju att en [som är] honom lik [skall komma] och [vittnet] trodde [på detta], men ni i ert högmod [avvisar det]! Gud vägleder sannerligen inte dem som gör orätt!"

Säg: huru då? om den är från Gud och J ej tron derpå, och ett vittne af Israels barn vittnar om dess öfverensstämmelse och tror, och J uppfören eder spottskt hafven J ej orätt? Sannerligen skall Gud ej vägleda orättfärdiga menniskor.

De otrogne säga om de troende: "om läran vore god, så skulle icke desse hafva förekommit oss i dess antagande." När de icke låta leda sig af densamma, så angripa de den och säga: "detta är en gammal dikt."

Och de, som äro otrogna, säga om dem, som tro: »Om det varit något gott, hade de icke kommit före oss«, men när de icke låtit sig vägledas av den, skola de säga: »Detta är gammal lögn.«

Och förnekarna av sanningen säger om dem som blivit troende: "Hade det funnits något gott [i detta budskap] skulle inte dessa [eländiga stackare] haft så bråttom att anta det före oss." Och när de inte vill låta sig ledas av det, säger de: "Allt detta är [bara] gamla lögner."

De som icke tro säga om dem som tro: om den varit god, skulle de ej förekommit oss deri. Och när de ej blifvit vägledde derigenom, sannerligen säga de: det är en gammal lögn.

Före Koranen uppenbarades Mose bok såsom en förebild och ett nådebevis. Detta är en bok, som bekräftar den förra, på arabiskt språk, så att den skall vara en varning för syndarne och ett glädjebud för de gode.

Före denna uppenbarades Moses skrift till ledning och ett barmhärtighetsbevis, och detta är en bekräftande skrift på arabiskt tungomål för att varna dem, som göra orätt, och förkunna dem, som göra väl, ett hugnesamt budskap.

Denna [Koran] föregicks av den Skrift som uppenbarades för Moses som en vägvisare och en [källa till] nåd; och detta är en uppenbarelse som på det arabiska språket bekräftar [den föregående] och som varnar de orättfärdiga och ger dem som gör det goda och det rätta ett hoppets budskap.

Moses Bok blef uppenbarad före denna till en ledning och barmhertighet; och denna är en Bok som bekräftar den förra, på arabiskt tungomål, för att hota dem som handla orättfärdigt, och bebåda dem glädje som väl göra.

De som säga: "vår Herre är Gud," och äro rättskaffne, hafva ej något skäl till fruktan och skola icke sörja.

Över dem, som säga: »Gud är vår Herre« och sedan hålla sig till det rätta, skall förvisso ingen fruktan råda, och de behöva ej varda bedrövade.

De som bekänner "Gud är vår Herre" och så håller fast [vid detta] skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.

Sannerligen de som säga: var Herre är Gud, och derjemle handla rättskaffens, ingen fruktan skall komma öfver dem, ej heller skola de sörja:

Dem tillhör paradiset, i hvilket de evigt skola vara, såsom lön för deras gerningar.

Dessa varda paradisets invånare att där evinnerligen förbliva till lön för vad de gjorde.

De har paradiset till arvedel och där skall de förbli till evig tid - lönen för deras handlingar!

De varda paradisets invånare, der de evinnerliga skola vistas, till belöning för hvad de arbetade.

Äfven hafva vi ålagt menniskan som pligt, att väl bemöta sine föräldrar. Hennes moder har burit henne med vedermöda, och under smärta födt henne. Hafvandet och digifvandet räcker trettio månader. Sedan hennes krafter fullkomligt utvecklats och hon har uppnått fyrtio år, säger hon: "o min Herre! pådrif mig, så att jag är dig tacksam för dina välgerningar, som du har bevisat mig och mine föräldrar, och att jag gör godt, som dig behagar. Låt mig ock få glädje af mina barn, ty jag har omvändt mig till dig och är en muslim."

Vi hava ock ålagt människan att behandla sina föräldrar väl; hennes moder har burit henne med vånda och fött henne med vånda, havandeskapet och avvänjandet räcker trettio månader, och när hon uppnått myndig ålder och fyllt fyrtio år, säger hon: »Herre, ingiv mig tacksamhet för den nåd, du visat mig och mina föräldrar, ävensom förmåga av goda gärningar, i vilka du finner behag, och styr allt till det bästa i fråga om mina efterkommande; jag omvänder mig förvisso till dig, och jag hör till de undergivna.«

VI HAR förmanat människan att visa godhet mot sina föräldrar. [Den blivande] modern bär sin börda med möda och med smärta föder hon - ja, [hennes möda] varar trettio månader, amningstiden [inbegripen] Och när människan vid det fyrtionde levnadsåret når sin fulla mognad, ber hon: "Herre! Gör att jag [alltid] visar tacksamhet mot Dig för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar och att jag gör det goda och det rätta och allt det som Du ser med välbehag; och gör mina efterkommande till goda och rättrådiga människor! Jag är en av dem som har underkastat sig Din vilja och som [alltid] vänder åter till Dig i ånger."

Vi hafva föreskrifvit menniskan godhet mot sina föräldrar: hennes moder bär henne med vånda, och framföder henne med vånda; och hennes bärande i dess sköte och hennes afvänjande, vara trettio månader; tills, då hon når sin stadgade ålder, och hinner fyratio år, hon säger: o, Herre! uppmuntra mig att jag må vara tacksam för Dina välgerningar, hvarmed Du benådat mig och mina föräldrar, och att jag må handla rättskaffens, hvilket behagar Dig: och välsigna mig i min afkomma ; ty jag är ångerfull omvänd till Dig, och jag är ibland de rättrogne.

Sådana menniskor äro de, på hvilkas bästa handlingar vi göra afseende, och hvilkas synder vi förlåta. Paradiset tillhör dem, enligt det goda löftet, som gifvits dem.

Det är av dessa som vi mottaga det bästa de gjort, och vi skola hava överseende med deras onda gärningar, emedan de höra till paradisets invånare enligt det sannfärdiga löfte, som de fingo.

Av vad sådana [människor] gjort skall Vi tillgodoräkna dem det bästa och Vi skall överse med deras dåliga handlingar; [ja, de skall vara] bland paradisets arvtagare enligt det sanna löfte som de har fått [genom profeterna].

Desse äro de från h v il ka vi gunstigt skola emottaga det bästa de gjort, och med hvilkas synder vi skola öfverse; de varda bland paradisets invånare: ett sant löfte, som dem blifvit lofvadt.

Den som säger till sine föräldrar: "fy skäms! Huru? I lofven mig, att jag skall uppväckas ifrån de döde, ehuru de föregående slägtena försvunnit?" och de bedja till Gud om hjelp och säga: "ve dig! tro! ty Guds löfte är sant;" men han svarar: "detta är de gamles sagor;"

Men om någon säger till sina föräldrar: »Skam över eder! Kunnen I lova mig, att jag skall uppväckas, då andra släkten gått bort före mig?« så att de anropa Gud om hjälp: »Ve dig, tro! Guds löfte är förvisso sannfärdigt« och han svarar: »Detta är ingenting annat än de gamles historier«,

Det finns den som svarar sina föräldrar [när de uppmanar honom att tro]: "Skäms ni inte? Mig lovar ni att jag skall uppväckas [från de döda] - men [ni tiger om alla] de släktled som har gått före mig?" [Föräldrarna] ber om Guds hjälp [och säger till sonen]: "Du drar olycka över dig! Antag tron! Guds löfte är sanning!" Men han svarar: "Det där är bara sagor från förfädernas tid!"

Men den som säger till sina föräldrar: tvieder! lofven J mig att jag skall lefvande uttagas ur grafven, då redan slägter gått undan före mig, hvaraf ingen återkommit? Och de anropa båda Gud om bistånd, och säga till sin son: ve dig! tro, ty Guds löfte är ofelbart; och han svarar: detta är ej annat än förfädrens dikter; ve honom!

desse äro sådane, öfver hvilka straffdomen har gått i fullbordan ibland de samfund af genier och menniskor, som gått bort före dem. De skola sannerligen varda förtappade.

Så är det just på dessa som förutsägelsen om sådana djinners och människors släkten, vilka gått bort före dem, slår in; dessa varda förvisso tillspillogivna.

Och över [sådana som] denne skall samma dom osvikligt fällas som den som fälldes över tidigare släkten av osynliga väsen och människor; ja, de kommer att höra till förlorarna!

De som så säga äro de på hvilka domen öfver nationer bland andar och menniskor som funnits före dem är rättvist lämpad; ty de skola förgås.

För alle finnas grader i deras gerningars lön, så att Han kan vedergälla dem för hvad de gjort hafva, utan att de förorättas.

För var och en finnas olika grader i fråga om vad de uträttat, och vi skola sannerligen giva dem full lön för deras gärningar, utan att de lida någon orätt.

Och för var och en skall det finnas grader efter vad han har gjort [av gott eller ont], så att [Gud på denna grund] skall ge dem full lön för deras handlingar och ingen skall tillfogas orätt.

Alla skola få grader enligt hvad de arbetat; att Gud må fullt godtgöra dem deras verk, och de skola ej lida orätt.

En dag skola de otrogne antvardas åt elden med de orden: "I hafven förslösat edra bästa gåfvor under eder lefnad på jorden, och hafven der njutit fullt upp deraf. I dag skolen i för den skull lönas med ett vanärande straff, emedan I hafven uppfört Eder högmodigt och orättvist på jorden och begått illgerningar.

Den dag, då de, som äro otrogna, föras fram till elden, skall det heta: »I haven förslösat edert goda i det jordiska livet och njutit därav, men i dag skolen I lönas med ett förnedrande straff, därför att I varit högmodiga på jorden utan skäl och därför att I varit ogudaktiga.«

Och den Dag då förnekarna av sanningen förs fram inför Elden [skall Vi säga till dem:] "Ni har förslösat det goda som livet erbjöd er och njutit det [utan en tanke på evigheten]; i dag drabbar er straffet med skam och vanära därför att ni uppträdde med högmod på jorden utan fog och därför att ni ständigt trotsade [Våra befallningar]."

En dag skola de som ej trott framställas för elden, och dem skall sägas: J hafven förtärt edert goda i det verldsliga lifvet, och J hafven njutit der; men i dag skolen J lönas med ett nesligt straff, emedan J uppförden eder spottskt på jorden, utan skäl, och emedan J voren gudlöse.

Tänk på a'diternes broder (Hûd). Han varnade ju sitt folk i el-Ahkâf; — både före och efter honom hafva varnare funnits — dyrken ingen annan gud än Gud; ty jag fruktar för Eder den store dagens straff.

Kom ihåg Ads broder, då han varnade sitt folk i al-Ahkaf, liksom det även funnits varnare både före och efter honom, med dessa ord: »Dyrken ingen annan än Gud! Jag fruktar förvisso en förskräcklig dags straff för eder.«

OCH MINNS hur [stammen] Aads broder - sedan [många] varnare passerat som han hade kännedom om och andra om vilka han var okunnig - varnade sitt folk [som levde] i sanddynernas land: "Dyrka ingen utom Gud! Jag fruktar det straff [som annars kommer att drabba] er en olycksdiger Dag!"

Kom ihåg stammen Aads broder, då han predikade för sina landsmän i Al Ahkaf — och predikare funnos före honom och efter honom — sägande: J magen ingen dyrka, utom Gud, sannerligen fruktar jag för eder en förfärlig dags straff.

De svarade: "har du kommit till oss, för att afvända oss ifrån våre gudar? Låt då din hotelse gå i fullbordan, om du talar sanning."

De svarade: »Har du kommit till oss att vända oss från våra gudar? Så visa oss då vad du lovar oss, om du hör till de sannfärdiga!«

De svarade: "Har du kommit för att förmå oss att överge våra gudar? Låt då det som du hotar oss med drabba oss, om du talar sanning!"

De svarade: har du kommit till oss, att du må afvända oss från våra gudar? Bringa då på oss det hvarmed du hotar oss, om du är ibland de sannfärdige.

Han sade: "endast Gud vet, när detta skall ske. Jag förkunnar Eder det, som jag har fått i uppdrag. Men jag ser, att I ären ett okunnigt folk."

Då sade han: »Kunskapen finnes blott hos Gud; jag skall till eder framföra det budskap, med vilket jag blivit sänd, men jag ser, att I ären fåvitska människor.«

Han sade: "Gud ensam har kunskap [om det straff som skall drabba er]. Jag framför [bara] till er det [budskap] som jag har anförtrotts. Men jag ser att ni är dåraktiga och okunniga människor."

Han sade: blott Gud har kunskapen, och jag förkunnar eder det hvarmed jag blifvit sänd; men jag ser eder vara dåragtiga menniskor.

När de då sågo ett moln, som kom rakt till deras dalar, sade de: "detta är ett moln, som skall gifva oss regn." "Nej! det är det, som I viljen påskynda, en vind, i hvilken ett pinsamt straff är gömdt.

Och då de sågo, att det var ett moln, som nalkades deras dalar, sade de: »Detta är ett moln, som skaffar oss regn.« — » Nej, det är det, som I velat påskynda, en vind, som för med sig ett plågsamt straff

Och när de såg [straffet som] en molnbank [vid horisonten] som rörde sig i riktning mot deras dalar, ropade de [glatt]: "Se, ett moln! Det skall ge oss regn!" [Hud sade:] "Nej, detta är straffet som ni så otåligt bad om: en stormvind som för med sig svårt lidande

Och då de sågo det, ett digert moln drifvande mot deras dalar, sade de: detta moln bär regn åt oss. Nej, svarade Hud, men det är hvad J begärden påskyndadt; en vind hvari är ett plågsamt straff:

Den skall förstöra allting på sin Herres bud." Den följande morgonen syntes endast deras tomma boningar. Sålunda löna vi det syndiga folket.

Och som skall utrota allting på sin Herres bud.« Och morgonen därpå syntes av dem blott deras boningar; så löna vi de syndiga människorna.

och som skall ödelägga allt enligt sin Herres befallning." Och när morgonen kom, kunde ingenting urskiljas annat än [resterna av] deras bostäder. Så lönar Vi de obotfärdiga syndarna.

Den skall förstöra allting, på dess Herres befallning. Och om morgonen funnos af dem att se blott deras boningar: sålunda löna vi de brottsliga menniskorna.

Vi hade dock utrustat dem med en makt, som vi icke hafva gifvit Eder, och beskärt dem öron, ögon och hjertan. Men hvarken deras öron, ögon eller hjertan gagnade dem alls, när de bestredo Guds uppenbarelser, utan det straff, hvaröfver de hade skämtat, omhvärfde dem.

Vi hade ju givit dem en makt, som vi icke givit eder, och vi skänkte dem hörsel, syn och hjärta, men deras hörsel, syn och hjärtan båtade dem ej det ringaste, när de bestredo Guds tecken och det, som de gäckades med, drabbade dem.

Vi hade skänkt dem en bättre och säkrare plats på jorden än den som Vi har gett er, och Vi hade begåvat dem med hörsel, syn och förstånd. Men varken deras hörsel eller deras syn eller deras förstånd var dem till någon nytta - de framhärdade i att förneka Guds budskap - och så inringades de av det som varit föremål för deras hån och skämt.

Likväl hade vi gjort dem så mägtige, att vi ej gjort eder så mägtige, och vi hade gifvit dem hörsel och syn och hjertan; men hvarken deras hörsel eller deras syn eller deras hjertan gagnade dem det ringaste, då de förnekade Guds tecken; och hvad de begabbade omgaf dem.

Vi hafva ju tillförne förgjort de städer, som lågo rundt omkring Eder, och omvexlat undren, så att de skulle omvända sig.

Vi hava ju tillintetgjort städerna runt omkring eder och låtit tecknen växla, för den händelse de månde åtra sig.

Vi har låtit många folk [som levde] i er närhet gå under, trots att Vi på många sätt hade förtydligat budskapen [och varningarna] för att förmå dem att [tänka sig för och] vända om.

Och sannerligen hafva vi tillintetgjort städer rundtomkring eder, och hafva omvexlat för dem tecknen, att de måtte vända tillbaka.

Månne de väsenden, som de erkände såsom gudar utom Gud, hjelpte dem? Nej! de drogo sig undan ifrån dem. Sådan var deras dikt och deras uppfinning.

Men varför hava icke de, som de tagit till medlare och gudar i stället för Gud, hjälpt dem? Nej, de hava svikit dem; det var detta, som de satte ihop och som de uppdiktade.

Varför fick de ingen hjälp av dem som de tillbad som gudomligheter vid sidan av Gud för att de skulle föra dem närmare [Honom]? Nej, [i nödens stund] övergav [gudarna] dem; det var ju bara en historia som de hade ljugit ihop.

Hvarföre då hjelpte dem icke de som de antagit, utom Gud, såsom gudar hugnade med Hans förtrolighet? Nej, de försvunno från dem; och detta var deras lögn, och hvad de uppspunno.

Vi förde ju till dig, Muhammed, någre genier, så att de skulle lyssna på Korânen, och när de hade kommit tillstädes, sade de: "tyst," och när föreläsningen var slut, vände de till baka till sitt folk, för att varna det.

Än när vi hänvisade några djinner till dig att höra på Koranen! När de infunnit sig, sade de: »Varen uppmärksamma!« Och när det var slut, vände de om till sitt folk för att varna dem.

OCH SE, Vi lät en liten skara av osynliga väsen närma sig dig [Muhammad], så att de kunde höra [dig läsa ur] Koranen, och när de kom fram, sade de [till varandra]: "Lyssna nu noga!" Och när läsningen var slut, vände de tillbaka till de sina som varnare

Och kom ihåg då vi omvände till dig någre af andarne, att deskulle åhöra läsningen af Koran; och då de voro närvarande dervid, sade de: gifver akt; och då den var slut, vände de tillbaka till de sina predikande.

De sade: "o vårt folk! vi hafva hört en bok, som efter Moses nedsändts ifrån himmelen och, under det att den bekräftar de förra uppenbarelserna, leder till sanningen och på en rak väg.

De sade: »Vårt folk, vi hava förvisso åhört en skrift, som blivit nedsänd efter Mose till bekräftelse på vad som fanns förut och som leder till sanningen och en rätt väg.

och sade: "Landsmän! Vi har lyssnat till en uppenbarelse, som [människorna] efter Moses [tid] har fått del av och som bekräftar det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser] och den leder [lyssnaren] till sanningen och till en rak väg.

De sade: o, våre medbröder! sannerligen hafva vi åhört en bok som blivit nedsänd efter Mose, bekräftande hvvad som fanns före den, som förer till sanningen och till en rätt väg.

O vårt folk! Sluten Eder till Guds predikan och tron på Honom (Gud), så skall Han förlåta Eder några synder och skydda Eder för ett pinsamt straff.

Vårt folk, hörsammen Guds predikare och tron på honom, så skall Gud förlåta eder edra synder och befria eder från ett plågsamt straff.«

Landsmän! Hör den som kallar er till Gud och tro på honom! [Gud] skall ge er förlåtelse för era synder och skona er från ett plågsamt straff.

O, våre medbröder! hörsammer predikaren frän Gud, och tror på Honom, att Han må förlåta eder edra synder, och frälsa eder från ett pinsamt straff.

Men den som icke sluter sig till Guds predikare, skall ej vara i stånd, att tillintetgöra Guds planer på jorden, och skall ej finna någre bundsförvandter emot Honom. Sådana varelser äro i en uppenbar villfarelse."

Ty den, som ej hörsammar Guds predikare, kan ej slippa undan på jorden, och han får inga andra beskyddare i hans ställe. Dessa äro fångna i uppenbar villfarelse.

Men den som inte lyssnar till honom kan inte trotsa [Guds vilja] på jorden och han kommer inte att finna en annan beskyddare än Gud. Det är uppenbart att den [människan] har gått vilse."

Och hvem som ej hörsammar predikaren från Gud, han skall ej undkomma på jorden, ej heller finna beskyddare, utom Honom: desse äro i uppenbar villfarelse.

Inse de icke, att Gud, som har skapat himlarne och jorden, utan att tröttas af deras skapelse, har makt att göra de döde lefvande? Ja! Han är allsmäktig.

Hava de då ej lagt märke till att Gud är den, som skapat himlarna och jorden och icke blivit uttröttad genom deras skapelse, utan har makt att uppväcka de döda till liv? Ja, han är allsmäktig.

FÖRSTÅR de inte att Gud, som har skapat himlarna och jorden utan att skapelsen av dem tröttade Honom, har makt att återuppväcka de döda? Ja, Han har allt i Sin makt!

Halka de då ej betänkt, att Gud som skapat himlarne och jorden, och ej blef trött af deras skapelse, är mägtig att gifva lif åt de döda? Ja, i sanning; ty Han är allsmägtig.

En dag då de otrogne skola antvardas åt helveteselden, skola de tillfrågas: "är detta icke verkligt?" De skola svara: "jo, vid vår Herre!" Han säger: "smaken då straffet för eder otros skull."

Den dag, då de, som äro otrogna, skola föras fram till elden, skall det heta: »Är ej detta sanning?« De skola svara: »Jo, vid vår Herre.« Då skall han säga: »Så smaken nu straffet, därför att I voren otrogna!«

Och den Dag då förnekarna av sanningen skall föras fram inför Elden, [skall de tillfrågas:] "Är detta inte verklighet?" [Och] de skall svara: "Vid vår Herre! Helt visst är det [verklighet]!" [Och Gud] skall säga: "Smaka då straffet för er förnekelse av sanningen!"

En dag skola de som ej trott, framställas för elden; och dem skall sägas: är icke detta en verklighet? De skola svara: jo visserligen, vid vår Herra! Han skall säga: smaker då straffet emedan J voren otrogne.

Var då tålig, Muhammed såsom de beslutsamme ibland apostlarne hafva visat sig, och sök icke, att påskynda hedningarnes dom. och sök icke, att påskynda hedningarnes dom. En dag, då de skola se det straffet, hvarmed de hotats, så skola de tycka sig hafva lefvat på jorden blott en timma af dagen. Detta är det som skall förkunnas. Skola väl någre andre förgås, än de som illa hafva gjort?

Var tålig liksom de uthålliga apostlarne och skynda ej på för dem! Den dag, då de få se vad som lovas dem, skall det vara, som om de ej haft på sig mer än en timme av en hel dag. Nog! men skall väl någon annan än de ogudaktiga människorna tillintetgöras?

BÄR [Muhammad, motgång och oförrätt] med tålamod, liksom sändebuden [före dig] - män, fasta i sina föresatser - bar [allt] med tålamod; och begär inte att förnekarna genast skall [straffas]! Den Dag då de med egna ögon får se det som lovats dem, [kommer det att förefalla dem] som om de inte hade tillbringat mer än en timme av en dag på jorden. [Detta är] budskapet. Kommer då någon att förgöras utom de som förhärdade sig i synd och trots [mot Gud]?

Var alltså tålig liksom apostlarne, hvilka ägde ståndaglighet, voro tålige, och ej må du begära straffet påskyndadt. För dem skall synas en dag de varseblifva hvad dem är utlofvadt liksom de ej dröjt mer än en timme af en dag. Detta är ett bådskap. Skall väl någon förgås utom de gudlösa menniskorna?