وَٱلَّذِي قَالَ لِوَٰلِدَيۡهِ أُفّٖ لَّكُمَآ أَتَعِدَانِنِيٓ أَنۡ أُخۡرَجَ وَقَدۡ خَلَتِ ٱلۡقُرُونُ مِن قَبۡلِي وَهُمَا يَسۡتَغِيثَانِ ٱللَّهَ وَيۡلَكَ ءَامِنۡ إِنَّ وَعۡدَ ٱللَّهِ حَقّٞ فَيَقُولُ مَا هَٰذَآ إِلَّآ أَسَٰطِيرُ ٱلۡأَوَّلِينَ١٧

Den som säger till sine föräldrar: "fy skäms! Huru? I lofven mig, att jag skall uppväckas ifrån de döde, ehuru de föregående slägtena försvunnit?" och de bedja till Gud om hjelp och säga: "ve dig! tro! ty Guds löfte är sant;" men han svarar: "detta är de gamles sagor;"

Men om någon säger till sina föräldrar: »Skam över eder! Kunnen I lova mig, att jag skall uppväckas, då andra släkten gått bort före mig?« så att de anropa Gud om hjälp: »Ve dig, tro! Guds löfte är förvisso sannfärdigt« och han svarar: »Detta är ingenting annat än de gamles historier«,

Det finns den som svarar sina föräldrar [när de uppmanar honom att tro]: "Skäms ni inte? Mig lovar ni att jag skall uppväckas [från de döda] - men [ni tiger om alla] de släktled som har gått före mig?" [Föräldrarna] ber om Guds hjälp [och säger till sonen]: "Du drar olycka över dig! Antag tron! Guds löfte är sanning!" Men han svarar: "Det där är bara sagor från förfädernas tid!"

Men den som säger till sina föräldrar: tvieder! lofven J mig att jag skall lefvande uttagas ur grafven, då redan slägter gått undan före mig, hvaraf ingen återkommit? Och de anropa båda Gud om bistånd, och säga till sin son: ve dig! tro, ty Guds löfte är ofelbart; och han svarar: detta är ej annat än förfädrens dikter; ve honom!