Sura 47: Muhammed Gud välsigne honom och give honom frid!

De som icke tro och utestänga andre ifrån Guds väg, deras gerningar skall Han, göra fruktlösa.

De, som äro otrogna och utestänga andra från Guds väg, deras gärningar gör han om intet.

DE SOM förnekar sanningen och som hindrar [andra] att följa Guds väg - allt vad [sådana människor] har åstadkommit skall Han låta gå förlorat.

De som ej tro och afhålla andra från Guds väg, deras verk skall Han göra fruktlösa.

Men de som tro och göra godt, samt tro på det, som har uppenbarats för Muhammed — ty detta är sanningen, utgången ifrån deras Herre — deras synder skall Han förlåta, och göra deras ställning i verlden lycklig.

Men de, som tro och göra goda gärningar och tro på vad som nedsänts till Muhammed, vilket är sanningen från deras Herre, deras missgärningar utplånar han och sköter om deras sak på bästa sätt,

Men de troende som lever ett rättskaffens liv och tror på det som har uppenbarats för Muhammad - detta är sanningen från deras Herre - deras dåliga handlingar skall Han utplåna och Han skall ge dem sinnesstyrka och inre lugn.

Men de som tro och göra goda gerningar, och tro på det som blifvit nedsändt till Mohammed, hvilket är sanningen från deras Herra, Han skall från dem aftvå deras synder och förbättra deras hjertan.

Ty de otrogne hålla sig till lögnen, men de troende till sanningen, som utgår ifrån deras Herre. På detta sätt framställer Gud föredömen för menniskorna.

Och detta därför att de, som äro otrogna, rätta sig efter lögnen och därför att de, som tro, rätta sig efter sanningen från sin Herre. Sålunda framställer Gud liknelser för människorna.

Så [är det] därför att de som vill förneka sanningen följer det som är falskt och bedrägligt, men de som tror följer den sanning [som de fått] från sin Herre. Gud visar också med exempel hur människorna går till väga.

Detta, emedan de som ej tro följa lögnen, och att de som tro följa sanningen från deras Herra: sålunda framställer Gud för menniskorna deras exempel.

När I träffen de otrogne, så huggen hufvudet af dem. Sedan I hafven gjort ett stort blodbad på dem, så åtdragen banden på de öfrige (fångarne). Efter krigets upphörande, kunnen I sedan frigifva dem eller taga lösen af dem. Så skolen I göra. Om Gud ville, så kunde Han sjelf taga hämnd på dem (och utrota dem); men striden har egt rum för att Han skulle pröfva den eno med den andre. Deras gerningar, hvilka strida för Guds sak, skall Han ej låta vara förgäfves.

När I möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem! Slån dem då i bojor! Och skänken sedan efter eller fordren lösepenning, tills vapnen nedlagts! Så är det. Om Gud velat, så skulle han hava gjort sig kvitt dem, men det är för att han skall pröva eder genom varandra. De, som dödats för Guds sak, deras gärningar skall han aldrig låta gå om intet.

DÅ NI möter förnekarna [i strid], låt [svärden] falla över deras huvuden till dess ni har tvingat dem på knä; tag därefter [de överlevande] till fånga. Sedan [kommer den tid] då ni skall ge dem fria, godvilligt eller mot lösen, för att kriget skall lägga av sina bördor. Detta [är vad ni har att iaktta]. Om Gud ville kunde Han helt visst slå ned dem [utan er medverkan], men genom att låta er kämpa mot varandra sätter Han er alla på prov. Och vad dem beträffar som stupar i kampen för Guds sak, skall Han inte låta deras handlingar bli förgäves;

När J sammandrabben med dem som icke tro, afhugger då nackarne; tills J gjort bland dem ett stort blodbad, görer sedan fångar: Derefter mågen J antingen gifva full nåd, eller fordra lösen, tills kriget är slutadt. Detta är eder lag; och om Gud behagade, sannerligen skulle Han hämnas på dem eder förutan; men Han vill att J striden, på det Han må pröfva den ena af eder genom den andra. De som stupa för Guds sak, deras verk skall Han ej göra fruktlösa:

Han skall leda dem, göra deras ställning (här i verlden) lycklig,

Han skall vägleda dem och sköta om deras sak på bästa sätt

Han skall leda deras [steg] och ge dem sinnesstyrka och inre lugn

Han skall vägleda dem och förbättra deras hjertan,

och införa dem i det paradis, som Han har beskrifvit för dem.

Och låta dem ingå i paradiset, sådant han lärt dem känna det.

och föra dem till paradiset som Han har låtit dem veta.

Och införa dem i paradiset, hvarom Han gifvit dem kunskap.

O I som tron! om I bistån Gud, så skall Han bistå Eder, och stärka edert mod.

I, som tron, om I hjälpen Gud, hjälper han eder och giver stadga åt edra steg.

Troende! Om ni ger Gud er hjälp skall Han öka [er styrka] och göra er stadiga på foten.

O, J som tron! om J bistån Gud, skall Han bistå eder, och göra stadiga edra steg:

Men de otrogne, må de förgås! Gud skall göra deras gerningar fruktlösa,

Men död åt dem, som äro otrogna! Deras gärningar gör han om intet,

Men elände väntar dem som framhärdar i att förneka sanningen och allt vad de har åstadkommit skall Han låta gå förlorat

Men de som icke tro, må de förgås! deras verk skall Han göra fruktlösa.

emedan de hysa ovilja för det, som Gud har uppenbarat. Derför gör Gud deras gerningar värdelösa,

Och detta därför att de försmå vad Gud nedsänt, och så låter han deras gärningar förspillas.

- därför att de känner motvilja mot det som Gud har uppenbarat - och så [låter Han] alla deras företag gå om intet.

Detta, emedan de afsky hvad Gud nedsändt, men Han skall göra fåfänga deras verk.

Hafva de ej färdats omkring på jorden och sett, hurudant deras föregångares slut varit? Gud har utrotat dem, och samma straff förestår de otrogne.

Hava de då ej dragit omkring på jorden och sett, hurudant slut de fått, som levat före dem? Gud har utrotat dem, och ett likadant öde förestår ock de otrogna,

Har de aldrig begett sig ut i världen och sett [spåren som visar] hur slutet blev för deras föregångare? Gud lät dem gå under och detsamma skall hända alla som förnekar sanningen;

Hafva de da ej gått omkring på jorden, och sett hvad slut de fått som voro före dem? Gud tillintetgjorde dem; och detsamma skall ske de otrogne.

Detta sker, emedan Gud är de troendes beskyddare, men de otrogne hafva ingen beskyddare.

Och detta därför att Gud är deras skyddsherre, som tro, och därför att de otrogna ej hava någon skyddsherre.

detta därför att Gud är de troendes Beskyddare, men förnekarna har ingen beskyddare.

Detta, emedan Gud är deras beskyddare som tro, och att de otrogne ej hafva någon beskyddare.

Gud skall sannerligen införa de troende och de dygdige uti lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar. De otrogne åter kunna få njuta af detta lifvet och äta som boskap, men de få helvetet till hem.

Gud skall förvisso låta dem, som tro och göra goda gärningar, komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, men de, som äro otrogna, hängiva sig åt njutningar och fråssa som boskap, och elden varder deras boning.

De troende som lever ett rättskaffens liv skall Gud föra till lustgårdar, vattnade av bäckar, men de som framhärdar i att förneka sanningen skall [under en tid] få njuta av livet och inta sin föda som boskapen betar; därefter skall [den eviga] Elden bli deras slutliga boning.

Sannerligen skall Gud införa dem som tro och göra goda verk, i lustgårdar hvarigenom floder löpa: beträffande dem som ej tro, de öfverlemna sig at njutning, och sluka liksom kreaturen sluka, och elden varder deras hemvist.

Huru månge städer, mäktigare än din stad, som har utdrifvit dig, hafva vi icke förstört, utan att någon frälste dem!

Och huru många städer hava vi ej tillintetgjort, som voro mäktigare än den stad, som utdrev dig, och de hava ej fått någon hjälpare.

Hur många folk med större makt än ditt [Muhammad] som har jagat bort dig, har Vi inte låtit gå under! Och de fick ingen hjälp!

Och huru många städer mägtigare än din stad som utdref dig, h v il ka vi förstört och som ej fingo hjelpare!

Kan väl den, som eger en upplysning, utgången ifrån hans Herre, jemföras med den, hvilkens onda gerningar förespeglas honom såsom goda, eller dem, som följa sina begär?

Är väl den, som stöder sig på ett klart vittnesbörd från sin Herre, likställd med dem, vilkas onda gärningar förhärligats för dem och som rätta sig efter sina hugskott?

KAN DEN som stöder sig på ett klart vittnesbörd från sin Herre jämföras med den vars dåliga handlingar skönmålats för honom och som [bara] följer vad de själva tycker och önskar

Skall då den som stöder sig på ett klart bevis, från sin Herra vara lik den, för hvilken dess onda verk blifvit behagliggjordt, och som följer sina lustar?

Är väl det paradis, som lofvas de gudfruktige — der floderna innehålla vatten, som icke skämmes, der floder finnas af mjölk, hvars smak ej förändras, floder af vin, ljufligt att dricka och floder af renad honung; der de få allehanda frukter och förlåtelse af sin Herre, — att förlikna med deras lott, som evigt skola bo i helveteselden, och få till dryck sjudande vatten, som söndersliter deras inelfvor?

Förhåller det sig med paradiset, som lovats de gudfruktiga, där det finnes bäckar av ogrumlat vatten, floder av mjölk, vars smak ej förändras, floder av vin, ljuvligt att dricka, och floder av renad honung och där de skola få alla slags frukter och förlåtelse av sin Herre, på samma sätt som med dem, som evinnerligen förbliva i elden och få läska sig med sjudande vatten, så att det sliter sönder deras inälvor?

Paradiset som lovats dem som fruktar Gud kan liknas vid [en lustgård] där bäckar flyter med vatten som alltid förblir friskt, och floder av mjölk med ofördärvad smak, och floder av det ljuvligaste vin, och floder av renaste honung, och där de skall njuta frukter av alla slag och [dessutom få] sin Herres förlåtelse. [Kan den som stiger in i detta paradis jämföras] med den som måste förbli i Elden och [där] dricka skållhett vatten, som bränner sönder hans inälvor

Paradisets skildring som blifvit utlofvadt till de gudfruktige: deri äro floder af oförderfligt vatten, och floder af mjölk, hvars smak ej förändras, och floder af vin ljufligt för de drickande, och floder af klarad honung: och de skola der få af alla slags frukter, och sin Herras tillgift. Skola desse anses liksom den som blifver evinnerliga i elden, och får till dryck sjudande vatten, som söndersliter dess inelfvor?

Af dem (hycklarne) höra någre på dig. Men då de gå bort ifrån dig, säga de till dem, som begåfvats med kunskap. "hvad är det, som han nyss sade?" Desse äro de, på hvilkas hjertan Gud har tryckt ett insegel, och som följa sina begär.

Bland dem finnas ock de, som lyssna till dig, tills de komma ut från dig och säga till dem, som fått kunskapen: »Vad sade han nyss?« Det är dessa, vilkas hjärtan Gud förseglat och som rätta sig efter sina hugskott.

Bland [hycklarna] finns de som lyssnar till dig [Muhammad, och låtsas förstå], men när de går ifrån dig säger de till dem som har kunskap: "Vad betyder det han sade nyss?" De är [människor] vars hjärtan Gud har förseglat, eftersom de [bara] följer vad de själva tycker och önskar;

Någre ibland dem lyssna till dig, tills, då de utkomma från dig, de säga till dem som fatt kunskapen: hvad sade han väl nu? Desse äro de hvilkas hjertan Gud förseglat, och som följa sina lustar.

Deremot dem, som låta leda sig, skall Han gifva en ännu högre ledning, och lära dem, hvad de böra undvika.

Men dem, som äro stadda på den rätta vägen, giver han ytterligare ledning, och dem ingiver han gudaktighet.

men de som vill låta sig vägledas, dem ger Han en allt fastare ledning och fördjupar deras gudsfruktan.

Men de som blifvit vägledde, Han skall gifva dem ytterligare ledning, och belöna dem för deras gudsfruktan.

Vänta de något annat, än att den yttersta stunden plötsligen skall öfverraska dem? Dess förebud hafva redan visat sig. När den kommer öfver dem, hvartill skola då varningar gagna dem?

Vänta de på något annat än stunden, att den plötsligt skall komma över dem, då dess förebud redan kommit? Men huru skulle förmaningen kunna göra dem något gagn, då stunden kommer över dem?

Väntar de bara att den Yttersta stunden skall komma över dem plötsligt? Men dess förebud är redan här! Och vad har de för nytta av att dra sig till minnes, när Stunden är över dem?

Månne de afbida blott doms-timmen, att den må plötsligen öfverraska dem? Men redan hafva tecken derpå kommit: huru skola de då få sin erinran när den sjelf kommer på dem?

Vet då, att det icke gifves någon annan gud än Gud, och bed om förlåtelse såväl för dina synder, som för de troendes, männers och qvinnors. Gud känner eder vandel och eder slutliga hviloplats.

Vet, att det ej finns någon gud utom Gud, och bed om förlåtelse för din synd och detta för alla rättrogna, både män och kvinnor! Ja, Gud känner eder vandel och eder boning.

Håll fast vid din kunskap att det inte finns någon gud utom Gud; be Honom om förlåtelse för dina synder och [be om förlåtelse] för alla troende män och kvinnor! Gud vet vad ni dagligen bekymrar er om och målet där ni [till sist] får vila.

Vet då att det icke finnes någon gud, utom Gud, och bed om tillgift för din synd, och för de rättrogne män och qvinnor: Gud känner edert sträfvande här, och edert boningsställe härefter.

De troende säga: "o att ett korânkapitel uppenbarades om krig emot de otrogne!" Men när ett giltigt korânkapitel om denna strid uppenbaras, så skall du se dem, i hvilkas hjertan en tviflets svaghet finnes, betrakta dig med dens blickar, som omtöcknas af dödens fasor. Ve dem!

De, som tro, säga: »Varför har ingen sura nedsänts?« Men när en otvetydig sura nedsändes och det är fråga om strid i den, ser du, huru de, som hava krankhet i sina hjärtan, betrakta dig med samma blick som den, som överfalles av dödens vanmakt.

DE TROENDE säger: "Varför har inget budskap [med befallning att gå till strid] ännu uppenbarats?" Men när ett budskap med fasta och klara föreskrifter om krig uppenbaras, ser du [Muhammad] hur de som har tvivlets sjuka i sina hjärtan ser på dig med den slocknade blicken hos den som är nära döden. Men vad de bör göra är att

De som tro säga: hvarföre har ej ett kapitel blifvit nedsändt som bjuder strid? Men då ett kapitel utan tvetydighet nedsändes, och striden deri omnämnes, skall du se dem i hvilkas hjertan är sjukdom, blicka på dig med dens blick som i dödsångesten uppgifver andan: lydnad anstode dem dock bättre, och ett lämpligt språk.

Lydnad och ett skickligt tal skulle vara bättre för dem. Sedan saken beslutats, vore det bäst för dem, om de voro trogne emot Gud.

Också skulle lydnad och ett tillbörligt språk anstå dem bättre. Och när saken är beslutad, så vore det bättre för dem, om de vore ärliga mot Gud.

lyda [dig] och säga de rätta orden; när [Gud] har fällt avgörandet är det bäst för dem att [kämpa och] lita på Hans ord.

Och då saken varder beslutad, om de förblifva Gudi trogne, sannerligen är det bättre för dem.

Skolen I väl, när I förkasten mina läror, begå våldsamheter i landet och kränka blodsbanden emellan Eder?

Kan det hända, att I, om I kommen till makten, anstiften ofärd på jorden eller söndersliten edra blodsband?

Skall man kanske vänta av er - om ni vänder ryggen [åt Profeten och hans budskap] - att ni [går tillbaka till ert gamla liv och] stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv och river itu alla familjeband?

Kan det icke hända, om J vänden tillbaka till otron, att J magen åstadkomma fördert' på jorden, och sönderslita edra blodsband?

Sådane förbannar Gud och slår dem med blindhet och döfhet.

Det är dessa, som Gud förbannat och gjort döva och vilkas ögon han bländat.

Det är [människor som] dessa som Gud utestänger från Sin nåd och som Han berövar hörsel och syn.

Desse äro de Gud förbannat, och gjort döfve, och hvilkas ögon Han slagit med blindhet.

Kunna de icke undersöka Korânen, eller hafva de riglar för sina hjertan?

Begrunda de då icke Koranen, eller hava de lås för sina hjärtan?

Tänker de alls inte på vad Koranen [har att säga]? Eller har de dragit för regeln för sina hjärtan

Skola de då ej begrunda Koran, eller är det lås för deras hjertan?

De som affalla, sedan den rätte vägen gjorts klar för dem, hafva förledts af Satan, som ingifver dem bedrägliga fantasier.

Dem, som vända om till sitt förflutna, sedan vägledningen blivit klar för dem, bedårar förvisso Satan, och han giver dem fria tyglar,

DE SOM vände om efter att ha [antagit tron och] fått den raka vägen klart utpekad för sig, förleddes till detta av Djävulen som ingav dem bedrägliga förhoppningar;

Sannerligen de som vända sina ryggar till sedan den rätta vägledningen blifvit dem tydligt utvisad, dem skall satan vilseföra; och Gud skall låta dem länge fortgå i villfarelsen.

Så går det, derföre att de säga till dem, som visa sin motvilja för det, som Gud har uppenbarat:" vi vilja lyda Eder i några stycken." Men Gud känner deras hemlige tankar.

Och detta därför att de säga till dem, som försmå vad Gud nedsänt: »Vi skola lyda eder i en del härav«, men Gud känner vad de hemlighålla.

och detta [till följd av] att de har sagt till dem som såg med avsky på vad Gud uppenbarade [för Muhammad]: "Vi skall följa er i en del av detta." Men Gud känner deras hemligheter.

Detta emedan de sagt till dem som afsky hvad Gud nedsändt: vi skola hörsamma eder i en del af saken. Men Gud känner deras hemligheter.

Dock, huru varda de till mods, när änglarne hemta deras själar, slående dem i ansigtet och på ryggen?

Men huru går det, då änglarna taga dem hädan, i det de slå dem på ansiktet och ryggen?

Hur [skall de förhålla sig] när dödsänglarna hämtar deras själar medan de slår dem i ansiktet och i ryggen?

Men huru skall det gå, då englarne göra slut på dem, och slå deras ansigten och deras ryggar?

Så går det, ty de hafva efterföljt det, som väcker Guds vrede, men förkastat hvad Honom behagar. Der- före gör Han deras gerningar fruktlösa.

Och detta därför att de rätta sig efter sådant, som retar Gud till vrede, och försmå hans välbehag, så att han låter deras gärningar förspillas.

Detta [måste de utstå] därför att allt det som de strävar efter är sådant som väcker Guds vrede, och därför att de avskyr allt det som Gud ser med välbehag; och så [låter Han] alla deras företag gå överstyr.

Detta emedan de följa hvad som gör Gud vredgad, och afsky Hans välbehag, alltså skall Han göra deras verk fåfänga.

Mena de, i hvilkas hjertan en svaghet finnes, att Gud ej skall lägga deras ondska i dagen?

Eller tänka de, som hava krankhet i sina hjärtan, att Gud ej skall låta deras elakheter komma i dagen?

Eller tror de vars hjärtan är angripna av tvivlets sjuka att Gud inte skall låta deras avund och illvilja [mot de troende] dras fram i ljuset?

De uti hvilkas hjertan är sjukdom, räkna de väl på att Gud ej skall lägga i dagen deras elakheter?

Om vi ville, kunde vi visa dig dem, så att du igenkände dem på deras tecken; men du kan igenkänna dem på deras vrängda talesätt. Gud känner edra gerningar.

Och om vi ville, så kunde vi låta dig se dem, och du skulle känna igen dem på deras märke, men du skall sannerligen känna igen dem på brytningen i talet; ja, Gud känner edra gärningar.

Om Vi hade velat kunde Vi ha visat dig dem så att du med [ledning av] deras kännetecken visste vilka de var; men på deras tal kommer du med säkerhet att känna igen dem. Gud känner era handlingar.

Om vi behagade, visserligen skulle vi visa dig dem; men du skall igenkänna dem på deras märken, och du skall igenkänna dem på det felagtiga uttalet: Gud känner edra gerningar.

Vi skola pröfva Eder, så att vi må veta, hvilka af Eder, som strida tappert. Vi skola ock pröfva det, som säges om Eder.

Och vi skola sannerligen pröva eder, tills vi lärt känna de stridbara och tåliga bland eder och prövat vad som förtäljes om eder.

Helt visst skall Vi sätta er på prov så att de bland er som vill sträva och kämpa [för Guds sak] och de tålmodiga och uthålliga får ge sig till känna, och Vi skall pröva [hur uppriktiga ni är i] era förklaringar.

Sannerligen skola vi pröfva eder tills vi känna de manhaftiga krigarne ibland eder och de ständagtige, och vi skola pröfva hvad om eder förmäles

De som icke tro, utestänga andre ifrån Guds väg och skilja sig ifrån aposteln, sedan den rätte vägen tydligen visats dem, de skola icke alls skada Gud, men Han skall göra deras gerningar värdelösa.

De, som äro otrogna, utestänga andra från Guds väg och trotsa aposteln, sedan vägledningen blivit klar för dem, skola förvisso aldrig kunna skada Gud det ringaste, utan han skall låta deras gärningar förspillas.

De som framhärdar i att förneka sanningen och hindra [andra] att följa Guds väg och som trotsar och vänder ryggen åt [Hans] Sändebud, sedan de fått den raka vägen klart utpekad för sig, kommer inte att vålla Gud skada och Han skall låta alla deras företag gå om intet.

De som icke tro och afhålla andra från Guds väg och motsätta sig aposteln, sedan den rätta vägledningen blifvit gjord tydlig för dem, sannerligen, de skola ej skada Gud det ringaste; men Han skall göra deras verk fruktlösa.

O I som tron! lyden Gud och lyden aposteln, och gören icke edra gerningar fruktlösa.

I, som tron, lyden Gud och lyden aposteln och gören icke edra gärningar om intet!

Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och låt inte era [goda] handlingar gå förlorade!

O, J som tron! lyder Gud och lyder aposteln, och ej mågen J göra edra verk fåfänga.

Sannerligen, dem, som icke tro, utestänga andre ifrån Guds väg och sedan dö i sin otro, skall Gud icke förlåta.

Dem, som äro otrogna, utestänga andra från Guds väg och sedan dö i otro, skall Gud förvisso aldrig förlåta.

De som framhärdar i att förneka sanningen och hindra [andra] att följa Guds väg och som dör som förnekare, skall inte få förlåtelse av Gud.

Sannerligen, de som icke tro och afhalla andra från Guds väg, och sedan dö i sin otro, dem skall Gud aldrig förlåta.

Varen icke fege, och inbjuden ej de otrogne till fred, när I hafven öfverhanden; ty Gud är på eder sida, och skall ej bedraga Eder på edra gerningars lön.

Så varen då ej svaga och inbjuden ej till fred, då I haven överhand och Gud är med eder! Ja, han skall aldrig bedraga eder på edra gärningar.

OCH TAPPA inte modet [när ni kämpar för Guds sak] och tigg inte om fred; [på grund av er tro] har ni övertaget och Gud är med er och Han skall inte låta er gå miste om [något av det som ni har förtjänat med] era handlingar.

Alltså mågen J ej vekna, och begära fred, ty J ären de ypperste och Gud är med eder: Han skall ej förringa edra verk.

Detta lifvet är i sanning en lek och ett tidsfördrif. Om I tron och frukten Gud, så skall Han gifva Eder hvad I förtjenen, men icke fordra af Eder all eder rikedom.

Det jordiska livet är blott skämt och gyckel, men om I tron och frukten Gud, skall han giva eder eder lön och ej begära edra ägodelar av eder.

Detta jordiska liv är [inte mycket mer än] lek och flyktig glädje, men om ni tror [på Gud] och fruktar Honom, skall Han ge er full lön. Han begär inte att ni [offrar för Hans sak allt] vad ni äger.

Det verldsliga lifvet är blott lek och gyckel; men om J tron och frukten Gud, skall Han till eder gifva eder belöning. Han fordrar ej af eder edra ägodelar i allo;

Om Han med ifver stälde denna fordran på Eder, så skullen I visa Eder snåle, och Han lade då i dagen edra onda tänkesätt.

Om han begärde dem av eder och ansatte eder, skullen I snålas, och han skulle låta edra elakheter komma i dagen.

Begärde Han detta av er och förvandlade er till barfota [tiggare], skulle er snålhet ta överhanden och så skulle Han driva fram det sämsta inom er.

Om Han begärde dem, och nödgade eder, skullen J blifva girige, och det skulle framkalla eder motvilja.

Se! I ären just de, som äro kallade, att utgifva edre egodelar för Guds sak. Någre ibland Eder äro snåle. Men den som är snål, gör sig sjelf skada; ty Gud är rik och I ären fattige. Om I vänden Eder ifrån Honom, så skall Han sätta ett annat folk i edert ställe, och de skola icke likna Eder.

Se, I inbjudens att giva bort edra ägodelar för Guds sak, och bland eder finnes den, som snålas, men om någon snålas, är det blott till hans egen skada. Ja, Gud är den Självtillräcklige, men I ären de fattiga, och om I vänden eder bort, sätter han andra människor i edert ställe, och sedan skola de ej vara som I.

[Troende!] När ni [nu] uppmanas att ge av vad ni äger för Guds sak, ger några av er prov på snålhet; men med sin snålhet skadar den snåle bara sig själv; [glöm inte att] Gud är den Rike [som inte behöver era gåvor], men ni är de fattiga [som behöver Honom i allt]. Om ni vänder er [ifrån Honom], skall Han låta andra människor inta er plats, och de kommer inte att likna er.

Se! J ären de som inbjudas, att utgifva af edert goda för Guds sak, men den finnes bland eder som är girig; dock eho som varder girig, blott mot sin egen själ varder han girig; ty Gud är rik; men J ären fattige. Om J från vänden eder, skall Han sätta i edert ställe ett annat folk, och de skola sedan ej likna eder.