فَلَمَّا رَأَوۡهُ عَارِضٗا مُّسۡتَقۡبِلَ أَوۡدِيَتِهِمۡ قَالُواْ هَٰذَا عَارِضٞ مُّمۡطِرُنَاۚ بَلۡ هُوَ مَا ٱسۡتَعۡجَلۡتُم بِهِۦۖ رِيحٞ فِيهَا عَذَابٌ أَلِيمٞ٢٤

När de då sågo ett moln, som kom rakt till deras dalar, sade de: "detta är ett moln, som skall gifva oss regn." "Nej! det är det, som I viljen påskynda, en vind, i hvilken ett pinsamt straff är gömdt.

Och då de sågo, att det var ett moln, som nalkades deras dalar, sade de: »Detta är ett moln, som skaffar oss regn.« — » Nej, det är det, som I velat påskynda, en vind, som för med sig ett plågsamt straff

Och när de såg [straffet som] en molnbank [vid horisonten] som rörde sig i riktning mot deras dalar, ropade de [glatt]: "Se, ett moln! Det skall ge oss regn!" [Hud sade:] "Nej, detta är straffet som ni så otåligt bad om: en stormvind som för med sig svårt lidande

Och då de sågo det, ett digert moln drifvande mot deras dalar, sade de: detta moln bär regn åt oss. Nej, svarade Hud, men det är hvad J begärden påskyndadt; en vind hvari är ett plågsamt straff: