قُلۡ أَرَءَيۡتُمۡ إِن كَانَ مِنۡ عِندِ ٱللَّهِ وَكَفَرۡتُم بِهِۦ وَشَهِدَ شَاهِدٞ مِّنۢ بَنِيٓ إِسۡرَـٰٓءِيلَ عَلَىٰ مِثۡلِهِۦ فَـَٔامَنَ وَٱسۡتَكۡبَرۡتُمۡۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَهۡدِي ٱلۡقَوۡمَ ٱلظَّـٰلِمِينَ١٠

Säg: "hvad måsten I tänka om Eder sjelfve, då det visar sig, att min lära utgår ifrån Gud, men I icke tron derpå, ehuru ett vittne af Israels barn aflägger vittnesmål om en dylik bok och tror på den? I ären för öfvermodige att antaga den, ty Gud leder icke ett orättfärdigt folk."

Säg: »Vad tänken I, om den kommer från Gud och I förneken den, men ett vittne bland Israels barn vittnar om dess likhet och tror, men I ären högmodiga?« Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna.

Säg: "Hur ser ni [på detta]? Om det [som jag förkunnar verkligen] kommer från Gud och ni förnekar det, [har ni inte då gjort orätt]? Ett vittne bland Israels barn vittnade ju att en [som är] honom lik [skall komma] och [vittnet] trodde [på detta], men ni i ert högmod [avvisar det]! Gud vägleder sannerligen inte dem som gör orätt!"

Säg: huru då? om den är från Gud och J ej tron derpå, och ett vittne af Israels barn vittnar om dess öfverensstämmelse och tror, och J uppfören eder spottskt hafven J ej orätt? Sannerligen skall Gud ej vägleda orättfärdiga menniskor.