وَلَوۡ يُؤَاخِذُ ٱللَّهُ ٱلنَّاسَ بِمَا كَسَبُواْ مَا تَرَكَ عَلَىٰ ظَهۡرِهَا مِن دَآبَّةٖ وَلَٰكِن يُؤَخِّرُهُمۡ إِلَىٰٓ أَجَلٖ مُّسَمّٗىۖ فَإِذَا جَآءَ أَجَلُهُمۡ فَإِنَّ ٱللَّهَ كَانَ بِعِبَادِهِۦ بَصِيرَۢا٤٥

Om Gud skulle straffa menniskorna efter deras förtjenst, så skulle Han icke qvarlemna på jordens yta någon lefvande varelse. Men Han gifver dem uppskof till en bestämd termin. När då deras tid kommer, så skall Gud se till sine tjenare.

Och om Gud straffade människorna såsom de förtjäna, skulle han ej lämna kvar ett kräk på dess yta, men han giver dem anstånd till en bestämd tid. Och då deras tid kommer, giver Gud förvisso akt på sina tjänare.

Om Gud [med en gång] skulle straffa människorna så som de förtjänar, skulle Han inte lämna en enda levande varelse kvar på [jorden]; men Han ger dem uppskov till en [av Honom] fastställd tidpunkt. Och när denna frist har löpt ut [skall de få erfara att] Gud inte förlorar någon av Sina tjänare ur sikte.

Om Gud skulle straffa menniskorna såsom de förtjena, skulle Han ej lemma ett kräk på hennes yta men Han gifver dem anstånd intill en bestämd tid: Och när deras tid kommer, då, i sanning, skall Gud se sina tjenare.