ثُمَّ أَوۡرَثۡنَا ٱلۡكِتَٰبَ ٱلَّذِينَ ٱصۡطَفَيۡنَا مِنۡ عِبَادِنَاۖ فَمِنۡهُمۡ ظَالِمٞ لِّنَفۡسِهِۦ وَمِنۡهُم مُّقۡتَصِدٞ وَمِنۡهُمۡ سَابِقُۢ بِٱلۡخَيۡرَٰتِ بِإِذۡنِ ٱللَّهِۚ ذَٰلِكَ هُوَ ٱلۡفَضۡلُ ٱلۡكَبِيرُ٣٢

Vi läto så dem, som vi hade utvalt af våre tjenare ärfva boken. Ibland dem finnes det en, som är orättvis emot sig sjelf, en ljum och en, som genom Guds bistånd är den förste i allt godt — han åtnjuter i sanning ett stort företräde (nåd).

Sedan hava vi givit dem, som vi utkorat bland våra tjänare, skriften i arv, och bland dem finnes den, som gör orätt mot sig själv, bland dem finnes den, som är rättskaffens, och bland dem finnes ock den, som på Guds tillskyndelse vinner försprång i fråga om goda gärningar. Detta är den stora ynnesten.

Och Vi lämnar denna gudomliga Skrift i arv till dem Vi utser av Våra tjänare. Bland dem finns den som [syndar och] begår orätt mot sig själv, den som [i sitt handlande] går en medelväg, och den som med Guds hjälp överträffar de andra i att göra gott. Detta [arv] är en stor nåd [från Gud].

Och vi bafva gifvit Boken i arf till dem af vara tjenare vi utvalt: bland dem finnes den som förfar orätt mot sin egen själ; och ibland dem den som håller medelvägen; och ibland dem den som öfverträlfar andra i goda verk, med Guds tillåtelse: delta är den stora förträffligheten.