وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٞ وِزۡرَ أُخۡرَىٰۚ وَإِن تَدۡعُ مُثۡقَلَةٌ إِلَىٰ حِمۡلِهَا لَا يُحۡمَلۡ مِنۡهُ شَيۡءٞ وَلَوۡ كَانَ ذَا قُرۡبَىٰٓۗ إِنَّمَا تُنذِرُ ٱلَّذِينَ يَخۡشَوۡنَ رَبَّهُم بِٱلۡغَيۡبِ وَأَقَامُواْ ٱلصَّلَوٰةَۚ وَمَن تَزَكَّىٰ فَإِنَّمَا يَتَزَكَّىٰ لِنَفۡسِهِۦۚ وَإِلَى ٱللَّهِ ٱلۡمَصِيرُ١٨

Ingen menniska, som bär sin syndabörda, skall på uppståndelsedagen bära en annans börda, och om någon, nedtyngd af bördan, beder om hjelp att bära, så skall icke något deraf få bäras, icke ens af en nära anförvandt. Du skall varna dem, som i löndom frukta sin Herre och iakttaga bönen. Den som håller sig obesmittad, han gör det till sitt eget bästa. Till Gud förer slutligen vägen.

En bärerska bär icke en annans börda, och om den nedtyngda beder om hjälp med sin börda, kan ingenting därav bäras, om det ock vore en anförvant. Du skall blott varna dem, som rädas för sin Herre i det fördolda och förrätta bönen. Den, som renar sig, gör det blott till sitt eget bästa; ja, hos Gud är målet.

PÅ INGEN bärare av bördor skall läggas en annans börda; och om den som bär en tung börda ropar på hjälp att bära den, skall ingen del av [denna börda] lyftas från hans [rygg], även om den [han ropar till] är en av hans närmaste. Du kan inte varna andra än dem som fruktar sin Herre trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som förrättar bönen. Och den som vill rena sin [själ] är den ende som har gott av det. Gud är färdens mål.

Den som är lastad skall ej bära en annans börda; och om en nedtyngd själ ropar en annan om hjelp till sin börda, skall deraf ingenting bäras, vore det än en anförvandt. Du skall förmana blott dem som frukta sin Herra i tysthet, och iakttaga bönen: och eho som bemödar sig om renhet, renar sig blott för sin egen själ; och hos Gud är samlingsstället.