Sura 36: JS

I. S.

JS.

Ya seen.

Y. S.

Vid den vise Korânen!

Vid den visa Koranen!

VID DENNA Koran, ur vilken visdomen [flödar]!

Vid den lärorike Koran,

Du är sannerligen ett af Guds sändebud,

Du hör sannerligen till de utsände

Du [Muhammad] är i sanning en av Guds utsända

Sannerligen är du ett af sändebuden,

stadd på en riktig väg.

På en rätt väg.

som följer en rak väg

På en rätt väg!

Den Allsmäktiges, den Barmhertiges uppenbarelse är skedd,

Det är en sändning från den Väldige, den Barmhärtige,

i enlighet med den Allsmäktiges, den Nåderikes uppenbarelse,

Den Mägtiges, den Barmhertiges, uppenbarelse,

på det att du skall varna ett folk, hvars fäder icke varnats, utan lefde i sorglöshet.

För att du skall varna människor, vilkas fäder ej blivit varnade, så att de äro likgiltiga.

för att du skall varna ett folk vars fäder inte har varnats och som därför [vandrar] i okunnighet.

Att du må förmana menniskor hvilkas fader ej voro förmanade, och som äro obekymrade.

Redan har min hotelse gått i fullbordan på de fleste af dem, ty de trodde icke.

Ordet har ju slagit in på de flesta av dem, men de tro icke.

Men [Guds] dom över de flesta av dem måste bli verklighet - de vill inte tro.

Redan är domen rättvist fälld öfver de fleste af dem, och de skola ej tro.

Vi hafva lagt på deras halsar kedjor, som nå till hakan, och så tvungos de att upplyfta sina hufvuden.

Vi hava förvisso lagt bojor om halsen på dem, så att de räcka till hakan och de måste hålla upp huvudet,

Vi har smitt kragar av järn åt dem, [kragar] som omsluter halsen ända till hakan och tvingar upp deras huvuden;

Sannerligen hafva vi satt omkring deras nackar halsjern, som läcka upp till hakorna, så att de nödgas hålla sina hufvuden i vädret;

Framför och bakom dem satte vi ett stängsel och kastade öfver dem ett täckelse, så att de ej kunde se.

Och vi hava satt en bom framför dem och en bom bakom dem och förblindat dem, så att de ej kunna se.

och Vi har satt ett hinder framför dem och ett hinder bakom dem, och Vi har täckt över deras [ansikten] så att de inte kan se.

Och vi halva satt en bom framför dem, och en bom efter dem, och hafva lagt täckelse öfver dem, så att de ej skola se.

Det är detsamma för dem, om du varnar eller icke varnar dem; de skola icke tro.

Men det är likgiltigt för dem, om du varnar dem eller icke; de tro icke.

Det är likgiltigt för dem om du varnar dem eller inte varnar dem; de vill inte tro.

Lika för dem är det antingen du förmanar dem eller du icke förmanar dem, de skola ej tro.

Den allena skall du vara, som åtlyder påminnelsen och i sitt hjerta fruktar den Barmhertige. Gläd honom med förlåtelse och löftet om en härlig lön.

Du skall blott varna den, som rättar sig efter förmaningen och rädes för Förbarmaren i det fördolda; förkunna honom alltså det hugnesamma budskapet om förlåtelse och en härlig lön!

Med din varning når du bara den som lägger påminnelsen på hjärtat och som fruktar den Nåderike, fastän Han inte kan ses eller förnimmas. Ge honom därför det glada budskapet om [Guds] förlåtelse och en frikostig belöning.

Du skall predika blott för honom som följer erinringen, och fruktar den Barmhertige i tysthet; men bebåda honom tillgift och en härlig belöning.

Det är vi, som skola uppväcka de döde till lif och uppskrifva de handlingar, som de hafva öfvat, och de belönin- gar och straff, som de förtjena. Allting hafva vi sammanfört i en tydlig bok.

Vi skola förvisso uppväcka de döda till liv och uppskriva vad de förberett och uträttat, och allting hava vi uppräknat i en tydlig urskrift.

Det är Vi som uppväcker de döda till nytt liv och som upptecknar allt vad de har gjort och spåren som de efterlämnar; ja, allt är infört i en öppen bok.

Sannerligen skola vi gifva lif åt de döda, och uppskrifva hvad de förutsändt, och deras efterlemnade spår: vi uppteckna allting i en klar bok.

Framställ för dem exemplet af folket i staden (Antiochia), när Guds sändebud kommo till dem.

Framställ invånarne i staden som exempel för dem, när de utsända kommo till den,

OCH FRAMSTÄLL för dem en liknelse - [en berättelse om] hur invånarna i en stad betedde sig när [Våra] utsända kom till dem.

Framställ åt dem till exempel stadens invånare, när apostlarne kommo till dem;

Då vi sände till dem två, så förklarade de dem för bedragare. Derföre förstärkte vi dem med en tredje och de sade då: "vi äro sände af Gud till Eder."

Då vi sände tvenne till dem och de höllo dessa för lögnare, men vi understödde dem med en tredje och de sade: »Vi äro förvisso utsända till eder.«

Vi sände till dem två [sändebud] och de beskyllde båda för lögn; därför sände Vi en tredje till deras hjälp. Och de sade: "Vi har sänts till er [med budskap från Gud]!"

Då vi sände till dem tvenne, och de gjorde båda till lögnare, och vi stärkte dem med en tredje; och de sade: vi äro, i sanning, sände till eder från Gud.

De svarade: "I ären blott menniskor såsom vi. Icke har den Barmhertige uppenbarat något för Eder, utan I ljugen."

De svarade: »I ären blott mänskliga varelser liksom vi, och Förbarmaren har ej nedsänt någonting; I ljugen blott.«

[Invånarna] svarade: "Ni är ingenting annat än vanliga människor som vi; den Nåderike har aldrig uppenbarat något. Vad ni säger är ren lögn."

De svarade: J ären ej annat än män like oss, och den Barmhertige har ingenting nedsändt; J faren ju blott med lögn.

De sade: "vår Herre vet, att vi äro sände till Eder.

Då sade de: »Vår Herre vet, att vi sannerligen äro utsända till eder,

[Sändebuden] sade: "Vi har helt visst sänts till er med vår Herres vetskap;

Sade apostlarne: vår Herre vet, i sanning, att vi äro sände till eder;

Oss åligger endast, att tydligt förkunna vårt uppdrag."

Och oss åligger ingenting annat än att predika offentligt.«

vår uppgift är att framföra vårt budskap klart och entydigt."

Men det åligger oss ej annat än det offentliga predikandet.

De sade: "vi hafva en dålig tanke om Eder. Om I icke upphören, skola vi stena Eder, och vi skola tillfoga Eder ett pinsamt straff."

De svarade: »Vi se förvisso i eder ett dåligt förebud; om I icke upphören, så skola vi sannerligen stena eder, och ett plågsamt straff skall drabba eder genom oss.«

[Invånarna] sade: "Vi ser er ankomst som ett varsel om kommande olyckor! Om ni inte avstår [från ert uppsåt], skall vi sannerligen stena er, ja, vi skall låta er utstå ett plågsamt straff!"

De andre svarade: vi förespå ondt från eder; sannerligen om J ej upphören, skola vi så visst stena eder, och ett plågsamt stralf skall drabba eder genom oss.

De svarade: "eder dålige tanke träffar Eder sjelfve. Viljen I låta varna Eder? Nej! I ären ett öfverdådigt slägte."

Då sade de: »Edert förebud mån I behålla för eder själva. Nå, om I bliven förmanade? Nej, I ären lättsinniga människor.«

[Sändebuden] sade: "De olyckor ni tror att vi varslar om beror av er själva. [Hotar ni oss] därför att vi påminner er [om Gud och varnar er]? Ni är sannerligen människor som går till de värsta överdrifter!"

Sade apostlarne: eder onda spådom vidlåder eder sjelfva: skolen J blifva erinrade? Men, nej, J ären öfverdådiga menniskor.

Då kom en man springandes ifrån ändan af staden. Han sade: "o mitt folk! lyden sändebuden;

Och en man kom springande från den avlägsnaste delen av staden och sade: »Mitt folk, följen de utsände!

Då kom en man springande från stadens andra ände och ropade: "Lyssna, mitt folk, till budbärarna!

Och en man kom skyndsamt från stadens yttersta ända; han sade: o, mina landsmän! följer apostlarne;

följen dem, som icke begära någon lön af Eder och som äro på den rätte vägen.

Följen den, som ej begär någon lön av eder, ty dessa äro stadda på den rätta vägen.

Lyssna till dem som inte begär någon ersättning av er och som är rätt vägledda!

Följer honom som ej begär af eder lön; och desse äro vägledde.

Hvi skulle jag ej dyrka Honom, som har skapat mig, och inför hvilken I slutligen skolen inställas.

Och vad har jag för anledning att ej dyrka den, som skapat mig och till vilken I skolen återföras?

Varför skulle jag inte tillbe Honom som har skapat mig? Det är till Honom som ni alla [till sist] skall föras åter.

Hvarföre skulle jag ej dyrka Honom som skapat mig, och till Hvilken J skolen återföras?

Skall jag taga mig gudar utom Honom? Om den Barmhertige ville hemsöka mig med en olycka, så skulle deras förbön ej kunna afvända något ifrån mig, ej heller kunna de frälsa mig.

Skall jag skaffa mig gudar i stället för honom? Om Förbarmaren vill bereda mig ofärd, båtar mig deras medling ej det ringaste, och de kunna ej frälsa mig.

[Varför] skulle jag sätta medgudar vid Hans sida? Om den Nåderike vill att något ont skall drabba mig, är deras förböner till ingen nytta för mig och de kan inte rädda mig.

Skall jag antaga gudar, utom Honom? Om den Barmhertige vill mig ondt, skall deras bemedling ej gagna mig det ringaste, ej heller skola de frälsa mig:

Jag skulle då vara i en uppenbar villfarelse.

Då vore jag sannerligen fången i uppenbar villfarelse.

Vilket grovt misstag hade jag då inte begått!

Sannerligen har jag trott på eder Herra, lyssner alltså till mig.

Jag tror på eder Herre, hören mig derföre."

Jag tror förvisso på eder Herre; hören mig alltså!«

Jag tror på Honom som [också] är er Herre; lyssna till mig!"

Sannerligen har jag trott på eder Herra, lyssner alltså till mig.

Då han dödats, vardt det sagdt till honom: "gå in i paradiset!"

Man sade: »Gå in i paradiset!« Han svarade: »O att mitt folk visste,

Han bjöds att stiga in i paradiset - [och] utbrast: "Ack, om mitt folk visste

Det sades: träd in i paradiset. Han sade: o, att mina landsmän viste,

Han sade: "o att mitt folk visste, huru Gud har förlåtit mig och försatt mig ibland de utkorades antal!"

Varför min Herre förlåtit mig och satt mig bland de ärade!«

att min Herre har förlåtit mig och gett mig en hedersam plats!"

Huru min Herre benådat mig, och satt mig ibland de ärade!

Icke nedsände vi till hans folk, efter hans död, någon änglaskara ifrån himmelen, ty det var ej vårt beslut att så handla;

Men vi hava ej nedsänt någon härskara från himmelen till hans folk efter hans död; ja, vi nedsände ingenting.

Efter detta sände Vi ingen himmelsk armé mot hans landsmän - det behövdes inte -

Och vi nedsände ej på hans landsmän, sedan de dräpt honom, någon här från himmelen, ingenting sände vi ned:

utan det hördes blott ett enda rop, och se! då voro de förbi.

Det vart blott en enda skräll, och se, de slocknade ut,

ett dån genljöd, ett enda, och allt blev tyst.

Det vardt ej mer än ett enda förfärligt rop, och se, de voro tillintetgjorde!

O hvad mine tjenare äro olycklige! Ingen apostel kommer till dem, utan att de drifva gyckel med honom.

Vad jämmer över tjänarne! Ingen apostel kommer till dem, utan att de gäckas med honom.

ARMA människor! Aldrig någonsin har ett sändebud kommit till dem, utan att de har gjort narr av honom!

O, jemmer öfver tjenarena! Ingen apostel kommer till dem, utan att de drifva gäck med honom.

Se de icke, huru många slägten vi hafva förgjort före dem? De skola icke återvända till dem.

Hava de ej lagt märke till, huru många släkten vi tillintetgjort före dem, och att de ej skola komma tillbaka till dem?

Har de inte klart för sig hur många släkten Vi lät gå under före deras tid, [släkten] som aldrig skall återkomma?

Hafva de ej betänkt huru många slägter vi tillintetgjort före dem, att de ej skola till dem återvända?

Allesammans skola de framhafvas inför oss.

Det finnes inga, som ej skola vara tillstädes hos oss.

Men alla skall de [en Dag] föras fram inför Oss.

Alla skola ju församlade inställas inför oss!

Den uttorkade jorden är ett tecken för dem. Vi upplifva den och frambringa derur den säd, hvaraf de lifnära sig.

Ett tecken hava de i den döda jorden; vi hava givit den liv och frambragt korn ur den, och därav äta de.

Ett tecken [på Guds allmakt] har de fått i den döda jorden, som Vi skänker nytt liv och där Vi låter brödsäd växa, som tjänar dem till föda;

Ett tecken är för dem i den döda jorden, som vi vederqvicka, och hvarifrån vi frambringa plantor hvaraf de äta.

Vi hafva ock på henne planterat trädgårdar af palmer och vinrankor, och låtit källor framvälla på henne,

Vi hava ock satt trädgårdar med palmer och druvor på den och låtit källor framkvälla ur den,

och där Vi låter palmlundar och vingårdar uppstå, vattnade av källor,

Och vi hafva der alstrat trädgårdar med palmer och vindrufvor, och låtit källor uppspringa deri,

så att de må äta af dess frukter och af sina händers verk. Skola de då ej vara tacksamme?

För att de skola äta av frukterna och vad deras händer åstadkommit. Skola de då ej vara tacksamma?

av vars frukt de äter efter att bidragit med [sina] händers arbete. Skall de då inte tacka [Honom]

Att de må nära sig af deras frukter och af sina händers verk: skola de då ej hembära tack?

Lofvad vare Han, som har skapat allt det, som jorden alstrar, i tvåfaldigt kön, så väl som det som uppkommer af menniskorna sjelfva och det som de icke känna.

Honom allena all ära, som skapat alla arter av vad jorden alstrar, av dem själva och av vad de icke känna!

Stor i Sin härlighet är Han, som har skapat allt vad jorden alstrar, människorna själva och det som de saknar kunskap om, i motsatspar.

Prisad vare Han som skapat alla slag af hvad jorden frambringar, och af eder sjelfva, och af det J icke veten!

Ett tecken för dem är natten, ur hvilken vi framföra dagen, då de äro försänkte i mörker,

Ett tecken hava de ock i natten, från vilken vi skilja dagen, och då befinna de sig i mörker.

Också i natten har de ett tecken; Vi klär av den dagen - och de sveps i mörker.

Och ett tecken är för dem, natten, hvarifrån vi afdraga dagen, och då äro de i mörker:

och solen skyndar till sitt hviloställe. Detta är den Allsmäktiges, den Allvises anordning.

Och solen vandrar till en viloplats; detta är den Väldiges, den Vetandes anordning.

Och solen som löper mot sin viloplats, anvisad henne av Den som äger all makt, all kunskap.

Och solen löper till sitt hviloställe: detta är den Mägtiges, den Vises, fastställda ordning.

För månen hafva vi bestämt qvarter, till dess att han åter varder till en gammal krokig palmqvist.

Och för månen hava vi inrättat viloställen, tills den åter varder som en gammal krökt dadelstjälk.

Och månen, för vilken Vi har föreskrivit faser [som den måste passera] tills den blir lik den vissna, krökta stjälken till en dadelklase.

Och för månen hafva vi förordnat uppehållsställen , tills den återgår att blifva liksom den gamla böjda palmträdsgrenen.

Det är ej solen medgifvet att upphinna månen, ej heller natten att komma före dagen, utan hvar och en sväfvar i en sfer.

Det är ej solen givet att upphinna månen, och natten kommer icke heller före dagen, utan var och en vandrar sin egen bana.

Solen skall inte skynda ifatt månen, och natten hinner inte upp dagen; var och en rör sig nämligen i sin [fastställda] bana.

Det är ej lämpligt att solen upphinner månen, ej heller förekommer natten dagen; hvar och en löper i sin bana.

Det är ock ett tecken för dem, att vi buro deras ättlingar på den fullproppade arken,

Ett tecken hava de ock däri, att vi låtit deras avkomlingar färdas i den fullastade arken,

Och ett tecken för dem är att Vi i den tungt lastade arken räddade deras [förfäder och dessas] efterkommande,

Och ett tecken är för dem, att vi bära deras afkomlingar i det full-lastade skeppet,

och att vi hafva gjort likadana skepp åt dem, hvilka de bestiga.

Och att vi skapat likadana, på vilka de färdas, åt dem.

och Vi har skapat efterbilder till den som tjänar dem på deras resor.

Och att vi skapat åt dem, dylikt med detta, hvarpå de rida.

Om det behagar oss, så dränka vi dem, utan att någon kan hjelpa dem, och de kunna då ej frälsas,

Men om vi vilja, dränka vi dem, utan att de få någon hjälpare, och de kunna ej frälsas

Om Vi ville, kunde Vi låta dem drunkna; ingen skulle höra deras nödrop och ingen räddning nå dem,

Om vi behaga dränka vi dem, och ingen hjelpare finnes åt dem, ej heller de blifva frälste,

om icke genom vår barmhertighet, så att de få njuta af lifvet till en gifven tid.

Annat än genom vår barmhärtighet och för att njuta till en tid.

om det inte var så att Vi förbarmade oss över dem och lät dem glädjas åt livet ännu en tid.

Om icke genom vår barmhertighet, och till lifvets njutning för en tid.

Då man säger till dem: "frukten det som är framför och bakom Eder, så skall Eder nåd vederfaras," bry de sig ej derom;

Och då man säger till dem: »Frukten vad som är framför och vad som är bakom eder, för den händelse I månden röna barmhärtighet!« så —.

Men när de uppmanas: "Var på er vakt mot [de faror] som ligger framför er [och som ni har varnats för] men också mot dem som ni inte vet något om - kanske skall [Gud] visa er barmhärtighet"- [vänder de sig bort];

Då dem säges: frukter hvad som är framför eder och hvad som är efter eder, att J mågen få förbarmande, vända de sig bort.

intet af deras Herres tecken har framstälts för dem, utan att de derifrån hafva bortvändt sig.

Och det kommer icke ett enda av deras Herres tecken till dem, utan att de vända sig bort därifrån.

ja, vilket budskap som än når dem från deras Herre, vänder de ryggen till.

Och du bringar dem ej något tecken af deras Herras tecken, utan att de bortdraga sig derifrån.

När man säger till dem: "utgifven almosor af det, som Gud har beskärt Eder," så säga de otrogne till dem som tro: "skola vi föda dem, som Gud nog föder, om Han vill? I ären sannerligen i en uppenbar villfarelse."

Och då man säger till dem: »Delen med eder av vad Gud beskärt eder!« säga de, som äro otrogna, till dem, som tro: »Skola vi bespisa den, som Gud kunde bespisa, om han ville? I ären blott fångna i uppenbar villfarelse.«

Och när de som förnekar sanningen uppmanas: "Ge åt andra av det som Gud har skänkt er för er försörjning", säger de till de troende: "Skall vi livnära den som Gud hade kunnat föda, om Han velat? Detta har ni helt missuppfattat!"

Och då dem säges: deler med eder af det hvarmed Gud försörjt eder, säga de som icke tro till dem som tro: skola vi föda honom som Gud föder, om Han behagar? J ären ju blott i uppenbar villfarelse.

De fråga: "när skall denna hotelse gå i fullbordan? Sägen det, om I ären sannfärdige."

De säga ock: »När skall denna hotelse verkställas, om I ären sannfärdiga?«

Och de säger: "Och detta löfte [om uppståndelse och dom], när skall det infrias, om ni har talat sanning?"

Och de säga: när skall detta löfte uppfyllas, om J ären sannfärdige?

De hafva blott att vänta ett enda rop, som skall öfverraska dem, under det att de tvista med hvarandra.

De kunna blott vänta en enda skräll, som överraskar dem, medan de tvista,

Det enda de har att vänta på är [dånet av Guds straff] - ett enda dån, som skall drabba dem när de som bäst överlägger om [sina viktiga angelägenheter].

De afbida ju blott ett enda dånande ljud, som skall öfverraska dem medan de tvista!

De skola ej få tid, att göra ett testamente eller att återvända till de sine.

Så att de ej äro i stånd att upprätta testamente, och de komma ej heller tillbaka till de sina.

De kommer inte att få tid att upprätta testamente, och de hinner inte vända tillbaka till de sina.

De skola ej hafva tid att göra testamente, ej heller att återvända till sin slägt.

Det har blåsts i basunen, och se! de skynda fram ur sine grafvar till sin Herre.

Och det skall blåsas i basunen, och se, de skola skynda fram ur grifterna till sin Herre.

Och det skall stötas i basunen och alla skall skynda ut ur gravarna för att möta sin Herre;

Och det skall stötas i basunen, och se! de skola skynda ur grifterne till sin Herra.

De ropa: "o ve oss! hvem har uppväckt oss ur våra hviloställen?" Detta är hvad den Barmhertige har förutsagt, och apostlarne hafva talat sanning.

De skola säga: »Ve oss! Vem har uppväckt oss från vår viloplats? Detta var det, som Förbarmaren lovade, och de utsände hava visat sig sannfärdiga.«

och de skall jämra sig och ropa: "Vem har väckt oss ur vår djupa sömn?" [Och änglarna skall svara:] "Detta är vad den Nåderike har lovat - budbärarna sade sanningen."

De skola säga: o, ve oss! hvem har uppväckt oss från vår hviloplats? Detta är hvad den Barmhertige utlofvat, och apostlarne sade sanning.

Endast ett enda rop har hörts, och se! de stå alle inför oss.

Det varder blott en enda skräll, och se, de skola allesammans vara tillstädes hos oss.

Ett dån, ett enda, skall ljuda, och alla skall föras fram inför Oss.

Det skall ej blifva mer än ett enda dånande ljud, och se! de skola allesamman inställas inför oss.

På den dagen skall ingen själ lida orätt, och I skolen endast lönas för det, som I gjort hafven.

»I dag skall ingen själ lida den ringaste orätt, och I skolen blott få edra gärningars lön.

Ingen skall tillfogas orätt denna Dag och ni skall inte lönas för något annat än era egna handlingar.

Denna dag skall en själ ej lida det ringaste orätt, och J skolen ej lönas, utom för hvad J arbetaden.

Paradisets innevånare skola på den dagen lefva i sorglös glädje,

Paradisets invånare skola i dag förvisso fröjda sig åt sin uppgift.«

Denna Dag skall de vars arvedel är paradiset helt gå upp i sin glädje,

Sannerligen skola paradisets invånare denna dag fröjda sig i sin sysselsättning:

de och deras makar, på skuggrika ställen hvilande på kostbara bäddar.

De och deras hustrur skola vila på troner i skuggan;

vilande i ljuvlig skugga med sina följeslagare, stödda på divanernas [mjuka kuddar],

De och deras hustrur skola hvila på thronsingar i lustgårdens skuggor.

Der hafva de frukter och allt, hvad de önska sig.

Där få de frukt, och där få de vad de begära,

och där skall de njuta frukter [av alla slag] och allt vad de begär skall de få.

De skola der få frukt; och de skola erhålla hvad de önska:

"Frid" skall tillönskas dem å en barmhertig Herres vägnar.

»Frid!« ett ord från en barmhärtig Herre.

En nåderik Herre skall hälsa dem med ordet: "Fred!"

Frid! detta är ett ord hvarmed de skola helsas från en barmhertig Herre.

"På den dagen varen skilde ifrån hvarandra, I syndare!

»Avlägsnen eder i dag, I syndare!

"Men ni, obotfärdiga syndare, håll er undan denna dag!

Men till de ogudaktige skall Han säga: afsöndrer eder i dag, o, J brottslige!

Hade jag icke ålagt Eder, Adams barn! att I ej skullen dyrka Satan, ty han är eder afgjorde fiende,

Har jag ej ålagt eder, I Adams barn, att ej dyrka Satan? Han är förvisso en förklarad fiende till eder

Befallde Jag er inte, ni söner av Adam, att inte tjäna Djävulen, som är er svurne fiende,

Hade jag ej föreskrifvit eder, o, Adams barn! att J icke skullen tjena djefvulen, ty han var eder uppenbare fiende?

utan, att dyrka mig; detta är den rätte vägen.

Och har jag ej sagt: ”Dyrken mig" Detta är en rätt väg.

och befallde Jag er inte att tillbe Mig? Detta är en rak väg.

Och sade jag ej: tjener mig; detta är en rätt väg?

Han har redan förfört stora massor af Eder. Kunnen I då icke begripa?

Men han har ju vilsefört en stor mängd av eder; haden I då intet förstånd?

Han har lett många av er på avvägar - använde ni inte ert förstånd

Men sannerligen har han vilsefört en stor mängd ibland eder: haden J då ej begrepp?

Se här är det helvetet, hvarmed man hotade Eder.

Detta är helvetet, som lovades eder.

Detta är helvetet, som ni gång på gång varnades för.

Detta är helvitet, hvilket eder blef förutsagdt;

Steken Eder deri i dag, för eder otros skull."

Stekens däri i dag, därför att I voren otrogna!«

Pröva i dag dess heta lågor, [straffet] för att ni ständigt förnekade sanningen."

Inträder dit att brännas i dag för det J voren otrogne.

Den dagen skola vi försegla deras läppar; men deras händer skola tala och deras fötter skola vittna om det, som de gjort hafva.

Den dagen skola vi försegla deras munnar, men deras händer skola tala till oss, och deras fötter skola vittna om vad de åsamkade sig.

Den Dagen skall Vi försegla deras läppar, men deras händer skall tala till Oss och deras fötter skall vittna om deras handlingar.

Denna dag skola vi försegla deras munnar, och deras händer skola tala till oss, och deras fötter vittna om hvad de gjorde.

Om vi ville, kunde vi utplåna deras ögon. De skulle ändå löpa kapp på den forne vägen. Men huru kunde de se den?

Och om vi ville, så kunde vi utplåna deras ögon, och de skulle springa i kapp på vägen, men huru skulle de se?

OM VI hade velat kunde Vi helt visst ha gjort dem blinda och de skulle [sin vana trogna] ha störtat i väg för att komma först; men de skulle aldrig ha kunnat bli varse [den raka vägen].

Om vi behagade skulle vi utplåna deras ögon, och de kunde fortfarande löpa i kapp på vägen, men huru skulle de se?

Om vi ville, kunde vi förvandla dem, som de stå, så att de kunde hvarken gå fram eller vända till baka.

Och om vi ville, så kunde vi omskapa dem på stället, så att de ej vore i stånd att gå och ej heller kunde vända tillbaka.

Och hade Vi velat kunde Vi ha skapat dem [utan rörelseförmåga,] var och en på sin plats, så att de varken kunde gå framåt eller tillbaka.

Och om vi behagade skulle vi förvandla dem på stället, att de ej skulle förmå gå bort, ej heller att vända tillbaka.

Den, hvars lif vi förlänga, göra vi ju lutande! Kunna de icke begripa?

Och den, som vi giva långt liv, giva vi en lutande hållning; hava de då intet förstånd?

Den som Vi ger ett långt liv, för honom förbyts utvecklingen [till sist] i tillbakagång. Vill de inte använda sitt förstånd?

Den som vi förläna en lång lifstid, göra vi lutad i formen: skola de då ej förstå?

Vi hafva icke undervisat honom (Muhammed) i skaldekonsten, och den höfves honom icke. Uppenbarelsen är icke något annat än en undervisning och en tydlig Korân,

Vi hava ej lärt honom skaldekonsten, och den höves honom ej; detta är blott en förmaning och en tydlig koran,

VI HAR inte låtit [Profeten] få undervisning i diktkonsten och denna [konst] har inte med hans uppgift att göra. [Vad han läser upp] är bara en påminnelse och en klar och klargörande framställning av [Guds] sanning

Vi hafva ej lärt honom skaldekonsten, ej heller är den honom tillständig: denna bok är ej annat än en erinran från Gud och en obestridlig Koran,

till att varna de lefvande, och att domen rättvist afkunnas öfver de otrogne.

För att han skall varna den, som är levande, och för att ordet skall slå in på de otrogna.

för att varna dem som är levande [i anden], och för att [Guds] dom över dem som förnekar sanningen, som den måste, skall bli verklighet.

Att han må förmana den som är lefvande i tron, ty domen skall rättvist falla öfver de otrogne.

Se de icke, att vi åt dem hafva skapat af det, som våra händer bildat, boskap, öfver hvilken de äro herrar?

Hava de då ej lagt märke till att vi skapat boskap åt dem av vad våra händer åstadkommit, så att de råda över den?

Inser de inte att Vi - bland allt det som är Våra händers verk - för dem har skapat boskapen, som de råder över

Hafva de ej betänkt att vi af våra händers verk, kreatur till ägare? skapat åt dem hvilka de äro ägare?

Vi hafva tämt desse åt dem, så att de rida på somlige, af andre hemta de sin föda.

Och vi hava gjort den underdånig dem, så att de rida på somliga och äta andra.

och som Vi har gjort till deras lydiga redskap, så att de använder några att rida på och [köttet av] några till föda,

Och vi hafva gjort dem undergifne under dem; och på några de rida, och af andra de äta:

De ega i dem månge fördelar och drycker. Skola de då icke vara tacksamme?

Och från den få de förmåner och dryck; skola de då ej vara tacksamma?

och har annan nytta av dem och dricker [deras mjölk]? Känner de ingen tacksamhet

Och de hafva af dem flera fördelar, och dryckesmedel: skola de då ej vara tacksamme?

Men de hafva erkänt andre såsom gudar utom Gud, så att de skulle få hjelp af dem.

Men de hava skaffat sig gudar i stället för Gud, för den händelse de månde få hjälp.

De sätter upp gudomligheter vid sidan av Gud och hoppas få [deras] hjälp;

Men de hafva antagit gudar, utom Gud, i hopp att blifva hjelpte:

De kunna dock icke hjelpa dem, för hvilka de äro stridsfärdiga skaror.

De äro dock ej i stånd att hjälpa dem, ehuru de äro en hel härskara, som är tillstädes.

men dessa [falska gudar] förmår inte hjälpa sina trogna; de står där [tvärtom] som en trupp som skall kallas in [till avgudarnas försvar].

De förmå ej bistå dem, hade de än härar af dem närvarande.

Ej må deras hånande tal bekymra dig. Vi veta hvad de fördölja och hvad de yppa.

Deras tal må ej bedröva dig; vi veta förvisso vad de hemlighålla och vad de yppa.

Men gräm dig inte över vad de säger, dessa [förnekare av sanningen]. Vi känner deras hemligheter likaväl som det de öppet tillkännager.

Alltså må ej deras tal bedröfva dig; ty vi känna hvad de dölja och hvad de lägga för en dag.

Har icke menniskan gifvit akt på, att vi skapat henne af en droppe? Och se, nu är hon en uppenbar motståndare.

Har då människan ej lagt märke till att vi skapat henne av en droppe? Och se, hon är en uppenbar vedersakare.

INSER människan inte att det är Vi som skapar henne av en droppe säd? Och se, där står hon, en tänkande varelse, färdig att tvista och argumentera.

Har då menniskan ej betänkt att vi skapat henne af aflelsesäd? Dock se, hon är en uppenbar gensägare!

Ja! hon har ock, glömmande huru hon sjelf skapats, förelagt oss spörsmål och frågat: "hvem skall åter kunna sätta lif i dessa murkna ben?"

Hon framställer ock en gåta för oss, i det hon glömmer sin skapelse och säger: »Vem skall uppväcka benen till liv, då de äro multnade?«

Hon tillämpar en liknelse på Oss och glömmer att hon [själv] är skapad och frågar: "Vem kan ge liv åt förmultnade ben?"

Hon framställer till oss en liknelse, och glömmer sin skapelse; hon säger: hvem skall sätta lif i ben då de äro förruttnade?

Svara: "den, som första gången har kallat dem till lif. Han känner all skapelse.

Säg: »Han, som frambragt dem första gången, skall uppväcka dem till liv, ty han förstår sig på all slags skapelse,

Säg: "Han som först skapade dem skall ge dem [nytt] liv, eftersom Han har kunskapen om allt skapande;

Svara: Han som danade dem första gången skall gifva dem lif, ty Han är vis i all skapelse:

Den, som ur det gröna trädet framlockar gnistor, hvarmed I upptänden eld.

Han, som skaffat eder eld från det grönskande trädet, och se, I tänden därmed.

Han som har låtit er utvinna eld ur grönskande träd - det är ju så som ni tänder era eldar."

Han som gifver eld från det gröna trädet, och se, J upptänden låga dermed!

Skall Han, som har skapat himlarne och jorden, ej vara i stånd, att frambringa sådana väsenden som de? Jo! Han kan det, ty Han är den vise Skaparen."

Har då icke den, som skapat himlarna och jorden, makt att skapa sådana som de? Jo, han är ju Skaparen, den Vetande.

Skulle inte himlarnas och jordens Skapare förmå återskapa dem [som har dött] sådana de var? Jo, helt visst! Han är Den som har skapat allt, som har kunskap om allt.

Eller är icke Den som skapat himlarne och jorden mägtig att skapa varelser like dem? Jo, i sanning, ty Han är den vise Skaparen.

Det förhåller sig så med Honom: om Han vill, att något skall uppstå, så säger Han: "varde!" och det varder.

Hans bud, då han vill en sak, består blott däri, att han säger: “Varde” till den, och så varder det.

Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: "Var!" - och det är.

Hans bud då Han vill ett ting är blott att Han säger till det: "varde"! och det är.

Lofvad vare Han, i hvars hand styrelsen öfver allting hvilar. Till Honom skolen I återföras.

Honom allena all ära, honom, i vars hand herraväldet över allting är och till vilken I skolen återföras!«

Stor är Han i Sin härlighet, Han som har herraväldet över allt i Sin hand! Till Honom skall ni föras åter.

Prisad vare då Han i hvars hand är riket öfver allting, och till hvilken J skolen återföras!