Sura 37: De uppställda

Jag svär vid änglarne, som i ordnade leder tillbedja,

Vid de uppställda,

VID DEM som ställer upp i sluten ordning

Vid de englar som uppställa sig i ordning,

hvilkas kall det är, att utföra det förfärliga straffropet öfver de otrogne,

De skräckinjagande,

och som med kraft driver bort [det onda]

Och dem som pådrifvande framjaga molnen.

och att för profeten uppläsa uppenbarelserna,

De botpredikande!

och som läser högt [Guds] påminnelser!

Och dem som uppläsa erinringen,

att eder Gud endast är en,

Eder Gud är sannerligen en,

Er Gud är förvisso den Ende Guden,

Sannerligen är eder Gud En.

Herren öfver himlarne och jorden och hvad som är emellan dem, och Herren öfver solens uppgångar.

Herren över himlarna och jorden och vad däremellan är, Herren över östanlanden.

Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan och alla soluppgångars Herre.

Herre öfver himlarne och jorden och hvad som deremellan finnes, och Herre öfver östans alla väderstreck.

Vi hafva smyckat den lägste himmelen med stjernornas prakt,

Vi hava förvisso smyckat den nedersta himmelen med ett smycke av stjärnor

Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott,

Sannerligen hafva vi prydt den nedersta himmelen med stjernornas glans;

och till skydd emot de motspänstige satanerne.

Till värn mot varje upprorisk satan.

ett skydd mot alla upproriska andar,

Och med omsorg bevarat den mot hvarje djerf djefvul:

De kunna icke höra den högsta församlingens samtal, emedan det kastas på dem ifrån alla håll,

Dessa kunna ej lyssna på den höga församlingen — ty de angripas från alla håll,

som inte skall lyssna till de högsta väsendenas [tal]. Därför drivs de bort [av stjärnskott] från alla håll -

De skola ej lyssna på de upphöjde, de förnämste ty de anfallas från alla sidor,

för att bortdrifva dem, och dem väntar ett varaktigt straff.

Så att de drivas tillbaka, och dem väntar ett evigt straff —

obönhörligt utstötta - och deras straff skall vara utan ände.

Att tillbakadrifva dem; och de skola lida ett evinnerligt straff —

Någre af dem uppfånga dock några ord, under det att ett (mörkret) genomträngande stjernskott far emot dem.

Undantagandes en och annan, som lyckas uppsnappa ett förstulet ord och förföljes av ett gnistrande stjärnskott.

Men den som snappar upp något [av den förbjudna kunskapen] skall förföljas av en flamma av eld som borrar sig igenom allt.

Utom den som uppsnappar något afsöndradt ord, men hvilken en lysande flamma förföljer.

Fråga nu de otrogne, om de äro starkare bygde, eller de väsenden (genierne), som vi hafva skapat. Dem hafva vi skapat endast af seg lera.

Bed dem om besked, vilka äro starkast av naturen, de själva eller de, som vi skapat! Vi hava förvisso skapat dem av klibbig lera.

FRÅGA DEM, [Muhammad, som förnekar uppståndelsen] vad de anser ha varit den svårare uppgiften: att skapa dem - som Vi skapade av fast, formbar lera - eller [allt annat, himlarna och jorden och vad däremellan är,] som Vi har skapat.

Begär att få veta af dem antingen de äro af en starkare natur, eller de englar vi skapat? Sannerligen hafva vi skapat dem af klibbig jord.

Ja! du beundrar detta, men de gyckla deröfver,

Ja, du är förvånad, men de håna dig.

Men när du häpnar [inför Guds skapelseunder], hånar de och gör narr av dig.

Men du undrar öfver dem, och de skämta öfver dig:

och när de varnas, bry de sig ej derom.

När de förmanas, lägga de det ej på minnet,

Och när de blir påminta, stämmer påminnelsen dem inte till eftertanke.

Och då de blifva erinrade, draga de sig ej till minnes.

Då de se ett tecken, så begabba de det

Och när de få se ett tecken, hånle de

Och ser de ett [Guds] tecken, skämtar de om det

Och då de se ett tecken, utbrista de i löje;

och säga: "detta är endast ett påtagligt trolleri.

Och säga: »Detta är ingenting annat än uppenbar trolldom.

och säger: "Detta är uppenbarligen ingenting annat än trolldom!

Och de säga: detta är ej annat än påtagligt hexeri:

Huru? när vi dött och äro vordne stoft och ben, skola vi då uppyäckas till lif?

Skola vi verkligen uppväckas, sedan vi dött och blivit stoft och ben?

Skulle vi efter döden, när vi blivit mull och murkna ben, återuppstå till nytt liv

Huru! då vi äro döde och blifne stoft och ben, månne, i sanning, vi skola blifva återuppväckte till lif, vi

eller våre förfäder äfvenledes?"

Eller kanske våra förfäder?«

Och kanske våra förfäder likaså?"

Eller våra förfäder?

Svara: "ja! och I skolen vanäras."

Säg: »Ja visst, i all eder ringhet.«

Säg: "Ja, helt visst, och ni kommer att förödmjukas."

Svara: visserligen, och då varden J ringe.

Blott ett enda rop höres och se! de skola se sig omkring

Så varder det blott ett enda skri, och se, då få de se.

Ett enda mäktigt rop skall ljuda, och de kommer att se [den nya verkligheten]

Och det skall blifva blott ett enda ljud, och då skola de se.

och säga: "ve oss! detta är domedagen."

Då skola de säga: »Ve oss! Detta är domedagen.«

och jämra sig: "Vi är förlorade! Detta är Domens dag!"

Och de skola säga: o, ve oss! detta är domens dag:

Detta är afgörandets dag, hvilken I ansågen som en fabel.

Detta är avgörandets dag, som I höllen för lögn.

[Och en röst hörs:] "Detta är Åtskillnadens dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga, en Dag] som ni påstod aldrig skulle komma!"

Detta är skillnadens dag, hvilken J gjorden till lögn!

"Församlen (säger Gud till änglarne) syndarne, deras följeslagare och dem, som de tillbådo

»Församlen dem, som gjorde orätt, deras gelikar och dem de dyrkade

[Och Guds befallning ljuder:] "För samman de orättfärdiga och deras gelikar med dem som de tillbad

Hopsamler dem som handlat orättfärdigt, och deras jemnlikar, och dem de dyrkade,

utom Gud, och leden dem på vägen till helvetet.

I stället för Gud, leden dem på vägen till avgrundselden

i Guds ställe, och visa dem vägen till helvetet

Utom Gud, och förer dem till helvitets väg:

Låten dem stanna, ty de skola ställas till ansvar.

Och ställen dem där! De skola förvisso få stå till svars.

och låt dem göra halt [där]." [Då] skall de tillfrågas:

Och uppställer dem, ty de skola förhöras.

Hvi hjelpen I icke hvarandra?"

Vad går åt eder, att I ej hjälpen varandra?«

"Hur är det fatt med er? Ni hjälper ju inte varandra!"

Hvad fattas eder att J ej bistån hvarandra?

Nej! på den dagen skola de underkasta sig Guds vilja

Nej, den dagen skola de varda undergivna

Nej, den Dagen kommer de att ge upp sitt motstånd.

Tvertom, denna dag varda de undergifne.

och vända sig emot hvarandra med ömsesidiga förebråelser.

Och vända sig till varandra med ömsesidiga frågor

Men de närmar sig varandra och var och en försöker lägga över ansvaret [för sin synd] på en annan.

Och de skola komma till hvarandra att sinsemellan ordvexla:

De skola säga: "I kommen till oss med förstäld sanning."

Och säga: »I togen oss förvisso ifrån högra sidan.«

[De första] säger: "Det var ni som kom mot oss från höger."

De förförde skola säga till sina förförare: sannerligen bedrogen J oss genom de starkaste skäl.

De svara: "nej! I villen icke tro,

De andra skola svara: »Nej, I voren icke rättrogna,

[Och de andra] svarar: "Nej, ni var människor utan tro.

De andre skola svara: nej, men J hafven ej varit rättrogne;

och vi hade icke alls någon makt öfver Eder. Ja! I voren ett upproriskt slägte.

och vi hade intet bemyndigande över eder; nej, I voren vrånga människor.

Vi hade alls ingen makt över er; tvärtom var ni egensinniga och påstridiga.

och vi hafva icke haft någon magt öfver eder; men J hafven varit orättfärdiga menniskor:

Derföre besannas på oss vår Herres hotelse. Vi skola smaka straffet.

Vår Herres ord har slagit in på oss; vi få sannerligen smaka det.

Vår Herres ord mot oss har nu gått i uppfyllelse och vi måste lida [vårt straff].

Alltså har var Herres dom blifvit rättvist fälld öfver oss, sannerligen smaka vi nu Hans straff:

Vi förförde Eder, då vi sjelfve foro vill."

Vi hava bragt eder på fall; vi hava förvisso själva bragts på fall.«

Vi ledde er på avvägar, men vi var [själva] vilseledda."

Vi hafva vilsefört eder, men hafva sjelfve varit vilsefarande.

Så skola de på den dagen varda kamrater i straffet.

Ty på den dagen få de dela straffet med varandra.

Ja, den Dagen skall de tillsammans lida samma straff.

Derföre varda de, i sanning, den dagen delagtige i straffet.

På detta sätt skola vi behandla brottslingarne;

Så göra vi förvisso med syndarne.

Så behandlar Vi de obotfärdiga syndarna.

Så skola vi sannerligen behandla de brottslige.

ty när det sades till dem: "det gifves ingen gud utom Gud," så intogos de af öfvermod

Då man sade till dem: »Det finns ingen gud utom Gud« voro de förvisso högmodiga

Varje gång de fick höra orden "det finns ingen gud utom Gud", kände de hur högmodet steg dem åt huvudet

Ty då dem säges: det finnes ingen gud, utom Gud, uppblåsas de af högmod,

och sade: "skola vi väl öfvergifva våre gudar för en besatt poets skull."

Och sade: »Skola vi verkligen övergiva våra gudar för en förryckt skald?«

[tills] de sade: "Skall vi överge våra gudar för en galen poets skull?"

Och säga: skola vi öfvergifva våra gudar, för en vansinnig skald?

Nej! Han medför sanningen och bekräftar de forne apostlarnes utsagor.

Nej, han har kommit med sanningen och bekräftat de utsände.

Nej, han [är varken galen eller poet! Han är Vårt sändebud som] har kommit till dem med sanningen och med bekräftelse av [de tidigare] budbärarnas [budskap].

Sannerligen skolen J smaka det pinsamma straffet.

I skolen visserligen smaka det pinsamma straffet,

I skolen sannerligen få smaka det plågsamma straffet,

Ni skall sannerligen få utstå ett plågsamt straff,

Sannerligen skolen J smaka del pinsamma straffet.

men endast lönas för edra gerningar.

Och I skolen blott få edra gärningars lön

men ni skall inte straffas för annat [eller mer] än vad ni gjorde.

Och J skolen ej lönas, utom för hvad J arbetaden,

Guds uppriktige tjenare åter,

Undantagandes Guds uppriktiga tjänare.

Men Guds sanna tjänare,

Om icke Guds tjenare de upprigtige:

de få en bestämd lott

Dessa är en bestämd lott beskärd,

skall förses med det som är förutbestämt [för dem]: -

De skola få en säker näring, nemligen

af frukter och varda hedrade

Frukter, och de varda ärade

alla frukter [som de har lust till] - och de skall visas stor heder

Frukter: och de skola bliva ärade, införde

uti sällhetens lustgårdar,

I ljuvliga lustgårdar,

i lycksalighetens lustgårdar.

Uti vällustiga trädgårdar, der de skola hvila

der de hvila på bäddar midt emot hvarandra.

Där de få vila på bäddar mitt emot varandra,

På högsäten [skall de sitta] vända mot varandra.

På kungliga säten, midt emot hvarandra.

Åt dem skall kringbjudas en bägare med ren dryck,

Medan en bägare bäres omkring med flödande dryck,

Och en skål skall bäras runt [med en dryck] från en ren källa,

En bägare skall föras omkring till dem, fylld från en rinnande källa,

klar och angenäm att dricka.

Vit och ljuvlig att dricka,

vit [som mjölk] och vars fina smak hänför dem som dricker;

Spegelklar, till de drickandes vällust:

Den förvirrar ej sinnena, och de skola ej af den berusas.

Varav de ej berusas eller bedövas.

i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus.

Deri är ej sinnestyngd, ej heller de deraf varda rusige.

Hos dem äro makar, blygt blickande, med stora ögon, och sköna

Där finnas jungfrur med blyga blickar, med stora ögon

Och hos dem skall vara följeslagerskor med fagra ögon och blygt sänkt blick,

Och bredvid dem skola vara jungfrur, hvilkas blygsamma blickar söka blott sina brudgummar, med stora svarta ögon,

såsom väl förvarade strutsägg.

och hy som väl förvarade strutsägg.

[sköna och orörda] som [strutsens i sanden] gömda ägg.

liksom vore de undanskymda egg.

De vända sig till hvarandra med ömsesidiga frågor.

De skola vända sig till varandra med ömsesidiga frågor.

Och de [saliga] närmar sig varandra och frågar [om livet på jorden].

Och de skola vända sig till hvarandra med ömsesidiga frågor.

En af dem säger: "jag hade en vän,

En bland dem säger: »Jag hade förvisso en vän,

En av dem säger: "Jag hade en nära vän

En som talar bland dem skall säga: sannerligen hade jag en följeslagare,

som sade: är du en af dem, som tro det vara sant,

Som sade: “Hör du verkligen till dem, som hålla det för sant?

som brukade fråga: 'Hör du verkligen till dem som tror

Som sade till mig: är du verkligen bland dem som tro på sanningen af uppståndelsen?

att, när vi dött och äro vordne stoft och ben, vi skola få vår lön?"

Skola vi verkligen få vår dom, sedan vi dött och blivit stoft och ben?”«

att vi, efter att ha dött och blivit mull och torra ben, skall föras fram för att rannsakas och dömas?'”

Huru! då vi äro döde och blifne stoft och ben, skola vi, i sanning, lönas efter förtjenst?

Han säger: "viljen I skåda dit ned?"

Och han säger vidare: »Viljen I skåda ned?«

[Och:] "Vill ni se ned?" -

Han skall tillägga: viljen J resa eder upp att skåda?

Då ser han dit och får se honom midt i helvetet.

Så skådar han ned och får se honom mitt i avgrundselden

Och när han ser ned, ser han [vännen] mitt i Elden

Och han skall stå upp, och se honom i midten af helvitet:

Han säger: "vid Gud! du var nära att förderfva mig.

Och säger: »Vid Gud! Du var sannerligen nära att draga mig i fördärvet.

[och] utropar: "Vid Gud! Det var nära att du drog mig med dig i fördärvet;

Han skall säga till honom: vid Gud var du nära att draga mig i förderfvet!

Hade icke min Herre varit nådig, så skulle jag ock hafva antvardats åt straffet.

Och hade min Herres nåd ej varit, så hade jag hört till de överantvardade.

om inte Gud hade varit mig nådig skulle jag helt säkert ha hört till dem som förs dit [där du är]!"

Och om ej för min Herres nåd, i sanning hade jag blifvit bland dem som äro införde i pinan.

Men skola vi icke dö

Skola vi då ej dö

[Och han fortsätter:] "Vi skall alltså inte dö [på nytt]

Vi skola ju ej dö,

mera än vår första död, och skola vi ej få något straff?"

Mer än en gång och ej bliva straffade?«

efter vår död [på jorden] och inte straffas

Mer än vår första död, ej heller äro vi plågade!

Detta är i sanning den högsta salighet.

Detta är sannerligen den högsta lycksaligheten.

Det är sannerligen en stor, en lysande seger!

Sannerligen är detta stor lycksalighet:

För dem må arbetarne arbeta.

Efter sådant som detta må alla strävande sträva.

Låt alla som strävar, sträva efter att uppnå ett sådant [mål]!"

För en salighet lik denna, ma arbelarne arbeta.

Är detta eller zackûmsträdet en bättre undfägnad?

Vilket är den bästa välkomstfägnaden, detta eller Zakkumträdet?

Är inte det som bjuds [i paradiset] bättre än [det mottagande som bestås i helvetet under] det träd i vars frukt döden lurar?

Antingen är detta en bättre gäfva eller Zackums trädet?

Vi hafva gjort det till ett trätofrö för de gudlöse.

Vi hava förvisso gjort det till en prövning för de orättfärdiga;

Vi har gjort [trädet] till en prövning för dem som begår orätt.

Sannerligen hafva vi satt det till ett trätofrö för de orättfärdige:

Men det är ett träd, som skjuter upp ur helvetets botten.

Det är förvisso ett träd, som växer upp från avgrundseldens botten

Det växer på helvetets botten;

Det är ett träd som uppkommer ur helvitets botten,

Dess frukter se ut såsom satanshufvuden.

Och vars frukt liknar Satans huvud.

dess frukt liknar djävulshuvuden,

Hvars frukt liknar djeflarnes hufvud.

Deraf skola de sannerligen äta och dermed fylla sine bukar.

De skola sannerligen äta därav och fylla sin buk därmed.

som de [dömda] får äta för att stilla sin hunger.

Sannerligen skola de fördömde äta deraf, och dermed fylla sina bukar;

Sedan få de derpå, i stället för sås, hett vatten,

Sedan skola de därpå få en dryck av sjudande vatten;

Till detta får de sedan dricka smutsigt, brännhett vatten.

Hvarefter de skola derpå fa dryck af sjudande vatten:

hvarefter de åter skola drifvas till helvetet.

Så skola de vända åter till avgrundselden.

Efter detta [mottagande] förs de ned i helvetet.

Och sedan skola de återvända in i helvilet.

Sannerligen, villfarande följa de sine fäder

De hava förvisso funnit sina fäder vilsefarna

De såg hur deras fäder gick vilse

Sannerligen funno de sina fäder fara vilse,

och rusa i deras fotspår.

Och hasta dock i deras fotspår.

och de hade bråttom att följa i deras spår.

Och de skyndade i deras fotspår;

Före dem foro de fleste af de gamle vill,

De fleste av deras föregångare hava ju farit vilse före dem,

Ja, före dem gick de flesta människor bland gångna tiders folk vilse,

Ty redan gick största delen af förfädren vilse före dem.

och vi hafva sändt varnare till dem,

Och vi hava ock sänt varnare ibland dem.

trots att Vi hade sänt varnare till dem -

Och vi sände ibland dem förmanare:

och se! hvilket slut de varnade fingo,

Se, vilket slut de varnade fingo

och se hur slutet blev för dem som varnades [förgäves] -

Men se hurudant slutet blef pâ de varnade!

med undantag af Guds uppriktige tjenare.

Undantagandes Guds uppriktiga tjänare!

[för alla] utom för Guds sanna tjänare!

Utom Guds tjenare, de upprigtige.

Redan Noach har ropat till oss — vi äro ock de bäste bönhörare, —

Noa hade ju åkallat oss. Vilken härlig bönhörelse!

OCH NOA anropade Oss [om hjälp mot sitt folk som inte trodde på honom]; och Vi bönhörde honom till fullo!

Sannerligen åkallade oss Noach: förträfllige de som bönhöra!

och vi räddade honom och hans familj ur den stora nöden,

Vi frälste honom och hans släkt från en förskräcklig vånda

Vi räddade honom och hans familj från den stora katastrofen

Och vi frälsade honom och hans slägt från stor vånda;

samt fogade så, att hans efterkommande ännu äro till,

Och läto hans efterkommande bliva vid liv

och gav hans efterkommande en plats [på jorden]

Och vi gjorde hans afkomlingar till de öfverlefvande:

och vi bevarade för honom åt efterverlden detta välsignelserop:

Och välsignade honom till senaste eftervärld med dessa ord:

och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten;

Ty han var ibland våra tjenare de rättrogne.

"frid öfver Noach framför de öfriga menniskorna."

»Frid över Noa i all världen!«

i alla länder [ber de]: "Fred och välsignelse över Noa!".

Och vi hafva låtit hvila på honom hos de sednaste efterkommande denna välsignelse:

Så belöna vi de gode

Så löna vi förvisso dem, som göra väl;

Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta -

Sannerligen belöna vi så dem som väl göra;

— ty han var en af våre troende tjenare. —

Han hörde förvisso till våra rättrogna tjänare.

han var en av Våra sant troende tjänare.

Ty han var ibland våra tjenare de rättrogne.

Sedan dränkte vi de andre.

Sedan dränkte vi de andra.

Och Vi lät de andra drunkna.

Derefter dränkte vi de andre.

Af hans sekt var ock Abraham,

Till hans anhängare hörde sannerligen Abraham,

ABRAHAM följde samma väg.

Sannerligen var Abraham af hans trosbekännelse,

som ju frambar till sin Herre ett rent hjerta

När han nalkades sin Herre med ett rent hjärta,

Han steg inför sin Herre med rent hjärta.

Då han helgade sin Herra ett rent hjerta;

och sade till sin fader och sitt folk: "hvad är det I tillbedjen?

När han sade till sin fader och sitt folk: »Vad dyrken I?

Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad är det ni dyrkar

Då han sade till sin fader och sina landsmän: hvad dyrken J?

Väljen I, utom Gud, diktade gudar?

Viljen I hava falska gudar i stället för Gud?

Hyllar ni lögnen om gudar [som har en plats] vid sidan av Gud

Viljen J hellre hafva falska gudar än Gud?

Hvad är eder föreställning om verldarnes Herre?"

Vad är eder mening om all världens Herre?«

Vad är då er åsikt om världarnas Herre?"

Hvad är då eder tanke om verldarnes Herre?

Han kastade en blick på stjernorna,

Så kastade han en blick på stjärnorna

Och han såg upp mot stjärnorna

Och han uppsände en blick mot stjernorna,

och sade: "jag vämjes vid detta afguderi."

Och sade: »Jag varder förvisso sjuk.«

och sade: "Jag känner vämjelse [för er skull]!"

Och sade: sannerligen blifver jag sjuk:

Då vände de honom ryggen och gingo bort.

Då vände de sig bort från honom och flydde.

Då drog de sig tillbaka och gick ifrån honom.

Och de, vändande ryggen till, drogo sig från honom.

Han smög sig till deras gudar och sade: "äten I icke?

Så smög han sig fram till deras gudar och sade: »Skolen I ej äta?

Därefter begav han sig i hemlighet till deras gudabilder och frågade: "Varför tar ni inte för er [av offergåvorna]

Och han begaf sig i tysthet till deras gudar, och sade: skolen J ej äta?

Hvad går åt Eder? I talen ej."

Vad fattas eder, att I icke talen?«

Hur är det fatt med er? Och ni svarar ju inte!"

Hvacl fattas eder att J ej talen?

Då smög han sig fram till dem, gifvande ett slag med sin högra hand.

Så smög han sig fram emot dem och slog till dem med sin högra hand.

Och han smög sig fram till dem och slog till dem med hela sin styrka [så att de gick i stycken].

Och han gick löst på dem, slående med sin högra hand.

Skyndsamt kom man nu till honom.

Då kommo de springande till honom,

Då fick [människorna] bråttom tillbaka,

Och de kommo löpande mot honom.

Men han sade: "hvad! tillbedjen I det, som I hafven uthuggit,

Och han sade: »Skolen I dyrka vad I själva sniden,

[och] han sade: "Dyrkar ni [bilder] som ni har huggit till [med era egna händer],

Han sade: skolen J dyrka de bilder J uthuggen,

under det, att det är Gud, som har skapat Eder och edra händers verk (afgudarne)?"

Då det dock är Gud, som skapat eder och allt vad I gören?«

fastän Gud har skapat både er och ert hantverk?"

Ehuru Gud skapat eder och hvad J tillverken?

De sade: "byggen ett bål åt honom och kasten honom i elden."

Då sade de: »Byggen ett bål åt honom och kasten honom i avgrundselden!«

De sade: "Låt oss bygga ett bål och kasta honom i elden!"

De sade: uppreser honom ett bål, och kaster honom i den glödande elden.

Så uppgjorde de planer emot honom, men vi läto dem komma på skam.

De ville lägga försåt för honom, men vi fogade så, att de blevo förnedrade,

Och de hade [annat] ont i sinnet mot honom, men Vi korsade [deras planer].

De tänkte anlägga en stämpling mot honom, men vi gjorde dem till de sämste.

Abraham sade: "jag går bort till min Herre, Han skall leda mig.

Och han sade: »Jag går förvisso till min Herre; han skall leda mig.

Och [Abraham] sade: "Jag skall [lämna er och] gå dit min Herre vill leda mig."

Och Abraham sade: sannerligen går jag till min Herra, som skall vägleda mig.

O min Herre skänk mig en from son."

Herre, skänk mig en son bland de rättfärdiga!«

[Och han bad:] "Herre! Ge mig en [son, en] av de rättfärdiga!" -

O, Herre! gif mig en son utaf de rättfärdige.

Vi förkunnade honom en förnuftig gosse.

Så bebådade vi honom en förståndig son,

Och Vi gav honom det glada budskapet om en son med ett milt och fogligt sinnelag.

Och vi bebådade honom en from son.

Då han var gammal nog, att han kunde bistå honom i hans arbete, sade han: "o min lille son! jag har sett i en dröm, att jag skall offra dig; tänk på, hvad som är att göra." Han svarade: "o min far! gör hvad du befalts. Om Gud vill, skall du finna mig tålig."

Och då denne uppnått den ålder, att han kunde gå honom till handa, Sade han: »Käre son, jag ser förvisso i drömmen, att jag måste offra dig. Tänk efter! Vad tycker du?« Han svarade: » Min fader, gör vad du får dig ålagt! Nog skall du finna mig tålig, om Gud vill.«

Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: "Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?" [Ismael] svarade: "Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt]."

Och då han hunnit med honom till förståndets ålder, Sade han: o, min son! sannerligen såg jag i en dröm, att jag skulle offra dig: se, alltså, hvad tänker du? Han svarade: o, min fader! gör det hvartill du är befalld; du skall finna mig, om Gud vill, ibland de tåligt undergifne.

Sedan de båda hade underkastat sig Guds vilja och han lagt honom framstupa,

Och när de fogat sig däri och Abraham lagt honom framstupa,

Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken,

Och då bada underkastat sig, och Abraham lagt omkull honom på pannan,

ropade vi till honom: "o Abraham!

Ropade vi till honom: »Abraham!

ropade Vi till honom: "Abraham [hejda din hand]!

Ropade vi till honom, sägande: o, Abraham!

du har redan visat, att du ansåg drömen för sann." — Så belöna vi de gode.

Nu har du låtit drömmen gå i fullbordan. Så löna vi förvisso dem, som göra väl.«

Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!" Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta;

Nu har du besannat synen: sannerligen belöna vi sålunda dem som väl göra.

Detta var uppenbarligen blott en pröfning.

Detta var sannerligen en uppenbar prövning,

detta var klart och tydligt en prövning.

Visserligen var detta en påtaglig pröfning.

Vi friköpte honom med ett dyrbart offer,

Och vi återlöste honom med ett stort slaktoffer

Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur;

Och vi återlöste honom med ett stort slagtoffer.

och bevarade hos efterverlden för honom välsignelseropet:

Och välsignade honom till senaste eftervärld med dessa ord:

och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten

Och vi hafva låtit hvila på honom hos de sednaste efterkommande denna välsignelse:

"frid öfver Abraham!" —

»Frid över Abraham!«

[som ber:] "Fred och välsignelse över Abraham!"

Frid öfver Abraham!

Så belöna vi de gode.

Så löna vi dem, som göra väl;

Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta.

Sålunda belöna vi dem som väl göra;

Han var en af våre troende tjenare.

Han hörde förvisso till våra rättrogna tjänare.

Han var en av Våra sant troende tjänare.

Ty han var ibland våra tjenare de rättrogne.

Vi hafva lofvat honom Isak, en profet ibland de salige.

Vi bebådade honom Isak, en profet, en av de rättfärdiga,

Och Vi gav honom det glada budskapet att Isak [skulle födas åt honom och bli] en profet, en av de rättfärdiga.

Och vi bebådade honom Isaak, en profet, af de rättfärdige,

Vi hafva välsignat honom och Isak. Ibland hans ättlingar finnes en god och en, som uppenbarligen till sin skada är orättfärdig.

Och välsignade både honom och Isak, men bland deras efterkommande gör den ene rätt, den andre uppenbar orätt mot sig själv.

Och Vi välsignade honom och Isak - bland deras efterkommande finns såväl den som gör det goda och det rätta och den som begår uppenbar orätt till skada för sig själv.

Och vi välsignade honom och Isaak: och af deras afkomlingar är en gudfruktig, och en annan gör uppenbart orätt mot sin egen själ.

Äfven hafva vi redan bevisat oss nådige emot Moses och Aron,

Vi hava ju varit nådiga mot Mose och Aron.

VI VISADE sannerligen Moses och Aron stor nåd,

Sannerligen hafva vi varit nådige mot Mose och Aaron,

samt hafva räddat dem och deras folk ur det stora eländet,

Vi frälste dem och deras folk från en förskräcklig vånda

då Vi räddade dem och deras landsmän ur [träldomens] förbannelse

Och frälsat dem och deras landsmän från en stor vånda:

och gifvit dem vårt bistånd — ty det är de, som voro segrande —

Och hjälpte dem, så att de blevo de segrande.

och Vi hjälpte dem till seger över [sina fiender].

Och vi bistodo dem, så att de blefvo segervinnare.

och meddelat dem den tydliga boken,

Vi gåvo dem den tydliga skriften;

Och Vi gav dem Skriften där allt framstår klart och tydligt,

Och vi gåfvo dem den tydliga och klara Skriften;

ledt dem på den rätte vägen

Ledde dem på den rätta vägen

och ledde dem på den raka vägen.

Och vi förde dem på den rätta vägen.

och bevarat hos efterverlden välsignelseropet öfver dem:

Och välsignade dem till senaste eftervärld med dessa ord:

Och Vi lät deras minne bevaras av senare släkten

Och vi hafva låtit hvila på dem hos de sednaste efterkommande denna välsignelse:

"frid öfver Moses och Aron!" —

»Frid över Mose och Aronl«

[som ber:] "Fred och välsignelse över Moses och Aron!"

Frid öfver Mose och Aaron!

så belöna vi de gode —

Så löna vi förvisso dem, som göra väl;

Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. -

Sannerligen belöna vi sålunda dem som väl göra;

ty de hörde begge till våre troende tjenare. —

De hörde förvisso till våra rättrogna tjänare.

De var två av Våra sant troende tjänare.

Ty de voro af vara tjenare de rättrogne.

Elias var ock en af Guds sändebud.

Även Elia hörde sannerligen till de utsände,

ÄVEN ELIA var en av [Våra] budbärare,

Och Elias var, i sanning, ett af sändebuden,

Han sade ju till sitt folk: "skolen I icke frukta Gud?

När han sade till sitt folk: »Skolen I ej frukta Gud?

och han sade till sitt folk: "Fruktar ni alls inte Gud

Då han sade till sina landsmän: skolen J ej frukta Herran?

Huru! I anropen Baal och öfvergifven den bäste skaparen?

Skolen I åkalla Baal och övergiva den bäste skaparen,

Ni åkallar Baal och överger Gud, den bäste Skaparen,

Skolen J åkalla Baal, och åsidosätta den l förträffligaste Skapare?

Gud är eder och edre förfäders Herre."

Gud, eder och edra förfäders Herre?«

Gud, er Herre och era förfäders Herre!"

Gud är eder Herre, och edra förfäders Herre.

De förklarade honom för ljugare; men de skola antvardas åt straffet,

Men de höllo honom för lögnare; därför skola de sannerligen överantvardas

Men de beskyllde honom för lögn och de skall sannerligen kallas fram [för att dömas] -

Men de gjorde honom till lögnare, derföre skola de inställas i pinan.

med undantag af Guds uppriktige tjenare.

Undantagandes Guds uppriktiga tjänare.

men inte så Guds sanna tjänare. -

Utom Guds tjenare, de upprigtige.

Vi hafva för efterverlden bevarat detta välsignelserop öfver honom:

Och vi välsignade honom till senaste eftervärld med dessa ord:

Och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten

Frid öfver Elias 408)!

"frid öfver Elias!"

»Frid över Elia!«

[som ber:] "Fred och välsignelse över Elia och dem som följde honom!"

Frid öfver Elias!

— så belöna vi de gode —

Så löna vi förvisso dem, som göra väl;

Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. -

Sannerligen belöna vi sålunda dem som väl göra;

ty han var i sanning en af våre troende tjenare.

Han hörde förvisso till våra rättrogna tjänare.

Han var en av Våra sant troende tjänare.

Ty han var af våra tjenare de rättrogne.

Lot var ock en apostel.

Även Lot hörde sannerligen till de utsände,

ÄVEN LOT var en av [Våra] budbärare.

Och Lot var, i sanning, ett af sändebuden,

Vi räddade ju honom och hela hans slägt,

När vi frälste honom och hans släkt allesammans

Vi räddade honom och hela hans familj

Då vi frälsade honom och hans slägt alle samman,

utom en gumma, som var en af lagens öfverträdare;

Utom en gammal gumma, som blev kvar;

utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar,

Utom en gammal qvinna, som förgicks ibland de qvarblifvande:

sedan utrotade vi de öfrige.

Sedan utrotade vi de andra.

och därpå lät Vi de övriga gå under.

Derelter tillintetgjorde vi de andre.

I (mekkanare) gån ju förbi stället om morgonen,

I faren sannerligen förbi dem om morgonen

Ni passerar [ännu i dag] deras [ödelagda boplatser] tidigt om morgonen

Och sannerligen färdens J, o, Meckas män! öfver dem, då J ären på vägen om morgonen,

och under natten. Kunnen I då icke tänka efter?

Och om natten; haven I då intet förstånd?

och när natten faller på. Vill ni inte använda ert förstånd

Och om natten: skolen J då ej förstå?

Jonas hörde äfven till Guds sändebud.

Även Jona hörde sannerligen till de utsände,

ÄVEN JONA var en av [Våra] budbärare;

Och sannerligen var Jonas ett af sändebuden,

Det är bekant, huru han flydde på ett öfverfullt skepp.

När han flydde till det fullastade skeppet,

han flydde som en förrymd slav [och gömde sig] ombord på ett fullastat skepp.

Då han flydde till det full-lastade skeppet;

Då drog folket ombord lott, och han var förlorad.

Kastade lott och blev den, som förlorade.

Och så kastade de lott och han förlorade;

Och han drog lott, och vardt den som lotten träffade:

Fisken uppslukade honom, ty han var icke tadelfri.

Och fisken uppslukade honom, därför att han gjorde vad som var klandervärt.

[och de kastade honom i havet] och han slukades av en väldig fisk - han hade nämligen begått ett svårt fel.

Och fisken uppslukade honom, ty han var straffbar:

Hade han icke varit en af dem, som prisat Gud,

Och om han ej hört till dem, som prisa Gud,

Och hade han inte hört till dem som [också i motgångens dagar] prisar Gud,

Och om han ej varit bland dem som prisa Gud,

så skulle han hafva stannat i fiskens buk ända till uppståndelsedagen.

Så hade han fått stanna kvar i fiskens buk ända till den dag, då alla uppväckas.

skulle han helt säkert ha blivit kvar i dess buk till den Dag då de [döda] skall återuppväckas.

Sannerligen skulle han qvarblifvit i dess buk intill dagen de döda skola uppväckas.

Vi kastade honom sedan på en öde strand, och han var sjuk.

Nu kastade vi honom på den öde stranden, där han blev sjuk,

Men Vi lät honom kastas upp [ur fiskens buk] på en öde [strand], sjuk [och eländig],

Men vi kastade honom på sjöstranden, och han var sjuk.

Vi läto derföre ett kurbitsträd uppväxa öfver honom,

Läto en kurbitsplanta uppväxa över honom

och Vi lät en kurbitsplanta växa upp över honom.

Och vi låto uppväxa öfver honom en kurbits-planta.

och skickade honom såsom vårt sändebud till hundratusen och ännu flera menniskor.

Och sände honom till hundratusen människor eller mer;

Så sände Vi honom tillbaka till [hans folk,] hundra tusen [människor] eller ännu fler;

Och vi sände honom till ett hundra tusen menniskor, eller flere:

De omvände sig, och vi beskärde dem lifvets njutning ännu någon tid.

Och de trodde, och vi läto dem njuta till en tid.

och de trodde [nu på honom] och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.

Och de trodde, derföre läto vi dem njuta för en tid.

Fråga dem nu, om din Herre har döttrar och de söner?,

Bed dem om besked, om döttrarna tillhöra din Herre och sönerna dem själva,

BE DEM nu om en förklaring: är det så att din Herre skall ha döttrar medan de [själva] skall ha söner?

Fråga dem om din Herre har döttrar, och de söner?

eller om vi hafva skapat änglar såsom flickor, då de voro närvarande?

Eller om vi skapat änglarna som kvinnliga väsen i deras närvaro!

Eller [påstår de] att Vi i deras åsyn har skapat änglarna till kvinnliga [väsen]

Eller hafva vi skapat englarne till qvinnokön, och voro väl de vittnen?

Är det icke en ren dikt, då de säga:

Säga de verkligen icke i sin lögnaktighet

I sin lögnaktighet säger de ju:

Är det ej, i sanning, i följd af deras lögnagtighet de säga:

"Gud har födt," och äro de icke ljugare?

»Gud har barn«? Äro de verkligen icke lögnare?

"Gud har avlat." Ja, visst är de lögnare alltigenom!

Gud har aflat barn; och äro de ej verkligen lögnare?

Huru! skulle Han då hafva valt döttrar och icke söner?

Har han föredragit döttrarna framför sönerna?

Skulle Han ha valt döttrar framför söner?

Har Han utvalt döttrar, hellre än söner?

Hvad går åt Eder? Huru dömen I?

Vad går åt eder? Huru dömen I?

Hur är det fatt med ert omdöme?

Hvad fattas eder? Huru J dömmen!

Tänken I då icke efter?

Skolen I då ej låta förmana eder?

Detta borde ni noga tänka över!

Skolen J då ej blifva erinrade?

eller hafven I något obestridligt berättigande för ett sådant påstående?

Eller haven I något tydligt bevis?

Eller har ni klara bevis [för vad ni påstår]

Eller hafven J något klart bevis?

Visen eder bok (dokument), om I hafven rätt."

Läggen då fram eder skrift, om I ären sannfärdiga!

Lägg då fram, om ni talar sanning, den Skrift [som ni stöder er på]!

Bringen då fram eder bok om J ären sannfärdige.

De antaga, att emellan Honom och genierne en slägtskap eger rum; men genierne veta nog, att de höra till dem, som skola antvardas åt straffet,

De antaga ock släktskap mellan honom och djinnerna, ehuru djinnerna väl veta, att de sannerligen skola överantvardas —

De anser att det råder släktskap mellan Honom och osynliga väsen; och ändå vet dessa väsen att de skall föras fram [inför Gud för rannsakan och dom]!

Och de sätta frändskap emellan Honom och andarne; men andarne veta, att de sannerligen skola inställas i pinan —-

— Gud är långt ifrån det, som de säga om Honom —

Gud allena all ära! Han är fjärran från vad de påstå —

Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]!

Prisad vare Gud, framför hvad de upphöja! —

med undantag af Guds uppriktige tjenare ibland genierne,

Undantagandes Guds uppriktiga tjänare.

Men Guds hängivna tjänare beter sig inte på detta sätt.

Utom Guds tjenare de upprigtige:

ty de säga: "I och edre afgudar

Ty I och vad I dyrken,

Och ni kan inte - och inte heller de [väsen eller krafter] som ni tillber -

Ty J och livad J dyrken,

kunnen icke förföra till olydnad emot Gud

I kunnen ej fresta någon till olydnad mot honom

locka någon att vända sig ifrån Honom,

J skolen ej dertill förföra någon,

andre af oss än den, som har ena foten i helvetet;

Annat än den, som skall stekas i avgrundselden.

utom den som redan [har slagit in på vägen] till helvetet.

Utom den som skall blifva helvitets bränsle.

ty hvar och en af oss har sin bestämde post.

»Det finns ingen bland oss, som ej har sin bestämda plats;

[Änglarna säger:] "Det finns inte en av oss som inte har sin bestämda plats;

Det linnes ibland oss ingen utan att han har ett kändt rum:

Vi stå i rader

Det är sannerligen vi, som uppställa oss,

det är helt visst vi som ställer upp i sluten ordning

Och vi uppställa oss i ordning,

och sjunga Guds lof."

Det är sannerligen vi, som prisa Gud.«

och vi som prisar [Hans] härlighet!"

Och vi prisa den Högste.

De otrogne plägade väl säga:

De hava sannerligen sagt

FÖRR HÖRDES ofta de [som förnekar sanningen] säga:

Och i sanning sade de ju:

"om vi egde en förmaning (uppenbarelse) ifrån förfäderne,

»Hade vi någon förmaning från de gamle,

"Om vi [till stöd] hade haft ett ord från våra förfäders tid,

Om vi hade en helig skrift från förlådren,

så skulle vi vara Guds uppriktige tjenare."

Så skulle vi vara Guds uppriktiga tjänare.«

skulle vi säkert ha blivit Guds sanna tjänare."

Sannerligen skulle vi blifva Guds upprigtige tjenare.

Men de tro ej på det, som har uppenbarats för Muhammed. — De skola få erfara följden.

Och ändock hava de förnekat den, men de skola få erfara det.

Och [nu när ordet från Gud har nått dem] vill de inte tro på det! Men de skall få veta [vad det var som de förnekade]!

Dock hafva de ej trott på den de nu fått; men de skola erfara följden.

Redan i forntiden har vårt löfte utgått till våre tjenare, som voro våra sändebud,

Så har nu vårt ord kommit till våra tjänare, de utsände;

Vi har redan gett Våra tjänare, budbärarna, Vårt löfte

Vårt ord har, i sanning, föregått till våra tjenare apostlarne,

att de säkert skola få hjelp,

De äro sannerligen de segerrika

att de skall få all hjälp

Alt de sannerligen skulle blifva understödde,

och att våra härskaror skola besegra deras fiender.

Och våra härskaror de segrande.

och att Våra styrkor [av troende] skall hemföra segern.

Och att vara härar säkert skulle blifva segrande:

Gå derföre bort ifrån dem för en tid

Vänd dig bort ifrån dem till en tid!

Håll dig nu en tid ifrån dem [Muhammad]

Vänd alltså bort frän dem för en tid;

och gif akt på dem; de skola snart få se sitt straff.

Men se på dem! De skola ock få se.

men ha dem under uppsikt - [när lidandet drabbar dem] kommer de att inse [sanningen].

Men gif akt på dem, ty de skola se sitt misstag.

Vilja de påskynda vår straffdom?

Vilja de väl påskynda vårt straff?

Vill de [verkligen] att Vårt straff kommer över dem med en gång?

Önska de då påskynda vårt straff?

När den slår ned på deras område, då uppgår en förfärlig morgon för de varnade.

När det slår ned på deras gårdar, varder det en förfärlig morgon för de varnade.

Då måste det bli ett dystert uppvaknande för dem när de ser [straffet] på planen framför sitt hus, de som inte lät sig varnas!

Men då det skall nedkomma i deras gårdar, bedröflig blifver morgonen för de varnade!

Gå bort ifrån dem för en tid,

Vänd dig bort ifrån dem till en tid!

Håll dig [alltså] nu en tid ifrån dem

Vänd alltså bort från dem för en tid;

och gif akt på dem; de skola snart få se sitt straff.

Men se! De skola ock få se.

men ha [dem] under uppsikt - de kommer att inse [sanningen].

Men gif akt, ty de skola se sitt misstag.

Lofvad vare din Herre, den Upphöjde! Han vare långt ifrån det, som de tillskrifva Honom!

Din Herre, maktens Herre, allena all ära! Han är fjärran från vad de påstå.

STOR är din Herre, den Allsmäktige, i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]!

Prisad vare din Herre, magtens Herre, framför hvad de upphöja!

Frid öfver Guds apostlar!

Frid över de utsände!

Och fred och välsignelse över [Hans] budbärare!

Och frid öfver apostlarne!

och lofvad vare Gud, verldarnes Herre.

Ja, lov och pris hör Gud till, all världens Herre.

Lova och prisa Gud, världarnas Herre!

Och lofvad vare Gud, verldarnes Herre!