فَٱتَّخَذۡتُمُوهُمۡ سِخۡرِيًّا حَتَّىٰٓ أَنسَوۡكُمۡ ذِكۡرِي وَكُنتُم مِّنۡهُمۡ تَضۡحَكُونَ١١٠

Men I mottogen dem med hån, ända derhän att I förgaten min varning och skrattade åt dem.

Men I mottogen dem med förakt, vadan de kommo eder att glömma mig, och I skrattaden åt dem.

Men ni var så upptagna av att göra dem till ett åtlöje att det kom er att glömma Mig - ja, så roligt hade ni åt dem.

Herren skall svara: varder deri bortdrif- ne, och taler ej till mig: