لَعَلِّيٓ أَعۡمَلُ صَٰلِحٗا فِيمَا تَرَكۡتُۚ كَلَّآۚ إِنَّهَا كَلِمَةٌ هُوَ قَآئِلُهَاۖ وَمِن وَرَآئِهِم بَرۡزَخٌ إِلَىٰ يَوۡمِ يُبۡعَثُونَ١٠٠

på det att jag må göra godt och fullgöra hvad jag har försummat." Ingalunda! Det kan ej väntas annat än en dom, som Han fäller. Derföre står bakom dem en skiljemur, ända till uppståndelsedagen.

För den händelse jag månde handla rättskaffens i sådant, som jag försummat!« Nej! Detta är förvisso det ord han skall yttra, men bakom dem är en skiljevägg ända till den dag, då de skola uppväckas.

så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!" Ack nej! Vad han säger är ord [utan mening]. Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv.

Och jag flyr till Dig, o, Herre! att de ej må skada mig. Men de otrogne tvifla *) Det vill säga: att låta dig se det straff som är dem för- utsagdt. 441