وَيَسۡتَعۡجِلُونَكَ بِٱلسَّيِّئَةِ قَبۡلَ ٱلۡحَسَنَةِ وَقَدۡ خَلَتۡ مِن قَبۡلِهِمُ ٱلۡمَثُلَٰتُۗ وَإِنَّ رَبَّكَ لَذُو مَغۡفِرَةٖ لِّلنَّاسِ عَلَىٰ ظُلۡمِهِمۡۖ وَإِنَّ رَبَّكَ لَشَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ٦

De bedja dig påskynda det onda före det goda (straffet före nåden). Före dem hafva dylika straff gifvits. Din Herre är visserligen rik på förlåtelse emot menniskorna, oaktadt deras orättfärdighet, men din Herre är ock en sträng bestraffare.

De mana dig att låta det onda komma före det goda, och dock hava varnande exempel funnits före dem. Ja, din Herre är sannerligen redo att förlåta människorna trots deras orättfärdighet, och din Herre är sträng i att straffa.

Och de begär att du skall skynda på det onda [som väntar dem] snarare än det goda, fastän [de borde ha tagit varning av] de föredömliga straff som drabbade [onda människor] i gången tid. Din Herre har förlåtelse i beredskap för människorna trots den orätt de begår - men din Herre straffar med stränghet.

De skola bedja dig påskynda det onda snarare än det goda, och dock hafva redan andra folks varnande straff ägt rum före dem: sannerligen har din Herre nåd för menniskorna, oaktadt deras orättfärdighet; men visserligen är ock din Herre sträng i straffet.