لَهُۥ مُعَقِّبَٰتٞ مِّنۢ بَيۡنِ يَدَيۡهِ وَمِنۡ خَلۡفِهِۦ يَحۡفَظُونَهُۥ مِنۡ أَمۡرِ ٱللَّهِۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُغَيِّرُ مَا بِقَوۡمٍ حَتَّىٰ يُغَيِّرُواْ مَا بِأَنفُسِهِمۡۗ وَإِذَآ أَرَادَ ٱللَّهُ بِقَوۡمٖ سُوٓءٗا فَلَا مَرَدَّ لَهُۥۚ وَمَا لَهُم مِّن دُونِهِۦ مِن وَالٍ١١

Alle hafva de framför sig och bakom sig änglaskaror, som aflösa hvarandra. De vakta dem enligt Guds befallning. Gud förändrar ej sin nåd emot något folk, såframt det icke förändrar sina tänkesätt. Men om Gud vill ett folk något ondt, så kan intet hindra Honom, och de hafva ingen annan beskyddare än Gud.

Var och en har skyddsänglar framför och bakom sig, de där vakta honom på Guds befallning. Gud förändrar förvisso icke ett folks öde, förrän det ändrar sin sinnesriktning, och då Gud vill människor ont, finnes ingen möjlighet att avvärja det, och de hava ingen beskyddare honom förutan.

Änglavakter [omger] människan - de går framför henne och bakom henne - och skyddar henne på Guds befallning. Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag; och om det är Guds vilja att ett folk drabbas av olyckor kan ingen avvärja det och ingen utom Gud kan hjälpa dem.

Hvar och en har framför sig, och efter sig, dagens och nattens englar, hvilka vaka öfver honom, på Guds befallning. Sannerligen skall Gud ej förändra hvad menniskor fått af Hans nåd, tills de förändra hvad godt som är i deras själar; men då Gud vill menniskor ondt, skall ingen afvända det: och de hafva ej, utom Honom, någon beskyddare.