وَٱلَّذِينَ صَبَرُواْ ٱبۡتِغَآءَ وَجۡهِ رَبِّهِمۡ وَأَقَامُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَأَنفَقُواْ مِمَّا رَزَقۡنَٰهُمۡ سِرّٗا وَعَلَانِيَةٗ وَيَدۡرَءُونَ بِٱلۡحَسَنَةِ ٱلسَّيِّئَةَ أُوْلَـٰٓئِكَ لَهُمۡ عُقۡبَى ٱلدَّارِ٢٢

de som äro tålige af längtan efter Guds nåd, upprätthålla gudstjensten, gifva almosor i löndom och uppenbarligen af det, som vi hafva beskärt åt dem till uppehälle, och de som afvända det onda med det goda, de skola få belöning i evigheten:

Och de, som äro tåliga, emedan de söka sin Herres välbehag, förrätta bönen och dela med sig av vad vi beskärt dem både hemligt och offentligt och löna ont med gott, dessa skola få den himmelska boningens lön.

de som bär motgången med jämnmod och strävar efter att vinna Guds välbehag, som förrättar bönen och ger åt andra av det som Vi skänkt dem för deras försörjning, så att ingen ser det eller öppet inför alla, och som fördriver ont med gott. Deras mål är de eviga boningarna,

Och hvilka tåligt lida af begär efter sin Herras ansigte, och iakttaga bönen, och af det hvar med vi försörjt dem dela med sig hemligen eller uppenbarligen, och drifva bort med goda gerningar de syndiga: desse skola få paradiset till belöning;