كَمۡ أَهۡلَكۡنَا مِن قَبۡلِهِم مِّن قَرۡنٖ فَنَادَواْ وَّلَاتَ حِينَ مَنَاصٖ٣

Huru många slägten hafva vi ej förgjort före dem! De ropade om nåd, när räddningstiden var förbi.

Huru många släkten hava vi ej tillintetgjort före dem! De ropade, men det fanns ingen tid att fly.

hur många släkten Vi har låtit gå under före dem! [När de såg straffet] ropade de [på förskoning], men den tid då de hade kunnat rädda sig var förbi.

Huru mänga slägter vi tillintetgjort före dem; och de ropade om nåd, men hade ej tid till undflykt!