قَالَ لَقَدۡ ظَلَمَكَ بِسُؤَالِ نَعۡجَتِكَ إِلَىٰ نِعَاجِهِۦۖ وَإِنَّ كَثِيرٗا مِّنَ ٱلۡخُلَطَآءِ لَيَبۡغِي بَعۡضُهُمۡ عَلَىٰ بَعۡضٍ إِلَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ وَقَلِيلٞ مَّا هُمۡۗ وَظَنَّ دَاوُۥدُ أَنَّمَا فَتَنَّـٰهُ فَٱسۡتَغۡفَرَ رَبَّهُۥ وَخَرَّۤ رَاكِعٗاۤ وَأَنَابَ۩٢٤

David sade: "han har gjort dig orätt, då han begärde ditt enda lam till sina lam. De som hafva gemensamma affärer förgå sig ofta emot hvarandra, utom dem som tro och göra godt, men få äro de." David märkte, att vi frestade honom; han bad sin Herre om förlåtelse, kastade sig, tillbedjande, till jorden och omvände sig.

David svarade: »Han har gjort orätt mot dig genom att begära ditt får jämte sina egna, och många bolagsmän förorätta sannerligen varandra, undantagandes dem, som tro och göra goda gärningar, men få äro de.« Och David trodde, att vi prövat honom och bad sin Herre om förlåtelse, kastade sig ned under bugningar och gjorde bot.

[David] sade: "Utan tvivel har han gjort dig orätt när han krävde att få din tacka utöver dem han redan hade! Många människor som har gemensamma intressen gör sig skyldiga till [sådana] övergrepp mot varandra, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv, men de är ett fåtal." Nu förstod David att Vi hade velat sätta honom på prov, och han bad sin Herre om förlåtelse och föll ned på sitt ansikte i bön och ånger.

Svarade David: sannerligen gjorde han dig orätt i att begära ditt far jemle sina far: och månge af dem som äro i gemenskap göra hvarandra visserligen orätt, utom de som tro och utölva goda verk; men huru få äro de! Och David märkte att vi pröfvat honom, och anropade sin Herra om tillgift, och nedföll bugande sig i stoftet, och vardt botfärdig.