وَإِذَا تُتۡلَىٰ عَلَيۡهِ ءَايَٰتُنَا وَلَّىٰ مُسۡتَكۡبِرٗا كَأَن لَّمۡ يَسۡمَعۡهَا كَأَنَّ فِيٓ أُذُنَيۡهِ وَقۡرٗاۖ فَبَشِّرۡهُ بِعَذَابٍ أَلِيمٍ٧

När man för dem uppläser våra uppenbarelser, så vända de sig högmodigt bort, låtsande ej höra dem och likasom de hade en tyngd i sina öron. — Förkunna dem ett pinsamt straff.

Och när våra tecken uppläsas för honom, vänder han dem högmodigt ryggen, som om han icke hade hört dem, liksom om hans öron voro tilltäppta. Förkunna honom det hugnesamma budskapet om ett plågsamt straff!

Och när Våra budskap läses upp för [en sådan man] vänder han sig bort med överlägsen min och beter sig som om han inte hade hört, som om han varit döv på båda öronen. Låt honom veta att ett plågsamt straff [väntar honom].

Och då våra tecken uppläsas för honom, vänder han ryggen till med högmod, liksom han ej hört dem, liksom vore en tyngd i hans öron; men förkunna honom ett smärtsamt straff.