Sura 50: K

Kâf. Jag svär vid den ärofulle Korânen!

K. Vid den härliga Koranen!

Qaf. VID denna ärorika Koran!

K. vid den härlige Koran,

De förundra sig väl deröfver, att en varnare af deras eget folk har kommit till dem, och de otrogne säga: "det är besynnerligt!

Ja, de undra över att en varnare kommit till dem från deras egen krets, och de otrogna säga: »Detta vore en underlig sak.

Men [om denna gåva som de borde ta emot med tacksamhet säger de att] de finner det märkligt att en varnare kommer till dem ur deras egna led; och de som förnekar sanningen säger: "Detta är besynnerligt!

Sannerligen äro de förvånade öfver att en prredikare af dem sjelfve kommit till dem! Och de: otrogne säga: detta är en underlig sak;

Månne, sedan vi dött och blifvit stoft, vi skola uppstå? Detta vore ett underbart återställande!"

Sedan vi dött och blivit stoft? Detta vore en orimlig återgång.«

Skulle vi, sedan vi dött och förmultnat, [uppstå till nytt liv]? En mycket osannolik återkomst!"

Huru! då vi äro döde, och blifne stoft, att återkomma till lifs, detta är en ofattlig återkomst.

Vi veta, hvilka af dem som jorden har uppslukat, ty hos oss finnes en noga bevarad bok.

Vi veta ju vad jorden förtär av dem, och hos oss finnes en skrift, som innehåller allting.

Vi är väl medvetna om att jorden bryter ner och löser upp [människornas döda kroppar], och Vi har en bok [där allt står skrivet].

Redan veta vi hvad jorden skall förtära af dem, och hos oss är en bok som på allt håller räkning.

Ja! de hafva förnekat sanningen, då den kom till dem, och befinna sig derföre i ett förtvifladt. läge.

Nej, de höllo sanningen för lögn, när den kom till dem, så att de befinna sig i en vansklig belägenhet.

Men när sanningen nu har kommit till dem förnekar de den, och så har de råkat i [fullständig] förvirring.

Men de hafva gjort sanningen till lögn då hon kommit till dem, och deras sak är förvirrad.

Se de då icke uppåt himmelen och märka, huru vi hafva gjort och smyckat den, och att den är utan sprickor?

Hava de då ej betraktat himmelen ovan sig, huru vi byggt den och smyckat den, så att den ej har några rämnor?

Ser de inte över sig himlen som Vi har byggt och utsmyckat, och där inte den minsta reva kan upptäckas?

Hafva de då ej betraktat himmelen ofvan dem, huru vi upprest honom, och prydt honom och att deri ej finnas några remnor?

Och se de icke på jorden? Vi hafva utsträckt den, nedsatt berg i den och låtit alla upptänkliga sköna par uppväxa,

Och jorden hava vi utbrett, och vi hava satt bergmassor på henne och frambragt allsköns vackra arter på henne

Och jorden som Vi har brett ut och sänkt ned i den fast förankrade berg och där Vi låter sköna växter av alla slag spira

Och vi hafva utbredt jorden och kastat derpå fasta berg, och der låtit gro växter af alla sköna slag,

för att göra alle Guds fromme tjenare uppmärksamme och begrundande.

Till bibringande av insikt och förmaning för varje botfärdig tjänare.

[Allt detta] bör öppna [människornas] ögon och tjäna till påminnelse för dem av [Våra] tjänare som vänder åter [till sin Herre] i ånger [över sina synder].

Till åskådning och erinran för hvarje till Gud omvänd tjenare:

Vi hafva ock ifrån himmelen nedsändt välsignadt vatten, och derigenom låtit uppväxa trädgårdar och korn att skörda,

Vi hava ock nedsänt ett välsignat vatten från himmelen och därmed frambragt trädgårdar och säd att skörda

Och med [Vår] välsignelse sänder Vi ned regn från skyn och låter med detta trädgårdar växa upp och [fält med] brödsäd

Och vi nedsända från himmelen ett välsignadt vatten, hvarigenom vi låta trädgårdar uppväxa och skördens korn,

och höga palmer, belastade med yppig frukt,

Och resliga palmer med blomhölster över varandra

och höga palmer med täta klasar av dadlar

Och resliga palmer, hvilkas qvistar bära på hvarandra hängande dadlar,

till spis för våre tjenare; och vi hafva dermed upplifvadt ett uttorkadt land. Så sker de dödes uppståndelse.

Till näring åt tjänarne, och vi hava därmed givit liv åt ett land försänkt i dvala. Sådan varder uppståndelsen.

för [Våra] tjänares försörjning. Så skänker Vi liv åt död jord [och] så skall Vi låta er stiga fram [till nytt liv].

Till näringsmedel åt tjenarena; och derigenom vederqvicka vi en död trakt: sålunda varder utgången ur grifterne.

Redan före dem hafva Noachs samtida, folket vid Ress, thamûdäerne,

Före dem hava Noas folk, männen från ar-Rass och Thamud,

Före dem [som nu förnekar uppståndelsen] förnekades den av Noas folk och folket i Ar-Rass och [stammarna] Thamud

Noachs landsmän och innebafvarne af Al Rass och Tzamud, anklagade profeterne för lögn före dem,

a'diterne, Farao, Lots bröder, folket i el-Ajka och Toba's folk — ja alle hafva beskyllt Guds sändebud för lögn och förtjenat hotelsens uppfyllande.

Ad, Farao, Lots bröder,

och Aad och Farao och Lots bröder

Och Aad och Pharao och Lots bröder

folket i el-Ajka och Toba's folk — ja alle hafva beskyllt Guds sändebud för lögn och förtjenat hotelsens uppfyllande.

invånarne i al-Aika och Tubba's folk hållit sanning för lögn. Var och en höll apostlarne för lögnare, men så slog min hotelse in.

och de som befolkade [Madyans] skogklädda dalar och Tubba`s folk; alla kallade de sändebuden för lögnare och så gick varningarna Jag gav dem i uppfyllelse.

Och Al Aykahs invånare och Tsobbas folk: alla anklagade de apostlarne för lögn, alltså blef mitt hot rättvist verkstäldt på dem.

Var kanhända den första skapelsen svår för oss? Likväl är för dem en ny skapelse (uppståndelsen) obegriplig.

Hava vi då varit oförmögna till den första skapelsen? Nej, de hysa tvivel om en ny skapelse.

Har den första skapelsen tröttat Oss? Nej, ingalunda! Men [omnämnandet av] en ny skapelse gör dem förvirrade.

Hafva vi väl varit oförmögne till den första skapelsen? Nej, men de äro i mörker beträffande en ny skapelse.

Vi hafva skapat menniskan och veta hvad hennes själ tillhviskar henne. Vi äro närmare hennes hjerta än den stora pulsådern.

Vi hava ju skapat människan, vi veta vad hennes själ viskar till henne, och vi äro henne närmare än halsådern,

VI HAR skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.

Sannerligen hafva vi skapat menniskan, och vi veta hvad hennes själ hviskar inom henne, och vi äro närmare till henne än hennes halsåder;

De två vaktarne passa nemligen på, den ene till höger, den andre till venster,

När de båda uppsnappande, som sitta till höger och vänster, uppsnappa.

När de två [änglarna som har till uppgift] att skriva ned [hennes ord och hennes handlingar] skriver, sittande på höger och vänster sida,

Då de båda englarne som mötas träffa in, sittande på högra sidan om henne och på den venstra:

och menniskan yttrar ej ett ord, utan att en uppmärksam vaktare är hos henne.

Hon yttrar ej ett ord, utan att en iakttagare är till hands hos henne.

kommer inte ett ord över hennes läppar utan att en övervakare är hos henne, färdig [att skriva].

Hon yttrar ej ett ord, att icke bredvid henne är en väktare färdig att uppteckna det.

Dödens yrsel har tillfört dig verkligheten (straffdomens verkställande) — det är det, som låg tungt på ditt sinne. —

Och dödsyrseln skall uppenbara sanningen: »Det var detta, som du ryggade för.«

[När du, människa, ligger på ditt yttersta] skall dödskampen hjälpa dig att se sanningen i hela dess klarhet och allt det som du ville skjuta ifrån dig. -

Och dödsångesten skall inträffa i sanning; och det skall sägas: det är detta hvarifrån du bortvände dig.

Det har blåsts i basunen — detta är den dag, hvarmed hotats,

Och det skall blåsas i basunen; detta är den utlovade dagen.

Och [när] det blåses i basunen, är den Dag inne som Vi har varnat er för.

Och det skall stötas i basunen: detta är den utlofvade dagen.

och själarna hafva kommit och med hvarje en pådrifvare och ett vittne.

Och varje själ skall komma åtföljd av en pådrivare och ett vittne.

Och varje människa skall stiga fram med en [ängel] som leder henne och en [ängel] som vittnar,

Och hvarenda själ skall komma, åtföljd af en pådrifvare och ett vittne; och det skall sägas:

Du lefde obekymrad om detta, men vi hafva borttagit täckelset ifrån dig, och din syn är skarp i dag.

»Du har ju varit likgiltig härför, och så avtogo vi ditt täckelse, och i dag är din syn skarp.«

[och Gud skall säga:] "Du ägnade inte en tanke åt denna [Stund], men Vi har lyft av bindeln [som täckte dina ögon] och i dag är din syn skarp."

Sannerligen har du varit i sorglöshet beträffande denna dag, men vi hafva borttagit från dig din bindel, och i dag är din syn skarp.

Och hans följeslagare (den bevakande ängeln) sade: ”detta är det, som var tillredt hos mig.”

Och hennes följeslagare skall säga: »Detta är vad som finnes till hands hos mig.«

Och [människans] ständige följeslagare skall säga: "Hos mig ligger allt [upptecknat och] klart."

Och hennes följeslagare skall säga: detta är hvad hos mig är beredt. Och Herren skall säga:

En röst hördes: ”kasten i helvetet hvarje trotsande otrogen,

»Kasten varje styvsint förnekare i helvetet,

[Då faller Guds dom:] "Kasta i helvetet var och en som framhärdade i att förneka sanningen,

Kaster i helvitet hvar och en otacksam, syndare,

som förhindrade det goda, kränkte lagar, tviflade

Var och en, som förhindrar vad gott är, begår överträdelser och uppväcker tvivel,

som spärrade vägen för det goda, som kränkte andras rätt och sådde tvivel [i andra människors sinnen]

Motverkare till det goda, öfverträdare, tviflare,

och erkände andre gudar än Gud.” Och så kastade de honom i den häftiga pinan.

sätter en annan gud vid Guds sida! Kasten honom i den svåra pinan!«

och som satte andra gudar vid Guds sida - kasta honom ned där pinan är som svårast!"

Som satt jemte Gud en annan gud, kaster honom i den förfärliga pinan.

Hans följeslagare sade: ”0 vår Herre! jag har ej förfört honom, utan han var sjelf på en lång afväg."

Hennes följeslagare skall säga: »Herre, jag har ej förfört henne, utan hon var långt gången i villfarelse.«

En vän som följde honom överallt [i livet] skall säga: "Herre, jag tvingade honom aldrig att göra det som är orätt; han hade gått vilse och drivit synden till dess yttersta gräns!"

Hans följeslagare skall säga: o, Herre! jag gjorde honom ej orättfärdig, men han var i en stor villfarelse.

Gud sade: "tvisten ej inför mig; jag har redan låtit hotelsen komma förut till Eder.

Han skall svara: »Tvisten icke inför mig! Jag har ju sänt eder hotelser i förväg.

[Och Gud] skall säga: "Träta inte inför Mig! Jag varnade er i tid.

Herren skall säga: J mågen ej tvista inför mig, ty redan har jag till eder förutsändt varningen:

Mitt ord är oföränderligt och jag är ej grym emot mine tjenare.”

Intet ord ändras hos mig, och jag är ej den, som gör tjänarne orätt.«

Min dom står fast, och Jag tillfogar ingen [av Mina] tjänare orätt!"

Hos mig förändras icke ordet, ej heller är jag orättvis mot tjenarena.

En dag skola vi fråga helvetet: ”är du full?” och det svarar: ”finnes det mera?”

Än den dag, då vi säga till helvetet: »Är du fullpackad?« och detta svarar: »Finns det mera?«

Den Dagen skall Vi fråga helvetet: "Har du fått så många du kan ta emot?" Och dess svar blir: "Finns det fler?"

En dag skola vi säga till helvitet: är du uppfyldt? Och det skall svara: blifver det väl tillökning?

Till de gudfruktige föres paradiset nära.

Och paradiset nalkas de gudfruktiga på nära håll —

Och paradiset skall föras fram helt nära de gudfruktiga [och en röst skall säga:]

Och paradiset skall frambringas nära de gudfruktige; ock dem skall sägas:

Man säger till dem: ”detta är det, som lofvades Eder, hvar och en som omvänder sig, iakttager Guds bud,

»Detta är vad som lovas eder« — varje nitisk botgörare,

"Detta är vad som har lovats er, ni som ständigt hade Gud i tankarna och gjorde er möda att hålla [Hans bud],

Detta är hvad eder är utlofvadt, hvar och en som allvarligt omvändt sig till Gud, som varit vaksam:

som fruktar den Barmhertige, utan att se Honom, och medför ett gudligt hjerta,

Var och en, som rädes för Förbarmaren i det fördolda och nalkas med ett botfärdigt hjärta.

som bävade inför den Nåderike, trots att Han inte kan ses eller förnimmas, och som återvände [till Honom] i ödmjukhet och med ånger i hjärtat [över sin synd]."

Som fruktade den Barmhertige i enslighet, och kom till Honom med ett omvändt hjerta:

Träden hit in i frid, detta är evighetens dag.”

»Träden in i frid! Detta är evighetens dag.«

[Och de skall hälsas med orden:] "Stig in i fred [i paradiset]! Detta är den Dag som inte har något slut!"

Inträder deri med fridj detta är evighetens dag.

Der få de hvad de önska, ty hos oss finnes öfverflöd.

Där skola de få vad de vilja, och hos oss finnes mer än så.

Där [i paradiset] skall de få allt vad de önskar, och mer [väntar dem] hos Oss.

Der skola de få hvad de önska; och derutöfver hos oss tillökning i saligheten.

Huru många slägten af deras föregångare, väldigare än de i makt, och som herrskade på jorden, hafva vi ej förgjort? Finnes det någon räddning ifrån Gud?

Huru många släkten, som varit starkare än de, hava vi ej tillintetgjort före dem! Och de hava genomforskat länderna. Finns det någon fristad?

OCH HUR många släkten före dessa [människor som förnekar uppståndelsen] har Vi inte låtit gå under, [människor] mäktigare än de! De sökte i land efter land men fann ingen tillflykt [undan Vår vrede].

Huru mänga slägter vi halva tillintetgjort före dem, hvilka voro mägtigare än de: Går då omkring jordens trakter och söker en fristad! finnes väl någon fristad?

Häruti är sannerligen en lärdom för hvar och en, som har hjerta, hör och ser detta.

Häri finnes sannerligen förmaning för den, som har hjärta eller använder hörseln som en vaken iakttagare.

I detta ligger förvisso en påminnelse till den som har ett öppet sinne och som lyssnar uppmärksamt.

Verkligen är häri en erinran för den som har hjerta, eller använder hörseln, och som med tanken är närvarande.

Vi hafva skapat himlarne, jorden och det som emellan dem är på sex dagar, och vi besvärades icke af trötthet.

Vi hava ju skapat himlarna och jorden och vad däremellan är på sex dagar, utan att någon mattighet överväldigat oss.

Vi har helt visst skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan under sex dagar - och detta tröttade Oss inte.

Sannerligen halva vi skapat himlnrne och jorden och hvad deremellan finnes på sex dagar, och ingen trötthet påkom oss.

Fördrag tåligt livad de säga, och sjung din Herres lof före solens uppgång och före dess nedgång.

Fördrag alltså vad de säga och prisa din Herres lov före solens uppgång och före hennes nedgång!

BÄR därför [Muhammad] med jämnmod vad de säger, och lova och prisa din Herre före solens uppgång och före [dess] nedgång,

Fördrag då tåligt hvad de säga; och fira din Herras lof före solens uppgång, och innan hennes nedgång;

Äfven under natten prisa Honom och förrätta öfverlopps-knäböjningarna.

Prisa honom ock om natten och då tillbedjan är slut

och prisa Honom också under natten och efter varje bön.

Och prisa Honom om natten, och haf i minne tillbedjans sista bugningar.

Sedan lyssna: en dag skall härolden på ett nära ställe ropa,

Och lystra den dag, då roparen ropar på nära håll,

Och lyssna [efter ropet] den Dag då roparen skall kalla från en plats helt nära,

Gifver akt en dag utroparen skall kalla från ett nära håll,

en dag förnimma de ropet, fullt af verklighet — detta är uppståndelsedagen.

Den dag, då de få höra skrällen uti sanning! Detta är uppståndelsens dag.

[och människorna] skall höra det dån som [förebådar] sanningen; detta är den Dag då [de döda] skall stiga fram [ur sina gravar] -

En dag de skola höra det dånande ljudet, i sanning: detta varder uppståndelsens dag.

Sannerligen, vi gifva lif och död, och till oss för vägen.

Vi giva förvisso liv och död, och hos oss är målet.

det är Vi som skänker liv och skänker död, och Vi är målet för er färd -

Sannerligen gifva vi lif och död, och hos oss är samlingsstället;

En dag skall jorden klyfva sig för dem, och hastigt skola de springa upp. Att så församla dem är lätt för oss.

Än den dag, då jorden plötsligt rämnar för dem! Detta varder ett hopsamlande, som är lätt för oss.

den Dag då jorden rämnar omkring dem där de skyndar fram [till räkenskap och dom]; för Oss är det lätt att samla dem alla.

En dag jorden plötsligen remnar undan dem: detta samlande varder för oss lätt.

Vi veta bäst hvad de säga; du har ingen makt öfver dem. Lägg derföre blott dem Koranen på hjertat, som frukta min hotelse.

Vi veta bäst vad de säga, och du är ingen envåldshärskare över dem. Så förmana då med Koranen den, som fruktar mitt hot!

Vi vet vad de [som förnekar uppståndelsen] säger, och du [Muhammad] kan inte tvinga dem [att tro]; men varna med Koranens ord dem som fruktar Min varning!

Vi bäst känna hvad de säga; och du är ej en förtryckare öfver dem: Men erinra genom Koran eho som fruktar mitt hot.