۞قَالَ قَرِينُهُۥ رَبَّنَا مَآ أَطۡغَيۡتُهُۥ وَلَٰكِن كَانَ فِي ضَلَٰلِۭ بَعِيدٖ٢٧

Hans följeslagare sade: ”0 vår Herre! jag har ej förfört honom, utan han var sjelf på en lång afväg."

Hennes följeslagare skall säga: »Herre, jag har ej förfört henne, utan hon var långt gången i villfarelse.«

En vän som följde honom överallt [i livet] skall säga: "Herre, jag tvingade honom aldrig att göra det som är orätt; han hade gått vilse och drivit synden till dess yttersta gräns!"

Hans följeslagare skall säga: o, Herre! jag gjorde honom ej orättfärdig, men han var i en stor villfarelse.