Sura 51: De spridande

Jag svär vid vindarne, de kringströende, sående,

Vid de kringspridande,

VID [vindarna] som virvlar upp [damm och vissna löv];

Vid dem som förströende kringsprida,

de med moln belastade, blåsande,

De tungt lastade,

vid [molnen] som för med sig regn;

Och dem som bära börda,

och de lätt framfarande

De lättlöpande,

vid [skeppen] som glider fram med lätthet;

Och dem som med lätthet löpa,

och med regn oss förseende,

De allt utskiftande!

vid [änglarna] som på [Guds] befallning fördelar [Hans gåvor]!

Och dem som fördela tingen,

att det, hvarmed I hotens, är sant,

Vad som lovas eder är sannerligen sannfärdigt,

[De vittnar att] det löfte ni fått är sanning

Visserligen är det sant som eder är lofvadt,

och straffet i antågande!

Och domen kommer sannerligen.

[och att] räkenskapen och domen skall komma!

Och sannerligen skall domen inträffa.

Vid himmelen, af stjernornas banor genomskuren!

Vid himmelen med sina banor!

VID himlens valv, korsat av stjärnornas stråk!

Vid himmelen som har vägar,

I fören ett olika tal om profeten.

I fören sannerligen ett växlande språk.

[Människor!] Era åsikter [om trons innehåll] går sannerligen vitt isär! -

Sannerligen ären J uti talet stridige:

Den som vänder sig ifrån honom, han måste så göra (enligt Guds rådslut).

Den, som är bestämd att hållas fjärran, skall hållas fjärran härifrån.

Den som vill låta sig föras bakom ljuset har redan fått synen förvänd!

Derifrån blifver bortvänd den som varder bortvänd.

Må lögnarne förgås,

Förbannade vare storljugarne,

Måtte [Gud] förgöra alla lögnare som påstår och gissar vad de inte kan veta,

Förbannade vare lögnarne,

som, försänkte i okunnighetens djup, lefva i sorglöshet!

Som i sin tanklöshet ej bry sig om någonting!

de som [vadar] i förvirring och självbedrägeri

Hvilka äro likgilltige, i ett djup af villfarelse!

De fråga: "när är domedagen?"

De spörja, när domedagen skall komma.

och [hånfullt] frågar: "Och när skall denna Domens dag komma?"

De fråga, när inträffar domens dag?

Svara: "en dag, då de skola kastas i elden,"

Jo, den dag, då de prövas i elden.

Den Dagen skall de plågas över elden

En dag de skola stekas i elden: dem skall sägas:

under det att man ropar till dem: "smaken frukterna af det onda, som I hafven anstiftat." Detta är det, som I hafven velat påskynda.

»Smaken eder prövning! Det var detta, som I villen påskynda.«

[och en röst skall säga:] "Smaka eldprovet som ni [nu skall undergå]! Det är detta som ni ville påskynda."

Smaker edert straff; detta är hvad J begärden påskyndadt.

De gudfruktige skola vara i trädgårdar och vid källor,

De gudfruktiga skola förvisso dväljas i lustgårdar och bland källor,

Men de som fruktade Gud skall vistas i lustgårdar med [porlande] källor

Men de gudfruktige skola införas bland lustgårdar och källor,

njutande det, som deras Herre har beskärt dem, emedan de före detta voro dygdige,

Mottagande vad deras Herre giver dem. Förut hörde de förvisso till dem, som göra väl.

och där njuta av det som deras Herre har skänkt dem, därför att de [på jorden] gjorde de det goda och det rätta;

Emottagande hvad deras Herre skall gifva dem; ty de voro före detta välgörande.

sofvo föga om natten,

Litet sovo de om natten,

de ägnade inte mera än en kort del av natten åt sömn

Litet af natten de sofvo;

bådo vid morgongryningen om förlåtelse,

Och om morgonen bådo de om förlåtelse.

och i den tidiga gryningen bad de om Guds förlåtelse för sina synder.

Och bittida de bådo om sina synders förlåtelse.

och gåfvo af sin egendom, hvad som höfdes, åt tiggaren och den utblottade.

Och i deras ägodelar hade tiggaren och den hjälplöse tillbörlig del.

Och av det som de ägde gav de tiggarna och dem som led nöd [i tysthet] deras rättmätiga andel.

Och i deras ägodelar hade tiggaren och den olycklige en tillbörlig andel.

På jorden finnas tecken för dem, som hafva en fast tro,

På jorden finnas tecken för dem, som äga visshet;

FÖR DEM som har visshet i tron finns tecken [på Guds allmakt överallt] på jorden,

På jorden äro tecken för dem som hafva en fast öfvertygelse;

såväl som inom Eder sjelfve. Viljen I då icke se dem?

Så ock i eder själva. Skolen I då ej se?

och inom er själva. Varför inte [öppna ögonen och] se

Och uti eder sjelfva: skolen J då ej eftertänka?

I himmelen förvaras det, som gifver Eder uppehälle och det, som har lofvats Eder.

Och i himmelen finnes edert uppehälle och vad som lovas eder.

I himlen finns det som [hjälper er] att uppehålla livet och där finns det som ni fått löfte om [i nästa liv];

Och i himmelen är eder näring, och hvad eder är lofvadt:

Ja! vid himmelens och jordens Herre! detta är sanning, likaväl som att I kunnen tala.

Vid himmelens och jordens Herre! Detta är sannerligen lika visst som då I försäkren något.

ja, vid himlarnas och jordens Herre! - allt detta är sanning, [lika sant] som att ni har förmågan att tala!

Vid himmelens och jordens Herre! ty detta är lika visst med hvad J sjelfve yttren.

Har du hört historien om Abrahams ärade gäster?

Har någon underrättelse om Abrahams ärade gäster kommit dig till del?

HAR DU hört berättelsen om Abrahams himmelska gäster?

Har du väl fått underrättelse om Abrahams ärade gäster?

huru de inträdde till honom; derpå sade de: "frid!" och han svarade: "frid! I ären för mig ett obehagligt besök."

Hurusom de inträdde till honom och sade: »Frid!« Och han svarade: »Frid! I ären främmande människor.«

När de kom till honom och hälsade "Fred!", svarade han: "Fred [vare med er]! Ni är [tydligtvis] främlingar [här]?"

Då de inträdde till honom, och sade: frid! Han svarade: frid! med sakta tillägg: okändt folk.

Sedan smög han sig till de sine, införde en fet kalf

Och han smög sig ut till de sina och kom tillbaka med en gödkalv

Efter ett kort samråd med husfolket kom han ut med en [helstekt] gödkalv;

Och han undansmög sig till sitt husfolk, och kom fram med en gödkalf,

och framsatte den för dem. Då de icke åto, sade han: "äten I då icke?"

Och satte fram den åt dem och sade: »Skolen I ej äta?«

som han satte framför dem och bad dem ta för sig.

Och satte den framför dem, sägande: skolen J ej spisa?

Han var derföre full af ångest och fruktan för dem. Men de sade: "var icke rädd," och de förkunnade honom en vis son.

Och han greps av fruktan för dem, men de sade: »Frukta ej!« och bebådade honom en förståndig son.

[När han såg att de inte åt] blev han rädd att de [hade ont i sinnet]. Men då sade de: "Du har ingenting att frukta!" - och de gav honom det glada budskapet om en son [som skulle födas åt honom och bli en man] med stor visdom.

Och han intogs af fruktan för dem. De sade: du må ej rädas; och de bebådade honom en vis son.

Hans hustru vände sig till dem, upphof ett skri, slog händerna för ansigtet och sade: "en ofruktsam, gammal qvinna?"

Så kom hans hustru och uppgav ett skri, och hon slog sig för sitt ansikte och sade: »En gammal ofruktsam kvinna!«

Då närmade sig hans hustru och slog sig för pannan med ett jämmerrop och utbrast: "En gammal orkeslös och ofruktsam kvinna [som jag]!"

Och hans qvinna närmade sig med ett utrop, och slog sig för sitt ansigte, och sade: jag är en gammal ofrviktsam qvinna.

De sade: "så har din Herre sagt, och Han är den Allvise, Allvetande."

De svarade: »Så har din Herre sagt; han är förvisso den Vise, den Vetande.«

De svarade: "Så har din Herre beslutat. Han är den Allvise, den Allvetande!"

De svarade: så har din Herre sagt; ty Han är den Vise, den Kunnige.

Abraham sade: "hvad är edert ärende, I sändebud?"

Och han sade: »Och vad är då edert ärende, I sändebud?«

[Abraham] sade: "Vad är [annars] skälet till ert besök, ärade budbärare?"

Sade Abraham: hvad är då edert ärende, o, J sändebud?

De svarade: "vi skickades till ett folk af syndare,

De svarade: »Vi hava förvisso blivit sända till syndiga människor

De svarade: "Vi har sänts [för att straffa] ett folk av obotfärdiga, trotsiga syndare;

De svarade: vi äro sände till brottsliga menniskor,

för att nedkasta på dem stenar af bränd lera,

Att sända tegelstenar över dem,

vi skall låta ett regn av stenblock falla över dem,

Att vi må neddrifva på dem lerstenar,

hvilka märkts hos din Herre med brottslingarnes namn.

Märkta hos din Herre för de lättsinniga,

[ett straff] fastställt i din Herres beslut för dem som har drivit sina utsvävningar för långt.

Märkte hos din Herra, för de öfverdådige.

Men vi hafva förut utfört de troende, som bodde der;

Och vi hava fört bort de rättrogna, som voro där,

Vi skulle föra bort de troende [som fanns i städerna som skulle förstöras]

Och vi utförde från staden eho som deri fanns af de rättrogne;

men vi funno endast ett hus der af muslimin.

Men vi funno ej mer än en släkt av de Gud undergivna där.«

men, frånsett ett hus, fann vi ingen som hade underkastat sig Guds vilja."

Men vi funno der blott en slägt af dem som voro Gudi undergifne:

Sedan hafva vi qvarlemnat ett tecken (döda hafvet) för dem, som frukta det pinsamma straffet."

Och vi lämnade där ett tecken för dem, som frukta det plågsamma straffet,

Och i [de ödelagda städerna] lämnade Vi ett budskap till dem som fruktar det plågsamma straff [som är följden av att framhärda i det onda].

Och vi lemnade deri ett tecken för dem som frukta det plågsamma straffet.

Äfven i Moses finnas tecken. Vi sände ju honom till Farao med en obestridlig fullmakt;

Så ock i Mose, då vi sände honom till Farao med uppenbar fullmakt.

OCH I [berättelsen om] Moses ligger [samma budskap]. Vi sände honom till Farao med ett klart bevis på hans myndighet,

Och ett tecken var uti Mose, då vi sände honom till Pharao med uppenbar magt:

men litande på sin makt, vände han honom ryggen, sägande: "han är en trollkarl eller besatt."

Men denne vände honom ryggen med sin härsmakt och sade: »Trollkarl eller förryckt.«

men den höge [fursten], stödd på sina mäktiga resurser, vände [honom] ryggen och sade: "Antingen är han en trollkarl eller en galning."

Men han vände ryggen till med sina ädlingar, och sade: denne är en trollkarl, eller en dåre.

Då grepo vi honom och hans härar, och slungade dem i hafvet, ty han förtjente att vanäras.

Så grepo vi honom och hans härskaror och slungade dem i havet, emedan han gjorde vad som var klandervärt.

Och så kastade Vi honom och hans här i havet; och han bar [själv] skulden [till allas undergång].

Alltså grepo vi honom och hans krigsfolk, och kastade dem i hafvet; emedan han var straffbar:

I a'diterne finnas ock tecken. Vi sände ju öfver dem en förödande storm,

Så ock i Ad, då vi sände den allt förhärjande vinden över dem,

Och i [berättelsen om vad som hände stammen] Aad ligger [samma budskap]: Vi sände mot dem en dödsbringande vind

Och uti Aad, då vi sände på dem den olycksfulla vinden,

som icke vidrörde något, utan att den gjorde det till stoft.

Som ej lämnade någonting kvar, som den hemsökte, utan förvandlade det till multnade ben.

som, där den drar fram, inte lämnar något levande efter sig utan förvandlar allt till multnande ben.

Som icke lemnade något hvilket den vidrört, utan att göra det liksom utdödt:

Thamûdäerne äro ock en varnagel. Det sades nemligen till dem: "njuten till en tid af lifvet."

Så ock i Thamud, då man sade till dem: »Njuten till en tid!«

[Samma budskap] ligger i [berättelsen om stammen] Thamud. [Deras profet] sade till dem: "Ni skall få glädjas åt livet [ännu] en liten tid" -

Och uti Tzamud, då det sades dem: njuter för en tid;

Men de trotsade sin Herres bud, och då anföll dem orkanen på ljusa dagen,

Och de överträdde sin Herres bud, och så slog åskan ned på dem i deras egen åsyn.

detta sedan de hade satt sig upp emot sin Herres befallning - och så drabbade [straffets] blixtar dem mitt för deras ögon.

Men de öfverträdde oförsynt sin Herras befallning, alltså öfverraskade dem den förfärliga åskan, medan de sågo;

så att de ej kunde stå och icke kunde rädda sig.

Och de voro ej i stånd att resa sig upp och fingo ingen hjälp.

De kunde inte resa sig på nytt och ingen fanns som kunde hjälpa dem.

Och de förmådde ej stå uppe, ej heller de blefvo frälste.

Före dem förgjorde vi ock Noachs folk; ty de voro ett gudlöst slägte.

Än Noas folk förut! De voro förvisso ogudaktiga människor.

Och före dem lät Vi Noas folk, förhärdade i synd och trots, gå under.

Och Noachs landsmän förgingos förut; ty de voro gudlösa menniskor.

Himmelen hafva vi bygt med våra händer, ty vi äro mäktige,

Och himmelen hava vi byggt med kraft, och vi hava sannerligen gjort den vid.

VI HAR byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det.

Vi hafva bygt himmelen med mägta styrka; och vi äro de som utvidgat den:

och jorden hafva vi utbredt, huru väl hafva vi icke utbredt den!

Och jorden hava vi utbrett. Och huru väl hava vi icke utbrett den!

Och Vi har brett ut jordens [yta] - kunde någon ha brett ut den på bättre sätt?

Och vi hafva utbredt jorden; förträfflig är Den som utbredt henne.

Och allting hafva vi skapat parvis, för att väcka eder eftertanke.

Och av allting hava vi skapat tvänne slag, för den händelse I månden låta förmana eder.

Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar; kanske skall ni minnas [att En Gud är upphovet till denna väl planerade mångfald].

Af allting hafva vi skapat tvenne slag, på det J mågen blifva erinrade.

Flyn derföre till Gud. — Jag är sänd ifrån Honom till Eder såsom en uppenbar varnare.

Flyn till Gud! Jag är förvisso en offentlig varnare från honom för eder.

[Säg, Muhammad:] ”Fly undan synden till Gud! Jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt:

Flyr alltså till Gud, sannerligen är jag en offentlig förmanare från Honom till eder.

Antagen ej jemte Gud någon annan gud, jag är sänd ifrån Honom till Eder såsom en uppenbar varnare.

Och sätten ingen annan gud vid Guds sida! Jag är förvisso en offentlig varnare från honom för eder.

'Sätt inte en annan gud vid Guds sida!' - Ja, jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt.”

Och J mågen ej tillsätta jemte Gud, en annan gud; sannerligen är jag en offentlig varnare från Honom till eder.

På samma sätt har det aldrig kommit till deras föregångare något sändebud, utan att de hafva sagt: "han är en trollkarl eller besatt."

Så har icke heller någon apostel kommit till dem, som levde före dem, utan att de sagt: »Trollkarl eller förryckt.«

[Men som de uppträder mot dig] så har det alltid varit. Inget sändebud kom till dem som levde i gångna tider utan att de kallade honom trollkarl eller galning.

Sålunda är det: det kom ingen apostel till dem som voro före dem, utan att de sade: han är en trollkarl, eller en dåre.

Hafva de lemnat som testamente detta hån åt hvarandra? Nej! utan de äro ett genstörtigt folk.

Hava de väl anbefallt varandra detta? Nej, de äro vrånga människor.

Lät de orden gå i arv? Nej, men dessa [sentida förnekare] är hårdnackade människor vilkas onda handlingar inte känner några gränser.

Hafva de väl anbefallt hvarandra detta språk? Nej, men de äro orättfärdiga menniskor.

Vänd dig då bort ifrån dem, du skall derföre ej tadlas;

Vänd dig bort ifrån dem, så att du ej bliver smädad!

Håll dig därför på avstånd från dem; då kan ingen klandra dig!

Bortvänd dig alltså från dem, du är ej felagtig,

men varna dem, ty varningen gagnar de troende.

Och förmana, ty förmaningen gagnar de rättrogna.

Men [fortsätt att] påminna [och varna]; påminnelsen är till nytta för dem som tror.

Men förmana; ty sannerligen skall erinran gagna de rättrogne.

Jag har skapat menniskorna och genierne endast i den afsigt, att de skulle tjena mig.

Jag har skapat djinnerna och människosläktet blott för att de skola dyrka mig.

Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.

Jag har ej skapat andarne och menniskorna, om icke att de må tjena mig.

Jag fordrar ej af dem några håfvor, ej heller vill jag att de skola föda mig.

Jag vill ej hava någon näring av dem, och jag vill ej, att de skola bespisa mig.

Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem.

Icke äskar jag af dem något underhåll, och jag vill ej att de föda mig:

Sannerligen, det är Gud, den starke, den orubblige, som gifver uppehälle.

Gud är förvisso Försörjaren, den Mäktige, den Starke.

Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige.

Sannerligen är Gud Försörjaren, som be- sitter den väldiga magten. *) Detta tyckes vara yttradt af Mohammed till Meckanerne. 664

Det öde, som har drabbat deras forne likar, skall ock drabba dem, som förorätta dig. Ej må de påskynda mig att verkställa detta.

Ty de, som göra orätt, skola få samma lott som deras likar, och de behöva ej påskynda mig.

De som begår orätt skall få sin andel av det straff som drabbade deras likasinnade föregångare. De behöver inte be Mig att påskynda [domen]!

De som handlat orättfärdigt skola, i sanning, erfara lika öde med deras vänners öde; och de skola ej bedja mig påskynda det.

Men ve de otrogne för den dagen, hvarmed de hafva hotats!

Ve alltså dem, som äro otrogna, för den dag, som lovas dem!

Den Dag som förnekarna av sanningen har fått löfte om skall bli en Dag av fasa och elände!

Ve alltså dem som ej tro, för just den dagen hvarpå de fått löfte!