فَهَلۡ يَنظُرُونَ إِلَّا ٱلسَّاعَةَ أَن تَأۡتِيَهُم بَغۡتَةٗۖ فَقَدۡ جَآءَ أَشۡرَاطُهَاۚ فَأَنَّىٰ لَهُمۡ إِذَا جَآءَتۡهُمۡ ذِكۡرَىٰهُمۡ١٨

Vänta de något annat, än att den yttersta stunden plötsligen skall öfverraska dem? Dess förebud hafva redan visat sig. När den kommer öfver dem, hvartill skola då varningar gagna dem?

Vänta de på något annat än stunden, att den plötsligt skall komma över dem, då dess förebud redan kommit? Men huru skulle förmaningen kunna göra dem något gagn, då stunden kommer över dem?

Väntar de bara att den Yttersta stunden skall komma över dem plötsligt? Men dess förebud är redan här! Och vad har de för nytta av att dra sig till minnes, när Stunden är över dem?

Månne de afbida blott doms-timmen, att den må plötsligen öfverraska dem? Men redan hafva tecken derpå kommit: huru skola de då få sin erinran när den sjelf kommer på dem?