Sura 48: Segern

Vi hafva i sanning beskärt dig en lysande seger,

Vi hava förvisso beskärt dig en uppenbar seger,

VI HAR öppnat vägen för dig [Muhammad] till en klar seger.

Sannerligen hafva vi gifvit dig en lysande seger,

på det att Gud må förlåta dig alla dina synder, de förra och de senare, göra sin nåd emot dig fullkommen, leda dig på en rätt väg

För att Gud skall förlåta dig både dina redan begångna och dina kommande synder, göra sin nåd mot dig fullkommen och leda dig på en rätt väg

Gud vill förlåta dig de synder som du har begått och dem som du kan komma att begå, och skänka dig Sin välsignelse i fullt mått och leda dig på en rak väg;

Att Gud må förlåta dig af din synd hvad som föregått och hvad som följt efter, och må fullkomna sin nåd mot dig, och leda dig på en rätt väg,

och gifva dig en kraftig hjelp.

Och för att Gud skall bereda dig väldig hjälp.

och Han vill [ge dig vissheten] att du har Hans mäktiga stöd.

Och att Gud må bistå dig med en mägtig hjelp.

Det är Han, som har nedsändt lugnet i de troendes hjertan, så att de skulle jemte den tro, som redan lifvar dem, emottaga ännu en tro — Guds äro himlarnes och jordens härar, och Gud är allvetande, allvis, —

Han är den, som nedsänt schekina till de rättrognas hjärtan, för att de skola tillväxa i tro utöver sin tro — Gud tillhöra himlarnas och jordens härskaror; ja, Gud är den Vetande, den Vise —

Det är Han som har fyllt de troendes hjärtan med lugn och tillförsikt, så att deras tro skall växa sig allt starkare; - Gud [befaller över] himlarnas och jordens härskaror och Gud är allvetande, vis -

Han är den som nedsänder trygghet i de rättrognes hjertan, att de må få tro tillagd till deras tro -himlarnes och jordens härar tillhöra Gud; och Gud är vetande, vis-

och på det att Han må införa de troende, så männer som qvinnor, i paradiset, som vattnas af rinnande bäckar, att der evigt vara, och förlåta deras missgerningar. Detta är en stor salighet hos Gud.

För att han skall låta de rättrogna, både män och kvinnor, komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, att där evinnerligen förbliva och utplåna deras missgärningar — detta varder stor lycksalighet hos Gud —

och de troende, såväl män som kvinnor, skall ledas till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid, och deras dåliga handlingar skall strykas ut [ur deras bok]. - Detta är inför Gud en stor, en lysande seger!

Att Han må införa de rättrogne män och qvinnor i lustgårdar, hvarigenom floder rinna, att der evinnerliga vistas, och aftvå från dem deras synder och detta varder stor salighet hos Gud -

Öfver hycklarne, männer och qvinnor, och öfver hedningarne, männer och qvinnor, hvilka hysa en dålig tanke om Gud att Han ej hjelper profeten, skall Han låta straffet komma. Olycka skall drabba dem, Gud vredgas på dem och förbanna dem, samt tillreda helvetet åt dem. Den boningen är hisklig.

Och straffa de tvehågsna, både män och kvinnor, och månggudadyrkarne, både män och kvinnor, de där hysa en dålig tanke om Gud. För dem varder det en olycklig vändning; Gud vredgas på dem och förbannar dem, och han har ock berett helvetet åt dem. Ja, ett förfärligt mål är det.

[Gud har gett dig denna seger också] för att straffa hycklarna, såväl männen som kvinnorna, och männen och kvinnorna som sätter medhjälpare vid Guds sida och tänker förkastliga tankar om Gud. Detta onda skall återfalla på dem själva och Guds vrede skall upptändas mot dem och [Han] skall utestänga dem från Sin nåd och bereda dem en plats i helvetet - ett i sanning eländigt slut.

Och straffa skrymtarne och skrymterskorna, och afgudadyrkarne, män och qvinnor, hvilka inbilla sig om Gud en elak tanke: för dem varder ett olycksfullt skifte; och Gud är vredgad på dem, och har förbannat dem, och beredt för dem helvitet: bedröfligt är samlingsstället!

Guds äro himlarnes och jordens härar, och Gud är allvetande, allvis.

Gud tillhöra himlarnas och jordens härskaror; ja, Gud är väldig och vis.

Ja, Gud [befaller över] himlarnas och jordens härskaror och Gud är allsmäktig, vis.

Himlarnes och jordens härar tillhöra Gud; och Gud är mägtig, vis.

Sannerligen, vi hafva sändt dig såsom vittne, såsom ett fröjdebud och varnare,

Vi hava förvisso sänt dig som vittne, glädjebudbärare och varnare,

VI HAR sänt dig [Muhammad] som ett vittne och som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare,

Sannerligen hafva vi sändt dig till ett vittne, en bebådare af glädje och en hotande förmanare,

på det att I skolen tro på Gud och Hans apostel, bistå, hedra och prisa Honom bittida och sent.

För att I skolen tro på Gud och hans apostel, understödja, hedra och prisa honom både bittida och sent.

för att ni [människor] skall tro på Gud och Hans Sändebud och stödja och ära honom och [för att ni skall] prisa [er Herre] morgon och afton!

Att J mågen tro på Gud och sändebudet från Honom, och upphöja Honom och ära Honom och prisa Honom morgon och afton.

De som svuro dig trohet, hafva ock svurit den till Gud, Guds hand är öfver deras händer (det är Han, som segrar, icke de). Ho som bryter eden, bryter den till sin egen skada; den som håller hvad han har lofvat Gud, honom skall Han gifva en stor lön.

De, som svära dig trohetsed, svära förvisso Gud trohetsed. Guds hand är över deras händer, och om någon bryter sin ed, är det blott till hans egen skada, men den, som håller det, varom han ingått avtal med Gud, skall han giva stor lön.

De som avlägger trohetsed inför dig, avlägger [därmed] trohetsed inför Gud - Gud [lägger Sin] hand över deras händer. Den som bryter eden, bryter den till nackdel för sig själv, och den som står fast vid vad han har lovat Gud, honom skall [Gud] skänka en rik belöning.

Sannerligen, de som förpligta sig till dig, de förpligta sig blott till Gud; Guds hand är öfver deras händer: och eho som bryter eden, begår mened blott mot sin egen själ; men den som uppfyller det hvartill han förbundit sig mot Gud, honom skall Han gifva en stor belöning.

De beduiner, som hafva stannat hemma, skola urskulda sig och säga till dig: "våra hjordar och våra familjer hafva hindrat oss att medfölja dig på tåget; bed derföre Gud om tillgift för oss." De yttra med sine läppar det, som icke finnes i deras hjertan. Säg: "ho kan väl hafva någon makt emot Gud, antingen Han vill göra Eder ondt eller beskära Eder någon fördel? Gud känner edra gerningar.

De kvarlämnade beduinerna skola säga till dig: »Våra ägodelar och vårt husfolk sysselsatte oss; bed alltså om förlåtelse för oss!« De föra på tungan vad som ej finnes i deras hjärta. Säg: »Vem kan väl uträtta det ringaste för eder hos Gud, vare sig han vill skada eder eller vill gagna eder?« Ja, Gud är underkunnig om vad I gören.

De ökenaraber som inte gick med er kommer att säga till dig: "Vi var fullt upptagna av [att skydda] vår egendom och våra familjer; be därför Gud förlåta oss!" Men dessa ord som går över deras läppar kommer inte från hjärtat. Säg: "Vem har makt att hindra att ni drabbas av ett ont om Gud har bestämt det, eller [att beröva er] något gott som Han vill ge er? Men Gud är väl underrättad om vad ni företar er.

De af öcknens Araber som blefvo efterlemnade, skola säga till dig: våra ägodelar och våra slägter upptogo oss, bed alltså om tillgift för oss. De yttra med sina tungor hvad som ej är i deras hjertan. Säg: hvem förmår väl det ringaste för eder mot Gud om Han vill att eder sker ondt, eller Han vill edert gagn? Nej, men Gud känner hvad J gören.

Förhållandet är, att I befaraden, att aposteln och de troende aldrig skulle återvända till sina hem, ty sådant förespeglades edre tankar, och I hafven haft en dålig tanke (om Gud att Han ej kunde hjelpa). I ären vordne ett förloradt folk.

Ja, I trodden, att aposteln och de rättrogna aldrig någonsin skulle komma tillbaka till de sina, och detta har förhärligats för eder i edra hjärtan, men I haden en dålig tanke om honom, och I ären förtappade människor.

Ja, det gick så långt att ni frågade er om Profeten och de troende alls skulle komma tillbaka till de sina, vilket innerst inne föreföll er vara det bästa [som kunde hända]. Och i ert stilla sinne tänkte ni onda tankar eftersom ni är onda människor!"

Tvertom, J tänkten att aposteln och de rättrogne aldrig någonsin skulle återkomma till sina slägter, och detta blef gjordt behagligt i edra hjertan, och J inbilladen eder en elak tanke, och J ären ett förderfvadt folk.

För den som icke tror på Gud och Hans sändebud, ja! för de otrogne hafva vi tillredt helvetets eld.

Om någon icke tror på Gud och hans apostel, så tillreda vi förvisso en brasa åt de otrogna.

För dem som inte vill tro på Gud och Hans Sändebud - ja, för alla som förnekar sanningen - har Vi en högt flammande Eld i beredskap!

Och eho som ej tror på Gud och Hans sändebud, sannerligen hafva vi beredt för de otrogne, lågande eld.

Men herradömet öfver himlarne och jorden tillhör Gud. Han förlåter hvem Han vill och bestraffar hvem Han vill. Gud är förlåtande, barmhertig.

Gud tillhör herraväldet över himlarna och jorden. Han förlåter vem han vill och straffar vem han vill; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

Guds är herraväldet över himlarna och jorden. Han förlåter den Han vill och Han straffar den Han vill. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Himlarnes och jordens rike tillhör Gud; Han gifver hvem Han vill tillgift, och Han straffar hvem Han vill; och Gud är nådig, barmhertig.

De hemmablifne beduinerne skola säga, om I företagen ett tåg, som lofvar byte: "låten oss följa med Eder," i afsigt att förändra Guds tillsägelse. Säg: "I fån nu icke följa med oss, ty Gud har redan förut så befalt." De skola då svara: "I utesluten oss af afund." Nej! de hafva föga insigt.

De kvarlämnade skola säga: »Då I begiven eder åstad att taga byte, så låten oss följa med eder!« emedan de vilja åstadkomma ändring i Guds ord. Säg: »I fån aldrig följa med oss; så har Gud sagt förut.« Och de skola svara: »Nej, I missunnen oss.« Nej, de förstå blott litet.

När ni beger er ut på krigståg där byte kan väntas, säger de som [förut] höll sig borta: "Låt oss gå med er" - de vill alltså ändra på Guds ord. Säg: "Ni skall inte gå med oss! Gud har redan sagt så." Då kommer de att svara: "Ni missunnar oss [del i bytet]!" Nej, de förstår inte mycket!

De som blefvo efterlemnade skola säga, då J gån ut för att taga byte: låtom oss följa eder. De vilja förändra Guds ord. Säg: aldrig skolen J följa oss; så har Gud sagt förut. De skola svara: nej, men J bären afund till Tvertom, men de förstå blott föga.

Säg till de hemmablifne beduinerne: "en annan gång skolen I uppbudas till strid emot ett tappert folk, på det att I skolen bekämpa det eller detsamma omvänder sig. Om I då lyden, så skall Gud gifva Eder en skön lön. Men om I, såsom förut, dragen Eder till baka, så skall Han straffa Eder med ett pinsamt straff.

Säg till de kvarlämnade beduinerna: »I skolen uppkallas mot ett folk med väldig kraft för att strida mot dem, eller ock skola de underkasta sig; om I lyden, skall Gud giva eder en härlig lön, men om I vänden eder bort liksom förut, skall han hemsöka eder med ett plågsamt straff.«

Säg till de ökenaraber som inte följde er: "[En dag] kommer ni att kallas [till kamp] mot ett folk av starka och orädda krigare, och ni måste kämpa mot dem om de inte [genast] sträcker vapen; om ni då lyder skall Gud ge er en vacker belöning, men om ni håller er undan så som ni nu höll er undan, skall Han straffa er med ett plågsamt straff."

Säg till dem af öcknens Araber som blefvo efterlemnade: J skolen utkallas mot ett folk som äger väldigt mannamod, att bekriga dem, eller ock skola de bekänna Islam: och om J hörsammen skall Gud gifva eder en skön belöning; men om J vänden ryggen till, liksom J vänden tillbaka förut, skall Han straffa eder med ett plågsamt straff.

De blinde, lame och sjuke äro dock icke förpligtade att draga i fält. Den som lyder Gud och Hans sändebud, honom skall Han införa i paradiset, som vattnas af rinnande bäckar. Men den, som drager sig undan, skall Han straffa med ett pinsamt straff.

Det är ingen synd för den blinde, ingen synd för den halte och ingen synd för den sjuke; och den, som lyder Gud och hans apostel, skall han låta komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, men den, som vänder sig bort, skall han hemsöka med ett plågsamt straff.

Ingen blind kan klandras och ingen halt och ingen sjuk kan klandras [för att de inte går med i ett krig för Guds sak]. Men alla som lyder Gud och Hans Sändebud skall Gud föra till lustgårdar, vattnade av bäckar, och alla som undandrar sig [plikten att lyda] skall Han straffa med ett plågsamt straff.

Det är ej synd för den blinde, ej heller synd för den halte, ej heller synd för den sjuke, att ej gå i fält: och eho som hörsammar Gud och sändebudet från Honom, den skall Han införa i lustgårdar hvarigenom floder löpa; men den som bortvänder sig skall Han straffa med ett plågsamt straff.

Gud hade med välbehag ansett de troende, som aflade trohetsed till dig under trädet. Han visste hvad som var i deras hjertan, nedsände lugn till dem, och belönar dem med en nära förestående seger

Gud har funnit välbehag i de rättrogna, när de svuro dig trohetsed under trädet; han visste vad som dvaldes i deras hjärtan och nedsände schekina över dem, och han belönade dem med snar seger

GUD SÅG med välbehag på de troende när de svor dig trohetsed under trädet; Han visste nämligen vad de [tänkte] i sitt innersta. Han lät deras sinnen fyllas av lugn och tillförsikt och lovade dem en snar seger som belöning

Sannerligen fann Gud välbehag i de rätttrogne, då de förpligtade sig till dig under trädet — och Han viste hvad som var i deras hjertan — alltså nedsände han trygghet öfver dem, och belönade dem med en snar seger,

och rika byten, som de skola taga. Gud har städse varit allsmäktig, allvis.

Och mycket byte, som de togo; ja, Gud är väldig och vis.

med rikligt krigsbyte, som skulle tillfalla dem; Gud är Allsmäktig, Vis.

Och en myckenhet byte som de togo; ty Gud är mägtig, vis.

Gud har lofvat Eder mycket byte, som I skolen taga, och påskyndat tidpunkten för detsamma, och hållit fienderne till baka, så att de ej anföllo Eder, på det att det skulle vara ett tecken (till Guds bistånd) för de troende, och att Han skulle föra Eder på en rätt väg.

Han lovade eder mycket byte, som I skullen taga, och påskyndade detta åt eder; och han höll ock människornas händer från eder, och det för att det skulle bliva ett tecken för de rättrogna och för att han skulle leda eder på en rätt väg.

Gud har gett er löfte om [många segrar och att] rikligt byte skall tillfalla er - ja, detta har redan kommit er till del - och Han hindrade fienden från att angripa er för att ge de troende ett tecken och för att leda er på en rak väg.

Gud lofvade eder mycket byte, som J skullen taga, och var ej sen att gifva eder detta, och Han tillbakahöll menniskornas händer från eder; att J mågen blifva ett tecken för de rättrogne, och att Han må leda eder en rätt väg.

Äfven andra byten har Han lofvat Eder. Dem kunnen I nu ej taga, men Gud bevarar dem åt Eder. Gud är allsmäktig.

Och även annat byte, som I ej kunden taga, har Gud tagit i beslag; ja, Gud är allsmäktig.

En annan [vinst väntar], som ni hittills inte har kunnat [tillkämpa er], [men] den ligger inom räckhåll för Gud, som har allt i Sin makt.

Och andra byten har Han lofvat eder, af hvilka J ej förmått sätta eder i besittning, redan har Gud kringskurit dem; ty Gud är allsmägtig.

Om de otrogne bekämpa Eder, så vända de ryggen och skola ej finna någon beskyddare eller hjelpare.

Och om de, som äro otrogna, hade stritt mot eder, så skulle de hava ryggat tillbaka; och sedan skulle de ej hava funnit någon beskyddare eller hjälpare

Om de som förnekar sanningen [nu] ger sig i strid med er, skall de snart göra helt om och fly och de kommer inte att finna någon beskyddare och ingen hjälpare.

Om de som ej tro hade stridt emot eder, skulle de vändt ryggen till, och de skola ej finna hvarken beskyddare eller hjelpare:

Detta är en Guds ordning ifrån gamle tider, och Guds ordningar undergå ej någon förändring.

Till följd av Guds bestämmelse, som redan förut tillämpats, ty du skall aldrig finna någon ändring i Guds bestämmelse.

Så har Gud gått till väga i gångna tider, och du skall finna att Guds vägar förblir desamma.

Enligt Guds lag som redan förut ägt rum; och du skall aldrig finna ändring i Guds lag.

Det är Han, som inuti Mekka höll fiendernes vapen ifrån Eder och edra vapen ifrån fienderne, sedan Han hade låtit Eder besegra dem. Ty Gud ger akt på hvad I gören.

Han är den, som hållit deras händer från eder och edra händer från dem i Mekkas dal, sedan han givit eder makt över dem; ja, Gud ser vad I gören.

Det är Han som i Mekka-dalen höll deras händer borta från er och era händer borta från dem, sedan Han låtit er få övertaget över dem; och Gud såg vad ni gjorde.

Han är den som tillbakahöll deras händer från eder och edra händer från dem, inom Meckas murar, sedan Han låtit eder segra öfver dem; och Gud gifver akt på hvad J gören.

Det är de, som framhärda i sin otro, hvilka utestänga Eder ifrån det heliga templet och förhindra, att offerdjuren ej kunna komma till sin plats (i Minâ). Säkerligen skulle vi hafva hårdt bestraffat de otrogne, om icke troende männer och qvinnor, dem I icke känden (emedan de dolde sin tro) hade varit ibland dem, så att I, utan eder vetskap, skullen hafva kunnat, genom striden emot dem, utsätta Eder för stort obehag, och om Gud ännu icke hade varit sinnad, att införa i sin nåd (Islâm) hvem Han vill. Men om en gång de (troende och de till tron bestämde) blifvit afskilde, så skola vi hemsöka de otrogne bland dem med ett pinsamt straff.

Det är de, som varit otrogna och utestängt eder från det fridlysta templet jämte offerdjuren, som hindrats att nå sin bestämmelseort. Tänk om det ej funnits rättrogna män och rättrogna kvinnor, dem I ej kännen, så att I kunden hava trampat dem under fötterna och någon skuld kunde hava drabbat eder för deras skull utan eder vetskap! Det skedde, för att Gud måtte innesluta vem han vill i sin barmhärtighet. Hade de varit skilda åt, så skulle vi hava hemsökt de otrogna bland dem med ett plågsamt straff.

Det var dessa förnekare av sanningen som utestängde er från den heliga Moskén och inte lät [era] offerdjur nå sin bestämmelse. Om det inte [i Mekka] hade funnits troende män och kvinnor som ni inte känner och därför kunde ha dödat och ofrivilligt ha gjort er skyldiga till en brottslig och syndig handling, [skulle Han ha låtit er storma staden med våld]; men Gud visar den Han vill Sin nåd. Om de hade varit avskilda [från de troende], skulle Vi ha låtit förnekarna utstå ett plågsamt straff.

Desse äro de som icke trott, och hindrat eder från det fridlysta templet, jemte offret, tillbakahållet, att det ej måtte nå sitt offerställe. Och hade det ej varit för rättrogne män och qvinnor, hvilka J ej känden, att J kunden hafva trampat dem under fötterna, och att för deras skull ett brott eder ovetande vidhäftat eder, skulle Han ej hållit eder tillbaka; men så skedde, att Gud må innesluta i sin barmhertighet hvem Han vill. Om de varit åtskiljde, sannerligen skulle vi straffat dem ibland dem som icke trodde med ett plågsamt straff. Kom ihåg.

När de otrogne hade låtit sina hjertan intagas af öfvermod, okunnighetens öfvermod, nedsände Gud till sin apostel och de troende lugn, och gjorde dem till pligt försonlighetens ord, och detta var dem värdigast och mest passande. — Gud vet allting.

Än när de, som voro otrogna, läto förtrytelsen, hednatidens förtrytelse, vinna insteg i sina hjärtan och Gud nedsände sin schekina över sin apostel och de rättrogna och anbefallde dem gudaktighetens ord, vartill de voro mera berättigade och behöriga! Ja, Gud är allvetande.

Medan förnekarna av sanningen drevs av ett fanatiskt hat, den hedniska okunnighetens hat, lät Gud ett stort lugn sänka sig över Sitt Sändebud och de troende och gjorde dem starkt medvetna om [innebörden av] ordet gudsfruktan; denna [nåd] förtjänade de i hög grad, ja, de var värdiga den. Gud har kännedom om allt.

Då de som icke trodde satt i sina hjertan frånstötande sträfhet, okunnighetens sträfhet; men Gud nedsände sin frid öfver sitt sändebud och öfver de rättrogne, och inplantade hos dem gudsfruktans ord, och de voro dertill lämpligare, och värdige deraf; och Gud är allvetande.

Gud har redan låtit sitt sändebuds dröm på riktigt sätt gå i fullbordan. Om Gud så vill, skolen I verkligen ingå i det heliga templet i fred och säkerhet, och syselsätta Eder med att raka hvarandras hufvuden och klippa hår. Gud visste således hvad I icke vissten. Han har vidare bestämt åt Eder en icke aflägsen eröfring.

Gud har nu låtit följande syn uti sanning gå i fullbordan för sin apostel: »I skolen sannerligen ingå i det fridlysta templet, om Gud vill, trygga och med huvudet rakat och håret klippt utan att frukta något«, ty Gud vet vad I ej veten, och dessutom har han skaffat eder en snar seger.

Gud har bekräftat Sändebudets sanna drömsyn: i enlighet med Guds vilja skall ni helt visst stiga in i den heliga Moskén i fred och med rakade huvuden eller kortklippt hår. Då har ni ingenting mer att frukta! Han vet vad ni inte kan veta, och efter denna seger skall Han skänka er ännu en seger inom kort.

Sannerligen har Gud gjort verklig för sitt sändebud synen, hvari Han sade: J skolen vis- serligen inträda i det fridlysta templet, om Gud vill, säkre, med edra hufvuden rakade och klippte, och J skolen ej frukta; ty Gud vet hvad J ej veten, och Han skall gifva eder, utom detta, en snar seger.

Det är Han, som har sändt sin apostel med ledningen och med sanningens religion, på det att Han må skaffa den seger öfver hvarje annan religion. Guds vittnesbörd är tillräckligt att bevisa,

Han är den, som sänt sin apostel med vägledningen och sanningens religion för att giva den seger över varje annan religion; ja, Gud är vittne nog.

Det är Han som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro. När Gud har talat behövs inga ytterligare vittnesbörd.

Han är den som sändt sitt sändebud med vägledningen, och den sanna läran, att Han må upphöja henne öfver hvilken annan lära som helst: och Gud är tillräcklig till vittne.

att han är den utlofvade Muhammed, Guds sändebud. Hans anhängare äro häftige emot de otrogne, mer kärleksfulle sins emellan. Du ser huru de buga sig och kasta sig till jorden (under bönen), för att utverka sig Guds nåd och välbehag. De hafva på sina anleten sina tecken, spåren efter nedkastandet till jorden. Så äro de beskrifne i Torâ. Men i Evangelium jemföras de, för att förarga de otrogne, med säden, hvilken Gud låter uppskjuta, blifva stark och kraftig, samt uppväxa öfver halmen, så att den fröjdar landtmannen. Gud har lofvat dem ibland dem, som tro och göra godt, förlåtelse och en stor lön.

Muhammed är Guds apostel, och de, som följa honom, äro fruktansvärda mot de otrogna, men barmhärtiga mot varandra; och du ser dem buga sig och falla ned av åstundan efter Guds ynnest och välbehag med märken i sina ansikten efter det myckna nedfallandet. Så framställas de i tora, men i evangelium framställas de under bilden av säd, som skjuter upp sin brodd och giver den stadga, så att den sväller och reser sig upp på sin stjälk till fägnad för sånings- männen, för att detta skall reta de otrogna. Gud lovar dem, som tro och göra goda gärningar bland dem, förlåtelse och stor lön.

MUHAMMAD är Guds Sändebud. De som följer honom är oböjligt fasta gentemot dem som förnekar sanningen, men sinsemellan fulla av värme och vänskap. Du ser hur de böjer ryggen och faller ned inför Gud i tillbedjan och söker Hans nåd och Hans välbehag; i sina ansikten bär de spåren av [de många] nedfallen under bönen. De liknas både i Tora och i Evangeliet vid frön som skjuter skott, varefter [Gud] ger skotten kraft, så att de växer sig starka och reser sina raka stjälkar till glädje för såningsmännen, men för förnekarna är de en orsak till förargelse. Gud har lovat dem av dessa [förnekare] som antar tron och lever ett rättskaffens liv, förlåtelse och en rik belöning.

Mohammed är Guds sändebud; och de som äro med honom äro förfärlige mot de otrogne, medlidsamme emellan hvarandra: du skall se dem lböja sig tillbedjande, att söka erhålla Guds nåd och välbehag. I deras ansigten äro deras märken, spår efter trägen tillbedjan. Detta är deras skildring i Moses Lag, och deras skildring i Evangelium: like säd som skjuter opp sin brodd, och stärker den och sväller i ax, och reser sig på sin stjelk, fägnande såningsmannen, sådane äro de, att otrogne må råka i raseri öfver dem. Gud har lofvat dem ibland dem som ibland dem som tro och göra goda verk, tillgift och en stor belöning.