Sura 57: Järnet

Allt i himlarne och på jorden prisar Gud, ty Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Vad som finnes i himlarna och på jorden prisar Gud; ja, han är den Väldige, den Vise.

ALLT det som himlarna rymmer och det som jorden bär prisar Gud - Han är den Allsmäktige, den Vise.

Allt i himlarne och på jorden prisar Gud; och Han är den Mägtige, den Vise.

Hans är styrelsen öfver himlarne och jorden; Han ger lif och död och Han är allsmäktig.

Honom tillhör herraväldet över himlarna och jorden. Han giver liv och död; ja, han är allsmäktig.

Hans är herraväldet över himlarna och jorden; Han skänker liv och skänker död och Han har allt i Sin makt.

Honom tillhör himlarnes och jordens rike, Han gifver lif och död; och Han är allsmägtig.

Han är den förste och den siste, den synlige och den osynlige, och Han vet allting.

Han är den Förste och den Siste, den Uppenbare och den Fördolde; ja, han är allvetande.

Han är den Förste och den Siste; Han är den Uppenbare och den Dolde och Han har kännedom om allt.

Han är den Förste och den Siste, den Uppenbare och den Förborgade; och Han är all vetande.

Det är Han, som skapade himlarne och jorden på sex dagar, hvarefter Han svingade sig upp på thronen. Han känner det, som intränger i jorden och det, som går fram ur den, det, som nedkommer ifrån himmelen och det, som stiger upp till den. Han är när Eder, hvarhelst I ären, och Gud ser hvad I gören.

Han är den, som skapat himlarna och jorden på sex dagar; sedan satte han sig på tronen. Han vet vad som går in i jorden och vad som går ut därifrån, vad som kommer ned från himmelen och vad som stiger upp i den, och han är med eder, varhelst I ären; ja, Gud ser vad I gören.

Det är Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet. Han vet vad som tränger ned i jorden och vad som utgår därifrån och [Han vet] vad som sänker sig från himlen och vad som stiger upp mot den. Han är med er, var ni än befinner er, och Gud ser allt vad ni gör.

Han är den som skapat himlarne och jorden på sex dagar, sedan satte Han sig på thronen: Han känner hvad som inkommer i jorden och hvad derifrån utgår, och hvad som nedkommer från himmelen och hvad dit uppstiger; och Han är jemte eder hvarhelst J ären; och Gud ser hvad J gören.

Hans är styrelsen i himlarne och på jorden, och till Gud skall allting återvända.

Honom tillhör herraväldet över himlarna och jorden; ja, till Gud skall allting återföras.

Hans är herraväldet över himlarna och jorden och allt går [sist och slutligen] tillbaka till Gud.

Honom tillhör himlarnes och jordens rike; och till Gud skola tingen återföras.

Han låter natten gå in i dagen och dagen i natten. Han känner edra hjertans hemligheter.

Han låter natten följa på dagen och låter dagen följa på natten; ja, han känner sinnenas beskaffenhet.

Han låter natten glida in i dagen och Han låter dagen glida in i natten och Han vet vad som rör sig i människans innersta.

Han låter natten efterträda dagen och låter dagen efterträda natten; och Han vet hvad som bor i brösten.

Tron på Gud och på Hans apostel, utgifven almosa af det, som Han har låtit Eder ärfva; ty de af Eder, som tro och utgifva almosor, få en stor lön.

Tron på Gud och hans apostel och delen med eder av vad han satt eder att förvalta! De bland eder, som tro och dela med sig, skola få en stor lön.

TRO PÅ Gud och på Hans Sändebud och ge åt andra av det som Han har gett er i uppdrag att förvalta; de som tror och som ger åt andra har en riklig lön att vänta.

Tror på Gud och Hans sändebud, och de- ler med eder af det goda hvartill Han gjort eder arfvingar; ty de ibland eder som tro och dela med sig, skola få en stor belöning.

Huru är det fatt med Eder? I tron icke på Gud, ehuru aposteln uppmanar Eder, att tro på eder Herre. Han har dock redan emottagit edert förbund — om I ären sant troende.

Vad går åt eder, att I ej tron på Gud och aposteln? Han kallar eder, för att I skolen tro på eder Herre; han har ju ingått förbund med eder, om I ären rättrogna.

Hur är det fatt med er, som inte tror på Gud? [Ändå] uppmanar er [Hans] Sändebud att tro på er Herre, som har slutit förbund med er! [Vittnesbörden borde räcka] om ni alls har förmågan att tro!

Hvad fattas väl eder att J icke tron på Gud och aposteln, som kallar eder, att J mågen tro på eder Herra, och som redan antagit edert förbund, om J ären rättrogne?

Det är Han, som har nedsändt till sin tjenare obestridliga uppenbarelser, så att han skulle föra Eder ut ur mörkret till ljuset; ty Gud är mild och barmhertig emot Eder.

Han är den, som nedsänder tydliga tecken till sin tjänare för att föra eder ut ur mörkret till ljuset; ja, Gud är sannerligen huld och barmhärtig mot eder.

Det är Han som uppenbarar klara budskap för Sin tjänare för att leda er ut ur [okunnighetens] mörker till [trons] ljus; Gud ömmar för er, full av barmhärtighet.

Han är den som nedsänder till sin tjenare tydliga tecken, att han må utföra eder från mörkret till ljuset; ty sannerligen är Gud mot eder mild, barmhertig.

Huru är det fatt med Eder? I utgifven icke af edre egodelar för Guds saks skull, ehuru Gud allena rår om himlarne och jorden. De ibland Eder, som bidrogo med sin egendom före segern (vid Bedr eller Mekkas intagande) och deltogo i striden, kunna ej jemföras med andre, som efteråt bidrogo med sin egendom och stridde; ty de förre äro i högre anseende än de senare. Gud har dock lofvat dem alle en härlig lön, och Gud vet hvad I gören.

Vad går åt eder, att I icke given bort edra ägodelar för Guds sak? Himlarnas och jordens arvedel tillhör ju Gud. Den av eder, som givit bort sina ägodelar före segern och kämpat, är ej likställd med någon annan. Dessa skola uppnå en högre grad än de, som giva bort sina ägodelar efteråt och kämpa, men allesammans har Gud lovat det yppersta; ja, Gud är underkunnig om vad I gören.

Hur är det fatt med er, som inte vill ge [av det ni äger] för Guds sak? Allt det som himlarna och jorden lämnar i arv skall ändå tillfalla Gud! De bland er som gav [av vad de ägde] och kämpade [för Guds sak] före segern kan inte jämställas [med er andra] och står ett steg högre än de som gav och kämpade [först] efteråt, även om Gud har lovat dem alla det högsta goda. Gud är underrättad om vad ni gör.

Hvad fattas väl eder, att J ingenting utgifven för Guds sak, då himlarnes och jordens arf tillhör Gud? De ibland eder som gifvit bidrag och stridt före Meckas eröfring, skola ej anses lika med de öfrige: de äro högre i grad än de som sedan gifva bidrag och strida; men Gud har lofvat alla ett skönt slut: och Gud vet hvad J gören.

Hvem är det, som vill gifva Gud ett härligt lån? Han skall fördubbla det för honom och han skall få en hederlig lön.

Vem är den, som giver Gud ett gott lån, att han må fördubbla det åt honom? Han skall få en härlig lön

VEM GER Gud ett lån av goda gärningar, som Han återbetalar med mångdubbla värdet och därtill ger en frikostig belöning?

Ho är den som försträcker Gud ett vackert lån? Han skall fördubbla det åt honom, och denne skall få en härlig lön.

En dag skall du se de troende, männer och qvinnor. Deras ljus (för att visa dem vägen till paradiset) går före dem och till höger om dem. Man säger till dem: "glada tidningar för Eder i dag om lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar! Der fån I evigt vara." Detta är den största saligheten.

Den dag, då du får se de rättrogna, både män och kvinnor, där deras ljus svävar framför och till höger om dem — »ett hugnesamt budskap till eder i dag, lustgårdar, genomflutna av bäckar, att I i dem mån evinnerligen förbliva; detta är den högsta lycksaligheten« —

[Återbetalningen skall ske] den Dag då du får se de troende männen och kvinnorna [skynda fram] och ljuset [av deras tro och deras goda handlingar] skall lysa framför dem och till höger om dem [och hör] det glada budskapet [som riktas till dem:] "I dag står lustgårdar, vattnade av bäckar, beredda att ta emot er och där skall ni förbli till evig tid! Detta är den stora, den lysande segern!"

En dag skall du se de rättrogne, män och qvinnor, hvilkas ljus skola hasta framför dem och vid deras högra sidor; och dem skall sägas: ett gladt bådskap till eder i dag: lustgårdar hvarigenom floder löpa, att evinnerliga deri vistas: detta varder stor salighet.

På den dagen skola hycklarne, så männer som qvinnor, säga till de troende: "vänta, så att vi må låna af edert ljus." De få till svar: "gån till baka, och söken Eder ljus." Och emellan dem skall uppresas en mur med port, och inom den thronar barmhertighet, men utanför den är pinan.

Den dag, då de tvehågsna, både män och kvinnor, säga till dem, som tro: »Vänten på oss, så få vi eld från edert ljus.« Då skall man säga: » Vänden om och skaffen eder ljus!« Och mellan dem skall byggas en mur med en port, innanför vilken barmhärtigheten finnes och vars yttre vetter mot straffet,

Då skall hycklarna, männen såväl som kvinnorna, säga till de troende: "Vänta på oss! Låt oss få litet av ert ljus!" - men de skall få svaret: "Gå tillbaka och be om ljus!" Då reser sig en mur mellan dem och i den syns en port; innanför muren finns nåd och barmhärtighet men utanför den, helt nära, straff och lidande.

En dag skola skrymtarne och skrymterskorna säga till dem som trott: invänter oss, att vi må hemta ljus från edert ljus. Det skall svaras: vänder om tillbaka i verlden, och bedjer om ljus. Och emellan dem skall sättas en mur, med en port, hvarinom blifver barmhertighet, och utanför hvilken, midt emot honom, pinan.

De skola ropa till de troende: "voro vi icke med Eder?" De skola svara: "jo! men I inledden Eder sjelfve i frestelse, hoppadens på lyckans omvexlingar (för vår skada), tvifladen och läten verldsliga speculationer förföra Eder, till dess att Guds bud (döden) kom. Ty förföraren förförde Eder i afseende på eder tanke om Gud.

och de ena skola ropa till de andra: »Vore vi ej med eder?« och de skola svara: »Jo, men I förförden eder själva och ställden eder avvaktande, I förtvivladen, och inbillningarna förledde eder, tills Guds ord kom, och förledaren förledde eder till ohörsamhet mot Gud.«

De [som är utanför muren] skall ropa till dem [som är innanför]: "Var vi inte med er?" [och de andra] skall svara: "Jo, [ni var med oss], men ni lät er frestas och ni ville i det längsta vänta och se [hur det skulle gå för oss troende]; ni var osäkra och tvekade [om vägen] och lät lura er [av ert önsketänkande], till dess att Gud avgjorde saken. Det var den store bedragaren som förledde er att missräkna er på Gud.

De som äro utanföre skola ropa till dem som äro innanföre: hafva vi icke varit med eder? De skola svara: visserligen, men J frestaden edra själar, och afbidaden vår ofärd, och tvifladen, och lustarne bedrogo eder tills Guds bud kom, och frestaren bedrog eder beträffande Gud:

På den dagen skall icke lösepenning emottagas af Eder, ej heller af de otrogne. Edert hem varder helvetet; det passar Eder bäst. Det är en olycklig boning.

Men den dagen skall ingen lösen mottagas av eder och ej heller av dem, som äro otrogna. Eder hemvist varder elden; den varder edert skydd. Ja, vilket olycksaligt mål!

I dag får ni inte köpa er fria, varken ni eller de som [öppet] förnekade sanningen. Elden är er sista hemvist, [ja,] den skall bli ert hem - ett i sanning jämmerligt mål!"

Men i dag skall ingen lösen emottagas af eder, ej heller af dem som varit otrogne, eder boning varder elden i helvitet, det skall beherrska eder; och bedrödigt är samlingsstället.

Har icke tiden kommit för de troende, att ödmjuka sina hjertan för Guds varning och för den sanning, som Han har uppenbarat? Ej må de likna dem, som fordom undfingo Skriften. När deras lifstid förlängdes, förhärdades deras hjertan, och månge af dem voro missdådare.

Är det ej på tiden för dem, som tro, att ödmjuka sina hjärtan inför hågkomsten av Gud och den sanning han nedsänt, så att de ej varda lika dem, som fått skriften förut och erhållit långt anstånd, men vilkas hjärtan förhärdades, så att många av dem blevo ogudaktiga?

ÄR DET inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Gud och den sanning som har uppenbarats, så att de inte blir som de som förr fick del av uppenbarelsen, men vars hjärtan med tiden hårdnade tills de - många av dem - återföll i trots och olydnad [mot Gud]?

Har icke tiden kommit för dem som tro, att ödmjuka sina hjertan för Guds erinran, och hvad Han af sanningen nedsändt? De må ej vara like dem som fatt Skriften förut, och åt hvilka målet förlängdes, men hvilkas hjertan voro förhärdade, och en mängd af dem voro gudlöse.

Veten, att Gud upplifvar jorden, sedan den uttorkat. Vi hafva redan förklarat för Eder Guds tecken (i naturen), på det att I skullen komma till insigt.

Veten, att Gud giver jorden liv efter hennes dvala! Vi hava nu förklarat tecknen för eder, för den händelse I månden hava förstånd.

Tänk på hur Gud skänker nytt liv åt torr och död jord! Ja, Vi har klargjort [Våra] budskap för er för att ni skall använda ert förstånd.

Veter att Gud vederqvicker jorden efter hennes dvala: sannerligen hafva vi förtydligat tecknen för eder, på det J magen förstå.

Sannerligen, de som gifva almosor, både männer och qvinnor, och som låna Gud ett skönt lån, de skola få dubbelt igen och en hederlig lön.

Allmosegivarne, både män och kvinnor, och de, som giva Gud ett gott lån, skola få det åter i dubbelt mått; ja, de skola få en härlig lön.

Och de män och de kvinnor som skänker av sitt åt de behövande och [på så sätt] ger Gud ett fullgott lån, skall få det mångdubbla tillbaka och därtill en frikostig belöning.

Sannerligen de af båda könen som gifva almosor, och försträcka Gud ett vackert lån, det skall fördubblas åt dem, och de skola få en härlig lön.

Sannerligen, de som tro på Gud och Hans apostel, de äro helgon och martyrer inför sin Herre. De erhålla sin lön och sitt ljus. Men de som icke tro och anse våra uppenbarelser för lögner, de skola komma i helvetet.

Och de, som tro på Gud och hans apostlar, dessa äro sanningsvittnena och trosvittnena inför sin Herre; de skola få sin lön och sitt ljus, men de, som äro otrogna och hålla våra tecken för lögn, dessa varda avgrundseldens invånare.

Och de som tror på Gud och Hans Sändebud och som vittnar om sanningen inför Gud, de skall få sin lön och [skall lysas av] ett klart ljus! Men de som förnekar sanningen och påstår att Våra budskap är lögn har Elden till arvedel!

Och de som tro på Gud och Hans apostlar, desse äro de mest sannfärdige och vittnena hos sin Herra: Herra: de skola få sin belöning och sitt ljus. Men de som icke tro och göra till lögn våra tecken, de varda helvitets. invånare.

Veten, att detta jordelifvet endast är en lek, ett tidsfördrif, prunk och skryt Eder emellan, och förökandet af rikedom och barn är såsom plantor, hvilka uppväxa efter regn. Deras växt fröjdar de otrogne. Sedan vissna de bort, du ser dem gulna, och så varda de torrt strå. Men i evigheten eger ett hårdt straff rum, men också förlåtelse af Gud, och nåd. Detta lifvet är blott en bedräglig njutning.

Veten, att det jordiska livet är blott skämt och gyckel, prål och skryt inbördes och strävan efter mera ägodelar och barn liksom en regnskur, efter vilken grönskan fröjdar åkerbrukarne; sedan vissnar den, och du ser den gulna, och sedan varder den torra strån. Ja, i det tillkommande livet varder det ett svårt straff och även förlåtelse hos Gud och välbehag; ja, det jordiska livet är ingenting annat än en bedräglig vinning.

TÄNK [ÄVEN] på att detta jordiska liv [knappast är annat än] lek och förströelse, tom prakt, ihåligt skryt och tävlan om att överträffa varandra i rikedom och i antal söner. Det är som [jord som fått ta emot] rikligt regn. Den grönska som det framkallar gläder odlarna, men sedan vissnar den och du ser hur den gulnar, till dess ingenting annat återstår än torra strån. I nästa liv [väntar] ett strängt straff eller Guds förlåtelse och Hans välbehag, men livet här i denna värld ger enbart flyktig och bedräglig glädje.

Veter att det verldsliga lifvet är blott lek och gyckel: och stat och skryt emellan eder, och täflande att föröka rikedomar och barn, liknar plantorna framkallade af regnet, hvilkas brodd fägnar säningsmännen, sedan vissnar den och du ser den gulna, hva refter den blifver förlorkadt strå. Och i det tillkommande lifvet väntar de fåfänge ett förfärligt straff. Men Guds tillgift och välbehag de fromme; och det verldsliga lifvet är ej annat än en bedräglig försörjing.

Täflen att vinna förlåtelse af eder Herre, och ett paradis, hvars omfång är så stort som himmelens och jordens. Det är tillredt för dem, som tro på Gud och Hans apostel. Detta är en Guds nådegåfva, hvilken Han beskär den, som Han vill, ty Gud är oändligen nåderik.

Tävlen med varandra om förlåtelse av eder Herre och ett paradis, lika vitt som himmelen och jorden, som är berett åt dem, som tro på Gud och hans apostlar! Detta är Guds ynnest. Han giver den åt vem han vill; ja, Gud är högeligen ynnestfull.

Tävla [därför] om [att vinna] er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, vilket är berett att ta emot dem som tror på Gud och Hans Sändebud. I Sin godhet låter Gud Sin nåd [flöda] över den Han vill - Guds nåd är en outsinlig källa.

Täfler att hinna framför hvarandra till att erhålla förlåtelse af eder Herra, och en lustgård, hvars vidd är liksom himmelens och jordens vidd, beredd för dem som trott på Gud och Hans apostlar: detta är Guds frikostighet hvaraf Han skänker hvem Han vill; och Gud besitter stor frikostighet.

Ingen olycka inträffar på jorden eller händer edra personer, utan att den stod skrifven i en bok, innan vi frambragte den, — detta är lätt för Gud.

Ingen hemsökelse hemsöker eder på jorden eller i edert inre, utan att den finnes i en skrift, innan vi bringa den till stånd — detta är förvisso lätt för Gud —

Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket. Detta kostar inte Gud någon möda.

Intet olycksfall inträffar på jorden, ej heller med eder sjelfva utan att det står i boken, innan vi skapa det: sannerligen är detta lätt för Gud:

Derföre skolen I ej sörja öfver det goda, om hvilket I gån miste, och icke fröjdas öfver det, som I undfån. Gud älskar icke de inbilske, skrytsamme,

På det att I ej mån gräma eder över det, som undgår eder, och ej heller morskas över vad han giver eder, ty Gud älskar inga, som äro inbilska och skrytsamma,

[Så är det] för att ni inte skall sörja över det som ni har gått miste om, och inte heller jubla i övermod över det som Han har skänkt er. Gud älskar inte inbilska skrävlare

På det J ej mågen sörja öfver hvad godt son undgår eder, ej heller fröjdas öfver hvad som händer eder; ty Gud älskar ingen som är högmodig, skrytsam; ej heller

som sjelfve girige, uppmana andre till girighet. Men om man skulle uraktlåta välgörenhet, så är Gud i sanning rik och prisvärd.

Som äro giriga och anbefalla andra girighet, och om någon vänder sig bort, så är Gud förvisso den Självtillräcklige, den Prisade.

och [inte heller] girigbukar, som förmanar andra att hålla hårt om penningpåsen. Och den som vänder [Gud] ryggen [bör tänka på att] Gud är Den som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.

Dem som äro girige och anbefalla menniskorna girighet: och eho som drager sig undan almesors gifvande, sannerligen är Gud den Rike, den Prisvärde.

Vi hafva tillförne sändt våre apostlar med obestridliga tecken, och vi hafva med dem nedsändt boken och vågen, på det att menniskorna skulle iakttaga rättvisan. Vi hafva ock nedsändt jernet. Ett förfärligt ondt ligger i det, men ock fördelar för menniskorna. Gud ville veta, hvem som i hemlighet skulle bistå Honom och Hans apostlar. Gud är den Starke, den Allsmäktige.

Vi hava ju sänt våra apostlar med de klara vittnesbörden och med dem nedsänt skriften och vågen, för att människorna skola iakttaga rättvisa. Vi hava ock nedsänt järnet, som innehåller ett svårt ont, men även fördelar för människorna, och det för att Gud skall veta, vem som hjälper honom och hans apostlar i det fördolda; Gud är förvisso stark och väldig.

Vi sände Våra profeter med klara bevis [om sanningen] och med dem sände Vi Skriften och en Våg för att [hjälpa] människorna att handla rättvist. Och järnet, som har fruktansvärd styrka och som är människan till nytta, har Vi satt i era [händer]. Låt därför dem ge sig till känna som vill stödja och försvara Guds och Hans Sändebuds sak, fastän [Gud] inte kan ses eller förnimmas. All styrka och all makt ligger hos Gud!

Sannerligen hafva vi sändt våra apostlar med uppenbara bevis, och nedsändt med dem Skrifterne, och vågskålen, att menniskorna måtte utöfva rättvisan: och vi hafva nedsändt jernet, hvari är en mägta stridskraft, och andra fördelar för menniskorna; att Gud må erfara ho som står bi vid Honom och Hans apostlar i enslighet: sannerligen är Gud stark, mägtig.

Fordom sände vi ock Noach och Abraham, samt upprättade bland deras ättlingar profetakallet och gaf dem boken. Ibland dem läto somlige leda sig; men månge af dem voro illgerningsmän.

Vi hava ju sänt Noa och Abraham och lämnat deras efterkommande profetkallet och skriften, och bland dem finnas de, som äro stadda på den rätta vägen, men många av dem äro ogudaktiga.

Ja, Vi sände Noa och Abraham och kallade flera av deras efterkommande till profeter och gav dem [Våra] uppenbarelser; bland dessa [efterkommande] följde några den raka vägen, men många av dem visade trots och olydnad [mot Gud].

Och vi hafva sändt Noach och Abraham, och nedlagt bland deras afkomlingar profetian och Skrifterne: och af dem voro någre vägledde; men en mängd af dem var gudlös.

Sedan läto vi våra sändebud följa i deras spår, och läto Jesus, Marias son efterfölja dem och gåfvo honom Evangelium. I deras hjertan, som följde honom, inlade vi godhet och medlidande. Munklifvet hafva de sjelfve uppfunnit, — vi hafva ej ålagt dem det — för att dermed vinna Guds nåd, men iakttaga det ej så som sig bör. Åt den af dem, som trodde, hafva vi gifvit sin lön; men månge af dem voro illgerningsmän.

Sedan hava vi låtit våra apostlar följa i deras fotspår, vi hava ock låtit Jesus, Marias son, följa dem och givit honom evangelium, och vi hava i deras hjärtan, som följa honom, skapat huldhet och barmhärtighet och ett munkväsen, som de uppfunnit. Vi hava icke föreskrivit dem det, utan det har skett av åstundan efter Guds välbehag, men de iakttaga det icke på tillbörligt sätt. Dem, som tro bland dem, hava vi givit deras lön, men många av dem äro ogudaktiga.

Och Vi lät [andra av] Våra sändebud följa i deras spår och Vi sände Jesus, Marias son, och gav honom Evangeliet; och Vi lät hjärtana hos dem som följde honom fyllas av ömhet och medkänsla. Men själva införde de munkväsendet - Vi föreskrev det inte för dem - och med dess [späkningar och försakelser] strävade de efter att uppnå Guds välbehag. Men de följde inte dess [regler] så som de borde ha följt dem. Vi belönade dem bland efterföljarna [till Jesus] som var [sanna] troende, men många av dem visade trots [mot Gud].

Sedan läto vi våra sändebud följa i deras fotspår, och läto derefter följa Jesus, Marias son, och gåfvo honom Evangelium: och vi alstrade i deras hjertan som följa honom, medlidsamhet och barmhertighet; och de påfunno klosterlifvet vi föresk refvo dem det icke — blott af begär att vinna Guds valbehag; dock iakttaga de det ej så som det bör iakttagas: och vi hafva gifvit dem ibland dem som trott deras belöning; men en mängd af dem är gudlös.

O I som tron! frukten Gud och tron på Hans apostel, så skall Han beskära Eder en dubbel andel af sin nåd och gifva Eder ett ljus, i hvilket I kunnen vandra, samt förlåta Eder, ty Gud är förlåtande, barmhertig,

I, som tron, frukten Gud och tron på hans apostel, så skall han giva eder dubbelt mått av sin barmhärtighet och skaffa eder ett ljus, efter vilket I kunnen gå, och förlåta eder — ja, Gud är överseende och barmhärtig —

TROENDE! Frukta Gud och tro på Hans Sändebud! Då skall Han av nåd ge er en dubbel belöning och låta ett ljus lysa er på er vandring och Han skall ge er Sin förlåtelse - Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

O, J som tron! frukter Gud och tror på aposteln från Honom, att Han må gifva eder tvenne lotter af sin barmhertighet, och förordna eder ett ljus hvarvid J mågen gå, och gifva eder tillgift; ty Gud är benägen att öfverse, barmbertig:

så att Skriftens egare må veta, att de ej hafva alls någon makt öfver Guds nåd; ty nådens gåfvor äro i Guds hand; Han gifver dem åt hvem Han vill. Gud är oändligen rik på nåd.

På det att de, som fått skriften, må veta, att de ej bestämma över det ringaste av Guds ynnest, och att ynnesten är i Guds hand. Han giver den åt vem han vill; ja, Gud är högeligen ynnestfull.

Efterföljarna av gångna tiders uppenbarelser bör förstå att de inte har någon makt över Guds nåd. Nåden är i Guds hand och Han skänker den till den Han vill. - Guds nåd är en outsinlig källa.

På det att Skrifternes folk icke niå vara okunnige om, att de ej hafva magt öfver någon af Guds välgerningar, och att gåfvan är i Guds hand: Han gifver den till hvein Han vill: och Gud besitter stor frikostighet.