يُنَادُونَهُمۡ أَلَمۡ نَكُن مَّعَكُمۡۖ قَالُواْ بَلَىٰ وَلَٰكِنَّكُمۡ فَتَنتُمۡ أَنفُسَكُمۡ وَتَرَبَّصۡتُمۡ وَٱرۡتَبۡتُمۡ وَغَرَّتۡكُمُ ٱلۡأَمَانِيُّ حَتَّىٰ جَآءَ أَمۡرُ ٱللَّهِ وَغَرَّكُم بِٱللَّهِ ٱلۡغَرُورُ١٤

De skola ropa till de troende: "voro vi icke med Eder?" De skola svara: "jo! men I inledden Eder sjelfve i frestelse, hoppadens på lyckans omvexlingar (för vår skada), tvifladen och läten verldsliga speculationer förföra Eder, till dess att Guds bud (döden) kom. Ty förföraren förförde Eder i afseende på eder tanke om Gud.

och de ena skola ropa till de andra: »Vore vi ej med eder?« och de skola svara: »Jo, men I förförden eder själva och ställden eder avvaktande, I förtvivladen, och inbillningarna förledde eder, tills Guds ord kom, och förledaren förledde eder till ohörsamhet mot Gud.«

De [som är utanför muren] skall ropa till dem [som är innanför]: "Var vi inte med er?" [och de andra] skall svara: "Jo, [ni var med oss], men ni lät er frestas och ni ville i det längsta vänta och se [hur det skulle gå för oss troende]; ni var osäkra och tvekade [om vägen] och lät lura er [av ert önsketänkande], till dess att Gud avgjorde saken. Det var den store bedragaren som förledde er att missräkna er på Gud.

De som äro utanföre skola ropa till dem som äro innanföre: hafva vi icke varit med eder? De skola svara: visserligen, men J frestaden edra själar, och afbidaden vår ofärd, och tvifladen, och lustarne bedrogo eder tills Guds bud kom, och frestaren bedrog eder beträffande Gud: