۞أَلَمۡ يَأۡنِ لِلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ أَن تَخۡشَعَ قُلُوبُهُمۡ لِذِكۡرِ ٱللَّهِ وَمَا نَزَلَ مِنَ ٱلۡحَقِّ وَلَا يَكُونُواْ كَٱلَّذِينَ أُوتُواْ ٱلۡكِتَٰبَ مِن قَبۡلُ فَطَالَ عَلَيۡهِمُ ٱلۡأَمَدُ فَقَسَتۡ قُلُوبُهُمۡۖ وَكَثِيرٞ مِّنۡهُمۡ فَٰسِقُونَ١٦

Har icke tiden kommit för de troende, att ödmjuka sina hjertan för Guds varning och för den sanning, som Han har uppenbarat? Ej må de likna dem, som fordom undfingo Skriften. När deras lifstid förlängdes, förhärdades deras hjertan, och månge af dem voro missdådare.

Är det ej på tiden för dem, som tro, att ödmjuka sina hjärtan inför hågkomsten av Gud och den sanning han nedsänt, så att de ej varda lika dem, som fått skriften förut och erhållit långt anstånd, men vilkas hjärtan förhärdades, så att många av dem blevo ogudaktiga?

ÄR DET inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Gud och den sanning som har uppenbarats, så att de inte blir som de som förr fick del av uppenbarelsen, men vars hjärtan med tiden hårdnade tills de - många av dem - återföll i trots och olydnad [mot Gud]?

Har icke tiden kommit för dem som tro, att ödmjuka sina hjertan för Guds erinran, och hvad Han af sanningen nedsändt? De må ej vara like dem som fatt Skriften förut, och åt hvilka målet förlängdes, men hvilkas hjertan voro förhärdade, och en mängd af dem voro gudlöse.