Sura 58: Meningsbytet

Gud har hört hennes ord, som klagade hos dig öfver sin man och besvärade sig hos Gud, ty Gud hör edert samspråk. Gud hör och ser allt.

Gud har hört hennes ord, som sade dig sin mening om sin make och klagade för Gud, ty Gud hör edert samtal; Gud är förvisso den Hörande, den Seende.

GUD har helt visst hört hennes ord, hon som vädjar till dig i [tvisten med] sin man och som bönfaller Gud om hjälp. Och Gud hör vad ni båda har haft att anföra - Gud är Den som hör allt, ser allt.

Sannerligen har Gud hört hennes tal som tvistade med dig om sin make, och som klagade hos Gud; och Gud har hört edert samtal; ty Gud är hörande, seende.

De af Eder, som skilja sig vid sina hustrur med de orden: ”vare du för mig, som min moders rygg” — icke äro de deras mödrar; de allena äro deras mödrar, som framfödt dem — de uttala i sanning ett tadelvärdt ord och en osanning. Men Gud är eftergifvande förlåtande.

Om några bland eder förskjuta sina hustrur varda dessa ej därför deras mödrar. Deras mödrar äro inga andra än de, som fött dem, och de föra sannerligen ett otillbörligt och lögnaktigt tal. Men Gud är sannerligen undseende och överseende.

De av er som [hädanefter vill] förskjuta sina hustrur [bör inse att de] inte är deras mödrar; deras mödrar är de som födde dem och inga andra. Orden [som yttras enligt denna sed] strider mot rim och reson och är en klar lögn. Men Gud utplånar och förlåter mycken synd.

De ibland eder som säga till sina qvinnor: du är för mig liksom min moders rygg, vete att de äro icke deras mödrar; deras mödrar är inga andra än de som framfödt dem: och visserligen yttra de ett otillbörligt tal, och en lögn: Dock är Gud sannerligen mild, benägen att öfverse.

Om de, som på detta sätt hafva skilt sig ifrån sina hustrur, sedan vilja återtaga sitt ord, så böra de frigifva en slaf, innan de vidröra hvarandra. Detta åläggens I att göra, och Gud vet hvad I gören.

Och om några förskjuta sina hustrur, men sedan åtra sig i vad de sagt, åligger dem frigivning av en slav, innan de hava beröring med varandra. Härtill uppmanens I; ja, Gud är underkunnig om vad I gören.

De som på detta sätt förskjuter sin hustru men tar tillbaka sitt ord skall [som bot] skänka en slav friheten, innan samlivet [med den förskjutna] får återupptas. Detta är vad Gud föreskriver för er. Gud är underrättad om vad ni gör.

De som säga till sina qvinnor: du är för mig liksom min moders rygg, och sedan återtaga hvad de sagt, då skola de frigöra en fånge innan de vidröra hvarandra: detta är det hvartill J ären förmanade; och Gud vet hvad J gören.

Den som ej har tillgång (på en slaf att frigifva), han faste två på hvarandra följande månader, innan de vidröra hvarandra. Den som icke uthärdar detta, han bespise sextio fattige. Detta bjudes, på det att I skolen tro på Gud och Hans apostel. Dessa äro Guds stadgar. De otrogne få ett pinsamt straff.

Den åter, som ingenting har, faste två månader i rad, innan de hava beröring med varandra, och den, som ej är i stånd därtill, åligger det att bespisa sextio fattiga, och detta för att I skolen tro på Gud och hans apostel. Detta är Guds stadgar, och de otrogna väntar ett plågsamt straff.

De som inte [är i stånd att lyda denna föreskrift] skall fasta två månader i följd, innan [man och hustru] får återuppta samlivet; och de som inte förmår [fasta] skall ge mat åt sextio nödställda; på så sätt får ni [visa] er tro på Gud och Hans Sändebud. Detta är Guds föreskrifter, och de som inte lyder [dem] har ett plågsamt straff [att vänta].

Och den som icke finner fånge att lösa, då hålle han en fasta i tvenne påföljande månader, innan de vidröra hvarandra: och den som ej förmår fasta, han skall bespisa sextio fattige: detta på det J mågen tro på Gud och Hans sändebud; dessa äro Guds stadgar: och de otrogne skola få ett plågsamt straff.

Sannerligen, de som sätta sig emot Gud och Hans apostel, skola utskämmas, likasom deras föregångare utskämdes; ty vi hafva nedsändt obestridliga uppenbarelser. De otrogne få ett vanärande straff

De, som sätta sig upp mot Gud och hans apostel, äro förvisso slagna till marken liksom de, som levat före dem, enär vi nedsänt tydliga tecken; och de otrogna väntar ett nesligt straff

De som sätter sig upp mot Gud och Hans Sändebud skall förödmjukas såsom deras föregångare blev förödmjukade, eftersom Våra budskap är otvetydiga. De som förnekar sanningen har ett förnedrande straff [att vänta]

Sannerligen skola de som sätta sig emot Gud och Hans sändebud blifva förödmjukade, liksom de blefvo förödmjukade hvilka voro före dem. Vi hafva, i sanning, nedsändt uppenbara tecken; och de otrogne skola få ett nesligt straff.

en dag, då Gud skall uppväcka dem alle ifrån de döde och säga dem hvad de gjort hafva. Gud har hållit noga räkning deröfver, och Gud är vittne till allt.

Den dag, då Gud uppväcker dem allesammans och talar om för dem vad de gjort. Gud har antecknat det, men de hava glömt det; ja, Gud är vittne till allting.

den Dag då Gud skall uppväcka dem alla till nytt liv och låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. Gud håller räkning på det som de själva har glömt. Gud är vittne till allt som sker.

En dag skall Gud uppväcka dem alla från de döda, och skall förkunna dem hvad de gjort: Gud har upptecknat det, men de hafva förgätit det; och Gud är till allting vittne.

Har du ej märkt, att Gud känner allt, som är i himlarne och på jorden. Tre personer tala ej hemligen med hvarandra, utan att Han är den fjerde, ej heller fem, utan att Han är den sjette, ej heller färre eller flere, utan att Han är med dem, hvar helst de må vara. På uppståndelsedagen skall Han säga dem hvad de gjort hafva, ty Gud är allvetande.

Har du ej lagt märke till att Gud vet vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden? Det hålles ej ett förtroligt samtal mellan tre, utan att han är den fjärde av dem, eller mellan fem, utan att han är den sjätte av dem, och ej heller mellan ett mindre eller större antal än detta, utan att han är hos dem, var de än äro. Sedan skall han på uppståndelsens dag tala om för dem vad de gjort; Gud är förvisso allvetande.

HAR DU inte klart för dig att Gud känner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär? När tre samlas till en hemlig överläggning är Han den fjärde, och om fem samlas är Han den sjätte; och vare sig de är färre eller flera är Han med dem, var de än befinner sig. Till sist, på Uppståndelsens dag, skall Han låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. Gud har kännedom om allt.

Har du icke betänkt, att Gud känner hvad som är i himlarne och hvad som är på jorden? Ett hemligt samtal hålles ej af tre, utan att Han är den fjerde af dem, ej heller af fem, utan att Han är den sjette af dem, och hvarken af ett ringare antal än detta eller större, utan att Han är jemte dem, hvarhelst de äro; sedan skall Han förkunna dem på uppståndelsens dag hvad de gjort; ty Gud är allvetande.

Gifver du ej akt på dem, som, sedan de förbjudits, att hålla förtroliga samtal, återvända till det, som förbjudits dem. Ämnet för deras samtal är elakhet, hat och förolämpning emot aposteln. När de komma till dig, helsa de dig ej såsom Gud helsar dig, och säga sins emellan: "hvi straffar Gud oss ej för det, som vi säga?" Helvetet varder deras förtjenta lön. Dit skola de kastas och hemsk är den boningen.

Har du ej givit akt på dem, som förbjudits att hålla förtroliga samtal, men sedan åtra sig i vad de förbjudits och göra varandra förtroenden om synd, fiendskap och olydnad mot aposteln? När de komma till dig, hälsa de dig med sådant, varmed Gud aldrig hälsat dig, och säga för sig själva: »Varför straffar Gud oss ej för vad vi säga?« Helvetet är deras allt; där skola de stekas. Vilket olycksaligt mål!

Har du inte lagt märke till, hur de som ålagts att avhålla sig från hemliga överläggningar, återgår till det förbjudna och överlägger i hemlighet om syndiga handlingar och om att motarbeta och trotsa Profeten? När de kommer till dig [Muhammad], hälsar de dig med ord som Gud inte har anbefallt, och säger till sig själva: "Varför straffar inte Gud oss för det vi säger?" Helvetet är straff nog för dem; i dess eld skall de brinna - ett fasansfullt slut!

Har du icke bemärkt dem som blifvit förjudne att hålla hemliga samtal, och sedan åter vända till det hvarifrån de blifvit förbudne, och lönnligt meddela hvarandra synd och fiendskap och olydnad mot aposteln? Och då de komma till dig, helsa de dig med det hvarmed Gud ej helsat dig, och säga inom sig sjelfve: skall Gud ej straffa oss för hvad vi säga? Helvitet är tillräckligt för dem; de skola dit inkomma att stekas; och bedröfligt är samlingsstället.

O I som tron! då I hållen förtroliga samtal, så talen ej om elakhet, hat och förolämpning emot aposteln, utan talen om godhet och undergifvenhet. Frukten Gud, till hvilken I skolen församlas.

I, som tron, då I utbyten förtroenden, så utbyten icke förtroenden i synd, fiendskap och olydnad mot aposteln, utan utbyten förtroenden i fromhet och gudaktighet och frukten Gud, hos vilken I skolen församlas!

Troende! Om ni överlägger i avskildhet om era angelägenheter, undvik då allt som kan ligga synd, illvilja och trots mot Sändebudet nära. Nej, överlägg om hur ni skall verka för större fromhet och lydnad för Gud - och frukta Gud! [En Dag] skall ni föras samman inför Honom.

O, J som tron! då J förtroligt samtalen med hvarandra, mågen J ej samtala om orättfärdighet och fiendskap och olydnad mot aposteln; utan samtaler om rättfärdighet och gudsfruktan: och frukter Gud, Honom hos Hvilken J skolen samlas.

Sådana hemliga samtal komma blott ifrån Satan, så att de troende skola bedröfvas; men utan Guds tillåtelse kan han alls icke skada dem. På Gud må de troende förtrösta.

Andra förtroenden komma blott från Satan, för att han skall bedröva dem, som tro, men han kan icke skada dem det ringaste utan Guds tillskyndelse, och på Gud må de rättrogna förtrösta.

Hemliga överläggningar är något som Djävulen funnit på för att förarga och plåga de troende; men han kan inte vålla dem skada utan Guds tillåtelse; låt därför de troende sätta sin lit till Gud!

Hemliga tal i [ondo komma] blott från satan, att Han må bedröfva dem som tro, men ingen skall skada dem det ringaste, om icke med Guds tillstädjelse: och på Gud må de rättrogne förtrösta.

O I som tron! när man säger till Eder: "gören rum i eder församling," så gören rum. Gud skall göra rum för Eder. Och när man säger till Eder: "stigen upp," så stigen upp. Gud skall upphöja flere grader dem af Eder, som tro och hafva undfått kunskap, ty Gud känner edra gerningar.

I, som tron, när man säger till eder: »Bereden utrymme vid sammankomsterna!« så bereden då utrymme, så skall Gud bereda eder utrymme, och när man säger: »Stån upp!« så stån då upp, så skall Gud upphöja dem bland eder, som tro, och dem, som fått kunskapen, flera grader, ty Gud är underkunnig om vad I gören.

TROENDE! När ni under era sammankomster uppmanas "Ge plats!" - ge plats; då skall Gud bereda plats åt er [i Sin nåd]. Och när ni uppmanas "Res er!" - res er [utan att dröja]. Då skall Gud upphöja dem bland er som är [sanna] troende och dem som har fått kunskap, till högre rang. Gud är underrättad om vad ni gör.

O, J som tron! då det säges eder: görer rum i församlingen, görer då rum; Gud skall gifva eder ett stort rum: och då det säges: reser eder, står då upp; Gud skall upphöja i grader dem ibland eder som tro och som fått kunskapen: och Gud känner hvad J gören.

O I som tron! då I äsken enskildt samtal med aposteln, så betalen före samtalet en almosa (inträdesafgift). Detta skall vara bäst för Eder och mest bidraga till eder helgelse. Men hafven I icke medel dertill, så är Gud förlåtande, barmhertig.

I, som tron, då I önsken förtroligt samtal med aposteln, så erläggen på förhand någon avgift före edert samtal! Detta är bäst och rättast för eder, men om I ingenting haven, så är Gud förvisso överseende och barmhärtig.

TROENDE! Om ni vill få ett samtal i avskildhet med Sändebudet, ge då en offergåva till de behövande före ert samtal; det är för ert eget bästa och det leder till större renhet [i ert uppsåt]. Men den som inte har [möjlighet till detta, skall finna att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

O, J som tron! då J skolen samtala med aposteln, gifver förut almosor innan edert samtal; detta är bättre för eder och renare: dock om J ej finnen något att gifva, sannerligen är Gud benägen att öfverse, barmhertig.

Tveken I, att betala almosan före samtalet? Om I icke gören det, — Gud skall ursäkta Eder för det — så iakttagen dock bönen, betalen den stadgade almosan och lyden Gud, ty Gud vet edra gerningar.

Hysen I väl betänkligheter att på förhånd erlägga några avgifter före edert samtal? Men om I icke gören det och Gud misskundar sig över eder, så förrätten bönen, given allmosan och lyden Gud och hans apostel, ty Gud är underkunnig om vad I gören.

Om föreskriften att inför ert samtal ge en offergåva vållar er bekymmer och ni har underlåtit att [följa den] och Gud i Sin nåd förlåter er, [nöj er då med att samvetsgrant] förrätta bönen och betala allmoseskatten; och lyd Gud och Hans Sändebud; Gud är underrättad om vad ni gör.

Frukten J att gifva, förut almosor innan edert samtal? Men om J icke gören detta — och Gud vänder sig nådigt till eder — så iakttager bönen och gifver de stadgade bidragen; och lyder Gud och Hans sändebud; ty Gud känner hvad J gören.

Har du ej gifvit akt på dem, som välja sig vänner af det folk (judarne), mot hvilket Gud är vred? De äro hvarken af edert eller af deras parti. De svärja på det som är falskt (att de äro muslimin), ehuru de veta det.

Har du ej givit akt på dem, som taga människor, dem Gud vredgas på, till beskyddare? De höra ej till eder, och I hören ej till dem, utan de svära på lögnen mot bättre vetande.

HAR DU inte lagt märke till de [hycklare] som söker stöd hos dem som har drabbats av Guds vrede [därför att de förnekar sanningen]? De hör inte samman med er och inte heller med dem och de svär på det som de vet är en lögn.

Har du ej bemärkt dem som ingått vänskap med menniskor på hvilka Gud är vredgad? De äro hvarken af eder eller af dem, och de svärja på hvad som är lögn med vetskap.

Gud har tillredt åt dem ett hårdt straff, ty deras gerningar äro onda.

Gud har berett dem ett svårt straff; förfärligt var förvisso vad de gjorde.

Gud har ett strängt straff i beredskap för dem; vad de gör är ont.

Gud har beredt dem ett strängt straff; ty ondt är hvad de göra.

De använda sine eder till ett skydd för sig, och hindra andre ifrån Guds väg. Derföre väntar dem ett vanärande straff.

De hava tagit sina eder till täckmantel och utestängt andra från Guds, väg, och dem väntar ett nesligt straff.

De svär sina eder för att skydda sig och på så sätt leder de [andra] bort från Guds väg. De har [att vänta] ett förnedrande straff.

De hafva tagit sina eder till täckmantel, och afhållit andra från Guds väg, men de skola få ett nesligt straff.

Hvarken deras barn eller rikedomar skola vara dem till något gagn emot Gud. De skola komma i helvetets eld, att der i evighet förblifva.

Deras rikedomar och deras barn skola aldrig båta dem det ringaste mot Gud; dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.

Varken deras [betydande] jordiska ägodelar eller deras [många] söner kan ge dem skydd mot Gud; deras arvedel är Elden och där skall de förbli till evig tid.

Icke skola deras rikedomar ej heller deras barn gagna dem det ringaste emot Gud: de varda eldens invånare, hvari de evinnerligen skola dväljas.

En dag skall Gud uppväcka dem alle. De skola då svärja inför Honom, så som de svärja inför Eder, menandes att det skall hjelpa dem. De äro ju idel lögnare.

Än den dag, då Gud uppväcker dem allesammans och de svärja inför honom, såsom de svurit inför eder, och tänka, att de vinna något därmed! Äro de verkligen icke lögnare?

Den Dag då Gud uppväcker dem alla från de döda, kommer de att bedyra och svära inför Gud [att de hade underkastat sig Hans vilja] liksom de nu bedyrar och svär inför er i tron att de uppnår något [med sina eder]. Nej, de är lögnens verkliga mästare!

En dag skall Gud uppväcka dem alla från de döda, och de skola svärja inför Honom, liksom de svärja inför eder, och tänka att de dermed något vinna: äro de icke, i sanning, lögnare?

Satan har fått makt med dem och kommit dem att förgäta Guds åkallande. Desse äro Satans skara. Satans skara varder ju alldeles förtappad.

Satan har fått makt med dem och kommit dem att glömma att åkalla Gud; dessa äro Satans anhängare. Äro Satans anhängare verkligen icke de tillspillogivna?

Djävulen har helt tagit befälet över dem och kommit dem att glömma att åkalla Gud. [De är Djävulens trogna och] Djävulens trogna är sannerligen förlorarna!

Satan har fått magt med dem, och kommit dem att glömma Guds hågkomst: de äro satans anhängare; äro icke, i sanning, satans anhängare de som varda lidande?

Sannerligen, de som sätta sig emot Gud och Hans apostel, äro de föraktligaste menniskor.

De, som sätta sig upp mot Gud och hans apostel, dessa höra förvisso till de uslaste.

De som trotsar Gud och Hans Sändebud kommer att höra till de eländigaste [på Uppståndelsens dag].

Sannerligen de som sätta sig emot Gud och hans apostel, de varda ibland de mest usle.

Gud har skrifvit: "jag och mina sändebud skola hafva framgång." Gud är stark och mäktig.

Gud har skrivit: »Jag skall sannerligen segra, jag och mina apostlar«; Gud är förvisso stark och väldig.

Gud har slagit fast: "Helt visst är det Jag, Jag och Mina sändebud, som skall segra!" - Hos Gud finns all styrka, all makt!

Gud har skrifvit: sannerligen skall Jag segra och mina apostlar; ty Gud är stark, mägtig.

Du skall ej finna, att någon, som tror på Gud och på den ytterste dagen, älskar den, som sätter sig emot Gud och Hans apostel, vore det än en fader, son, broder eller slägting. Gud har i desses hjertan inristat tron, understöder dem med en, ifrån sig utgående, ande, och inför dem i lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, der de få evigt vara. Gud är nöjd med dem och de med Honom. Desse äro Guds skara och Guds skara skall det väl gå.

Du finner icke, att några människor, som tro på Gud och den yttersta dagen, älska dem, som sätta sig upp mot Gud och hans apostel, om det ock gällde deras fäder eller söner eller bröder eller deras närmaste omgivning. I dessas hjärtan har Gud inskrivit tron; han har styrkt dem med en ande från sig, och han skall låta dem komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, att där evinnerligen förbliva. Gud finner behag i dem och de i honom; dessa äro Guds anhängare. Äro Guds anhängare verkligen icke de lyckliga?

Du kan inte finna [sådana] människor som tror på Gud och den Yttersta dagen och som [samtidigt] söker vänskap med dem som trotsar Gud och Hans Sändebud - inte ens om det gäller deras egen fader eller son eller broder eller [andra] som står dem nära. Det är i deras hjärtan som Han har skrivit in tron och de som Han har stärkt med Sin ande, och dem skall Han föra till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Gud är nöjd med dem och de är nöjda [där de njuter] Hans [gåvor]. De är Guds trogna och Guds trogna skall det sannerligen gå väl i händer!

Du skall ej finna menniskor som tro på Gud och den yttersta dagen, älska dem som sätta sig emot Gud och hans apostel, vore de än deras fäder eller deras söner eller deras bröder eller deras närmaste anförvandter: i deras hjertan har Gud skrifvit tron, och har stärkt dem med sin ande; och skall införa dem i lustgårdar hvarigenom floder löpa, att der evinnerliga vistas. Gud har funnit behag i dem, och de äro nöjde i Honom: de äro Guds folk; skola ej Guds folk blifva de lycklige?