بَلۡ ظَنَنتُمۡ أَن لَّن يَنقَلِبَ ٱلرَّسُولُ وَٱلۡمُؤۡمِنُونَ إِلَىٰٓ أَهۡلِيهِمۡ أَبَدٗا وَزُيِّنَ ذَٰلِكَ فِي قُلُوبِكُمۡ وَظَنَنتُمۡ ظَنَّ ٱلسَّوۡءِ وَكُنتُمۡ قَوۡمَۢا بُورٗا١٢

Förhållandet är, att I befaraden, att aposteln och de troende aldrig skulle återvända till sina hem, ty sådant förespeglades edre tankar, och I hafven haft en dålig tanke (om Gud att Han ej kunde hjelpa). I ären vordne ett förloradt folk.

Ja, I trodden, att aposteln och de rättrogna aldrig någonsin skulle komma tillbaka till de sina, och detta har förhärligats för eder i edra hjärtan, men I haden en dålig tanke om honom, och I ären förtappade människor.

Ja, det gick så långt att ni frågade er om Profeten och de troende alls skulle komma tillbaka till de sina, vilket innerst inne föreföll er vara det bästa [som kunde hända]. Och i ert stilla sinne tänkte ni onda tankar eftersom ni är onda människor!"

Tvertom, J tänkten att aposteln och de rättrogne aldrig någonsin skulle återkomma till sina slägter, och detta blef gjordt behagligt i edra hjertan, och J inbilladen eder en elak tanke, och J ären ett förderfvadt folk.