سَيَقُولُ لَكَ ٱلۡمُخَلَّفُونَ مِنَ ٱلۡأَعۡرَابِ شَغَلَتۡنَآ أَمۡوَٰلُنَا وَأَهۡلُونَا فَٱسۡتَغۡفِرۡ لَنَاۚ يَقُولُونَ بِأَلۡسِنَتِهِم مَّا لَيۡسَ فِي قُلُوبِهِمۡۚ قُلۡ فَمَن يَمۡلِكُ لَكُم مِّنَ ٱللَّهِ شَيۡـًٔا إِنۡ أَرَادَ بِكُمۡ ضَرًّا أَوۡ أَرَادَ بِكُمۡ نَفۡعَۢاۚ بَلۡ كَانَ ٱللَّهُ بِمَا تَعۡمَلُونَ خَبِيرَۢا١١

De beduiner, som hafva stannat hemma, skola urskulda sig och säga till dig: "våra hjordar och våra familjer hafva hindrat oss att medfölja dig på tåget; bed derföre Gud om tillgift för oss." De yttra med sine läppar det, som icke finnes i deras hjertan. Säg: "ho kan väl hafva någon makt emot Gud, antingen Han vill göra Eder ondt eller beskära Eder någon fördel? Gud känner edra gerningar.

De kvarlämnade beduinerna skola säga till dig: »Våra ägodelar och vårt husfolk sysselsatte oss; bed alltså om förlåtelse för oss!« De föra på tungan vad som ej finnes i deras hjärta. Säg: »Vem kan väl uträtta det ringaste för eder hos Gud, vare sig han vill skada eder eller vill gagna eder?« Ja, Gud är underkunnig om vad I gören.

De ökenaraber som inte gick med er kommer att säga till dig: "Vi var fullt upptagna av [att skydda] vår egendom och våra familjer; be därför Gud förlåta oss!" Men dessa ord som går över deras läppar kommer inte från hjärtat. Säg: "Vem har makt att hindra att ni drabbas av ett ont om Gud har bestämt det, eller [att beröva er] något gott som Han vill ge er? Men Gud är väl underrättad om vad ni företar er.

De af öcknens Araber som blefvo efterlemnade, skola säga till dig: våra ägodelar och våra slägter upptogo oss, bed alltså om tillgift för oss. De yttra med sina tungor hvad som ej är i deras hjertan. Säg: hvem förmår väl det ringaste för eder mot Gud om Han vill att eder sker ondt, eller Han vill edert gagn? Nej, men Gud känner hvad J gören.