فَذُوقُواْ بِمَا نَسِيتُمۡ لِقَآءَ يَوۡمِكُمۡ هَٰذَآ إِنَّا نَسِينَٰكُمۡۖ وَذُوقُواْ عَذَابَ ٱلۡخُلۡدِ بِمَا كُنتُمۡ تَعۡمَلُونَ١٤

"Smaken nu lönen för det att I förgaten, att denne eder dag skulle inträffa. Vi hafva också förgätit Eder. Smaken evighetens straff för edra gerningar.

Så smaken nu, därför att I glömt denna dagens inträffande! Vi hava förvisso glömt eder; ja, smaken det eviga straffet för vad I gjorden!

[Och Han skall säga till syndarna:] "Pröva nu följden av att ni glömde [Vårt] möte denna Dag; Vi har [även] glömt er. Smaka straffet för era handlingar, [ett straff] som skall vara i evighet!"

Smaker alltså, emedan J glömt mötet just denna dag — vi hafva också glömt eder — smaker den evinnerliga pinan, för hvad J gjorden.