وَلَوۡ تَرَىٰٓ إِذِ ٱلۡمُجۡرِمُونَ نَاكِسُواْ رُءُوسِهِمۡ عِندَ رَبِّهِمۡ رَبَّنَآ أَبۡصَرۡنَا وَسَمِعۡنَا فَٱرۡجِعۡنَا نَعۡمَلۡ صَٰلِحًا إِنَّا مُوقِنُونَ١٢

Kunde du blott se, när syndarne sänka sina hufvuden inför sin Herre och ropa: "o vår Herre! vi hafva sett och hört. Låt oss återvända till lifvet, så skola vi varda dygdige. Vi tro nu fullt och fast." —

Om du kunde se, när syndarne böja sina huvud inför sin Herre. »Herre, vi hava sett, och vi hava hört; låt oss alltså återvända, så skola vi handla rättskaffens. Vi äga förvisso visshet.«

Om du såg de obotfärdiga syndarna när de står med sänkta huvuden inför sin Herre [och säger:] "Herre! Vi har sett och vi har hört; låt oss få återvända [till jorden]! Då skall vi leva ett rättskaffens liv - [nu] har vi visshet."

Om du skulle se då de brottslige skola böja sina hufvuden inför sin Herra, utropande: o, Herre vi hafva sett och vi hafva hört, låt oss alltså återvända i verlden, att vi må handla rättfärdigt, ty vi äro nu öfvertygade.