تَتَجَافَىٰ جُنُوبُهُمۡ عَنِ ٱلۡمَضَاجِعِ يَدۡعُونَ رَبَّهُمۡ خَوۡفٗا وَطَمَعٗا وَمِمَّا رَزَقۡنَٰهُمۡ يُنفِقُونَ١٦

Resande sig ifrån sina läger, åkalla de sin Herre under bäfvan och hopp, och de utgifva almosor af det, som vi hafva beskärt dem till uppehälle.

I det deras kropp reser sig upp från bädden, då de åkalla sin Herre med fruktan och längtan och dela med sig av vad vi beskärt dem.

de som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre och som ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.

De uppstiga från sina bäddar, att åkalla sin Herra med fruktan och håg, och af det hvarmed vi försörjt dem, dela de med sig.