Sura 54: Månen

Yttersta stunden har nalkats och månen har klufvits,

Stunden närmar sig, och månen klyves.

STUNDEN NÄRMAR sig och månen har rämnat!

Uppståndelse-timmen nalkas och månen skall remna:

och om de se ett under, vända de ryggen till och säga: "det är ett ihärdigt taskspeleri."

Men få de se ett tecken, vända de sig bort och säga: »Ständig trolldom«

Men om de [som förnekar sanningen] får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: "Alltid dessa trollkonster!" -

Men om de såge ett tecken skulle de bortvända sig, och säga: det är ett tomt bländverk.

De hafva förklarat uppenbarelsen för lögn och följt sina lustar. Men hvarje handling är varaktig i sina följder.

Och hålla sanning för lögn och rätta sig efter sina hugskott, men allting står dock fast.

De är beslutna att avvisa [sanningen] och följer [bara] vad de själva tycker och önskar. Men allt har sin fasta bestämmelse.

Och de anklaga dig för lögn, och följa sina lustar; men allting är orubbligen faststäldt.

Afskräckande exempel hafva berättats för dem.

Det har ju till dem kommit ett budskap av avskräckande innehåll,

De har fått lyssna till berättelser som borde ha hållit dem tillbaka

Sannerligen har af berättelser kommit till dem en som innehåller motvärn mot villan,

Dessa berättelser voro fullkomlig visdom. Men hvad hjelper det att varna?

En fulländad visdom, men vad båtar det att varna?

[och] till djup visdom, men varningarna var till ingen nytta;

Den högsta visdom: men förmanare gagna ej;

Vänd dig derföre bort ifrån dem, Muhammed! En dag skall den ropande kalla dem till något förfärligt.

Vänd dig bort ifrån dem! Den dag, då den kallande kallar till ett vidrigt värv,

vänd dig därför ifrån dem. Den Dag då roparen kallar människorna till det okända,

Bortvänd dig alltså från dem. En dag härolden skall kalla till en vigtig sak,

Med nedslagna ögon skola de framgå ur grifterna såsom kringspridda gräshoppor.

Skola de träda ut ur grifterna med nedslagna ögon, liksom vore de en kringspridd gräshoppssvärm,

kommer de att stiga ut ur sina gravar, stirrande i marken, och som svärmar av gräshoppor

Skola de utkomma ur grifterna, med sina blickar nedslagne, liksom vore de kringspridda gräshoppor,

Sträckande sine halsar emot den ropande, skola de otrogne då skria: "detta är en hård dag."

Hastande den kallande till mötes. De otrogna skola säga: »Detta varder en svår dag.«

skynda fram mot roparen, och de som förnekade sanningen skall säga: "Detta är en svart dag!"

Tyste begifvande sig till den kallande: de otrogne skola då säga detta är en bedröflig dag.

Redan före dem voro Noachs samtida otrogne, förklarade vår tjenare för en lögnare och sade: "han är besatt." Han afvisades.

Före dem har Noas folk hållit sanning för lögn. De höllo vår tjänare för lögnare och sade: »Han är förryckt«, och han blev bortjagad.

FÖRE dem förnekade Noas folk [uppståndelsens] sanning; de beskyllde Vår tjänare för lögn och kallade honom besatt och drev bort honom.

Noachs landsmän ropade på bedrägeri före dem, och gjorde vår tjenare till lögnare, och sade: det är en dåre, och han vardt förkastad.

Han ropade derföre till sin Herre: "jag är öfverväldigad! förläna mig seger!"

Men han ropade till sin Herre: »Jag är övervunnen; skaffa mig hjälp!«

Och han ropade till sin Herre: "De är starkare än jag; [Herre,] kom till min hjälp!"

Men han åkallade sin Herra, sägande: jag är öfvervunnen, alltså frälsa mig.

Vi öppnade himmelens slussar för vattnets strömmar,

Så öppnade vi himmelens portar för strömmande regn

Och Vi öppnade himlens portar och lät rikligt regn strömma [utan uppehåll],

Och vi öppnade himmelens portar för det nedströmmande regnet;

och vi öppnade jorden, så att källor öfverallt framqvälde, och vattnen sammanträffade efter ett förut fattadt beslut.

Och läto källor framkvälla ur jorden, så att vattnet möttes enligt förut fattat beslut,

och källor springa fram ur marken så att vattnen möttes - allt i enlighet med [Guds] beslut.

Och vi läto jorden utfrusa källor, så att vattnet möttes, enligt ett redan faststäldt beslut.

Vi upplyfte honom på bjelkar, med spikar sammanfogade,

Och förde honom bort på en sammanfogning av plankor och spikar,

Och Vi räddade honom på [skeppet] som timrats av plankor och spik,

Och vi buro honom på en hopfogning af plankor och palmträds tågor:

som flöto under våra ögon (med vår tillsyn), såsom belöning för dem, som bemötts med otacksamhet.

Som flöt inför våra ögon till lön för honom, som misskänts.

och det rörde sig fram [över havet] under Våra ögon; [detta var] belöningen till den som hade kallats lögnare.

Den framflöt under våra ögon, till en belöning åt honom som blef otacksamt förnekad.

Vi hafva bevarat bjelkarne såsom ett tecken. Finnes det någon, som lägger det på hjertat?

Vi hava ju lämnat den till ett tecken. Men finns det väl någon, som låter förmana sig?

Vi gjorde denna [katastrof] till ett tecken, [ett exempel för människorna] - finns det någon som bevarar den i minnet [och tar lärdom]?

Och sannerligen hafva vi lemnat denna ark såsom ett tecken, men månne någon blifvit erinrad?

Hurudant var mitt straff och min varning?

Och hurudant blev mitt straff och min varning?

Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

Och hurudan vardt min näpst och mitt hot!

— Vi hafva gjort Korânen lätt att öfverväga; men gifves det någon, som lägger den på hjertat? —

Vi hava ju gjort Koranen lämplig till förmaning, men finns det väl någon, som låter förmana sig?

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

Sannerligen hafva vi gjort Koran lätt till erinran, men månne någon blifvit erinrad?

Äfven a'diterne voro otrogne, och hurudant var mitt straff och min varning?

Ad höll sanning för lögn, och hurudant blev mitt straff och min varning?

STAMMEN Aad förnekade sanningen och hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

Aad anklagade sin profet för lögn, men burudan vardt min näpst och mitt hot!

Vi sände en stormvind öfver dem på den ihållande olyckans dag.

Vi sände förvisso en vinande vind över dem på den ständiga olyckans dag,

[Till sist,] en lång och olycksdiger dag, sände Vi en rasande stormvind mot dem,

Sannerligen sände vi på dem en rytande vind, på en dag beständigt olycksfull,

Den nedslog menniskorna, som om de hade varit med rötterna uppryckte palmstammar.

Som tog med sig människorna, som om de varit palmstammar, som ryckts upp.

som grep tag i människorna, [kastade omkull dem och lämnade dem utsträckta på marken] som palmstubbar, uppryckta med rötterna.

Som bortförde menniskorna liksom de varit uppryckta palmträdsrötter.

Hurudant var mitt straff och min varning?

Och hurudant blev mitt straff och min varning?

Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

Och hurudan vardt min näpst och mitt hot!

— Vi hafva gjort Korânen lätt att öfverväga; men gifves det någon, som lägger den på hjertat? —

Vi hava ju gjort Koranen lämplig till förmaning, men finns det väl någon, som låter förmana sig?

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

Sannerligen hafva vi gjort Koran lätt till erinran, men månne någon blifvit erinrad?

Thamûdäerne hafva hållit min varning för lögn

Thamud höll varningen för lögn

[STAMMEN] Thamud trodde inte på de varningar [som Vi sände dem],

Tzamud gjorde till lögn varningarne;

och hafva sagt: "en ensam menniska står upp ibland oss, och honom skola vi följa? Då måste vi vara förryckte och i villfarelse.

Och sade: »Skola vi följa en mänsklig varelse ur vår egen krets? Då vore vi sannerligen hemfallna åt villfarelse och galenskap.

och de sade: "Skall vi följa en ensam [man] ur våra egna led? [Om vi gjorde så] skulle vi ha gått vilse eller förlorat förståndet!

Och de sade: skola vi väl följa en enda man af de våra? Sannerligen vore vi då i villfarelse och vansinnighet:

Huru? han skall framför oss hafva erhållit förmaningen (uppenbarelsen)? Nej! han är en oförskämd lögnare."

Har väl förmaningen uppdragits åt honom inom vår egen krets? Nej, han är en fräck lögnare.«

Skulle det bland oss [alla] vara just han som utmärktes med den [gudomliga] påminnelsen [och inte en av våra mer förtjänta män]? Nej, han är ingenting annat än en fräck lögnare!"

Är predikandet just uppdraget åt honom ibland oss? Nej, men han är en oförskämd lögnare. Herren sade:

Men i morgon skola de veta, hvem den oförskämde lögnaren är.

»I morgon skola de få erfara, vem som är den fräcke lögnaren.

[Och Gud sade till deras profet Salih:] "De skall snart få veta vem som är en fräck lögnare!

I morgon skola de erfara hvem som är den oförskämde lögnaren:

Vi vilja sända kamelinnan, för att pröfva dem, och du må tåligt gifva akt på dem.

Vi skola förvisso sända kamelhonan till en prövning för dem. Så giv akt på dem och härda ut!

Vi skall nu låta kamelstoet löpa fritt för att sätta dem på prov; ge dig till tåls och se vad de företar sig.

Sannerligen skola vi sända kamelinnan till en pröfning åt dem, och gif du akt på dem, och var fördragsam:

Förkunna dem, att vattnet är fördeladt emellan dem; den hvars tur det är, han inställe sig att dricka.

Och tala om för dem, att vattnet fördelats bland dem, så att all vattning sker i tur och ordning!«

Men säg dem att vattnet i brunnarna skall fördelas mellan dem - var och en måste vara där, när hans tur [att vattna sina djur] har kommit."

Och förkunna dem, att hvarje dryck af vattnet som emellan dem är fördeladt, är till finnandes.

Då ropade de på sin man, och han grep sig an och hasade henne,

Så ropade de på sin landsman, och han grep sig an med lemlästningen.

Men de tillkallade en man i stammen som åtog sig [att slakta kamelstoet] och han slaktade det på grymmaste sätt.

Men de kallade sin följeslagare, och han upplyfte sin hand och dräpte henne.

och hurudant var mitt straff och min varning!

Och hurudant blev mitt straff och min varning?

Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

Och hurudan vardt min näpst och mitt hot!

Vi sände blott ett enda rop öfver dem, och de vordo torre som risqvistar, af hvilka man gör boskapsfållor.

Vi sände förvisso en enda skräll över dem, och de blevo som vidjor, de där sammanflätas till stängsel.

Vi lät ett enda dån [- dånet av detta straff -] genljuda över dem, och där låg de som [en hög] torra störar till en inhägnad.

Sannerligen sände vi på dem ett enda dånande rop, och de blefvo liksom de torra strån hvaraf den betjenar sig som gör inhägnad för boskapen.

— Vi hafva gjort Korânen lätt, att öfverväga; gifves det någon, som lägger den på hjertat? —

Vi hava ju gjort Koranen lämplig till förmaning, men finns det väl någon, som låter förmana sig?

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

Sannerligen hafva vi gjort Koran lätt till erinran, men mânne någon blifvit erinrad?

Lots folk hafva hållit min varning för lögn.

Lots folk höll varningen för lögn.

LOTS folk [trodde inte heller] på [Våra] varningar;

Lots landsmän gjorde till lögn varningarne.

Vi sände en sandstorm emot dem, ur hvilken vi räddade endast Lots slägt i morgonstunden,

Vi sände förvisso en orkan över dem undantagandes Lots husfolk; dem frälste vi i daggryningen

[och] Vi sände över dem en orkan [av död och förintelse]. Men före gryningen räddade Vi Lot och dem som följde honom [i tron].

Sannerligen sände vi på dem en grusdrifvande storm, som förstörde dem, utom Lots slägt, som vi frälsade i dagningen;

af nåd, som vi beskärde honom, ty så belöna vi de tacksamme.

Av nåd från vår sida. Så löna vi den, som är tacksam.

Vår nåd var med dem; så belönar Vi de tacksamma.

Genom vår nåd: sålunda löna vi den som är tacksam.

Lot hade förkunnat dem vårt angrepp, men de hyste tvifvel om förmaningen.

Han hade ju varnat dem för vår hemsökelse, men de tvivlade på varningen;

[Lot] varnade dem för Vårt stränga straff; men de trodde inte på varningarnas [allvar]

Sannerligen hade han varnat dem för vår magt, men de tviflade på varningarne.

De hade understått sig, att förgripa sig på hans gäster. Vi rörde vid deras ögon (slogo dem med blindhet) med de orden: "smaken mitt straff och min varning."

De hade ju avfordrat honom hans gäster, men vi slogo deras ögon med blindhet. Så smaken nu mitt straff och min varning!

och försökte förmå honom att utlämna sina gäster [till dem]. Då slog Vi dem med blindhet. "Pröva då på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

Och de äskade af honom hans gäster, men vi utplånade deras ögon, sägande: smaker min näpst och mitt hot.

Följande morgon träffades de af ett ihållande straff.

Ett varaktigt straff har ju träffat dem tidigt en morgon.

Och en morgon, tidigt, drabbade dem det slutliga straffet.

Och ett varagtigt straff öfverraskade dem tidigt om morgonen.

"Smaken mitt straff och min varning."

Så smaken nu mitt straff och min varning!

"Pröva nu på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

Smaker, alltså, min näpst och mitt hot.

— Vi hafva gjort Korânen lätt att öfverväga; gifves det någon, som lägger den på hjertat? —

Vi hava ju gjort Koranen lämplig till förmaning, men finns det väl någon, som låter förmana sig?

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

Sannerligen hafva vi gjort Koran lätt till erinran, men månne någon blifvit erinrad?

Faraos familj (undersåtare) har varnats.

Varningen har ju kommit till Faraos folk.

[Även] Faraos folk varnades;

Och varningar kommo till Pharaos folk:

Den höll alla våra tecken för lögner; vi grepo dem på ett våldsamt, oemotståndligt sätt.

De höllo alla våra tecken för lögn, men vi togo tag i dem med den Väldiges och Mäktiges kraft.

[och då] de avvisade alla Våra tecken straffade Vi dem med den överväldigande styrkan hos en allsmäktig Gud, som ingen kan motstå.

De gjorde våra tecken till lögn allesamman, men vi hemsökte dem med ett straff svårt och väldigt.

Äro väl de otrogne ibland Eder, (mekkanare), bättre än desse? Eller har säkerhet lofvats Eder i de uppenbarade skrifterna?

Äro de otrogna bland eder förmer än dessa, eller haven I fribrev i skrifterna?

ÄR DÅ de bland er som förnekar sanningen bättre än de [forna folk som här har nämnts], eller har [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom förklarat er oskyldiga?

Åro edra otrogne bättre än desse? Eller hafven J fribref i Skrifterne?

Säga de kanhända: "vi äro förenade, oöfvervinnelige?"

Eller säga de: »Vi äro en segerrik skara«?

Kanske säger de: "Vi är alla [eniga i vår åsikt och följaktligen] är det vi som måste vinna?"

Eller skola de säga: vi äro en mängd mägtige att segra?

Men den förenade skaran skall fly och vända ryggen.

Skaran skall bliva tillbakaslagen, och de skola rygga tillbaka.

[Nej,] skaran [av förnekare] skall besegras och skall tvingas göra helt om och fly.

Mängden skall drifvas på flykten, och de skola vända ryggarne till.

Ja! stunden (som nalkas) är tiden för edert inställande, och det gifves ingenting förskräckligare och bittrare än stunden.

Ja, stunden är deras utsatta tid; stunden varder än värre och bittrare.

Men den Yttersta stunden är den tid då de är kallade att inställa sig, och denna Stund [kommer att för dem betyda] det djupaste elände och den bittraste sorg.

Men uppståndelsens timme är deras utfasta tid; den timmen varder olycksdigrare och bittrare.

Ja! syndarne äro förryckte och i villfarelse.

Syndarne äro förvisso hemfallna åt villfarelse och galenskap

Då skall de obotfärdiga syndarna [inse att] de gick vilse och [att] deras förstånd svek dem.

Sannerligen äro de brottslige i villfarelse och vansinnighet;

En dag skola de släpas på sina ansigten in i elden och man ropar till dem: "njuten af helvetets (Sakars) vidrörande."

Den dag, då de släpas huvudstupa i elden. »Smaken beröringen med Sakar!«

Den Dag då de släpas på sina ansikten in i Elden [skall de höra en röst:] "Pröva på dess heta famntag!"

En dag skola de släpas i elden på sina ansigten, och dem skall sägas, smaker helvites-eldens vidröring.

Vi hafva nemligen skapat allt efter ett visst mått,

Allting hava vi förvisso skapat efter mått,

ALLT har Vi skapat med rätta mått

Sannerligen hafva vi skapat allting enligt ett förut faststäldt beslut:

och vår befattning varar blott en stund, såsom ett ögonblick.

Och vårt bud var blott ett enda ord som en blinkning med ögat.

och Vår befallning [och dess omsättning i verklighet] är ett och detsamma - ett ögonblickligt skeende.

Och vårt bud var ej mer än ett enda ord, liksom ett ögonkast.

Redan tillförne hafva vi förgjort många folk af edert slag. Finnes det någon, som tänker derpå?

Vi hava ju tillintetgjort edra likar, men finns det väl någon, som låter förmana sig?

Era likar [i synd och förnekelse bland tidigare folk] lät Vi gå under; finns det någon som bevarar detta i minnet [och tar lärdom]

Redan hafva vi tillintetgjort edra likar, men månne någon är erinrad?

Allt hvad de hafva gjort, står skrifvet i de gamla skrifterna.

Allt vad de gjort finnes i skrifterna;

Alla deras handlingar omtalas i [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom;

Allting hvad de göra är skrifvet i böckerne:

Allting, smått och stort, är antecknadt.

Ja, allt, både smått och stort, är upptecknat.

allt är redovisat, stort som smått.

Och allt, litet eller stort, är upptecknadt.

De gudfruktige skola fröjda sig i trädgårdar och vid floder,

De gudfruktiga skola förvisso dväljas i lustgårdar och bland bäckar,

De rättfärdiga skall vistas i lustgårdar [vattnade av] bäckar.

Sannerligen skola de gudfruktige införas ibland lustgårdar och floder,

uti ett ljufligt hem, hos den mäktige konungen.

I sannfärdighetens hem hos en mäktig Konung.

[Och de skall] ta plats inför en allsmäktig Konung i sanningens [församling].

Uti sanningens hufvudsäte, hos en mägtig Konung.