Sura 53: Stjärnan

Jag svär vid stjernan (Plejaderna), då hon går ned,

Vid stjärnan, när den går ned!

VID den sjunkande stjärnan!

Vid stjernan då hon går ned,

eder landsman är hvarken på villovägar eller förvirrad,

Icke far eder landsman vilse, och icke bedrager han sig;

Er landsman har inte gått vilse och han är alls inte besatt.

Eder följeslagare Mohammed far ej vilse, ej heller han blifvit vilseförd,

och icke talar han efter sina hugskott.

Ej heller talar han av egen drift.

Och han talar inte av egen drift -

Ej heller han talar af egen drift,

Hvad han predikar är ej annat än en uppenbarelse, som uppenbaras för honom.

Detta är ej annat än en uppenbarelse, som uppenbaras.

nej, [det är] uppenbarelsens ord,

Det är ej annat än en uppenbarelse, som blifvit honom uppenbarad.

Den med stor kraft utrustade (Gabriel) har lärt honom det,

En, som är väldig i kraft, har undervisat honom,

som en av de allra mäktigaste lär honom,

En väldig i magt lärde honom den,

den med makt begåfvade. Han steg nemligen upp,

En, som är begåvad med omdöme. Han stod stilla

[en ängel] stark och vis. Och han framträdde i sin verkliga skepnad

Begåfvad med visdom: och han blef synlig,

och se! han var i den högste himmelen.

I himmelens höjd;

över horisonten;

Och det var i den högsta synkretsen;

Sedan närmade han sig och nedsläppte sig,

Sedan närmade han sig och svävade ned

därefter närmade han sig till dess han stod [svävande i luften]

Sedan nalkades han och kom nära,

till dess att han var på två båglängders afstånd (ifrån Muhammed) eller närmare,

Och kom på två båglängders avstånd eller ännu närmare

på två båglängders avstånd eller ännu närmare.

Så att han var på tvenne båglängders afstånd, eller närmare;

och han uppenbarade för sin tjenare hvad han uppenbarade.

Och uppenbarade sina uppenbarelser för sin tjänare.

Så uppenbarade [Gud] det han ville uppenbara för Sin tjänare.

Och han uppenbarade till sin tjenare hvad han uppenbarade.

Hans syn är ej en dikt af hans hjerta (en illusion);

Icke har hans hjärta uppdiktat vad han sett;

Hjärtat tog inte miste på vad han såg;

Hjertat hos Mohammed har ej ljugit ihop hvad han såg:

viljen I då bestrida honom hvad han har sett?

Skolen I då tvista med honom om vad han såg?

ifrågasätter ni att han såg detta som han såg?

Skolen J då bestrida honom hvad han såg?

Redan förut har han sett honom i en annan syn

Han har ju sett honom en annan gång

Ja, han såg honom ännu en gång

Och sannerligen såg han honom en annan gång,

— vid gränsens lotusträd —

Vid det yttersta lotusträdet,

vid lotusträdet [nära] den yttersta gränsen,

Vid det himmelska lotusträdet, som ej får förbigås,

vid hvilket paradiset, de saliges boning är.

Där viloställets lustgård är,

intill [den ljuvliga] vilans lustgård;

Bredvid hvilket är den evinnerliga boningens lustgård,

Lotusträdet betäcktes af det, som betäckte det.

Då lotusträdet skyldes av någonting, som skylde.

och lotusträdet badade [i ett bländande ljus].

Då lotusträdet skylde hvad det skylde.

Ögat vände sig ej bort, och blickade ej på annat.

Blicken svek ej och irrade ej omkring;

Han tog inte sina ögon [från synen] och inte heller försökte han se mer än vad han såg;

Blicken vek ej undan, men var ej trottsig.

Han har redan sett sin Herres största under.

Av sin Herres tecken fick han se det största.

han fick ju se några av sin Herres största tecken.

Sannerligen såg han af sin Herras största tecken.

Hvad synes Eder nu om Lât, Uzza

Tron I då om al-Lat och al-’Uzza

HAR ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza

Kännen J väl Allats och Al Ouzza,

och Manâh, den tredje gudinnan?

Och Manat, den tredje och sista,

och Manat, den tredje [som ni dyrkar]?

Och Manah, den der tredje gudinnan?

Huru! I skullen hafva söner och Han (Gud) döttrar?

Att sönerna tillhöra eder och döttrarna honom?

Förbehåller ni er alltså manlig, och tillskriver Honom kvinnlig avkomma?

Hafven J barn af mankönet och Han af qvinnokönet?

Detta vore då en orättvis fördelning.

Detta vore då en obillig fördelning;

Det är sannerligen en ojämn fördelning!

Detta är då en orättvis fördelning:

Desse (afgudarne) äro blott namn, som I och edre fäder hafven gifvit åt dem (afgudarne). Gud har icke nedsändt någon rättighet (härtill). De följa dervid allena hugskott och sina hjertans önskningar, ehuru det redan har kommit till dem en ledning ifrån deras Herre.

Detta är ingenting annat än namn, dem I och edra fäder uppfunnit, utan att Gud nedsänt något bemyndigande. De rätta sig blott efter inbillning och sådant, som de själva trakta efter, ehuru vägledningen kommit dem till del från deras Herre.

Nej, dessa [gudinnor] är ingenting annat än namn som ni och era förfäder har uppfunnit; Gud har aldrig gett tillstånd till detta. - De följer enbart lösa antaganden och vad som faller dem in. Men ändå har vägledningen från deras Herre nått dem.

De äro ej annat än namn som J hafven uppkallat, J och edra fäder, hvarom Gud ej nedsändt något öfvertygande bevis. De följa ej annat än en inbilining, och hvad själarne eftertrakta; dock har sannerligen den rätta vägledningen kommit till dem från deras Herra.

Skall menniskan hafva hvad hon önskar (söner),

Eller skall människan få allt vad hon önskar sig,

Eller skall människan få allt vad hon önskar

Skall väl menniskan hafva hvad hon önskar?

då Gud dock eger denna och den andra verlden (och skall ändå endast hafva döttrar)?

Då dock det sista som det första hör Gud till?

Nej, [de som anropar krafter som de tror har del i Guds makt, skall veta att] allt i det kommande livet och i denna värld tillhör Gud.

Men det tillkommande lifvet och det närvarande, tillhöra Gud:

Huru månge änglar gifves det icke i himmelen, och deras förbön gäller icke alls, så framt icke Gud på förhand har godkänt dens förbön, som Han vill.

Huru många änglar finnas ej i himlarna, vilkas medling ej båtar det ringaste, så framt ej Gud tillstädjer den för den han vill och den, i vilken han finner behag!

Hur talrika änglarna i himlen än är, är deras förböner till ingen nytta, om inte Gud har gett Sitt tillstånd; och Han ger det till förmån för den Han vill och som funnit nåd inför Honom.

Och huru många englar som helst i himlarne, skall deras bemedling ingenting gagna, Om icke sedan Gud tillåtit, för hvem Han vill och som Han har behaglig.

Endast de, som icke tro på det eviga lifvet, gifva änglarne (afgudarne) qvinnonamn.

De, som ej tro på det tillkommande livet, giva sannerligen änglarna kvinnliga namn.

De som betraktar änglarna som kvinnliga väsen tror [i själva verket] inte på livet efter detta.

Sannerligen, de som ej tro på det tillkommande lifvet, de gifva englarne en qvinnlig benämning.

De hafva icke alls någon kunskap härom, och låta blott leda sig af hugskott; men hugskott betyda intet emot verkligheten.

Och dock hava de ingen kunskap därom; de rätta sig blott efter inbillning, men inbillningen kan förvisso ej ersätta verkligheten på något sätt.

Om det har de ingen kunskap; de följer bara lösa antaganden, och lösa antaganden kan inte ersätta sanningen.

Dock hafva de derom ingen kunskap, de följa ej annat än inbillningen, och inbillningen skall ingenting vinna på sanningens bekostnad.

Drag dig derföre till baka ifrån dem, som hafva vändt vår lära ryggen, och hvilkas diktan och traktan inskränker sig till denna verlden.

Vänd dig alltså bort ifrån den, som vänder vår förmaning ryggen och icke eftersträvar någonting annat än det jordiska livet!

Vänd dig därför ifrån dem som försummar att åkalla Oss och vars hela intresse är riktat mot det jordiska livet [och dess fröjder];

Undfly alltså den som bortvänder sig från vår erinran, och som ej åtrår annat än det verldsliga lifvet:

Detta är summan af deras vetande. Trösta dig, din Herre känner bäst dem, som förirra sig bort ifrån Hans väg, och Han känner bäst dem, som låta leda sig.

Detta är summan av deras vetande. Din Herre känner förvisso bäst, vem som förirrar sig ifrån hans väg, och han känner ock bäst, vem som är stadd på den rätta vägen.

där ligger summan av deras kunskap. Din Herre vet bäst vem som överger Hans väg och Han vet bäst vem som låter sig vägledas.

Detta är deras mål i kunskapen. Sannerligen känner din Herre den som afviker från Hans väg; och Han känner den som är vägledd..

Gud, som eger himlarne och jorden, skall vedergälla dem, som ondt hafva gjort, och med godt belöna de gode,

Gud tillhör vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden, för att han må löna dem, som göra ont, för vad de gjort och löna dem, som göra väl, med det yppersta,

Allt det som himlarna rymmer och allt det som jorden bär tillhör Gud; Han kommer att straffa dem som gör ont med [det som svarar mot] deras handlingar och belöna dem som gör gott med det högsta goda.

Hvad som finnes i himlarne och på jorden tillhör Gud, att Han må vedergälla dem som synda, för hvad de gjort, och belöna dem som väl göra, med det sköna slutet.

som undvika svåra synder och utsväfningar, och endast begå smärre förseelser; ty din Herre är oändlig i sin förlåtelse. Men Han känner Eder också bättre än I sjelfve, ty Han har ju frambragt Eder ur jorden och ur moderlifven, der i lågen förborgade. Inbillen Eder derföre icke, att I ären rene; Han allena vet, hvem som är gudfruktig.

Dem, som undfly svåra synder och skändligheter, om också icke smärre förseelser. Din Herre är förvisso rik på överseende; han känner bäst eder natur, då han frambragte eder ur jorden, och då I voren förborgade i edra mödrars sköten. Rättfärdigen alltså icke eder själva! Han känner bäst, vem som fruktar Gud.

De som avhåller sig från de grövsta synderna och från skamliga handlingar [skall se] - även om de begår mindre felsteg - [att] det inte finns någon gräns för din Herres förlåtelse. Han har full kännedom om er, från det att Han [först] skapade er av jord och från det att ni tog form i moderlivet. Påstå därför inte att ni är rena från synd! Han vet bäst vem som fruktar Honom.

De som undfly svåra synder och förbudna ting, om icke svaghetssynder, sannerligen är din Herre mot dem stor i mildhet. Han kände eder väl flå Han frambragte eder från jorden, och då J voren lifsfrön i edra mödrars sköten : alltså magen J ej rättfärdiga eder sjelfva; Han bäst känner den som fruktar Honom.

Hvad synes dig om den, som har vändt ryggen till,

Tror du då om den, som vänder sig bort

VAD ANSER du om den som vänder sig ifrån [tron för att ge sig hän åt de jordiska fröjderna]

Huru då? den som vänder ryggen till,

gifver litet och vid brunngräfning stött på klippan (funnit sin gynnare snål)?

Och giver litet och är girig,

och som ger det minsta [möjliga av det han äger åt andra] och knotar till och med över detta

Och gifver obetydligt, och är girig,

eger han kanske kunskap om det fördolda? Då ser han (hvad som är sant).

Att han äger någon kunskap om det fördolda, så att han kan se?

Har han kunskap om den verklighet som är dold för människorna, så att han kan se [in i framtiden]?

Har han kunskap om hvad som är förborgadt, så att han ser det?

Eller har han ej fått kännedom om det, som står i Mose bokrullar,

Eller har han ej fått besked om vad som står på Moses blad

Eller har han inte fått veta något om Moses uppenbarelser

Har då ej blifvit honom förkunnadt hvad som står i Moses böcker,

och i Abrahams, som höll ord,

Och Abrahams, hans, som var trofast,

eller hört om Abraham, som troget fullgjorde [allt vad Gud befallde honom]?

Och genom Abraham, som uppfyllde sitt förbund:

att nemligen ingen själ skall bära någon annan syndabörda än sin egen,

Att en bärerska ej bär en annans börda,

[Eller hört] att det på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda

och att menniskan får godt endast af sitt eget sträfvande,

Att ingenting annat tillkommer människan än vad hon strävat efter,

eller att ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat;

Och att menniskan ej tillkommer mer än hvad hon gjort?

och att hennes sträfvande skall tagas i betraktande,

Att hennes strävan skall komma i dagen,

och att hon [en Dag] skall få se sina strävanden [i deras rätta ljus]

Och att hennes arbete sedan skall blifva synligt? —

och att hon sedan skall belönas med tillräcklig lön,

Att hon skall lönas därför i fullaste mått,

och därefter få sin fulla lön;

Och hon skall derföre lönas med en öfverflödigö belöningo —

och att hennes mål är din Herre,

Att det slutliga målet är hos din Herre,

och att slutpunkten [för allt] är [återkomsten] till din Herre;

Och att hos din Herra är målet?

och att det är Han, som åstadkommer skratt och gråt,

Att det är han, som framkallar leende och tårar,

och att det är Han som ger er orsak att skratta och Han som ger er orsak att gråta;

Och att Han orsakar löje och tårar?

och att Han gifver lif och död,

Att det är han, som giver död och liv,

och att det är Han som skänker död och Han som skänker liv;

Och att Han gifver död och lif?

och att Han har skapat menniskorna såsom par, man och qvinna,

Att han skapat de båda könen, man och kvinna,

och att Han har skapat de två könen, mankön och kvinnokön,

Och att Han skapat de tvenne könen, mankönet och qvinnokönet,

af en droppe, när den utgjutes,

Av en droppe, när den utgjutes,

av en droppe utgjuten säd,

Af menniskosäd då den utgjutes?

och att Honom åligger de dödes uppväckande,

Att även den andra skapelseakten är hans sak,

och att Han skall låta det nya livet träda fram;

Och att Honom tillkommer den andra skapelsen?

och att Han förlänar rikedom och förnöjsamhet,

Att det är han, som skänker rikedom och fortbestånd,

och att det är Han som gör [människan] rik och [Han som] förmår [henne] att nöja sig med det hon har;

Och att Han gör rik och skänker tillfredsställelse?

och att Han är Herre öfver Sirius,

Att det är han, som är Sirius’ Herre,

och att det är Han som är Hundstjärnans Herre;

Och att Han är hundstjernans Herre?

och att Han har utrotat de gamle a'diterne

Och att han tillintetgjort det gamla Ad

och att Han lät det forna Aad gå under

Och att Han tillintetgjort de fordne Aad,

och thamûdäerne — de hafva försvunnit —

Och Thamud utan att lämna någon kvar

liksom stammen Thamud - [de förintades] till sista man -

Och Tzamud, och ej qvarlemnat någon,

och före dem Noachs folk, ty de voro orättfärdige och syndige,

Och Noas folk förut? Dessa voro förvisso ännu mera orättfärdiga och vrånga.

och före dem Noas folk - de var de syndigaste och mest hårdnackade [av alla] -

Och Noachs landsmän förut, ty de uppförde sig orättfärdigt och gudlöst?

och det omstörtade landet (Sodom och Gomorrha) har Han låtit sjunka ned,

De omstörtade städerna kastade han överända

och de [städer] som Han kastade över ända

Och de öfverändakastade städerna nedkastade Han,

och Han har sedan betäckt det med det, hvarmed Han betäckte det (döda hafvet).

Och lät det överväldigande överväldiga dem.

och täckte dem med det som täckte [dem].

Och det som betäckte dem, betäckte dem.

På hvilken Guds nåd skall du väl ännu tvifla?

På vilken av din Herres välgärningar kan du då tvivla?

Vilken av din Herres välgärningar vill du [människa] sätta i fråga?

På hvilken af din Herras välgerningar skall du då tvifla?

Denne här (Muhammed) är en, såsom de förre varnarne voro.

Detta är en varning av samma slag som de förra varningarna.

DENNE [Profet] är en varnare liksom de som varnade i gångna tider.

Denne är en predikare lik de fordne predikarne.

Stunden nalkas,

Den annalkande stunden nalkas;

[Stunden] som närmar sig kommer allt närmare,

Domsdagen nalkas;

som Gud allena kan hejda.

utom Gud finns intet, som kan avslöja den.

[men] ingen annan än Gud kan dra undan [slöjan] som döljer den.

Ingen, utom Gud, uppenbarar den.

Förundren I Eder öfver denna nyhet,

Undren I då över dessa tidender

Förvånas ni över dessa ord

Är det då öfver denna nya uppenbarelse J undren?

och skratten I, istället för att gråta,

Och skratten i stället för att gråta,

Skrattar ni [belåtet] i stället för att gråta,

Och J skratten och gråten ej,

och drifven gyckel?

Styvnackade som I ären?

och sträcker självsäkert på nacken

Och J bären hufvudet högt!

Nej! kasten Eder ned på edra ansigten inför Gud och tillbedjen Honom.

Fallen ned för Gud och dyrken!

Fall ned inför Gud och tillbe [Honom]!

Tillbedjer hellre Gud och tjener Honom.