Sura 59: Utdrivningen

Allt i himlarne och på jorden lofvar Gud. Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden prisar Gud; ja, han är den Väldige, den Vise.

ALLT det som himlarna rymmer och det som jorden bär prisar Gud; Han är den Allsmäktige, den Vise.

Allt i himlarne och på jorden prisar Gud; och Han är den Mägtige, den Vise.

Det är Han, som utdref de otrogne af Skriftens egare ur sina hem och tvang dem att sälla sig till de förut utvandrade. Icke trodden I, att de skulle lemna sina hus, och de förmenade sjelfve, att deras borgar skulle skydda dem emot Gud. Men Gud angrep dem ifrån ett håll, som de ej hade väntat sig, och Han ingaf en sådan skräck i deras hjertan, att de nedrefvo sina boningar med sina egna, så väl som med de troendes, händer. Hemten lärdom häraf I, som hafven öppna ögon.

Han är den, som första gången utdrivit dem, som äro otrogna, bland dem, som fått skriften, från deras hem. I trodden ej, att de skulle draga bort, och de trodde, att deras borgar skulle värna dem mot Gud, men Gud kom över dem från ett håll, som de ej tänkt sig, och slungade skräck i deras hjärtan, så att de förstörde sina hus med egna händer med de rättrognas tillhjälp. Så låten då varna eder, I som haven ögon!

Det är Han som förmådde dem av efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser som förnekade sanningen, att överge sina hem vid den första [stora] mönstringen. Ni [troende] tvivlade på att de skulle ge sig av [utan strid] och de trodde att de var väl skyddade mot Guds makt i sina fästen. Men Guds hårda slag drabbade dem från ett håll som de inte hade räknat med, och Han injagade [sådan] skräck i deras hjärtan att de raserade sina hem med egna händer - och de troende [rev vad som återstod]. Lär av detta, ni som ser klart!

Han är den som nödgade de otrogne af Skrifternes folk att utgå från deras boningar till första sammankomsten. J tänkten ej att de skulle gå ut; och de tänkte att deras befästningar skulle värja dem emot Gud: men Gud öfverraskade dem från ett håll de ej förmodat; och Han kastade förskräckelse i deras hjertan. De förstörde sina hus med egna händer, och med de rättrognes händer: tager exemplet, o J som hafven förstånd.

Hade Gud ej dömt dem till landsflykt, så skulle Han hafva straffat dem i detta lifvet. I evigheten väntar dem helveteseldens pina.

Och om Gud ej föreskrivit dem landsflykt, så skulle han hava straffat dem i detta livet, och i det tillkommande väntar dem eldens pina,

Om Gud inte hade beslutat att de skulle förvisas skulle Han ha låtit [ytterligare] lidande drabba dem i denna värld. Men i det kommande livet [väntar dem] Eldens straff

Om Gud ej hade bestämt för dem landsflykten, visserligen skulle Han straffat dem i denna verlden; men i det tillkommande lifvet skola de lida eldens pina.

Detta var en följd deraf, att de bröto förbundet med Gud och Hans apostel. Men om någon sätter sig emot Gud, så är Han sannerligen en sträng bestraffare.

Och detta därför att de trotsade Gud och hans apostel, ty om någon trotsar Gud, är Gud förvisso sträng i att straffa.

eftersom de satte sig upp mot Gud och Hans Sändebud och den som sätter sig upp emot Gud [skall få erfara att] Gud straffar med stränghet.

Detta emedan de satt sig emot Gud och Hans sändebud; och eho som sätter sig emot Gud, sannerligen är Gud sträng i straffet.

Att I nedhöggen några af deras palmer och läten andra stå qvar på sina rötter, skedde enligt Guds vilja och för att bringa de elake på skam.

Om I nedhuggit några palmer eller lämnat dem kvar på sina rötter, har detta skett på Guds tillskyndelse, och för att han skulle låta de ogudaktiga komma på skam.

När ni [troende] högg ned deras palmer eller lät dem stå, [skedde allt] enligt Guds vilja, och för att förnedra dem som hade förhärdat sig i olydnad och trots.

Hvad J nedhöggen af palmträd eller lemnade stående på sina rötter, det var med Guds tillstädjelse, och att Han måtte förnedra de gudlöse.

Hvad Gud af deras egendom har gifvit sin apostel till byte, hafven I ej genom bestigandet af häst eller kamel förvärfvat, utan Gud lemnar i sin apostels våld hvem Han vill, ty Gud är allsmäktig.

Och om Gud låtit något byte från dem tillfalla sin apostel, så haven I icke därför behövt sätta några hästar eller kameler i rörelse, utan Gud giver sina apostlar makt över vem han vill; ja, Gud är allsmäktig.

[Glöm inte att] ni varken har behövt sporra häst eller kamel för att vinna det byte [som ni tog från fienden och] som Gud har överlämnat till Sitt Sändebud. Gud lägger makten över dem Han vill i Sina sändebuds händer; Gud är allsmäktig.

Och det byte från dem som Gud beskärt sitt sändebud, J satten ej i rörelse dertill hvarken hästar eller kameler; men Gud gifver sina sändebud magt öfver hvem Han vill; ty Gud är allsmägtig.

Hvad som Gud beskärde sin apostel af bytet, taget ifrån stadsboarne, tillhör således Gud, Hans apostel, dennes anförvandter, faderlöse, fattige och dem, som ej ega något hem, på det att det ej skall komma i omlopp ibland de rike af Eder. Hvad aposteln gifver Eder, det emottagen, och låten det vara, som han förbjuder Eder. Frukten Gud, ty Han straffar strängt.

Om Gud låtit något byte från städernas invånare tillfalla sin apostel, så tillhör det Gud, aposteln, anförvanterna, de faderlösa, de fattiga och den vägfarande, för att det ej skall bliva något utbyte mellan de rika bland eder. Vad aposteln giver eder mån I taga emot, och vad han förhåller eder mån I avhålla eder från, och frukten Gud! Gud är förvisso sträng i att straffa.

Det som Gud anvisar Sitt Sändebud av [det byte som tagits utan krig] av städernas folk tillhör Gud och Sändebudet, [hans] närmaste, de faderlösa och de behövande och vandringsmannen. Det får inte bli [en handelsvara], som cirkulerar mellan dem av er som lever i välstånd. Tag alltså emot vad [Hans] Sändebud ger er [av detta] och avstå [villigt] från det som han nekar er; och frukta Gud; Gud straffar med stränghet.

Det byte från städernas befolkning som Gud beskärt sitt sändebud, tillhör Gud och aposteln och den [med honom] beslägtade och de faderlöse och de fattige och den vägfarande, att ej det må omsättas gång efter annan emellan de rike bland eder: och hvad aposteln gifver eder, emottager det; och hvad han förbjuder eder, afhåller eder [derifrån]: och frukter Gud; ty Gud är sträng i straffet.

Det tillhör nemligen de fattige utvandrarne, som fördrifvits ifrån sina hus och sin egendom, under det att de eftersträfvade Guds nåd och hjelpte Gud och Hans apostel. Desse äro de i tron faste.

Det var för de fattiga utvandrarne, som utdrivits från sina hem och ägodelar av åstundan efter Guds ynnest och välbehag och som hjälpa Gud och hans apostel; dessa äro de sannfärdiga.

Bland dem [som skall få del av bytet är] de fattiga och utvandrarna som tvingats att lämna sina hem och sin egendom och överge ondskans rike för att söka Guds nåd och Hans välbehag och som ger sina bidrag [i kampen] för Guds och Hans Sändebuds sak. De är de som har en sann och uppriktig [tro].

Till de nödställde Mohadjerun, som blifvit utdrifne från sina hem och sina ägodelar, att söka vinna Guds nåd och välbehag, och att bistå Gud och Hans sändebud, [skall gifva del af samma byte] desse äro de sannfärdige.

De medinenser som fått bo i sina hus och antagit Islâm före, dem, älska dem, som hafva utvandrat till dem. De hysa ej någon ovilja öfver det, som fallit på desses lott, utan föredraga dem framför sig sjelfve, äfven om fattigdom råder ibland dem. Men de, som vakta sig för sina begärs välde, dem skall det väl gå.

De, som haft hem och tro att tillgå före dem, älska dem, som utvandrat till dem, och känna ej i sina bröst någon saknad med anledning av vad dessa fått, och de skulle akta dem högre än sig själva, om det också rådde nöd bland dem. De, som bevaras för sin egen girighet, dessa äro de lyckliga.

[Till dem hör också] de som var bofasta i staden och antog tron före [utvandrarnas ankomst, och som] med kärlek bemötte alla som sökte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvärtom gav dem företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar. De som värjer sig för girighetens [frestelser] - dem skall det gå väl i händer.

De som voro i besittning af staden och tron före dem, älska den som utflyttat till dem sjelfve, och de känna ej i sina bröst åtrå efter det som de [utflyttade] fått, utan föredraga [dem] framför sig sjelfve, om än ibland dem är nöd: och eho som bevaras för sin själs girighet, de äro de lycklige.

Och de, som hafva kommit efter dem, säga: "o vår Herre! förlåt oss och våre bröder, som hafva gått före oss i tron, och ingjut ej i våra hjertan något groll emot de troende. O vår Herre! du är i sanning mild och barmhertig."

De, som kommit efter dem, säga: »Herre, förlåt oss och våra bröder, som kommit före oss i tron, och ingiv icke våra hjärtan något agg mot dem, som tro! Herre, du är förvisso huld och barmhärtig.«

De som kommer efter dem ber: "Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot [någon] troende bli kvar i våra hjärtan! Herre! Du ömmar, full av barmhärtighet, [för Dina tjänare]!"

Och de som kommit efter dem säga: O Herre! gif oss tillgift och våra bröder som föregått oss i tron, och sätt ej i våra hjertan ovilja mot dem som trott; o, Herre! ty Du är mild, barmhertig.

Har du ej sett på hycklarne. De säga till sine otrogne bröder ibland Skriftens egare: "om I utdrifvens, så skola vi utvandra med Eder och icke någonsin lyda någon, då det gäller Eder. Om I anfallens, skola vi komma till eder hjelp." Men Gud är ett vittne på att de ljuga.

Har du ej givit akt på dem, som äro tvehågsna, i det de säga till sina bröder, som äro otrogna, bland dem, som fått skriften: »Om I utdrivens, skola vi sannerligen draga ut med eder, och aldrig någonsin skola vi lyda någon beträffande eder, utan om I bekämpens, så skola vi sannerligen hjälpa eder«? Men Gud är vittne till att de sannerligen äro lögnare.

HAR DU inte insett [vad] hycklarna säger till sina bröder, dem bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser som förnekar sanningen? "Om ni blir bortdrivna lovar vi att lämna [staden] med er och vi kommer aldrig att följa någon [som vill gå hårt fram] mot er; och om ni blir angripna skall vi helt säkert stå på er sida." Men Gud vittnar att de ljuger.

Har du ej bemärkt dem som skrymta? De säga till sina bröder af Skrifternas folk som icke tro: sannerligen om J blifven utdrifne skola vi utgå med eder, och aldrig skola vi åtlyda någon beträffande eder, och om J blifven anfallne skola vi säkert bistå eder: Gud bevittnar att de visserligen äro lögnare.

Om de utdrifvas, så skola de visst icke utvandra med dem, och om de anfallas, så skola de ej bistå dem. Men om de bistå dem, så skola de taga till flykten, och sedan kunna de ej finna någon hjelp.

Om de utdrivas, skola de andra sannerligen icke draga ut med dem; om de bekämpas, skola de andra sannerligen icke hjälpa dem, och om de hjälpa dem, så skola de sannerligen vända dem ryggen och dessa ändock ej få någon hjälp.

Om [förnekarna] drivs bort kommer [hycklarna] med säkerhet inte att gå med dem, och om de angrips kommer [hycklarna] inte att sluta upp vid deras sida; men kommer de [ändå] till deras hjälp, gör de [snart] helt om och flyr och så blir [förnekarna] till sist ensamma.

Sannerligen om de blifva utdrifne skola de ej utgå med dem; och om de blifva anfallne skola de ej bistå dem; och om de bistå dem, skola; de säkert vända ryggarne till, och sedan ej blifva hjelpte.

Deras fruktan för Eder är större i deras hjertan än den, som de hysa för Gud. Ty de äro menniskor utan förstånd.

I ären sannerligen föremål för större fruktan i deras bröst än Gud, och detta därför att de äro människor, som intet förstå.

Ja, de hyser långt större fruktan för er [troende] än för Gud; de är nämligen människor som alls ingenting förstår.

Visserligen ären J starkare, genom förskräckelsen [alstrad] i deras bröst af Gud; detta emedan de äro menniskor utan kunskap.

De skola ej kämpa emot Eder i samlad trupp, utan i befästade orter och bakom vallar. Sinsemellan äro de af väldig tapperhet. Du kunde tro dem enige; men deras hjertan äro söndrade, ty de äro ett folk, som ej begriper något.

De skola ej bekämpa eder samfällt, utan blott i befästa städer eller bakom murar; deras mannamod inbördes är väldigt, och du tänker dig dem eniga, men deras hjärtan äro söndrade, och detta därför att de äro människor, som ej hava något förstånd.

De kommer aldrig att kämpa i samlad trupp mot er om det inte sker från [ställningar i] befästa städer eller bakom murar. Inbördes är de hätska fiender. Det är lätt att tro att de håller samman, men i sitt inre är de splittrade [utom i sitt hat mot de troende]; de är människor som inte använder sitt förstånd.

De skola ej strida mot eder samfält, om icke i befästade städer, eller bakom murar: deras manhaftighet ibland dem sjelfve är väldig; du tänker dem förenade, men deras hjertan äro söndrade: detta emedan de äro menniskor som ej förstå;

De likna dem, som kort förut hafva föregått dem. De hafva erfarit den svåra följden af sina gerningar, och ett pinsamt straff väntar dem.

Det är samma förhållande som med dem, som nyligen fått smaka de obehagliga följderna av sitt förhållande före dem; ja, dem vän- tar ett plågsamt straff.

Liksom de som en kort tid före dem fick känna på [de onda] följderna av sina handlingar, måste de utstå svåra lidanden [också i nästa liv].

Like dem som nyss föregått dem: de hafva smakat det onda af sitt förehafvande; och de skola lida ett plågsamt straff.

De göra såsom Satan. Han säger till menniskan: "tro icke;" men när hon är vorden otrogen, säger han: "jag har med dig intet att skaffa, ty jag fruktar verldarnes Herres straff."

Det är ock samma förhållande som med Satan, när han sade till människan: »Var otrogen!« och när hon blivit otrogen, sade han: »Jag har förvisso intet att skaffa med dig; jag fruktar förvisso Gud, all världens Herre.«

Se hur Djävulen [beter sig]: först säger han till människan: "Förneka sanningen!" och när hon förnekar sanningen, säger han: "Jag är inte ansvarig för dig; jag fruktar Gud, världarnas Herre!"

Liksom satan då han säger till menniskan: blif otrogen! och som, då hon blifvit otrogen, säger: sannerligen är jag fri från dig, ty jag fruktar Gud verldarnes Herre.

Begges slut blifver, att de komma i helvetets eld, der de evigt skola dväljas. Sådan är syndarnes lön.

Också bliver följden, att båda komma i elden att där evinnerligen förbliva; detta varder de orättfärdigas lön.

Och slutet för båda är Elden, där de skall förbli till evig tid; sådan är syndarnas lön.

Men bådas slut skall blifva, att de komma i elden, att der evinnerligen dväljas; och detta är de orättfärdiges lön.

O I som tron! frukten Gud. Må hvarje menniska betänka hvad hon bereder för morgondagen (uppståndelsen). Frukten Gud, ty Gud känner hvad I gören.

I, som tron, frukten Gud! Och må en själ besinna vad hon förbereder för morgondagen; ja, frukten Gud! Gud är förvisso underkunnig om vad I gören.

TROENDE! Frukta Gud, och tänk på vad ni sänder framför er, var och en, till morgondagen! Ja, frukta Gud! Han är väl underrättad om vad ni gör.

O, J som tron! frukter Gud, och må en själ betänka hvad hon förutsänder för morgondagen: och frukter Gud; ty Gud känner hvad J gören.

Varen ej desses likar, som glömma Gud. Han låter dem derföre vårdslösa sitt eget väl. Sådane äro illgerningsmän.

Och varen ej lika dem, som glömma Gud och som han låter glömma sig själva! Dessa äro de ogudaktiga.

Var inte som de som glömmer Gud och som Han låter glömma själens [välfärd]; det är de som har förhärdat sig i synd och trots.

Och ej mågen J blifva like dem som glömt Gud, och som Han låtit glömma sina själar de äro de gudlöse.

Icke kunna paradisets och helvetets innevånare förliknas med hvarandra. De som äro i paradiset äro de salige.

Eldens invånare och paradisets invånare äro ej lika; paradisets invånare äro de lycksaliga.

De som har Elden till arvedel kan inte jämföras med dem som ärver paradiset; paradisets arvtagare är de som har vunnit den stora segern.

Eldens invånare och paradisets invånare skola ej göras like: paradisets invånare varda de salige.

Om vi hade nedsändt denne Korânen på ett berg, så skulle du hafva fått se det bäfva och sönderbrista af fruktan för Gud. Sådane äro de lärdomar, hvilka vi framställa för menniskorna, på det att de må komma till eftertanke.

Om vi nedsänt denna Koran på ett berg, så skulle du hava sett det sjunka ihop och splittras av rädsla för Gud; dessa liknelser framställa vi för människorna, för den händelse de månde tänka efter.

OM VI hade uppenbarat denna Koran för ett berg, skulle du helt säkert ha sett det rämna av fruktan för Gud. Sådana liknelser framställer Vi för människorna för att stämma dem till eftertanke.

Om vi nedsändt denna Koran på ett berg, skulle du visserligen sett det ödmjuka sig, klyfvas, af fruktan för Gud: och vi framställa dessa liknelser åt menniskorna, att de må besinna.

Han är Gud, utom hvilken det icke gifves någon gud. Han vet det osynliga och det synliga, Han är den Förbarmande, Barmhertige.

Han är Gud, utom vilken ingen gud finnes, han känner det fördolda och det uppenbara; han är den barmhärtige Förbarmaren.

HAN är Gud; ingen gudom finns utom Han! Han känner allt det som är dolt för människor liksom det som de kan bevittna - Han, den Nåderike, den Barmhärtige.

Gud är Han utom hvilken ingen gud finnes; Kännare af det förborgade och det uppenbara: Han är den Milde, den Barmhertige.

Han är Gud, utom hvilken det ej gifves någon gud, Konungen, den Helige, Friden, den Trogne, Vaktaren, den Höge, den Allsvåldige, den Upphöjde. Långt ifrån Honom må de väsenden vara, som I uppställen som Hans likar!

Han är Gud, utom vilken ingen gud finnes, Konungen, den Helige, Friden, den Beskyddande, den Stadfästande, den Väldige, Envåldshärskaren, den Störste. Gud allena all ära! Han är fjärran från det de sätta vid hans sida.

Han är Gud; ingen gudom finns utom Han, Konungen, den Helige, Han [som skänker] fred, Han som [väcker och vidmakthåller] tron, Han som vakar [över uppenbarelsen], den Mäktige, Han som betvingar och återupprättar, Han vars storhet [ingen kan fatta]! Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från allt som [människor] vill sätta vid Hans sida!

Han är Gud, utom hvilken ingen gud finnes, Konungen, den Helige, Förbarmaren, Försvararen, Beskyddaren, den Mägtige, den Starke, den Högste: prisad vare Gud högt öfver hvad de göra till Hans likar!

Han är Gud, Skaparen, Frambringaren, Bildaren. Honom höfvas de skönaste namn. Allt i himlarne och på jorden lofvar Honom. Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Han är Gud, Skaparen, Frambringaren, Danaren; honom tillkomma de yppersta namn. Vad som finnes i himlarna och på jorden prisar honom; ja, han är den Väldige, den Vise.

Han är Gud, Skaparen, som är upphovet till allt och som ger allt dess slutliga form. Hans är fullkomlighetens sköna namn; allt och alla i himlarna och på jorden prisar Honom - Han är den Allsmäktige, den Vise.

Han är Gud, Skaparen, Danaren, Formaren: Han har de förträffligaste namn: hvad helst i himlarne och på jorden prisar Honom; och Han är den Mägtige, den Vise.